1 december 2019

Julkalenderbloggstafetten: Lucka 1


Det har äntligen blivit dags att öppna första luckan i julkalenderbloggstafetten! Här kan du se hela startfältet.

Sportlovet 2010. Jag hade precis startat min bokblogg och de flesta av mina vänner (inklusive min syster) var bortresta över lovet. Jag hade sett att min syster lånat hem en bok som jag var intresserad av att läsa och eftersom hon inte var hemma gick jag helt enkelt och hämtade den från hennes rum. Så här skrev jag i recensionen:
Jag kastar mig in i boken jag "snott" från min systers rum, sätter mig i min fåtölj och börjar läsa. 223 sidor senare kastas jag ut ur boken och inser att jag är Sofie, och inte Agnes. Jag inser att jag vänt blad jättemånga gånger, börjat på nya kapitel, nästan utan att jag märkt det. Jag inser också att några tårar fallit utför mina kinder.
Boken jag läste var Johanna Lindbäcks Tänk om det där är jag. Även om jag typ alltid varit en läsare kan jag fortfarande minnas hur på ett särskilt sätt
sögs in i boken och läste, läste, läste
som jag skrev i recensionen. Det fanns inget som störde den där lässtunden (jag var nog ensam hemma) och jag
levde mig in så i boken att jag grät med Agnes, log med Agnes, kände med Agnes.
Det är ganska ovanligt att jag berörs till leende, skratt eller tårar när jag läser. Visst kan det ta tag på insidan men sällan i känslor som syns utåt.

Sportlovsläsningen 2010 var ett av tillfällena som gav mitt läsande en extra skjuts. Jag minns inte så mycket från boken, men även innan jag bestämde mig för att skriva detta inlägg kunde jag tänka tillbaka på den härliga lässtunden. På denna tid satte jag betyg på böcker och gav den 6/5. Tänk att få ha läslov och få bli berörd av berättelser på det här sättet! Det vill jag unna alla barn och vuxna!


I morgon öppnar vi en lucka Agnes bokblogg.

18 kommentarer:

  1. Det var något visst med läsningen som tonåring. Du hade lite mer tid att bara läsa och i alla fall jag levde mig in i böcker på ett annat sätt då. Har några böcker jag haft liknande upplevelser med under min tonårstid.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det var något alldeles särskilt då. Härligt med sådana läsminnen!

      Radera
  2. Vilket underbart minne! Just Lindbäck har ofta den inverkan på mig med, och jag älskar verkligen den där känslan när jag går strax bredvid en huvudperson i en bok.

    SvaraRadera
  3. Åh vad härligt! Längtar tillbaka till sådana lässtunder!

    SvaraRadera
  4. Vad härligt! Och jag förstår känslan precis - det tror jag alla läsare gör!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, så härligt att få bli påmind om sådant ibland och ännu bättre att få uppleva det igen!

      Radera
  5. Det är så härligt att få sugas in i en bok och bli helt uppslukad!

    SvaraRadera
  6. Läsning när det är som bäst!

    SvaraRadera
  7. Jag minns hur uppslukad man kunde bli av böcker som yngre. Fantastiskt :)

    SvaraRadera
  8. Den hade jag när jag var yngre! Men den bokhatande Emma, 12 år, skänkte bort boken till loppis... Suck!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, en gör en hel del okloka beslut i den där åldern. ;)

      Radera