31 maj 2019

Silvervägen

av Stina Jackson

Det har gått tre år sedan Lina försvann men Lelle har inte slutat leta efter henne. Under de ljusa sommarnätterna kör han omkring på Silvervägen och in på varenda avstickande skogsstig från vägen. Saknaden och frustrationen håller på att äta upp honom inifrån. Meja och hennes mamma flyttar till Glimmerträsk och hon är precis lika gammal som Lina var när hon försvann. Meja hittar snabbt ett nytt sammanhang där hon verkar kunna få vad hon alltid saknat. På något sätt knyts hon dock ihop med Lelle och ännu en försvunnen flicka.

Jag har insett att Malin via sin bokblogg är bra på att avgöra om böcker är för läskiga för mig att läsa. Vi verkar ha ungefär samma tankar kring vilka spänningsböcker vi vill läsa. Silvervägen är en av de böcker hon "godkänt", annars skulle jag nog inte vågat ta upp den.

Boken börjar ganska lågmält även om det gömmer sig mycket frustration och ilska som skrämmande verkar kunna ta över när som helst. Mörkret krockar med Norrlands evigt ljusa sommardagar, kanske som ett hån mot saknaden som inte verkar ha något slut. Jag läste boken ganska snabbt men kände mig ändå otålig under första halvan. Det fanns en underliggande spänning men den dränktes mycket av Lelles eviga bilkörande. Samtidigt känner jag för Meja, den snabbt uppblossande tonårsförälskelse och en försiktig men ändå stormande längtan efter att slå sig fri. Sedan kommer andra halvan och spänningen trappas upp. Jag inser i efterhand att det var mer spännande än jag först trodde. Det finns dolda sanningar som kryper mellan berättelsens sidor och jag vet inte riktigt vad jag ska förväntar mig, även om jag anar utgången och börjar lägga ihop pusselbitarna.

Jag kommer sällan ihåg att fokusera på miljöbeskrivningar och detaljer när jag läser. Kanske läser jag för snabbt? Jacksons språk fångade mig dock flera gånger. Ibland ger hon noga iakttagna detaljer som månar om karaktärerna. Jag hade gärna lärt känna fler karaktärer djupare. Första delen är som skrivet lite långsam men den hade kunnat ha mer fokus på de vi möter. Jag är inte helt överväldigad och vet inte om Silvervägen kan knipa priset som Årets bästa bok (även om den korats till Årets bästa kriminalroman enligt Svenska deckarakademin). Däremot har Jackson gjort en skicklig debut som jag jag tror att jag gillar mer i efterhand än under läsningens gång (de sista 50-80 sidorna var däremot riktigt spännande). Det ska bli spännande att se vad hon tar sig an härnäst och om någon frågar kommer jag nog ändå rekommendera boken.

Första meningen: Ljuset.
Antal sidor: 296
Förlag: Albert Bonnier förlag/Månpocket, 2018

30 maj 2019

Fantastiska fakta om djur

text och bild av Maja Säfström

Visst du att koalor bara är vakna två timmar per dygn eller att en krokodil kan gå utan mat i tre år? Visste du att getter har olika dialekter beroende på var de bor eller att en blåvals hjärta är lika stort som en bil? Den här boken rymmer spännande och oftast helt oväntade fakta som jag tycker vi borde lärt oss i skolan. Djuren i vår värld är mycket komplexa och de verkar ha egna specialiteter allihop!

Maja Säfström presenterar korta fakta - mellan en och fyra meningar per djur och uppslag - tillsammans med enkla men otroligt fina illustrationer. De förmedlar en kärlek till båda läsaren/tittaren och framförallt till våra fantastiska djur. Texten är enkel att ta till sig, det finns något ödmjukt över det enkla sättet att presentera storartade fakta. Jag ser framför mig hur en liten läsare snappar upp de fascinerande fakta för att sedan berätta för andra (hm... precis som jag gjort!). Det här är en sådan där bok jag gärna skulle ha hemma för att plocka fram och läsa och titta i då och då. Säfström har gjort ett riktigt fint researchjobb och jag ser fram emot att läsa uppföljarna Fantastiska fakta om djur från förr och Fantastiska fakta om djurungar. Den här första boken passar både barn och vuxna och jag kan verkligen rekommendera den!


Första meningen: Ugglor kan vrida huvudet nästan ett helt varv. 
Antal sidor: 115
Förlag: Natur & Kultur, 2016

29 maj 2019

Den långa resan

text av Sofia Hedman och illustrationer av Emelie Gårdeler.
Recensionsexemplar från förlaget.

Vandra säger att hen ska ge sig ut på en resa. Vandra och Undra ha varit med om många äventyr tillsammans på många olika platser. Nu ska Vandra göra en sista resa och Undra kan inte följa med. Det är dags att släppa taget och ta farväl.

Jag valde den här boken för att framsidan är så otroligt vacker illustrerad. Om handlingen visste jag nästan ingenting. När jag läste boken hade jag mest fokus på illustrationerna för att de trollband mig med sina fina, mjuka drag, sin fantasi och kärlek. De förmedlar så mycket omsorg och känslorna mellan Vandra och Undra.


Vandra veta något som inte Undra har förstått än. Vandra vet att hens liv snart är slut och att det är dags att säga farväl. Vi möter en blandning av oförståelse och förnekelse i Undra. Det är svårt att släppa taget, att acceptera att självklarheter kommer hamna i obalans och leda till en ny verklighet som kan kännas främmande. Texten är poetisk och anpassar sig väl till illustrationerna - den finner sin plats och kompletterar bra.


Jag funderade kring att ordet "död" aldrig skrivs ut. Läsaren får själv dra den slutsatsen. Ibland kan jag tycka att det är skönt att få de bekräftat, att få säga ordet "död" för att på något sätt göra det mer självklart och som en del i sorgeprocessen. Att det inte nämns i boken kan däremot öppna för funderingar hos läsaren/tittaren. Vad händer egentligen med Vandra? Har läsaren/tittaren varit med om något liknande?

Den långa resan är en otroligt vackert illustrerad bilderbok om livets härliga minnen, om sorgen och det svåra i att acceptera och förstå ett farväl. Riktigt fint gjort!

Första meningen: Ute lyste solen.
Antal sidor: 32
Förlag: Speja förlag, 2019

28 maj 2019

Min historia

av Michelle Obama

Michelle Robinson växte upp i en trång lägenhet i Chicago tillsammans med sina föräldrar och sin storebror Craig. Från tryggheten i hemkvarteren och den kärleksfulla familjen tog hon sig som enda svarta till föreläsningar vid Princeton och började senare arbeta som bolagsjurist. En dag blev hon handledare för Barack Obama vilket inledde en resa mot att så småningom bli USA:s första dam. Vi följer Michelle och hennes familj genom kandidaturer, valkampanjer, åtta år i vita huset och en ständig längtan efter att göra något värdefullt. Något hon minst sagt verkar ha gjort.

Jag lyssnade på den här boken med min bokcirkel eftersom vi var nyfikna på det arbete Michelle Obama gjorde under sin tid som USA:s första dam, fru till presidenten. Boken är en gedigen biografi som inkluderar många små vägval som ledde fram till den Michelle är idag. Det är fascinerande och inspirerande att läsa om henne orädda och frispråkiga person, hennes kamper för tjejers rättigheter, utbildning och mot den ökade övervikten bland amerikanska barn. Vilken fantastisk kvinna! Samtidigt får vi följa Baracks resa mot presidentskapet som minst sagt involverade familjen. Hur skulle de hantera pressen, kändisskapet och alla vakter som hela tiden närvarade? Hur skulle de kunna fortsätta vara en familj?

I det avslutande kapitlet lämnar familjen Obama över makten och huset till paret Trump. Vilken kontrast. Från Michelle och Baracks brinnande längtan för att göra USA till en bättre levnadsplats, till en man som skryter om de sexuella övergrepp han begått mot kvinnor, förnekar klimatförändringar och mest verkar vilja ha makt. Hur kunde det gå till? Hur kunde han få så många röster och hur kunde han få bli USA:s president trots att hans motståndare fick 3 000 000 (tre miljoner) fler röster?

Boken är över 19 timmar eller 450 sidor lång. Det mest känns dock angeläget och det är intressant att läsa om Michelles resa så här långt. Hon tar in många spännande aspekter och inspirerar fler till att våga drömma och satsa på sina projekt.

Första meningen: När jag var liten var mina ambitioner ganska okomplicerade.
Tid: 19,5 timmar
Förlag: Bonnier Audio, 2018
Originaltitel: Becoming, 2018
Översättare: Manne Svensson
Uppläsare: Anna Maria Käll

27 maj 2019

En bokälskares lediga dag - min dag i bilder

I fredags hade jag en ledig dag och bestämde för att ägna den mycket åt läsning. Inspirerad av I regnet fotade jag min läsning under dagen och tänkte dela med mig av dem med er. Hoppas ni gillar det!

06:25 hade de här två väckt mig med en brottningsmatch i sängen. Kanske svårt att tro med tanke på att de somnade sött bredvid varandra några minuter senare. Det gav mig tid att läsa Silvervägen.

07:52 var det dags för frukost. Jag hade förberett en deg med frukostfrallor kvällen innan. Medan de gräddades, när jag åt frukost och en stund efteråt var jag fastklistrad vid slutet av Silvervägen.

08:44 staplade jag böcker som väntar på att bli lästa i en hög och fotade den till ett instagraminlägg.

09:01 satte jag mig vid datorn för att recensera ett gäng böcker.

10:21 fotade jag böcker till kommande instagraminlägg. Hönorna verkar nyfikna på den mysiga, fascinerande Fantastiska fakta om djur.

10:26  var det dags för fruktstund med två fina bilderböcker: Det röda äpplet och Aysa i simhallen.

11:35 lyssnade jag på Pocketpodden under tiden jag skötte om hönorna och tog en promenad. Jag började även lyssna på Våffelhjärta.

12:54 åt jag lunch (nytt recept: currytofuröra!) och försökte samtidigt lästa Ett fantastiskt liv: Malala Yousafzai. Det var inte så smidigt...

13:21 satte jag mig i läsfåtöljen. Läste ut boken om Malala och fortsatte med Harry Potter och Halvblodsprinsen som jag kommit en bit in i. Slumrade till en stund. Fixade lite. Åt mellanmål när min man kom hem.

17:22 var jag tillbaka vid datorn för att recensera. Antalet böcker på listan var ganska lång... Efter det fortsatte dagen obokigt, förutom att jag tog med mig Harry Potter-boken till läspallen bredvid sängen - redo för lite lördagsmorgonläsning.

26 maj 2019

Ska vi va?

av Pija Lindenbaum

Ni som följer den här bloggen vet att jag gillar Pija Lindenbaum. Hon har en så träffsäker förmåga att fånga målgruppen i både text och bild. På ett trovärdigt sätt skildrar hon livet ur våra minstas perspektiv och det gör hon med stor kärlek och omsorg.

I den här boken möter vi Flisan som klipper med sin sax. Hon har det bra ända tills Berit kommer och knackar på och vill leka. Flisan vill inte det men det går liksom inte att säga det till Berit. Hon är lite konstig och vill göra saker som Flisan inte alls vill göra. Vad ska hon göra nu?

Vi möter en introvert person som trivs bra med sina egna projekt. Gärna inomhus. Sedan möter vi den extroverta Berit som gärna hittar på mer äventyrliga saker, gärna utomhus. Vi läser och tittar på både en inre och yttre krock. Jag tror och hoppas att introverta barn kan känna igen sig i det här. I samhället uppmuntras vi oftast att vara extroverta och att hitta på sak efter händelse. Barn som behöver mycket egentid kan lätt hamna i kläm och ha svårt att hitta lugnet. Ska vi va? visar längtan efter egentid, särskilt när en har ett projekt på gång, men även styrkan i att vara tillsammans. När det känns okej för båda. Det här är ännu en träffsäker bilderbok med härligt målgruppsanpassat språk från Lindenbaum.


Första meningen: Kolla nu kommer Berit. 
Antal sidor: 32
Förlag: Rabén & Sjögren, 2013

25 maj 2019

Piraterna och vinterjakten

text av Sara Berg och Karin Frimodig, illustrationer av Maria Poll

Det har blivit dags för piraterna att ge sig ut ut på haven igen. Det är vinter men plötsligt smälter istapparna och piraterna svettas i sina vinterkläder. Vad är det som är fel? Vart har vintern tagit vägen?

Jag tycker det är något särskilt med piratberättelser. Något oväntat, okänt och spännande. Ett sätt att leva långt ifrån mitt eget. Jag läste exempelvis Celia Rees Pirater! när jag var tonåring och uppskattade den mycket. Även om den handlar om två unga kvinnor stöter vi oftast på manliga pirater (exempelvis Pirates of the Caribbean). Det här har förlaget Olika snappat upp och presenterar därför en piratbok full av kvinnor. Egentligen spelar det ju ingen roll vad de har för kön och jag tänker inte på det under läsningens gång, men eftersom piratberättelser generellt är mansdominerade är det väl på tiden med berättelser om pirater med snippa.

Piraterna och vinterjakten är ett spännande äventyr med finurliga rim. Illustratören har gått all in för att representera olika kroppar, nationaliteter och egenskaper. Det är härligt att se alla olikheter som inkluderas. Å andra sidan är det där egentligen bara en sidogrej. Det verkliga fokuset ligger ju på vart vintern tagit och varför det blir varmare och här finns problematisering kring miljöfrågor. Vad kan vi göra åt det? Det blir däremot ingen lektion och inga pekpinnar, utan en naturlig del av storyn. Dessutom går det att anpassa berättelsen och eventuella diskussioner beroende på läsarens ålder. Är det lämpligt att prata om miljöproblem eller ska vi stanna vid en spännande, knasig berättelse?

Det här är den andra fristående boken om piraterna, den första heter Piraterna och regnbågsskatten. Boken är skönt normkreativ och rolig samtidigt som det finns ett djup i berättelsen. Rekommenderas!

Första meningen: Det snöar på piraternas sjörövarbåt
Olga Os spelar samba på en burk av plåt
Svarta segel färgas vita av snö
I hamnen trängs folk som vinkar adjö

Antal sidor: 32
Förlag: Olika förlag, 2017

24 maj 2019

Vildare, värre, Smilodon

text av Minna Lindeberg, illustrationer av Jenny Lucander

Annok och Karin är lejon i en bur. Sedan kräver de andra barnen att de ska komma fram. Annok bli arg, kastar en dock och tvingas gå ut för att lugna ned sig. Efter det kommer hon inte tillbaka.

För den som gillar ordning kan den här boken upplevas jobbig. Det kan verka som att handlingen hoppar och att den röda tråden är otydlig. För en 5-åring med många tankar och aktiviteter på gång samtidigt är det här däremot en perfekt bok. Visst hoppar handlingen och ibland är det som vuxen svårt att hänga med i svängarna. Det löser sig dock snabbt och då blir det roligt att få följa 5-åriga Karins tankar om allt mellan lejon, forntidsdjur och vanliga vardagen.

Vildare, värre, Smilodon är en bok om vänskap, starka känslor och spännande fantasier. Illustrationerna är uttrycksfulla, färgstarka, snyggt ihopsatta collage med en mångfald av karaktärer. Den har detaljer som vänder sig till både en 5-årig tittare/lyssnare och en vuxen som läser. Knasig och kul, ett fint experiment som går hem.

Första meningen: Det är på lekis.
Antal sidor: 
Förlag: Förlaget, 2016


23 maj 2019

Slottet

av Emma AdBåge

Det är dags för kalas! Håret är kammat och paketet är inslag. Det är ett rött jättefint slott. Ett sådant skulle bokens huvudperson gärna vilja ha, för det röda är mycket finare än de precis likadana, fast gröna, som finns där hemma.

Det är något alldeles speciellt med att gå på kalas. Emma AdBåge har som vanligt lyckats fånga ett barn på ett trovärdigt sätt och behandlar denna gång väntan, längtan, kakorna och avundsjuka över alla fina presenter som födelsedagsbarnet får. Särskilt det där slottet som berättarjaget har fast i en annan färg. Det blir en brottningsmatch bland tankarna, vilket jag tror många barn kan känna igen sig i. Samtidigt tänkte jag att det är tråkigt att läsa om ha-begär och triumfen över att ha något som är bättre. Vid första läsningen tyckte jag den här upplösningen var tråkig, men när jag hörde ett samtal om boken förstod jag bitterheten och humorn bättre. Precis som många vuxna har många barn en längtan efter mer, att ha något annat, att ha svårt att uppskatta det de själva har. Jag tänkte på otacksamhet och ett grinigt barn medan jag inser att det skulle kunna handla om mig. Hur många gånger har inte jag velat ha något någon annan har? Emma AdBåge har lyckats tilltala både barn och vuxna ännu en gång. Det är skönt att de vuxna i boken är närvarande men har en biroll utan pekpinnar.


Särskilt för Emma AdBåges illustrationer är de enkla blyertsbakgrunderna blandat med härliga färger på sådant som har betydelse. I tidigare böcker har jag ibland tyckt att det har varit tråkigt, men egentligen är det ett snyggt sätt att hålla fokus på det viktiga. Boken finns inläst med rörliga illustrationer på ur.se på bland annat meänkieli, nordsamiska och arabiska.



Första meningen: Här sitter jag.
Antal sidor: 32
Förlag: Lilla piratförlaget, 2019

22 maj 2019

2 x Astrid Lindgren

Som jag skrivit om tidigare håller jag på att läsa alla Astrid Lindgrens böcker. För ett tag sedan läste jag två av berättelserna ur samlingen Nils Karlsson Pyssling som utkom 1949. I Skymningslandet är illustrerad av Marit Törnqvist (1994) och Peter och Petra har bilder av Kristina Digman (2007).

Göran ligger ensam i sin säng. Han har ont i benet och det har han haft i ett år nu. Plötsligt knackar det på fönstret, trots att familjen bor tre trappor upp! Det är Liljonkvast som letar efter barn som vill följa med till Skymningslandet. Göran säger att han inte kan följa med eftersom han har ont i sitt ben. Men Liljonkvast säger: "Spelar ingen roll. Spelar ingen roll i Skymningslandet". Färden går över taken i Stockholmsnatten, ned i parker och till spännande djur och nya vänner.

I sommarskymningen verkar det mesta bli magiskt och allt verkar möjligt. Det här är en fin bok med den där fantasin som Lindgren alltid lyckas göra till en fullträff. Jag kommer ihåg Liljonkvasts replik från när jag var liten: "Spelar ingen roll. Spelar ingen roll i Skymningslandet". Vad skönt att begränsningar inte får spela någon roll, att det finns utrymme för allt och alla att göra det de vill. I Skymningslandet är en mysig och magisk godnattsaga jag rekommenderar.

Första meningen:Ibland ser mamma så ledsen ut.
Antal sidor: 42
Förlag: Rabén & Sjögren, 1994 (berättelsen är skriven 1949)

En dag dyker det upp två mycket små elever i Gunnars klass. Det är Peter och Petra som gärna vill börja i skolan. De får varsin liten bänk och varsin liten krok att hänga kläder på. En kväll går Gunnar hem till sina nya kompisar. När alla andra lämnar skridskobanan i närheten får Gunnar se en fantastisk skridskouppvisning.

Jag minns att jag gillade filmatiseringen (1989) av boken när jag var liten. Skådespelarna bakom Peter, Petra och Gunnar gjorde ett mysigt intryck och "mysig" är ett bra ord för att beskriva denna saga. Kanske minns du de stora leendena och att pysslingarna tycker Gunnar är "en klämmig kille"? Illustrationerna ger mer åt den fina berättelsen även om den inte riktigt levde upp till mina förväntningar.




Första meningen: I Gustav Vasa Folkskola i Stockholm hände det härom året nånting mycket besynnerligt.
Antal sidor:  32
Förlag: Rabén & Sjögren, 2007

21 maj 2019

Var är hönan?

av Eva Lindell och Cecilia Heikkilä

Jag lärde känna Heikkiläs väldigt söta och fina illustrationsstil genom Jultröjan. Sedan dess har jag letat upp fler av de böcker hon illustrerat. Var är hönan? har dova toner i brunt, beige, mörkt grönt och mörkt rött. Jag föredrar ljusare färger men hon har gjort ett bra jobb även här, särskilt med den lilla mullvaden som inte nämns i text men som följer oss genom boken. "Följer" är ett bra ord för att beskriva den här boken. Den har en blandning av kurragömmalek och diskret fakta. På gården bor tre hönor: en svart, en brun och den nu bortsprungna vita. Tillsammans med ägaren Lo får vi följa med och leta:
Hönor tycker om att vila i skuggan.
Gömmer sig Vit under rabarberbladen?
Nej, där ligger inte Vit.
På detta sätt lär vi oss mer om hönor samtidigt som vi får söka efter ledtrådar på var Vit kan ha tagit vägen. Jag trodde ledtrådarna skulle vara tydligare men istället förs tankarna till Historien om någon. Tyvärr når inte Var är hönan? ända hem till mig. Kanske är det något med de dova färgerna. Jag tror dock den kan växa om den högläses ett antal gånger. Då kan tittaren/lyssnaren bli mer och mer uppmärksam på ledtrådar och vad som utspelar sig på uppslagen.


Hämtad från: https://www.issie.se

Första meningen:Det finns ett hönshus i trädgården hos Lo. 
Antal sidor: 25
Förlag: Berghs, 2017

20 maj 2019

Fastrarna

av Ebba Forsling

Det är dags för kalas hos småsyrrornas farmor, men där finns inget att göra. Alla bara gosar med syrrorna och leksakerna är inte så roliga. Då dyker fastrarna upp och verkar ha något på gång.

Den här boken kan handla om att plötsligt behöva lära känna en ny släkt som en egentligen inte är släkt med. Eller så kan den handla om att få småsyskon som får all uppmärksamhet. Båda temana är intressanta och viktiga. Huvudpersonen går från ensam och förvirrad på något sätt - var har hen sitt sammanhang? - till att sakta men säkert hitta nya relationer att bygga lära kännandet på. Det finns en del att läsa mellan raderna vilket jag tror kan öppna upp för samtal. Däremot var det något, oklart vad, som gjorde att jag inte fastnade för boken. Även handlingen kan läsas på två olika sätt var det något som saknades för att ge mig en bättre känsla.

Första meningen: Idag är det lördag.
Antal sidor: 26
Förlag: Urax, 2018

19 maj 2019

Bilderboksvecka III

Jag har nu bara några få dagar kvar på min utbildning och fullt upp med examensarbetet. Därför har jag laddat upp för bloggens tredje bilderboksvecka som börjar i morgon. Håll utkik!

18 maj 2019

Innan ni tog oss

av Lisa Wingate

På Mississippifloden 1939 hittar vi Rill som bor på en båt tillsammans med sina föräldrar och fyra yngre syskon. En natt tvingas föräldrarna ta sig från båten och plötsligt dyker främlingar upp och tar med sig barnen därifrån. De tas till ett barnhem i tron att föräldrarna snart kommer för att hämta dem. Men de kommer aldrig och barnen inser snart att livet tagit en ny otäck vändning.

70 år senare börjar Avery Stafford undersöka sin familjehistoria. Hon läser om adoptionsverksamhet mellan 1920 och 1950 och stöter på namnet Geiorgia Tann.

Jag läste den här boken i höstas och vet inte riktigt varför jag inte skrev om den då. Jag uppskattade nämligen läsningen mycket! Baserad på sanna historier om Georiga Tanns "adoptionsverksamhet" möter vi barn som kidnappades från fattiga familjer och såldes till rika över hela USA. Rills hopp hålls länge vid liv, det måste vara så för att småsyskonen ska fortsätta kämpa och uppföra sig. Hon vågar knappt inse vad som kanske har hänt och än mindre lita på någon.

Innan ni tog oss är en hjärtskärande, hemsk och frustrerande berättelse om hjärtlösa kidnappningar, familjetragedier och den själviskhet längtan efter makt kan locka fram. Den berör på djupet. Samtidigt får vi ett nutidsperspektiv där och detaljerna vävs ihop till en riktigt välskriven och spännande historia. Jag hade inte hört talas om Georgia Tann innan jag läste boken men det störde inte läsningen. Om du vill läsa något spännande, skrämmande, välskrivet och frustrerande om människor och en bit av vår historia kan jag rekommendera Innan ni tog oss.

Första meningen: Min berättelse tar sin början en kvav augustikväll på en plats som jag aldrig kommer att få se med egna ögon.
Antal sidor: 444
Förlag: Lavender Lit, 2018
Originaltitel: Before We Were Yours
Översättare: Cecilia Falk

17 maj 2019

Barnet

17 maj - Norges nationaldag. Det firar vi med en recension av en norsk bok från det nystartade förlaget [norra], en del av Sekwa förlag.

av Kjersti Annesdatter Skomsvold

Jag har berättat för dig om hur din pappa och jag blev tillsammans, och det är som du förstår ingen solskenshistoria, ingen historia jag hade velat berätta för dig, det är motsatsen till vad jag hade velat berätta, men lyckligtvis är det inte bara solskenshistorier som slutar bra.      sida 120

En mamma berättar för ett du - hennes nyfödda dotter. Det är en blandning av en förälders rädsla för att något ont ska hända hens barn, förundran över ett nytt liv och hur det påverkar allt. Samtidigt är det en tillbakablick och berättelse om två konstnärliga personer som går om varandra för att finna sig själva innan de vet vad de letar efter. En berättelse om att mötas och leta efter en säkerhet som kanske aldrig kan finnas. Men det kan fungera ändå.

Barnet är en vindlande historia med ett poetisk språk som tar läsaren bortom orden. Det finns många malande tankar mellan raderna och mycket igenkänning för de som har barn, funderar på att försöka skaffa barn eller vill läsa om en strulig resa till ett vi. Trots att boken är rätt tunn tog det ett tag för mig att läsa den. Det finns mycket att tänka på och eftersom berättaren har en långsam, fundersam ton föll jag in i hennes tankesätt. Läsflowet hade underlättats om författaren tagit bort en fjärdedel av alla kommatecken. Annars tycker jag att Barnet är en fin bok som passar bra till exempel mellan ett gäng tegelstenar eller när du behöver något kortare för att komma ur en lässvacka.

Första meningen: Det var ett nytt år, en ny början, och utanför föll årets första regn.
Antal sidor: 122
Förlag: [norra], 2019
Originaltitel: Barnet, 2018
Översättare: Ylva Hellerud

16 maj 2019

Johnny Panic och drömbibeln

I förra årets kaosutmaning skulle vi läsa en bok där huvudpersonen hade samma yrke som läsaren. Jag hade kunnat göra det lätt för mig och välja en bok om en student, men det kändes tråkigt. Å andra sidan hittade jag ingen bok med en vårdadministratör (det jag pluggar till). Till slut halvfuskade jag och läste en bok som utspelade sig på en hjärtavdelning med tanke på att jag den sommaren jobbade på en hjärtmottagning. Men, nu har jag hittat en novell med en huvudperson som är så nära en vårdadministratör vi i nuläget verkar kunna komma i litteraturväg: nämligen Johnny Panic och drömbibeln där huvudpersonen är läkarsekreterare.

Novellen är skriven av Sylvia Plath och kommer från Johnny Panic and the Bible of Dreams som gavs ut första gången 1977. Novellen handlar om en läkarsekreterare på institutet för psykoanalys. Varje dag mellan nio och sjutton skriver hon vad läkaren dikterat och letar fram drömmar bland patienternas berättelser. Hon samlar på drömmar och tar i hemlighet med sig dem hem varje kväll. Uppdragsgivaren är Johnny Panic. Berättarjaget förvirrar mig, kan jag lita på henne? Samtidigt uppdagas drag av psykisk ohälsa och depression, något som verkade för kontroversiellt när novellen först skulle ges ut. Som jag skrivit innan har jag svårt att ta till mig noveller och det gäller även denna, men det är ändå intressant att få en inblick i hur mitt yrke var för några årtionden sedan och blanda det med en spännande berättelse.





Första meningen: Varje dag mellan nio och fem sitter jag vid mitt skrivbord som vetter mot dörren och renskriver andras drömmar på maskin.
Antal sidor: 29
Förlag: Novellix, 2013
Originaltitel: Johnny Panic and the Bible of Dreams, 1977
Översättare: Erik MacQueen

14 maj 2019

Regnvakt

av Tatiana de Rosnay

Efter flera års planering ska familjen Malegard återförenas i Paris. Bara föräldrarna och de vuxna barnen får vara med när pappans 70-årsdag ska firas. Inga respektive eller barn. Kanske just för att det är de som stått i vägen för en återförening. Här finns ansträngda relationer, godhjärtade försök och ett regnoväder som aldrig tycks vilja lämna staden. I takt med att Seins vatten stiger drabbar kriser familjen och tar dem ut på ännu djupare vatten.

Efter att ha läst Sarahs nyckel och gillat den vill jag läsa mer av författaren. Det var researchen, noggrannheten och språket i den som lockade mig att plocka upp Regnvakt. Till min besvikelse. Noggrannheten och researchen kring en översvämning i Paris är exakt men jag tycker boken är seg. Jag trodde den skulle behandla någon form av uppgörelse i familjen, ett antal stora samtal som täcker årtionden av hemligheter och tystnader. Men det plockas ned, dröjer och gnistrar bara till vid några enstaka sena tillfällen. Det finns en del hemligheter och svåra händelser som är intressanta att läsa om i kombination med psykologisk spänning och olika personligheter. Visst finns något intressant i en samhällskris som beror på klimatet. Men jag tycker det är segt. Jag hade förväntat mig mer.

När jag tänker tillbaka på Sarahs nyckel är det mycket möjligt att långsamheten fanns även där. Den drivs förmodligen fram av noggrannheten och researchen, men jag föredrar det i ett snabbare tempo. Jag har blivit "bättre" på att lägga ifrån mig böcker jag inte gillar men den här fortsatte jag läsa. Jag trodde den skulle bli bättre, vill gärna gilla det mer, men jag är tveksam till att plocka upp mer av de Rosnay.

Första meningen: Jag börjar med trädet. 
Antal sidor: 302
Förlag: Sekwa, 2018
Originaltitel: Sentinelle de la pluie (The Rain Watcher), 2018
Översättare: Linda Skugge

12 maj 2019

Gula båten

av Nina Laden och Melissa Castrillon

Stora vågor, stora valar, små fiskar, en pojke och hans giraff i en båt. Gula båten är en färgsprakande och fantasifull saga fylld av spännande äventyr på havet. Texten är ganska enkel med havsrelaterade ord. Den går på rim vilket gör att ett lyssnande/tittande barn kan följa med i texten och gissa sista ordet. Gula båten är drömlik och har många små detaljer att titta på som i sin helhet bildar en mysig, spännande historia. Den passar bra som god natt-saga för en liten läsare som gärna drömmer sig bort till äventyr, rosa himlar och stormande hav.

Första meningen: Gula båten. 
Antal sidor: 
Förlag: Rabén & Sjögren, 2018
Originaltitel: Yellow Kayak, 2018
Översättare: Lotta Olsson

11 maj 2019

3 x mikrorecensioner

Varsågoda, tre mikrorecensioner av böcker jag läst på sistone.


Ariane av Myriam Leroy
Ariane är en skildring av tonåren ur en tjejs perspektiv. Berättarjaget slukas snabbt av Arianes dragningskraft och tillsammans blir de oslagbara på sin jakt efter kontroll och status. Stundtals - när kontrollbehovet och elaka metoder når sina crescendo - är det en obehaglig och klaustrofobisk roman som får det att krypa i mig. Andra gånger står vi framför träffsäkra scener om sökande, tvivel, och jakten på en säkerhet i jaget. Det där obehaget hindrar mig från att ge ett högre betyg, men å andra sidan betyder det att författaren varit skicklig i sitt gestaltande och beskrivande.

Första meningen: När jag fyllde tolv skrev mina föräldrar in mig på en rikemansskola.
Antal sidor: 196
Förlag: [sekwa], 2018
Originaltitel: Ariane, 2018
Översättare: Marianne Tufvesson

Regnmannen av Jonas Karlsson
Sommarens torka verkar ställa till det för Ingemars rosor. Eller, egentligen är de hans frus men eftersom hon inte lever längre tar han hand om dem. Eller för att ha inte har så mycket annat att göra efter att han pensionerats från sitt regissörsarbete. En dag hittar han en rostig gammal kran på baksidan av huset och plötsligt börjar konstiga saker hända.

Regnmannen har ett av årets snyggaste omslag, eller hur? Bakom det väntar en varm berättelse om att försöka finna mening i en värld där en känner sig förbrukad. De genomtänkta karaktärerna bjuder på både humor och allvar. Ibland tyckte jag det gick segt men författarens inläsning gav ändå en fin lyssningsstund. Vi följer olika perspektiv och samtidigt som jag ler åt berättelsen finns det en skrämmande igenkänning kring den heta sommaren och längtan efter regn.


Sidor/tid: 243/6 timmar
Förlag: Wahlström & Widstrand, Bonnier Audio, 2019

Äta gräs av Sami Said och Sven Nordqvist
Imani Lilian Mau kan nästan allting. Vi får följa henne när hon hämtar vatten, aktar sig för getter, fågelskrämmare och grannbarn. Ibland blir det så torrt att en man försöker lura på sina grannar regnhåvar och en gång försöker han få dem att tro att Imani stulit hans pengar. Men sådana anklagelser kommer han inte undan med!

En färgsprakande liten berättelse full av äventyr. Vi möter en annan vardag än vad vi är vana vid i Sverige samtidigt som vi lär oss om torka och vad det kan innebära. Roligt, fint och spännande. En fin liten pärla för de yngre barnen.

Första meningen: "Söla inte, kom tillbaka med en gång", säger mamma och skickar mig till brunnen.
Antal sidor: 29
Förlag: Natur & Kultur, 2019

10 maj 2019

Alla ska sova

av Astrid Lindgren och Marit Törnqvist
Recensionsexemplar från förlaget.

Skymningen lägger sig kring huset och på ängarna runtomkring. En liten katt ger sig ut på kvällspromenad och ser hästar, grisar och får göra sig i ordning för natten. Snart är det även dags för den lilla katten att sova.

Alla ska sova är en alldeles bedårande godnattsaga för alla små och stora människor och djur. Denna utgåva förgyller Lindgrens vaggvisan med fantastiskt stämningsfulla illustrationer av Marit Törnqvist. Både text och bild förmedlar en stor omsorg och kärlek till alla levande varelser. I takt med skymningen lägger sig ett lugn inför nattens vila, både för de vi möter i boken och de som lyssnar på sagan.

Texten är hämtad från filmatiseringen av Alla vi barn i Bullerbyn. När Anna, Britta och Lisa ska sova på höskullen sjunger de den för att inte skrämma upp sig själva. Boken har en snygg och enkel dramaturgi i och med att vi får följa en liten katt. Den går på en väg som slingrar sig genom boken och på flera ställen får vi en smygtitt på vad vi kommer möta på nästa uppslag. Det väcker en nyfikenhet inför djuren, naturen och rytmen som finns där. Jag blev helt uppslukad av de vackra bilderna och läste om boken så fort jag läst ut den. Texten går både att läsa och sjunga vilket jag tror kan passa olika barn och olika godnattstunder. Alla ska sova seglar direkt upp på årets topplista!

Första meningen: Nu lilla humla, nu ska du sova.
Antal sidor: 32
Förlag: Rabén & Sjögren, 2019


8 maj 2019

Vitas hemlighet

av Kerstin Lundberg Hahn och Maria Nilsson Thore

Vita bor i ett hus ovanför en pizzeria. När hon känner doften av pizza tänker hon på sin pappa som bor i Italien och lillebror som snart ska födas. Men konstiga saker börjar hända i huset. Det finns mystiska ögon i trapphuset, någon tittar på henne när hon är ute och det låter som att det finns varulvar i källaren. Vad ska hända när det blir fullmåne?

Vita Olsson är en karaktär som är lätt att gilla. Hon är full av funderingar och fantasi vilket ibland skrämmer upp henne. Som det där med varulvar. Finns de eller finns de inte? De vuxna verkar inte riktigt vara överens.

Vitas hemlighet är en vardagsnära men fantasifull berättelse om lösa tänder, att ha en vän som är kär i en, om mystiska ljud, gömda människor och nya vänner. Boken passar bra för högläsning, för den spänningssökande passar den extra bra en mörkare höstkväll. Den tar upp många intressanta teman som skulle kunna leda till bra prat mellan högläsare och lyssnare. Nilsson Thores illustrationer fyller helsidor ungefär en gång per kapitel, precis när jag tänker att "det där skulle jag vilja se hur det ser ut". Texten är målgruppsanpassad och lättillgänglig. Vitas hemlighet är en spännande, mysig, lite ryslig bok jag kan rekommendera!

Första meningen: Vita Olsson står framför hallspegeln och vickar på framtänderna.
Antal sidor: 108
Förlag: Rabén & Sjögren, 2010

6 maj 2019

Snäckorna

av Karin Boye

Pappa gifter sig plötsligt med en ny kvinna som förväntas ta mammas plats. Men hon är en inkräkterska och hör inte hemma i huset.

Från samlingen Bebådelsen från 1941 kommer denna korta novell om en pojkes svårighet att acceptera pappas nya fru. Pojken kämpar mot henne och gör sitt bästa för att inte anpassa sig till att hon nu bor med dem. Det finns många som kan känna igen sig i den här kampen. Jag är en ovan novelläsare och hade därför lite svårt att komma in i novellen. Efter de 17 sidorna fick jag dock ett bra grepp om den. En fundersam novell om avståndstagande och längtan efter närhet. Det var en fin lässtund men novellen satte inga djupare avtryck i mig.



Första meningen: En ny mamma?
Antal sidor: 17
Förlag: Novellix, 2015, från samlingen Bebådelse från 1941

4 maj 2019

Kvinnor i kamp - 150 års kamp för frihet, jämställdhet, systerskap!

av Marta Breen och Jenny Jordahl

De senaste åren har det publicerats en mängd böcker om viktiga kvinnor som komplement till de mansdominerade historieböckerna. Kvinnor i kamp är en 150-årig historia i serieform som tar upp jämställdhetens och frihetens viktigaste händelser och kämpare.

Boken börjar på en konferens mot slaveri på 1840-talet. Trots att det fanns kvinnor bland slaverimotståndarna så stängdes de ute. Vi fortsätter in till kvinnans plats i hemmet, till upplysningstiden som ville lyssna till folket (men inte kvinnorna) och kampen för rösträtt. En del frågor tog lång tid, andra förändrades lite i taget. När kvinnorna fick rösträtt var det först bara de över 30 år, till skillnad från männen som fick rösta när de fyllt 21. Detta ständiga, genomtänkta förtryck väcker starka känslor. Berättelserna ger dock många viktiga namn att lägga på minnet, namn på kvinnor som kämpat hårt för sina systrars fri- och jämställdhet.

Vi har tänkarna de Gouges och Wollstonecraft som ville tysta Rosseau när han pratade om att kvinnor är passiva, svaga personer som ska tjäna, ära och bli uppfostrade av sina män. Vi möter Fawcett och Pankhurst kamp för kvinnlig rösträtt, suffragetterna, Táhirih och socialisterna. Sanger som stred för preventivmedel och smugglade med pessarer in i USA (hon och hennes syster hann förse 488 kvinnor med pessar på tio dagar). Vi läser om kampen för rätten till sin egen kropp, Malala, kvinnliga landsledare och homosexualitetens historia för "godkännande".

Jag är ingen van serieläsare men tyckte Kvinnor i kamp var lättillgänglig och enkel att läsa och ta till mig. De olika kapitlen har varsin bakgrundsfärg vilket gör det lätt att pausa boken om så behövs. Jag sträckläste den å andra sidan eftersom den är så intressant och välgjord. Vill du ha en snabblektion eller -repetition i kvinnosakshistoria kan jag verkligen rekommendera den här. Det finns mycket att lära som vi tar för givet och samtidigt kunskap om sådant vi måste fortsätta att kämpa för. Många av kvinnofrågorna som känns naturliga för oss i Sverige har fortfarande en lång väg att gå i andra länder. I Ryssland finns det 400 yrken som är förbjudna för kvinnor, i andra länder blir barn bortgifta och på vissa platser anses kvinnor orena när de har mens. Vi har kommit långt i Sverige, vi har mycket kvar, men med kunskap kan vi hjälpa våra systrar i andra länder.



Första meningen: På 1800-talet levde män och kvinnor hel olika liv.
Antal sidor: 121 
Förlag: Natur & Kultur, 2019
Originaltitel: Kvinner i kamp, 150 års kamp for frihet, likhet och søsterskap, 2018
Översättare: Hanna Hellquist

2 maj 2019

Hyllvärmare från maj

Så var det dags att titta på "hyllvärmare" igen. I april skulle jag läsa fyra böcker. Jag har läst Den lilla bokhandeln runt hörnet och Hattjakten. Alla suger och det är ingens fel väntar i läshögen och Jag är Malala tror jag inte att jag kommer läsa (än på ett tag). Jag läste även ikapp Hatar alla utom dig som inte hann komma från biblioteket till marsläsningen. I nuläget har jag 77 böcker på läslistan vilket är en tre sedan i början av april. Ökningen beror till stor del på att de nominerade till Årets bok tillkännagavs och det fanns en del intressanta böcker där. När det gäller maj har jag hittat två böcker jag tbr:at i maj tidigare år.
 Den första är Hjärtblad av Aino Trosell som jag tror att jag tbr:at efter att ha läst någon feministlista. Det är en svensk historisk berättelse från 1870-talet om hårt arbetande kvinnor. Det avskräcker mig lite att den är enbit över 450 sidor men någon gång måste jag ju komma över det där med att jag undviker tegelstenar (och gränsen för dem går ju egentligen vid typ 500 sidor). Storyn verkar ju minst sagt intressant!

Den andra boken på listan är En bokhandlares dagbok av Shaun Bythell. Den handlar om en bokhandel i en småstad och jag gissar att den kan vara riktigt bra för en bokälskare. Även här är det sidantalet som avskräcker mig (340 sidor i en barnbok) och jag har precis läst Den lilla bokhandeln runt hörnet (som också handlar mycket om böcker) så vi får se om jag läser den här nu eller en annan gång.

Har du läst någon av böckerna? Har jag något läsvärt framför mig?