
Jag vill läsa:
* minst 90 böcker.
* minst 3 böcker av Astrid Lindgren.
* böcker från minst 10 olika länder.
* minst 35 % vuxenböcker.
* minst 5 noveller.
Jag hänger även på Kaosutmaning 2019 som ni kommer kunna följa på den här sidan.
Mamma, jag saknar dig!
En morgon när vi var på väg till skolan stannade Niña plötsligt upp och stirrade på mig: "Usch, vad du är svart! Och vilka tjocka läppar du har!" sa hon.
Och vet du vad hon gjorde? Hon spottade på mig. Jag var på väg att klippa till henne, men så kom jag att tänka på Lilita, och då lät jag henne vara.
Jag vände på klacken och lämnade henne där på gatan. Jag ville inte att hon skulle se mig gråta.
Jag gick hem till Menú och stannade där resten av dagen.
Du får inte fundera på vad som egentligen hände med innehållet i toaletten när du spolade. Du får inte fundera vart badvattnet tog vägen när du drog ur proppen. Du får inte fundera på vad som hände när du borstade tänderna. Å, allt kanske hamnar i vattnet där du tänker ta en simtur; innehållet i din toalett kanske, bara kanske, snuddar lätt vid dina fötter när du sorglös vandrar ut i vattnet, för på Antigua finns inget riktigt reningsverk. Men Kanariska skön är kolossalt stor och Atlanten är ännu större; till och med du skulle bli förvånad om du visste hur många svarta slavar detta hav har slukat. När du sätter dig för att äta din utsökta måltid är det lika bra att du inte känner till att det mesta av det du äter anlänt med ett plan från Miami. Och vem vet varifrån det kom på planet. En bra gissning kan väl vara att det kom från ett ställe som Antigua, där det odlas snorbilligt för att därifrån skeppas till Miami och sedan tillbaka igen. sida 32-33Den andra delen behandlar kolonialismens intrång och fotspår medan den tredje pratar om små och stora händelser och hur de kan påverka rika (vita) och fattiga (svarta). Den första och andra delen är mycket intressanta. Det sätter ett nytt ljus på västerländsk turism som en slags rättighet där samvetet för lokalbefolkningen kan förvaras i tryggt förvar hos reseledarna tills det är dags att åka hem (eller minimeras till oigenkännlighet). Eftersom jag inte är så påläst på kolonialismen brukar jag ha svårt för att läsa sådana här böcker. Jag tycker dock Kincaid har ett tillgängligt språk. Det svårtillgängliga kan däremot ligga i de jättelånga styckena och meningarna och parenteserna som berättar långa historier. En liten plats är en kort men mycket innehållsrik essä om livet på Antigua, en förklaring som jag tror många västerlänningar skulle behöva ta del av innan vi placerar oss själva på någon slags tron över världen.