15 september 2018

Children of Blood and Bone: Solstenen

av Tomi Adeyemi

Orïsha var en gång ett land där magin flödade. Tills kungen utplånade magin och de flesta som bar på den. Tillsammans med den förrymda prinsessan inser Zélie att de skulle kunna ta tillbaka magin. De måste bara försöka ta reda på hur samtidigt som de försöker vinna över prinsen som gärna går i sin fars grymma fotspår.

Nigera, ungdomsbok och fantasy. Trots att jag sällan läser fantasy var det de tre ingredienserna som lockade mig. Det är svårt (nästan omöjligt) att hitta översatta ungdomsböcker från Afrika, Asien, Oceanien och Sydamerika, så en får liksom ta chansen när det väl kommer en som dessutom verkar hyllas i många länder.

Det jag uppskattar mest med Children of Blood and Bone är att många kvinnor får ta stor plats och göra allt, det vill säga inte bara typiska tjejgrejer eller bra grejer. De konverserar, har åsikter, smider planer, är med där det händer och får saker att hända. Så skönt!

Det jag inte uppskattar med boken är att många människor dör. När jag läste författarens efterord fick det dock en liten förklaring, berättelsen är nämligen skriven i en tid då obeväpnade människor blev skjuta av poliser i Nigeria, utan egentlig anledning. Men ändå. Varför måste så många dö?

Inledningen är intensiv med många nya platser, en hel del historia att lägga på minnet och klaner att skilja åt. För en otränad fantasyhjärna blev det rätt komplicerat. Det händer dock saker hela tiden, så det är bara att hänga med.

Zélie, prinsessan Amari och prinsen Inan turas om att berätta. Det är spännande att läsa ur olika synvinklar och jag tycker författaren lägger ihop det snyggt. De tre huvudkaraktärerna har både bra och dåliga drag och min sympati förflyttar sig lite ibland, vilket jag uppskattar. Det finns inga perfekta karaktärer, precis som i verkliga livet.

På grund av allt snack om klaner och gåvor och sånt där hade jag svårt att ta mig in i boken. Jag är för ovan att läsa om nya världar. Andra halvan av boken fick mer sammanhängande lästid och jag uppskattade den en hel del. Den första boken om Children of Blood and Bone är nyskapande och intelligent med stora doser girlpower och verklighet i en delvis ny värld. Bra ingredienser för en lyckad ungdomsroman!

Första meningen: Jag försöker att inte tänka på henne. 
Antal sidor: 530
Förlag: Lavender Lit, 2018
Originaltitel: Children of Blood and Bone, 2017
Översättare: Carina Jansson

1 kommentar:

  1. Kul att du gillade den! Den är dock inte översatt från nigerianska. Hon är amerikansk-nigeriansk :) så originalspråket är engelska. Men älskar att den utgår från afrikansk mytologi, det gör att den verkligen sticker ut.

    SvaraRadera