21 juni 2018

Litet land

av Gaël Faye

Gabriel bor tillsammans med sin lillasyster, rwandiska mamma och franske pappa i Bujumbura, Burundi. Han leker och busar mest med de andra barnen i gränden, men när landets första demokratiskt valda presidenten avsätts i en blodig statskupp blir läget annorlunda. Gabriel tvingas växa upp fort och välja sida i något han inte riktigt förstår sig på. Plötsligt räknas han som vit istället för svar och våldet ökar bland olika folkgrupper i staden, landet och över landsgränserna.

Jag har hört talas om folkmorden i Rwanda och att det är en del av världshistorien som gärna döljs (eftersom det inte skedde i Västvärlden). Mycket mer än så visste jag inte, men den här romanen har lärt mig lite mer. "Lärandet" blir enklare när jag får följa en person med tankar och känslor, samtidigt som det går att få en inblick i livet och händelserna runtomkring. Gaël Faye har gjort ett bra jobb. Ibland var det lite komplicerat att följa med i historien när fakta vävdes in, annars är det intressant att följa händelserna genom ett barns (senare tonårings) perspektiv. Visserligen är det vinklat, men det blir på ett annat sätt när ett barn får berätta.

Jag uppskattade boken, det är läsvärd liten pärla om vänskap, kärlek, familj och vardag, blandat med mörka blickar, intriger och vetskapen om att något hemskt snart kommer bryta ut.

Första meningen: Jag vet faktiskt inte hur den här historien började.
Antal sidor: 193
Förlag: Norstedts, 2018
Originaltitel: Petit pays, 2016
Översättare: Maria Björkman
#läsajordenrunt Burundi

19 juni 2018

Godnattsagar för rebelltjejer 2

av Elena Favilli och Francesca Cavallo
Recensionsexemplar från förlaget.

Musiker, geologer, graffitikonstnärer, zoologer, flygpionjärer, vältalare... Från många av jordens länder samlas porträtt av kvinnor som gjort stora saker, men drunknat i någon slags utvalsflod när historieböckerna skrevs. Nu får de en ny chans.

Efter succén med Godnattsagor för rebelltjejer har Favilli och Cavallo samlat ännu fler kvinnoporträtt i denna uppföljare. En del namn känner jag till, medan jag lärt mig mycket om många fler. Till denna bok ska jag gå när jag vill ha snabb kunskap om unika kvinnor.

Texterna är lättillgängliga, korta och informativa. De vänder sig till både barn och vuxna, vilket kan skapa gemenskap kring läsningen. Kvinnorna som porträtteras är i olika åldrar, från olika tider och länder, kulturer och religioner. Det de har gemensamt är att de inte gav upp, att de kämpade för det de brann för och att de förändrade världen lite grann på sitt eget sätt. Det är en härlig blandning och stor representation. Varje kvinna är illustrerad och eftersom illustratörerna är många och från många olika delar av världen, samlas skiftande tekniker och stilar till en härlig idolsamling.

Det här är boken för den som inte vill bli hindrad i sina drömmar på grund av kön, klass, religion, egenskaper, intresse eller något annat. En perfekt inspirationskälla för att våga drömma stort och drömma vidare. Och så levererar den stor mängder girlpower, såklart.

Första meningen: Kära rebeller!
Antal sidor: 212
Förlag: Bokförlaget Max Ström
Originaltitel: Good night stories for rebel girls 2, 2017
Översättare: Åsa Jonason

17 juni 2018

Frallan är bäst

text: Sara Ohlsson, illustrationer: Lisen Adbåge

Baksidestext "Jag heter Fransesca Fransson men alla kallar mig för Frallan. Min familj består av mig, mamma och mormor. Fast mormor bor i ett eget hus. Idag är det tävlingsdag. Det är mammas och min bästa dag, för vi älskar att tävla. Mitt roligaste är att vinna över mamma. Därför ska jag välja grenar som jag är särskilt bra på. Som balansgång till exempel."

Hörni, lär känna Frallan! Hon är en sprudlande person med förkärlek för tävlingar (som hon helst vinner), hon reflekterar, upptäcker och är medveten om sig själv och sin omgivning, hon funderar och tänker ut bra saker. Frallan är en riktigt härlig karaktär och, tack!, för att vi ska få följa henne genom en hel serie!

Sara Ohlsson och Lisen Adbåge har gjort ett riktigt bra jobb tillsammans och de fångar målgruppen (från 5 år) riktigt bra. Ni vet det där med att upptäcka men ändå mest röra sig i sin egen värld, att fundera över konstiga saker vuxna gör och att göra saker helhjärtat och fullt ut. Jag tror målgruppen kan känna igen sig. Dessutom finns det roligheter i både text och bild även för en hög- eller medläsande vuxen. Snygg kombination!

Med den lekfulla texten känns det verkligen som att det är Frallan som berättar. En vuxen hade till exempel inte sett att det är hunden som är ute och går med sin tant, och hen vet inte hur en kommer snabbast upp i klätterställningen. Men det är klart Frallan vet sådant! Nämnda hund, Alf, är dessutom den enda man/hane i boken. De resterande (4) karaktärerna är kvinnor och jag gillar kvinnotätheten och den fina relationen mellan de tre generationerna.

Om du gillar Linn Gottfridssons böcker om Myran kommer du gilla den här. Och om du inte läst om Myran borde du göra det!

Första meningen: Jag heter Fransesca Fransson men alla kallar mig för Frallan.
Antal sidor: 93
Förlag: Lilla Piratförlaget, 2018

15 juni 2018

Lilla nejboken

Text: Sarah Sjögren, illustrationer: Anna Forsmark     Recensionsexemplar från förlaget.

Måste Billie ha vinterkläder när det snöar, fastän hon hellre vill ha sommarkläder? Måste Billie krama sin kompis när hon kommer till förskolan, fastän hon inte vill? 

Sverige har nu antagit Barnkonventionen som lag, vilket förhoppningsvis ska stärka barns rättigheter. Lilla nejboken bygger på den 19:e artikeln:

Varje barn har rätt att skyddas mot fysiskt eller psykiskt våld, övergrepp, vanvård eller utnyttjande av föräldrar eller annan som har hand om barnet.
Tillsammans med sin gosekatt Kattis funderar Billie över det där med att säga nej. För ett barn kan det bli vaga gränser mellan vad de själva har rätt att bestämma och vad vuxna "bör" bestämma. En viktig sak som boken tar upp är rätten att bestämma över sin egen kropp, men också om viljor. Gränsen fortsätter dock vara diffus kring just viljor, för ibland verkar vuxna behöva bestämma även om barnen har en egen, annan, vilja...

Det är helt klar ett klurigt ämne, men jag tycker bokskaparparet gjort en bra introduktion genom den här boken. Illustrationerna jobbar fint ihop med texten, och visar stopptecknet och många känslor. Det är roligt att den mest didaktiska i boken är gosedjuret Kattis, det känns mer lättillgängligt att hon lär Billie, än att en vuxen skulle säga allt. Boken avslutas med några frågor från Kattis, som hjälper en vuxen att förstå om barnet uppfattat boken, och chans att diskutera vidare.

Den här boken borde finnas på varje förskola, för att försöka fånga upp eventuella brott mot artikeln. Jag vill även rekommendera boken till föräldrar och deras barn, för att stärka barnets självkänsla och kunskaper om rättigheter så tidigt som möjligt.

Första meningen: Billie ska till förskolan.
Antal sidor: 28
Förlag: Libris, 2018

13 juni 2018

Nästan bara kvinnliga författare

I år har jag börjat föra noggrann statistik över de böcker jag läser. Förutom författare och eventuell illustratör skriver jag upp land, världsdel, målgrupp, förlag, sidor och så vidare. Statistiken visas i olika cirkeldiagram. Mmm, nördigt!

Egentligen visste jag det nog, men de allra flesta böcker jag läser är skrivna av en kvinna. Hittills i år har 77 % av böckerna jag läst en kvinnliga författare. När det gäller illustratörer är siffran lägre: 65 %. Vid en snabbtitt på min to be read-lista på goodreads lär inte statistiken ändra sig.

Vad beror det här på? Jag läser mest barn- och ungdomsböcker som handlar om vardag, lite fantasy, men sällan deckare och thrillers. Det samma gäller de vuxenböcker jag läser. Min gissning blir därför att kvinnorna dominerar som författare för barn- och ungdomsböcker och i genrer jag läser, medan män kanske skriver mer för vuxna och sådant jag inte läser. Eller? En annan gissning är att det finns fler kvinnliga än manliga författare och illustratörer i Sverige. Stämmer det?

Det spelar ingen roll för mig vilket kön författaren eller illustratören har. Det har bara blivit såhär. Men hur?

Någon mer än jag som funderat kring det här eller vet någon slags statistik? Hur ser det ut i din bokhylla och bland de böcker du läser?

12 juni 2018

Det blå mellan himmel och hav

av Susan Abulhawa

Sedan ett granatanfall är Khaled så svårt traumatiserad att han bara kan tala med omvärlden genom blinkningar. Hans berättelse börjar dock mycket tidigare än så, nämligen hos hans morfars mor. På något sätt var Khaled med redan då. Han berättar om ett liv i flyktingläger och hur släkten spridits över världen, om levnadsöden och om hur släktbanden aldrig verkar brista.

Susan Abulhawas debuterade med succén Morgon i Jenin. Jag gillade den och ville gärna läsa mer av henne, men jag hade svårt att komma in Det blå mellan himmel och hav. Varje kapitel börjar med att Khaled berättar, för att sedan lämna över där föregående kapitel slutade berätta om den aktuella generationen. Kanske berodde min tveksamhet på det olustiga i att Khaled var med ända från början, många årtionden innan han föddes. Även om det fanns vissa fina detaljer med det, så tyckte jag det mest störde historien och tappade mitt intresse. Jag hade hellre läst om personerna utan Khaleds inblick. Jag tänkte ge upp boken (vilket jag sällan gör), men började lyssna på ljudversionen av den, vilket gjorde mig mer nyfiken. Det gjorde att jag läste ut boken, men boken levde inte upp till mina förväntningar.

Om vi tar bort det där med Khaled i dåtid, finns det flera fina porträtt av människor, det är Abulhawa bra på! Vi kommer nära några olika generationer utan att det blir rörigt (okej, i slutet är det lite väl många namn att hålla kolla på), och deras upplevelser skiftar. Det finns många starka kvinnor bland karaktärerna, vilket jag gillar. De starka familjebanden är inspirerande, med lite mer sådant i Sverige skulle färre känna sig ensamma. Samtidigt skildras konflikten i Palestina och Israel, med riktning för Palestina.

Det blå mellan himmel och hav har flera intressanta karaktärer och livsöden som jag uppskattade att läsa om. Tyvärr blev olusten för det där med Khaled något som störde mig och gav en tråkig nja-känsla för läsupplevelsen.

Första meningen: Av alla saker som försvann var det Kinderäggen jag saknade mest.
Antal sidor: 352
Förlag: Norstedts, 2015
Originaltitel: The Blue Between Water and Sky, 2015
Översättare: Annika H. Löfvendahl och Jan Hultman

10 juni 2018

Sommarläsning

Boklistor och läsmål blir lätt stressigt för många. Jag tycker dock jag lyckas rätt bra med balansen mellan "roligt att sätta upp mål" och någon slags kravlista. Därför har jag plockat ihop ett gäng böcker jag vill läsa i sommar (cirka juni - augusti). Ja, listan är orimligt lång och kommer bli ännu längre, men jag gillar att ha det så.

I sommar vill jag läsa:
Stanna hos mig 
Till alla killar jag har gillat
Children of Blood and Bone: Solstenen
The hate you give 
Sommaren före kriget
Kärlek, hat och andra filter
Den tredje rösten
Moxie 
Sex nyanser av Gud 
En gång för alla
Sommar i det lilla bageriet på strandpromenaden
Litet land
Billie: alla tillsammans
Osynliga Emmie
Sluta aldrig gå 
Öppnas i händelse av min död

Hm, kanske ska ta och läsa en sväng istället för att fortsätta på den här listan... Brukar ni göra läslistor inför sommaren? Om ja, vilken bok står högst upp på den i år?

8 juni 2018

Hemma hela sommaren

text av Elin Johansson, illustrationer av Ellen Ekman

På sommaravslutningen berättar de andra barnen om resor till Thailand, Legoland och vattenland. När huvudpersonen i den här boken svarar att de ska på safari, blir mamman nervös. Sådant har de inte råd med!

I den fristående uppföljaren till Veckan innan barnbidraget möter vi ett barn och hens mamma igen. När det blir sommar hittar många familjer på storslagna saker, medan andra kämpar för att få ihop till något roligt under de långa sommarlovsveckorna. Barnet vill gärna på safari, och efter lite klur och fix ordnar mamman till det. Det blir semester på hemmaplan, och med ett tält, spritkök och god fantasi blir det riktigt bra.

Liksom den första boken av bokskaparparet tycker jag Hemma hela sommaren verkligen behövs. Perfekt inför stundande sommarlov! Den passar för både de som kan känna igen sig och de som inte gör det (de som åker till Thailand). Den visar perspektiv mellan olika människor i samhället, och att inget är rätt eller fel. Det kan bli minst lika mysigt på hemmaplan (och dessutom är det ju mycket miljösnällare än att ta flyget till andra sidan jorden). Jag tycker att Johansson och Ekman gjort ett bra jobb. Illustrationerna är riktigt mysiga, fina och roliga. Det finns identitet hos många karaktärer, även biroller, och jag tycker det är spännande att umgås med barnet och mamman.

Det finns ett visst vemod i texten, det ligger en halvdold besvikelse över vardagen under vissa delar av boken, och så måste det få vara. Å andra sidan vänds det där lätt med fantasi och nyfikenhet över det som finns utanför dörren. Även där finns spännande djur och hur mysigt är det inte att laga mat över öppen eld och äta vid en sjö? Jag gillar den här boken, allt utom flodhästarna (just det inslaget var onödigt och tråkigt på en annars så fin bok...)

Första meningen: - Får jag höra vad ni ska göra för roligt i sommar då, säger fröken och tar en stor tugga av tårtan.
Antal sidor: 32 
Förlag: rabén & sjögren, 2018

6 juni 2018

Bruno 3000: rymden

text: Åsa Anderberg Strollo, illustrationer: Julia Thorell. Recensionsexemplar från förlaget.

Bruno är tillbaka! (Recension på första och andra boken.) Den här gången har han snöat in på rymden och Alfapet. Han behöver även bli ett sådant där barn som kan sova över. Men det är inte så lätt när varken mamma eller pappa är med. Tur då att han har kusinen Rasmus som tycker Bruno är cool. De kan hitta på mycket kul när Bruno absolut inte kan vara på sommarfritids.

Ännu en gång har Anderberg Strollo och Thorell lyckats skapa hög igenkänningsfaktor i en bok som blandar kapitelbok med serie. Kombinationen gör det roligare att läsa, samtidigt som läsaren kan lära sig mer om samspel mellan text och bild. Förhoppningsvis kan det bli en bra övergång från serieläsande till kapitelböcker, vilket jag tror behövs. Det Bruno gör och tänker känns väldigt träffsäkert. Thorells bilder uttrycker många känslor och tankar, medan texten är väl anpassad till en typ 8-årings vokabulär: det är inte alltid korrekt, men det är fullt av fantasi, tankehopp och ett personligt uttryck. Samtidigt får föräldrarna ganska stort utrymme, vilket jag tycker är fint. Särskilt eftersom de verkar ha tid för Brunos idéer och frågor. I alla fall ganska ofta.

Bruno är en härlig karaktär och jag kan rekommendera den här serien till den som är "tretusen dagar någonting" (cirka 8 år) och kanske någon som vill läsa ihop med barnet.

Första meningen: Jag heter Bruno och är åtta år.
Antal sidor: 90 
Förlag: Alfabeta, 2018

4 juni 2018

Hon som inte vet

av Karen Cleveland. Recensionsexemplar från förlaget.

Vivian är CIA-analytiker med inriktning mot Ryssland. När hon hittar en mapp med infiltratörer känner hon att hon närmar sig ett genombrott. Det är bara det att en av dem är hennes man. Plötsligt rämnar allt det viktiga i livet. Vad ska hon göra? Hon har svurit att skydda sitt land, men ska hon offra familjen och framtiden för det? Hur långt är hon beredd att gå? Vem är egentligen hennes man?

När jag fick hem den här boken tänkte jag först "varför fick jag den här boken? Det är ju verkligen inte min genre". Sedan fick Malins bokblogg mig att bli intresserad och när jag börjat läsa fastnade jag snabbt. Boken är spännande från start och vi vet att något oundvikligt är på väg att hända. Genom hela boken läste jag med pendlande förtroende och medkänsla för Vivian och familjen. Jag levde mig in så mycket i boken att jag kände med Vivians djupa ångest. Det är pulshöjande och riktigt intressant. Hur hade jag reagerat? Vivian ställs inför många riktigt svåra beslut som är främmande för många, men känslorna kan vi känna igen.

Det som gjorde att jag gillade boken är att det är så mycket vardagsberättelse inblandat. Vivian återvänder till tidigare händelse i förhållandet med sin man och reflekterar över sådant han sagt och gjort. Hon berättar om hur de träffades, om barnen och hur de har det nu. Det är gripande och en stor del av berättelsens spänning. Flera gånger under boken berättade jag för min man vad som hänt och vad jag kände. Han frågade om den finns på film, vilket den inte gör, men jag hoppas på det framöver.

Cleveland har gjort ett riktigt bra och proffsigt jobb med den här boken. Hon skriver snyggt, för berättelsen framåt i en spännande fart, det känns genomarbetat och som läsare kan jag bara njuta av spännande läsning. Mina vänner har ställt sig på kö för att få låna boken. Med tanke på slutet hoppas jag det blir en fortsättning. Och det snart.

Första meningen: Jag står i dörren till tvillingarnas rum, betraktar dem mellan sängspjälorna som påminner mig om cellgaller medan de sover fridfullt och oskuldsfullt.
Antal sidor: 319
Förlag: Norstedts, 2018 
Originaltitel: Need to know, 2018
Översättare: Jessica Hallén

3 juni 2018

#7dagar7böcker - deltagarna

I morgon är det dags att starta igång #7dagar7böcker med temat sommar. Än är det inte för sent att hänga på, så gör gärna det! Du hittar all info här. Utmaningen utspelar sig på instagram, så om du vill följa den kan du följa #7dagar7böcker eller deltagarna:

@elinbokparadiset
@ulejo
@annzahstories
@jaanamelin
@sofffieplopp (på youtube, sök sofffieplopp)
@mariailola
@dittanochdattan
@agnes_lindholm
@porslinstassen
@litteraturlycka
@booksandpastry
@karinottilia
@ jessica_lovereadingboooks
@kjeilen.reads


Mig hittar ni på @sofiesbokblogg

Hoppas ni hittar bra tips inför sommaren!

1 juni 2018

Månadens bästa: maj

Maj har, trots mycket plugg, varit en bra läsmånad. Karen Clevelands Hon som inte vet koras till månadens bästa bok. Jag gillade även Hallå världen! av Bana Alabed och Frallan är bäst av Sara Ohlsson och Lisen Adbåge lite extra.

Tätt därefter kommer:
* Gode Gud välsigna maten, amen - Lina Mattebo (red.)
* I huset där jag bor - Lena Sjöberg
* Bruno 3000: rymden - Åsa Anderberg Strollo och Julia Thorell
* Samtidigt i min låtsasvärld - Lisa Bjärbo och Emma AdBåge
* Dagen du förstörde allt - Linnea Dahlgren
* Stackars monster - Ivar Da Coll
* Älvsommar - Mårten Sandén och Lina Bodén
* Azras bok - Moa Eriksson Sandberg
* Monster, spöken och kanelbullar - Alexander Jansson
* Bokbarnet - Oliver Jeffers och Sam Winston


Har du läst någon bra i maj?


30 maj 2018

Älvsommar

text av Mårten Sandén, illustrationer av Lina Bodén

Har ni läst Skorstensjul, adventskalenderboken från 2015? Det här är den fristående uppföljaren!

När vi möter Stella och skorstensbarnen är det sommar och en älva har plötsligt försvunnit. Utan sina älvor blir det läskigt och nästan omöjligt för skorstensbarnen att klättra omkring på takåsarna. Stella och hennes vänner måste snabbt ta reda på vad som hänt älvan, innan fler försvinner...

Det här är en härlig högläsningsbok, perfekt för ljusa eller regniga sommarkvällar (för bästa effekt bör ni läsa de sista kapitlen kring midsommar, men det går lika bra tidigare eller senare). Boken har 23 kapitel (plus epilog), vilket gör den till en spännande följetong. På något ställe kan den vara lite läskig för de yngsta, men överlag är boken fylld med äventyr, kärlek, vänskap och omtanke . "Familj" är ett ord jag tycker passar bra in, och då är det långt ifrån en "vanlig" familj.

Illustrationerna är fantastiska! Varje kapitel inleds med en helsidesbild i fina färger och ett lite gammaldags stuk. Jag tycker det är tråkigt att ansiktskonturerna är suddiga, men det bidrar å andra sidan passar det till det där lite gammaldags och sagolika. För sagolikt är precis vad det är, med älvor, skorstensbarn och andra varelser. Dessutom finns en klurig och intressant bihistoria med mysterium att lösa. För de som känner till Stockholms gator tror jag det blir ännu mer spännande, särskilt om en söker efter älvorna och barnen bland takåsarna.

Att boken blandar äventyr, vänskap, kärlek och lite läskigheter, gör att den passar till en bredare målgrupp. Syskon i olika åldrar kan fokusera på olika saker när de lyssnar och tittar på berättelsen. Det är fint!

Första meningen: En vacker försommarkväll som den här var det fortfarande svårt att tro att det var på riktigt.
Antal sidor: 101
Förlag: Rabén & Sjögren, 2017

28 maj 2018

Gode Gud välsigna maten, amen - en bok om bordsbön

redaktör: Lina Mattebo. Recex från förlaget

Som barn bad vi ofta bordsbön innan maten. Av någon anledning blev det alltmer sällan och jag tänkte "vi behöver inte mer mat än vi har", eftersom jag tänkte att "välsigna" betydde "göra mer", liksom när Jesus välsignade maten och fick fem bröd och två fiskar att räcka till 5 000 personer. Gode Gud välsigna maten, amen fick mig dock att tänka om, och jag skulle vilja ta tillbaka det där med bordsbön inför måltiden. Inte för att jag behöver mer mat, utan för att visa tacksamhet för den mat jag får till den fantastiska kropp jag har, men samtidigt be en bön för att fler ska få äta sig mätta och att fler ska förstå att vi behöver ändra på vårt sätt att leva för att bönen ska bli verklighet.

Boken innehåller texter, bordsböner för olika tillfällen och tips på ökad gemenskap kring matbordet. Den bjuder på diskussionsfrågor, bordslekar och festtips. Bland skribenterna finns Esther Kazen, Johanna Gustavsson, Joel Halldorf, Anne Lamott, Norman Wirzab med flera. De skriver bland annat om synen på kroppen, medmänniskor och det enkla med betydelsefulla i en extra tanke för maten eller andra. Josephine Flatebö står för moderna, dekorativa och väldigt fina illustrationer. Layouten som blandar texterna med bönerna i olika skrivstilar gör boken varierande och intressant. Redaktionen har fått till en bra balans.

Texterna och bönerna har gett mig flera aha-upplevelser och gett bordsbönen en ny, återupprättad betydelse i min vardag. Om livet snurrar på allt för snabbt kan en enkel bordsbön vara ett sätt att stanna upp och reflektera, oavsett om det blir tio sekunder eller tio minuter. Boken har gett mig inspiration och en kunskap jag inte trodde jag saknade, men som blivit betydelsefull för mig.

Första meningen: Bordsbönen kan vid en första anblick verka obetydlig, men den är som en hemlig skatt.
Antal sidor: 118
Förlag: Libris förlag, 2018

27 maj 2018

Utmaning: #7dagar7böcker

Glöm inte att anmäla dig till och klura på utmaningen #7dagar7böcker. Mer info finns här.


25 maj 2018

Intervju med Emma Johansson

Foto: Frida Lord
En av de böcker som gjort starkast avtryck på mig i år (och förmodligen fler månader än så) är Emma Johanssons debutroman Papperssjälar som publicerades 2017. En blandning av språket, medkänslan för huvudpersonen Emilia, handlingen, något unikt i sorgbearbetningen och interaktionen med andra som gjorde att jag gillade boken.

Skrivande och bra böcker är roligt, därför skickade jag iväg några frågor till Emma.

Hur skulle du beskriva dig själv med tre ord?
Snäll, envis och ordningsam.

Hur fick du idén till Papperssjälar?
Jag fick idén till Papperssjälar en morgon när jag åkte till jobbet och tog en annan väg än jag brukade åka och åkte över en järnväg. Det var soluppgång och väldigt fint och det var som om det bara klickade till i mitt huvud och jag såg en tjej på en cykel som cyklade mot järnvägsöverfarten. Efter det var det som om hela boken spelades upp i mitt huvud. Sen ändrades mycket under tidens gång med själva grundidén fick jag den där dagen. 

Hur gick skrivprocessen till?
Jag skrev första utkastet väldigt fort, tror det tog ungefär 6,5 veckor. Detta var våren 2015. Sen lät jag manuset ligga till oktober innan jag började redigera det på riktigt. Hade en lektör och två testläsare som läste och jag var färdig i april 2016 då jag skickade in det till förlag. Fick några refuseringar (både vanliga och positiva) och sen i augusti hörde Opal av sig och sa att de ville ge ut (de hörde av sig redan i juni och sa att de gillade men att de behövde mer tid i och med semester och så). Senare fick jag veta att Opal skulle starta imprint och det är Vox där jag nu är utgiven.

Vad var svårast med att skriva boken?
Det svåraste med att skriva Papperssjälar var nog allt tvivel jag kände. Det ständiga tvivlet om det var tillräckligt bra, om någon över huvud taget skulle vilja läsa det jag skrev osv. Jag har också en tendens att bli övertydligt när jag skriver och jag har ganska svårt att hålla mig kort och inte babbla på i en hel evighet. Jag och min redaktör strök rätt mycket när vi redigerade tillsammans.

Vad var lättast?
Det lättaste var nog att skriva scenerna mellan Emilia och Viktor. Tycker så otroligt mycket om dem båda två och det kom så naturligt när jag skrev de scenerna.

Vad har du för tips till den som drömmer om att skriva en bok?
Öva! Man blir inte bra på något om man inte övar. Skriv vad som helst egentligen, bara man skriver. Läs också mycket! Man måste läsa för att kunna skriva. Och mitt absolut främsta tips är att inte ge upp!

Vilken bok tycker du förtjänar med uppmärksamhet?
Jag blev utgiven på Vox samtidigt som en tjej som heter Yrsa Walldén så måste tipsa om hennes bok Allt jag inte sa som är superbra! En annan bok som jag älskar och tycker borde får mer uppmärksamhet är Aristotle & Dante discover the secrets of the universe av Benjamin Alire Sáenz. Den finns även på svenska med namnet Livets outgrundliga mysterier.

22 maj 2018

Dagen du förstörde allt

av Linnea Dahlgren

Plötsligt står Melanie själv. Hon har planerat framtiden, växt och levt ihop med Kassandra. Men en dag finns inte Kassandra längre. Hur ska Melanie kunna ta sig igenom det här utan den person som underlättar allt? Det kommer inte. Allt är förstört.

Den här boken hade oturen att bli läst strax efter att jag läst och tyckt väldigt mycket om Papperssjälar. Båda böckerna behandlar en ung människas tragiska död och de efterlevandes sorg och hur de bearbetar den. Jag hade svårt att fastna för Dagen du förstörde allt, men vet inte riktigt varför. Kanske var det tidsresorna Melanie gjorde för att försöka ställa allt till rätta. Det hade kunnat bli ett bra berättarknep för att få del av fler av Melanies tankar, men eftersom vi följer henne hela tiden och hon dessutom pratar i du-form till Kassandra ibland, blev det mest tjatigt och märkligt.

Något som lyfter boken är språket. Det finns många fina passager och det känns väl anpassat till Melanie. Jag fick en en bra bild över henne, men kunde även se att hennes tankar och handlingar är mycket påverkade av sorgen och saknaden. Det blir ett slags dubbelt seende över det som händer. Något annat jag gillar är att Melanies mamma får ta mycket plats, liksom Kassandras familj.

Tyvärr når boken inte riktigt fram till mig. Jag skulle vilja gilla den mer, vilket jag kanske gjort om jag inte läst Papperssjälar precis innan. Däremot är jag, som alltid, tacksam att det skrivs mer i ämnet. Dahlgren gör ett bra jobb med ett så svåra ämnen som död, sorg och saknad hos tonåringar. Hennes författarskap har potential.

Första meningen: Vi följs alltid åt.
Antal sidor: 245 
Förlag: Vox by Opal, 2018

20 maj 2018

Utmaning: #7dagar7böcker

Nu är det inte långt kvar till sommarlov/semester och härliga sommarmånader! Några gånger tidigare har vi kört bloggstafetter med sommarteman, men i år tänker jag mig en utmaning på instragram.


Tanken är den här: jag ger er 7 teman för 7 dagar. Ni lägger ut en bild varje dag som passar till dagens tema (fri tolkning). Vi startar den 4:e juni och använder #7dagar7böcker (följ gärna hashtagen!) för att lätt hitta andra som boktipsar inför sommaren. Om du inte har instagram får du gärna göra utmaningen på din blogg.

Vill du vara med? Lämna en kommentar här med ditt instagramnamn, eller kommentera på bilden jag lägger upp om utmaningen på @sofiesbokblogg på instagram. Inför utmaningen sammanfattar jag alla deltagare, så att vi vet vilka vi ska följa.

Vilka teman?
4/6 När solen skiner
5/6 När regnet öser ner
6/6 När reslängtan blir stor
7/6 När känslor vill bli berörda
8/6 När du vill lära dig något nytt
9/6 När det gärna får vara okomplicerat
10/6 En favorit


Lycka till! :)

18 maj 2018

Om du såg mig nu

av Sofia Nordin

Serie: Detta är fjärde delen, de tidigare heter En sekund i taget, Spring så fort du kan och Som om jag vore fantastisk. Varning för spoilers!

I den fjärde och sista delen i Sofia Nordins dystopi möter vi Esmael. Han börjar med att berätta vad han var med om när febern tog nästan alla levande människor. Sedan tar han vid där förra boken slutade: när Ella stuckit. Han bestämmer sig för att följa efter henne till Umeå för att reda ut vad som hänt mellan dem. Det blir inte som han tänkt sig, inte med Ella och inte när det gäller vem han själv verkar bli.

Liksom i tidigare böcker lägger Nordin mycket fokus på huvudpersonen och deras känslor och tankar. Hon gör det på ett relevant och intressant sätt och är inte rädd för att visa även "fula" känslor som avundsjuka, självförakt och egoism. Det finns riktigt mörka passager i den här boken, som känns väl kopplade till ensamhet, isolering och känslan av att ingen förstår. Läsaren får följa Esmael på riktigt nära håll, vilket är både intressant och skrämmande.

Boken slutar strax innan den når 200 sidor, vilket gör den lättläst men även lite tunn i innehållet. Å ena sidan vet läsaren det mesta om Esamels tankar, å andra sidan lär vi inte känna de andra karaktärerna. Jag hade gärna läst mer om dem alla. Vilka är de? Vad har de gjort sedan febern? Hur kommer det att gå i framtiden, om det nu finns en sådan? Kommer de kunna bygga upp samhället? Finns det fler människor i världen? Nordin lämnar det åt läsarens fantasi, vilket jag inte gillar till 100 %. Visserligen är jag inte så förtjust i tillrättalagda slut där allt förklaras, men jag hade gärna läst en femte bok som utspelar sig typ 5-10 år framåt. Vad har hänt då?

Det har varit intressant att läsa en svensk dystopiserie. Fokus har legat på "vanliga" tonårskänslor, men jag hade nog gärna läst lite mer om "framtiden" i de två senare böckerna. Jag har gillat serien när jag läst, att få komma så nära huvudpersonerna, men den hamnar inte på någon topplista. Eftersom den går rätt snabbt att läsa kan jag ändå rekommendera den för dystopisugna från cirka 13 år.

Första meningen: Vad kan jag säga?
Antal sidor: 182
Förlag: Rabén & Sjögren, 2017

16 maj 2018

Samtidigt i min låtsasvärld

text: Lisa Bjärbo, illustrationer: Emma AdBåge

Ett stökigt, rörigt kök och en massa måsten. Mitt i allt är det lätt att drömma sig bort till andra platser och situationer, kanske till en låtsasvärld. Vad händer där?

Den här boken handlar om en mamma, vilket är ganska ovanligt för en bilderbok. För att göra det ännu mer ovanligt är hon inte en typisk bilderboksmamma med full koll på läget och andra stereotyper. Istället drömmer hon om en lugn, barnfri stund, men även om badhusbesök med barnen, söta hundar som äter direkt ur grytan på bordet och glass i stora lass. Bokduon har gjort mamman mänsklig och jag hoppas hon har kommit för att stanna.

I podden Bladen brinner berättade Bjärbo att de funderade på om mamman fick "önska bort" barnen för en stund, precis som hon gör i en av önskevärldarna. Vad kommer de läsande barnen tro när bokbarnen är borta? Men, ingen orkar väl vara omgiven av barn hela tiden? Om mamman får visa att hon vill ha egentid ibland, visar hon att det är viktigt och okej även för barnen. Det tror jag dagens stressade samhälle behöver bli påmint om igen. Dessutom är det roligt att visa barnen att även en mamma kan drömma om glass (kanske till och med fastän det inte är helg!) och badhusbesök.

Jag är inget stort fan av AdBåges illustrationer, men tycker att de bidrar till känslan av olikhet, att alla inte passar in i samma mall och att det inte är något eftersträvansvärt. Boken ger utrymme för dagdrömmar om låtsasvärldar och att få önska fritt. Jag tror det kan bli intressanta samtalsämnen kring den här boken, och spännande för både barn och vuxna att dela upplevelser och bilder från sina låtsasvärldar.

Första meningen: Det här är jag. 
Antal sidor: 28 
Förlag: Rabén & Sjögren, 2018

13 maj 2018

Den osynliga flickan

av Deborah Ellis

Parvana bor ihop med sina föräldrar och tre syskon i ett litet rum. Tidigare bodde de ganska fint och flickorna har gått i skola, men med talibanernas regim blir livet allt svårare. När Parvanas pappa förs bort måste Parvana klä ut sig till pojke för att kunna försörja familjen; kvinnor får nämligen inte gå ut utan en manlig släkting.

Deborah Ellis tillbringade några månader i afghanska flyktingläger i Ryssland och Pakistan innan hon skrev den här boken. Med den erfarenheten i bagaget för hon fram ett trovärdigt och lättillgängligt porträtt av en ung tjej som tvingas in i en situation inget barn borde få uppleva. Hon tvingas från skolan till arbete och den farliga uppgiften att klä ut sig till pojke för att kunna försörja familjen. Samtidigt är det hemskt att läsa om kvinnorna som tvingas stanna inne, hur deras muskler förtvinas eftersom de inte har någonstans att röra sig. De vill verkligen göra något för samhället, men någon har bestämt att de som ser ut som kvinnor ska begränsas och förnedras.

Med talibaner i gathörnen och nyheter som sprids från person till person ligger det ett ständigt hot över handlingen. Jag är flera gånger beredd på att bli överraskade eller skrämd, men blir sällan det. Jag hade gärna läst lite mer action, men å andra sidan ska boken vara baserad på verkliga händelser, och det Parvana upplever önskar jag inget barn.

Jag har för mig att jag, eller någon lärare, läste den här när jag gick i mellanstadiet. Jag tycker boken är bra läsning för barn som behöver vidga sin världsbild och lära sig mer om omständigheterna i vår värld. Det handlar om barn som lika gärna hade kunnat vara någon vi känner, och jag tror boken kan skapa medlidande och förståelse. Den osynliga flickan är den första delen i en trilogi. Jag är tveksam till att läsa vidare, men minns att jag gillade serien när jag var i rätt åldersgrupp. Boken passar mycket bra för högläsning.

Första meningen: "Jag kan läsa det där brevet lika bra som pappa", viskade Parvana in i vecken på slöjan hon bar kring huvudet.
Antal sidor: 158
Förlag: En bok för alla, 2012
Originaltitel: The Breadwinner, 2000 
Översättare: Helena Ridelberg

10 maj 2018

Papperssjälar

av Emma Johansson

Emilia har en hemlighet som ingen får veta. Den tynger henne mycket och värre blir det när hon hamnar i samma grupp i skolan som Victor. Hemligheten gäller nämligen hans syster som dog förra våren. Emilia vill helst undvika Victor, men grupparbetena får henne att inse att han är en väldigt bra person och det gör det allt svårare att hålla hemligheten.

Vilken debut! Emma Johansson skriver ärligt och känslofyllt om sorg och psykisk ohälsa. Risken med sådana böcker är att huvudpersonen drunknar i det, men Johansson ser till att Emilia klarar att guida läsaren genom sin trassliga tillvaro. Vissa delar av boken är tårframkallande, men det är även en fin berättelse om vänskap och kärlek.

Johansson skriver väldigt skickligt. Även om det är ganska lätt att lista ut vad hemligheten handlar om, är det intressant att läsa om Emilias tankar kring den och om/hur hon ska avslöja den. Läsaren möter många intressanta och trovärdiga karaktärer och relationer. Det finns sådana där drömmiga konversationer och händelser som ger en härlig feel good-känsla att minnas när det blir tyngre för huvudpersonen. En riktigt bra blandning som bäddar för sträckläsning.

Jag vågar säga redan nu att den här boken hamnar på topplistan över de bästa böcker jag läst i år. Otroligt skicklig debut, full av känslor och en bra story. Rekommenderas.

Första meningen:Det vita pappersflygplanet seglar över himlen. 
Antal sidor: 333
Förlag: Vox by Opal, 2017

7 maj 2018

Hallå världen!

av Bana Alabed. Recex från förlaget.

Bana bor i den syriska staden Aleppo. När kriget kommer närmre blir livet allt mer osäkert och många tvingas på flykt. Bana och hennes familj stannar kvar länge och Bana vill gärna berätta vad de är med om. Hon börjar twittra och får kontakt med världen genom #StandWithAleppo. Det här är boken hon själv skrivit om hur det är att leva mitt i ett krig.

Kriget kom till Aleppo ganska tidigt i Banas liv. Hon börjar med att berätta om hur det var innan, om skolor och arbete och vardagliga självklarheter. Hon fortsätter att berätta om begränsningar, om bomber som faller allt oftare, om skyddsrum och hur allt till slut blir ohållbart. Hon berättar om rädsla, förtvivlan och stor brutalitet, men också om kärleken i den stora familjen och om hur hopp och mod väcks. Genom att börja twittra fick fler upp ögonen för vad som hände i den belägrade staden. Bana är så cool! Så ung, men ändå med stora förväntningar på världen och en vilja att göra skillnad.

Krig långt bort från trygga Sverige är svåra att förstå, även om vi kan se bilder från dem på tv och i tidningar nästan varje dag. Cirka 5,5 miljoner barn är på flykt i världen idag. Genom att berätta sitt vittnesbörd har Bana hjälpt mig att förstå lite mer om hur det är att leva i ett krig, gett mig mer medlidande och empati. Hennes ord talar till djupet av mig, men även de fotografier som finns i boken. Där blandas lyckliga stunder med familjen med skräckfyllda scenarier när gatan utanför huset förvandlats efter ett bombanfall. Det är fruktansvärt att oskyldiga människor, och särskilt barn, är med om sådant här och börjar se det som sin vardag!

Bana ger röst åt dem som ofta glöms bort i konflikter: barnen. Hon är modig och en stor förebild. Med sin bok vänder hon sig till barn i sin egen ålder (cirka 9-12) för att berätta vad hon varit med om, och jag tror att läsare kan inspireras att hjälpa till på sitt håll, samtidigt som de får en inblick i att livet för barn i vår värld kan vara väldigt olika. Boken passar egentligen för alla åldrar över den tänkta, jag tyckte mycket om den och rekommenderar den gärna vidare. Heja dig, Bana! Med barn som du finns det hopp om framtiden!

Första meningen: Jag är så glad att jag fick skriva en bok, för jag älskar böcker och jag älskar att läsa.
Antal sidor: 238 
Förlag: Libris förlag, 2018 (recex)
Originaltitel: A Syrian Girl´s Story of War and Plea for Peace, 2017
Översättare: Maria Store

4 maj 2018

Odla med Omar - färger och former i trädgården

av Carin Wirsén och Stina Wirsén

"Ett frö som är litet.
En morot som är stor.
Men i det lilla fröet en liten morot bor.
Och Omar tror
att en så liten morot också vill bli stor."


Omar har sått ett frö, men det växer så långsamt! Medan han väntar tar han sig ut i trädgården för att titta på det som finns där. Olika färger med många nyanser, saker att räkna, en spännande labyrint, varierande former och både ätbart och sådant en bör låta bli. Det finns så mycket att titta på! Genom att vända och vrida på boken får läsaren perspektiv på storlek och vad som finns ovan, i och under jorden.

Den här boken handlar inte så mycket om att odla, utan snarare om vad undertiteln säger: "färger och former i trädgården". Den är mysig och som upplagd för äventyr och nyfikenhet när våren börjar spira utanför fönstret. Jag hade gärna tagit med en liten för att upptäcka och förundras, för visst finns det mycket fantastiskt i vår natur! För den som är mer nyfiken på att odla finns en beskrivning längst bak på hur en kan göra, samt vad som är lätt att odla. Spännande!

Första meningen: Ett frö som är litet.
Antal sidor: 32
Förlag: Bonnier Carlsen, 2018

1 maj 2018

Månadens bästa: april

April innehöll andra halvan av min praktik och en vecka tillbaka i skolan med massa plugg. De första veckorna av månaden hann jag läsa en hel del, medan recenserandet halkade efter. Så fort jag skriver på bloggen att jag inte kommer hinna blogga, brukar jag få tid till att blogga. Därför finns det nu ett gäng recensioner på lager inför maj.

Vissa månader läser jag inte någon bok som jag känner att jag tycker riktigt mycket om, men i april läste jag två sådana: Inte för nära av Colleen Oakley och Papperssjälar av Emma Johansson.


Jag läste även:
* Böneexperimentet - Mirana Threllfall-Holmes
* Om du såg mig nu - Sofia Nordin
* De knepiga katternas bok - T.S. Eliot
* water, fire, earth and i - Simone Inguanez
* Stig - Annica Hedin och Per Gustavsson
* Odla med Omar - Carin Wirsén och Stina Wirsén
* Du är mer än du anar - Tommy Hellsten
* Idag är allt - Nicola Yoon
* Det blå mellan himmel och hav - Susan Abulhawa
* Modiga Morris - en vecka upp och ner - Carl-Johan Forssén Erhlin
* Flisan och orättvisan - Linda Palm och Jonas Olsson
* Den osynliga flickan - Deborah Ellis

Maj blir en sista plugghektisk månad den här terminen. Sedan väntar 3 månader sommarlov (även om det innehåller en del jobb)! Min läslista inför det är redan orimligt lång... Men det är ett fin ilandsproblem!

Vilken var den bästa boken du läste i april?

29 april 2018

Flisan och orättvisan

text: Linda Palm, illustrationer: Jonas Olsson. Recex från förlaget.

Flisan tycker att hennes föräldrar aldrig har tid för henne. De har inte hunnit inviga den nya kojan för att föräldrarna har så mycket annat för sig. Det är orättvist!

Det här är första delen i en planerad serie. Med tanke på titeln trodde jag att boken skulle handla mer om orättvisor och vad det är, men den handlar mer om att bygga koja och om invigningen av den. Å andra sidan behöver det inte alltid vara dramatiskt när en ska prata om orättvisor. Ur ett barns perspektiv kretsar världen ofta kring barnet, och då finns det mycket som upplevs orättvist mitt i den vanliga vardagen. Det förmedlas både genom text och bild, vilket jag tror kan hjälpa barn och vuxna att börja prata om orättvisor, vilket inte alltid är så lätt. Lyssnare/tittaren/läsaren kan fundera tillsammans över vad som händer, eftersom bilderna ibland säger något annat än vad Flisan berättar. Längst bak finns även samtalsfrågor för de som vill prata vidare om ämnet.

Illustrationerna är färgglada, uttrycksfulla och härliga. Jag tror den här boken, mitt i vardagen, kan hjälpa familjer till intressanta samtal. Eftersom Linda Palm skrivit skickligt om svåra ämnen tidigare, ska det bli spännande att se vad hon behandlar i resten av serien.

Första meningen: Mamma och pappa får en massa brev hela tiden.
Antal sidor: 30
Förlag: Libris förlag, 2018

25 april 2018

Vem ska hålla Bladen brinnande?

I det senaste avsnittet av barn- och ungdomsbokpodden Bladen brinner tillkännagav upphovsmakarna Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck att nästa avsnitt blir det sista de gör. I två år (32 avsnitt) har de träffat, intervjuat och följt med författare och illustratörer. De har gett oss koll på trender och utgivning, reflekterat, uppmärksammat, ifrågasatt, efterlyst och tipsat om en otrolig mängd böcker (och jag har blivit inspirerad att läsa typ alla).

Men nu ska de inte göra det i poddform längre.

Någon behöver ta över.

Barn- och ungdomsböcker får fortfarande alldeles för lite plats i tv, radio och tidningar. Recensionerna är få, bokpriser för målgruppen uppmärksammas sällan och ibland verkar litteraturkritiker inte ens veta om att det görs stora mängder riktigt bra litteratur för människor under 18 år. För då hade de väl tipsat om alla bra böcker som publiceras för målgruppen? Istället klagas det på att barn och unga läser för lite, men media verkar inte försöka göra något åt det genom att recensera, tipsa eller uppmärksamma. Det vore väl att sträcka sig för långt. Det är ju mest vuxna som läser/tittar/lyssnar det de skriver. Ja, det är sant. Men många av de är föräldrar, jobbar med eller känner barn som behöver och vill läsa/titta/lyssna på bra berättelser.

Podden Bladen brinner har lyckats ta sig till de som saknat det medierna inte ger (exempel på källa). Bjärbo, Lindbäck och alla andra medverkande har lyckats boktipsa bortom Astrid Lindgren och Harry Potter (d.v.s. om alla fantastiska nya böcker), de har öppnat ögon och fyllt på vill läsa-listor till bristningsgränsen, de har gjort ett gediget jobb och fyllt ett tomrum i rapporteringen om barn- och ungdomslitteratur.

Vem tar över nu? Någon som brinner för läsning, barn och unga, illustrationer och texter och deras samspel, penslar, skrivrum, researchmetoder, författare och illustratörer, trender, reflektioner, vad som saknas och vad som händer i litteraturvärlden: riktigt barn och unga. Någon som är sugen på att gotta ned sig i den flod av nya riktigt bra barn- och ungdomsböcker som publiceras i Sverige varje år. Någon som vill podda om det här.

Bladen brinner, eller någon liknande podd, måste ha en framtid. Därför: Det fortsätter komma nya böcker, illustratörer och författare att uppmärksamma och det fortsätter komma nya människor att nå fram till.

Tack Lisa och Johanna för det otroligt braiga arbete ni gjort!

24 april 2018

Pluggtid vs lästid

De kommande fem veckorna kör jag slutspurten på år 1 på min utbildning. Det innebär en hel drös med tentor, seminarier, duggor och att tiden för egen läsning krymper drastiskt.

Varsågoda, bild på en blomma som gör mig lycklig!
Framöver ska jag recensera ett gäng bra böcker, bland annat Papperssjälar, Idag är allt och Det blå mellan himmel och hav. Jag vill gärna läsa flera av vårens nyheter, bland annat Kvinnor och makt, Children of Blood and Bone, sista Billie-boken och Dagen du förstörde allt. Plus flera som har några mer månader på nacken, såklart. Men. Det får bli senare. Med juni börjar nämligen ett tre månader långt sommarlov! Det innebär visserligen en del jobb, men inget plugg! Läslistan inför det är redan orimligt lång, men det är ändå ett härligt problem.


Vad vill du läsa i vår?

20 april 2018

Inte för nära

av Colleen Oakley

Jubilee är allergisk mot människor. Om någon rör vid henne kan hon dö. På grund av det har hennes mamma lämnat henne och Jubilee har tillbringat de senaste nio åren instängd i huset. Hon har blivit expert på att leva utan att lämna huset, men när Jubilees mamma plötsligt dör och hennes man slutar skicka pengar, tvingas Jubilee ut. Hon måste skaffa ett jobb och inser snabbt att det betyder att hon måste träffa människor. När hon träffar Eric och hans son Aja blir det där både ännu mer skrämmande och kanske även... väldigt bra...

Den här boken fick äran att få tid för sträckläsning, och det gjorde att jag slukades upp av den ganska snabbt. Det är en härlig feel good med ett väldigt stort hinder: Jubilee får verkligen inte röra vid någon. Jag kände skräcken med henne och ryckte till när min man kom i närheten av mig när jag läste, som om jag hade samma allergi som Jubilee. Ett konstigt, men väldigt bra tecken på att det är en bra bok.

Egentligen handlar boken lika mycket om Eric och hans adopterade son Aja. Eric har svårt att nå fram till Aja efter hans föräldrars tragiska död, och samtidigt måste Eric brottas med sin dotter som inte vill prata med honom. Han är ganska tafatt i handling, och många gånger även i tanken, men om han bara hade ventilerat sig lite eller gjort mer av vad han tänker, hade det kunnat bli så mycket bättre. Jag föll snabbt för karaktärerna och deras berättelser och när jag läst sista sidan lämnades jag med book hangover. Jag uppskattade verkligen att läsa den här boken, och snabbt gick det!

Boken har ett tilltalande språk och blandar vemod och mysigt hopp. Till skillnad från många böcker i genren tycker jag Jubilee står upp för sig själv utan att behöva bekräftelse från en man. Men framsidan. Vad hände där? Sådär skulle Jubilee aldrig gå klädd!

Första meningen: New York Times: Flickan som ingen kan röra vid, av William Colton.
Antal sidor: 407 
Förlag: Lavender Lit, 2017
Originaltitel: Close Enough to Touch, 2017
Översättare: Hanna Williamsson

17 april 2018

Som om jag vore fantastisk

av Sofia Nordin

Det här är den tredje boken i serien, spoilervarning om du inte läst En sekund i taget eller Spring så fort du kan.

I den tredje boken om Sofia Nordins framtidsskildring, där en feber dödat nästan alla människor, får vi följa Ella. Tillsammans med Nora lämnar hon livet på gården och vännerna som finns kvar. Det känns som att livet har fullt med möjligheter, särskilt eftersom Nora verkar göra precis vad Ella vill. Men allt blir inte som de tänkt sig ute i den trasiga världen, på insidan av Ella stormar känslorna och det är svårt att hitta rätt väg.

Nordin skriver skickligt och hinner få med mycket spännande på en lagom mängd sidor. Den här boken handlar mycket om Ella och hennes tankar. I sin jakt på bekräftelse och identitet blir hon självisk för att testa hur mycket hon är värd, hur mycket Nora är beredd att offra för henne. Hon blir osympatisk och i tankarna otrevlig, men samtidigt så mänsklig och trovärdig. Vissa stunder vill jag ruska om henne och få henne att förstå att allt inte handlar om henne och att hon sårar människor med sitt beteende. Andra stunder vill jag krama om henne av precis samma anledningar. Trots att en stor katastrof nästintill ödelagt landet, handlar så mycket om relationer och identitet i tonåringens huvud. Vad som än händer kommer vi alltid vara sökare.

För att behålla spänningen för dig som inte läst boken än, kan jag egentligen inte säga mycket mer om handlingen, men jag tycker den håller kvalité och för storyn fram på ett bra sätt. Jag är så nyfiken på hur äventyret kommer sluta i den fjärde och sista boken!

Dystopier brukar inte vara min grej, men när det handlar om relationer och en hel del vardagsrealism, tilltalar det mig mer. Nordin skriver skickligt och mycket väl riktat till målgruppen. Som om jag vore fantastisk är spänningsspäckad både fysiskt och psykiskt.

Första meningen: När vi står på gårdsplanen och säger hej då är hela världen full av solsken
Antal sidor: 188
Förlag: Rabén & Sjögren, 2015

14 april 2018

Nummer fem från vänster

av Jennifer Thompson, Ronald Cotton och Erin Torneo

En natt tar sig en man in i Jennifers lägenhet och våldtar henne. Ilskan får henne att till varje pris vilja sätta fast den skyldige, och vid vittneskonfrontationen pekar hon ut Ronald. Han döms till ett fängelsestraff som ska vara en livstid plus 50 år. Men Ronald är oskyldig.

Det här är en sann berättelse som växelvis förs fram av två offer. Den ena blev offer för en våldtäkt, den andra för ett misstag som tvingade honom till 11 år i fängelse. Efter den tiden hjälpte nämligen de nyupptäckta DNA-undersökningsmetoderna Ronald att bli oskyldigförklarad. Så här i efterhand vet vi att Jennifer och Ronald är nära vänner, trots att de båda skadat den andra (vilket visade sig vara falskt gentemot Ronald). Ronald undrar vad Jennifer tänker, som pekade ut en oskyldig man, och Jennifer funderar på hur hon ska kunna leva med att ha gjort just det.

Historien är fascinerande och grep tag i mig. Det finns så många frågor jag själv skulle ha väldigt svår att ta itu med, så många känslor och trasiga år. Det talar till det innersta i läsaren, vilket gör det mycket intressant att läsa om. Det är en inspirerande och hänförande historia om att gå från vrede till kärlek, och framförallt om förlåtelse. Det är intressant att läsa från både Jennifers och Ronalds perspektiv.

Samtidigt är det här en bok om rasism och ett hemskt, amerikanskt fängelsesystem. De grunder Ronald är dömd på handlar mest om hans hudfärg och domarens och åklagarens förutfattade meningar och rasistiska åsikter. Efter det skildras en skrämmande fängelsevistelse och jag blir frustrerad flera gånger om.

Jag sträckläste den här boken och den berörde mig på ett sätt som säkert kommer få den att stanna kvar, både i mitt minne och på listan över biografier att rekommendera.

Första meningen: Ronald Cotton står några rader bakom Jennifer Thompson-Cannino och ser att hon sträcker på halsen och tittar efter honom i publiken, letar efter hans ansikte bland föräldrarna som har kommit för att titta på när deras barn spelar fotboll. 
Antal sidor: 287
Förlag: Libris förlag, 2011, pocket 2013
Originaltitel: Picking Cotton: Our Memoir of Injustice and Redemption, 2009
Översättare: Maria Store

11 april 2018

Stig

text av Annica Hedin, illustrationer av Per Gustavsson

"En sak är väldigt fel. Ser du hålet där? Det var där Stig brukade sitta."

Stig är borta och ersatt av ett hål. Det verkar finnas överallt, men alla tycks inte se det. Huvudpersonen är medveten om det varje dag, i allt hen brukade göra med Stig. Men ibland försvinner hålet eller blir mindre.

Redan på första uppslaget inser vi att något är fel. En stol är tom. Vi får snabbt veta att något väldigt sorgligt har hänt och inser att det här behöver hanteras på något sätt. Hedin och Gustavsson har gjort ett riktigt bra jobb med en talande kombination av text och bild. De tar sorgen till barnens nivå, de vågar förmedla det tunga och hemska, men visar ändå på att sorg kan se ut på olika sätt och att det finns hopp. De visar också att det går (är okej!) att ha roligt med Stig i minnet.

Min önskan är att inget barn ska behöva känna igen sig i den här boken, men tyvärr utsätts även barn för sorg. Jag tror och hoppas att den här boken kan vara en hjälp på vägen, när orden är svåra att formulera eller inte ens finns. Om du känner ett barn som förlorat en vän eller familjemedlem tror jag den här boken kan hjälpa. Jag hoppas och tror det. Stig hamnar på min bilderbokstopplista.

Första meningen: Det här kanske ser ut som en vanlig fiskpinnemiddag.
Antal sidor: 32
Förlag: Rabén & Sjögren, 2017

8 april 2018

Tonårstjejens dagbok

- Dagbokstexter skrivna mellan år 1904 och 2017
red. Daniela Auerbach och Lovisa Henoch

När Auerbach och Henochs konstnärliga samarbete Mikaela Krestesen Ropa fick ett stipendium, använde de delar av pengarna till att skapa Tonårstjejens dagbok. De har samlat dagboksanteckningar från 1904 till 2017, för att visa på att den härliga, bråkiga tonårstiden, samhörighet och att tonårstankar inte förändras så mycket över tid. De texter redaktionen valt handlar, då liksom nu, om vänskap, kärlek, identitet, smärta, ångest, fester och sökande. Det är fascinerande att läsa om texter från olika årtionden, men att det ändå inte skiljer så mycket i innehållet.

Textsamlingen har potential att skapa mycket igenkänning och förhoppningsvis även hopp. Om jag kan känna igen mig i en text som skrevs för 50, 60, 70, 80 år sedan, borde det väl finnas någon nu som känner som jag? Om de som var tonåringar när mina föräldrar var tonåringar verkar kunna beskriva mina känslor, kanske det finns någon vuxen som kan förstå mig idag? Här finns mycket intressant att hämta!

Vissa texter är svåra att läsa, eftersom de är hämtade direkt ur dagböcker. En del av dem finns transkriberade längst bak, andra får jag försöka dechiffrera själv.

Jag gillar blandningen av illustrationer, fotografin, klotter, urklipp och text i olika färger och former, på olika papper och med en tydlig känsla av verklighet. Dagboksanteckningar kan vara bland det mest privata en kan läsa (jag vill inte att någon ska läsa min dagbok, även om jag inte brukar skriva några hemlisar där), så det känns stort att kvinnor delat med sig av sina texter, många av dem lever trots allt fortfarande.

Själv har jag svårt att ta till mig många av texterna, eftersom tonåringarna i boken festar och gör uppror mer än vad jag gjorde som tonåring. Däremot finns det något för de flesta, och det uppskattar jag. Jag hade gärna läst mer om feminism och jämställdhet genom seklet, men kanske kan det bli fokus i en uppföljare?
 




Första meningen:
Tonårstjejens dagbok består av dagbokssidor skrivna av tjejer 13-19 år gamla i Sverige under ett sekel.
Antal sidor: 104
Förlag: Rabén & Sjögren, 2017

5 april 2018

Böneexperimentet

av Mirande Threlfall-Holmes

Inför fastan (som inleddes i mitten av februari och slutade i och med påsken) fick jag förfrågan om att hänga med Libris i deras fasteutmaning. Den handlade om att följa den här boken genom 14 olika böneexperiment. Författaren vill uppmuntra till att be på olika sätt (se "första meningen" nedan), det kan handla om så mycket mer än att sitta på en stol med knäppta händer och slutna ögon. En del tilltalas av det, andra vill ha mer kreativa former, och den här boken ger många bra förslag.

Några av experimenten handlar om att färglägga ett bibelord (lite som mandala, fast med ett bibelord bland mönstren), göra en bönekoja, fördjupa sig i Herrens bön och be med kroppen eller pärlor. Vissa experiment kände jag mig inte alls bekväm med, medan jag kunde ta till mig andra bättre. Det var spännande att få testa på nya sätt att be, eller bara slappna av, och jag skulle gärna vilja testa några av experimenten med andra. Den här boken passar lika bra för enskild bön som för bönegrupper, tonårssamlingar och bönemöten. Förhoppningsvis kan experimenten få spridning så att fler kan hitta sitt sätt att be eller slappna av i godheten.

Första meningen: Den här boken började som en blogg, "The Teenage Prayer Experiment", där jag varje vecka skrev ett förslag på hur man kan be, och så testade min son Noah att göra det och bloggade sedan om hur det gick.
Antal sidor: 176
Förlag: Libris, 2017, tack för recex!
Originaltitel: The Little Book of Prayer Experiments, 2016
Översättare: Carolina Klintefelt

2 april 2018

Månadens bästa: mars

I mars läste jag många bra böcker. När du ler stannar tiden av Anna Pella och Nummer fem från väster om Jennifer Thompson och Ronald Cotton berörde mig särskilt med sina biografier. Det får bli dem jag korar till månadens bästa.


Jag tyckte även lite extra om Memorys bok av Petina Gappah och Visheten vaknar av Elin Säfström. Som om jag vore fantastisk av Sofia Nordin var en annan bok jag sträckläste, även om den stundtals gjorde mig frustrerad.


Utöver dem har jag även läst:
* En dag ska jag bygga ett slott av pengar  - Evin Ahmad
* Kenta och barbisarna - Pija Lindenbaum
* Else-Marie och småpapporna - Pija Lindenbaum
* Tonårstjejens dagbok - red. Daniela Auerbach och Lovisa Henoch

30 mars 2018

Kenta och barbisarna


text och bild av Pija Lindenbaum

Kenta är jättebra på fotboll. Han brukar spela med killarna på förskolan. Men egentligen vill han hellre leka med barbisarna, det ser mycket roligare ut! Ska han våga lämna fotbollen, trots att pappa vill att han ska satsa på den?

Pija Lindenbaum är en av mina favoriter när det gäller bilderböcker. Hon är träffsäker i sitt gestaltande, och flera gånger log jag åt igenkänningen från när jag jobbade på förskola. I barnens lek är det inte ovanligt att en leksak får alla fina namn barnet kan komma på, till exempel Anna-Rosa-Guld, som en barbie i denna bok heter.

Redan på framsidan ser och förstår vi att det här kommer handla om att våga göra något normbrytande. Detta framförs okomplicerat, och jag funderar på om det är vi vuxna som komplicerar det. Och så är det förmodligen. Istället för att handla om att "kille gör tjejgrej" handlar det om att göra vad en känner för. Visst finns det inslag av "tjejer gör såhär, killar gör såhär", men det skulle lika gärna kunna handla om ny vänskap som testas eller just den där känslan: Just nu vill jag hellre göra det där. Lindenbaum har som vanligt gjort ett bra jobb, med text och illustrationer i en mycket bra symbios.

Första meningen: Kenta kan skjuta en rökare rakt i krysset.
Antal sidor: 28
Förlag: rabén&sjögren, 2007

27 mars 2018

Visheten vaknar

av Elin Säfström

Tilda är tillbaka! Den här gången finns hennes mormor till hjälp, och det går det åt när trollen verkar ta sig allt fler friheter. Det ryktas om en uråldrig högtid med namnet "Vishetens dag", och Tilda har en känsla av att hon behöver ta reda på allt om den och försöka stoppa den. Men hur? Samtidigt föreslår mammas nya kille en överlevnadshelg i fjällen, något som låter som ett extremt dåligt förslag, särskilt eftersom Tilda måste vårda sina relationer, sin sjuka hund och hitta en kidnappad vittra. Plus alla skenande troll.

Det här är den fristående fortsättningen på En väktares bekännelse, och liksom första boken är Visheten vaknar full av äventyr och konstiga händelser, humor och Tilda har minst lika mycket tyngder på sina axlar.

Boken är väldigt spänningstät, det finns inte många "transportsträckor", och ibland hade jag nog velat ha in lite mer vardag. Men Tilda hinner inte med det. Istället fortsätter hon att springa runt för att ta sitt uppdrag på allvar, och det gillar jag med henne. Hon är ingen tillrättalagd karaktär, utan trovärdig i sitt klumpiga och samtidigt skarpa sätt, vad hon fokuserar på och hur knasigt hennes liv är.

Visheten vaknar passade mig perfekt nu när jag har mycket att göra och inte riktigt ro till någon djup roman. Med det skrivet vill jag inte nedvärdera boken. Jag gillar att författaren satsat på språket och har bra koll på vad hon gör och vad som händer. Jag gillar att boken är ganska lättsam, samtidigt som jag verkligen känner för Tilda. Finns det ingen mer som kan hjälpa henne? Boken rymmer självständighet, mångfald, några mått feminism, kärlek, vänskap och övernaturligheter. Säfström har valt ingredienser med omsorg, tillsatt en bra språk och bakat en mycket bra vardagsfantasy-bok.

Första meningen: Vänta här.
Antal sidor: 318
Förlag: Gilla böcker, 2017

24 mars 2018

Trädgårdens mysterier

av Guy Barter

Visst kan en ställa sig tveksam till om det verkligen finns någon gräsmatta och trädgårdsland under all snö, men jag tror faktiskt att något göms där under. Förmodligen mycket mer än vad jag vet om. Inte bara jord, gräs, sten och en och annan mask, utan liv som skulle kunna hjälpa mig om jag bara kände till det lite bättre. Trädgårdens mysterier - så fungerar det i din trädgård vill upplysa om alla liv som finns i trädgårdar, men även ge kunskap om frön, plantor, blommor, klimat och djur.

Boken har snygg och lättläst layout. Det är enkelt att skumma igenom sidorna i jakt på det som gör läsaren nyfiken. Varje fråga är tydligt uppbyggd med ett snabbt och ett längre svar, faktarutor, bilder och exempel. Varje fråga/svar får en till två sidors utrymme, men hinner ändå ge en bra inblick i det de vill beskriva.

Jag är förmodligen inte exakt rätt målgrupp, det är mycket jag bläddrar förbi. Däremot finns det en dröm i mig att kunna ta hand om min trädgård på ett bättre sätt, och drömmen om någon slags självförsörjning på vissa livsmedel ligger och pockar på uppmärksamhet. Särskilt när klimathoten sänker sig över oss. Därför hoppas jag att jag kommer ta fram den här boken oftare framöver. Varför är vissa morötter raka och andra böjda? Tål rötterna skada? Varför hamnar stenar på markytan efter regn? Guy Barters kunskap är gedigen men lättillgänglig, och det är det som gör boken intressant även för amatörer som jag. Dessutom finns det många väldigt fina illustrationer som inspirerar till kunskapsintag. Jag vill liksom vårda allt det som finns i min trädgård för att få uppleva det så vackert som det visas i boken. En fin handbok för många tillfällen och olika grader av trädgårdsnördar.

Första meningen: Behöver man verkligen veta hur maskar arbetar?
Antal sidor: 224 
Förlag: Ordalaget bokförlag, 2018, tack för recex!
Originaltitel: How do worms work? 2016
Översättare: Håkan Elmqvist och Kicki Elmqvist

21 mars 2018

Memorys bok

av Petina Gappah

Kan man lita på sina minnen? Det är en av alla frågor Memory ställer sig när hon sitter i fängelse, anklagad för mord på mannen som köpte henne från hennes föräldrar. Hur gick det till när han dog? Hur har Memorys albinism påverkat hennes liv? Hon uppmanas att skriva ned sin historia, men det är inte lätt. Vad är det egentligen som har hänt?

Genom Memorys berättelse får jag följa ett liv och ett land som handlar mycket om klass, identitet, ras, hierarkier och stora kontraster. Det handlar om Zimbabwe, där Memory sitter i fängelse. Hon är den kvinna som har det största straffet lagt på sig, men är, trots allt, välutbildad och har fått mycket gott i livet. Däremot vet inte läsaren, eller kanske ens Memory själv, vad som har hänt. Hennes minnen växlar mellan dåtid och nutid, vilket ökar spänningen och lurar läsaren. Vi vet inte riktigt vem som är den goda respektive onda i berättelsen, eller om det ens går att dela upp det så där. Gappah skriver mycket bra och när jag fick tid till det läste jag andra halvan av boken i långa svep.

En ny värld, ett nytt liv spelas upp framför mig, och jag kan verkligen rekommendera den här boken. Den passar särskilt bra för dig som reagerar på orden klass, ras, identitet och hierarki, eftersom boken både ifrågasätter och kanske även finner viss trygghet i det där ("jag kan inte göra något åt det, så det är lika bra jag glider med", även om många såklart även slåss för rättvisa och självständighet). Den ifrågasätter även andra länders syn på landet, eftersom vissa krig verkar vara viktigare att bekämpa än andra. Det blir dock inte någon tung faktabok, utan vardagen och åsikterna vävs ihop på ett skickligt sätt till en läsvärd roman.

Första meningen: Historien som du har bett mig berätta börjar inte med Lloyds död i all dess fula ömklighet.
Antal sidor: 285
Förlag: Albert Bonniers förlag, 2017
Originaltitel: The Book of Memory, 2015
Översättare: Helena Hansson

18 mars 2018

Ny Harry Potter-spinoff med faktafel

I november kommer en ny Harry Potter-spinoff upp på biodukarna! Det är en uppföljaren till Fantastic Beasts and where to find them, som kom i slutet av 2016. Filmen heter Fantastic Beasts: The Crimes of Grindelwald och handlar om svarttrollkonstnären Gellert Grindelwald (Johnny Depp) som rymt för att försöka få sina planer igenom: att alla renblodade trollkarlar och häxor ska styra över alla icke-magiska människor. Albus Dumbledore (Jude Law) ber sin tidigare student Newt Scamander om hjälp, och honom känner vi ju igen som magiska djur-älskaren från första filmen.

När trailern kom reagerade många fans. I en scen sker nämligen något som J.K. Rowling skriver och säger är omöjligt: trollkarlarna transfererar sig på Hogwarts område! Är det ett stort manusfel? Eller var det så att det gick att transferera sig på denna tiden (det utspelar sig trots allt ett gäng år innan Harry går på skolan)? Å andra sidan ska ju den där regeln var skydd från onda makter, så varför har den inte alltid funnits? Vi får se hur det blir när filmen publiceras.

Jag tyckte mycket om Fantastic Beasts and where to find them och blev glatt överraskad när jag såg nyheten. Jag vill absolut se uppföljaren.

Någon som vet om filmmanuset ges ut som bok även denna gång? Någon mer som är sugen på mer Harry Potter-spinoff?