14 oktober 2018

Superhjälte-mamman flyger in i väggen

text av Camilla Gunnarsson och illustrationer av Ulrika Nilsson

Oskars mamma kan göra hur många saker som helst samtidigt! Hon liksom flyger fram och när Oskars stövlar blir för små har hon redan köpt nya. Dessutom vet hon var allt finns, trots att hon inte är hemma och kan leta. Men en dag flyger hon in i en vägg.

Det är svårt att förstå hur energin plötsligt bara kan ta slut. Särskilt för ett barn, särskilt om barnet tror att det är hens fel att mamma/pappa inte orkar längre. Jag tror många barn med stressade föräldrar kan känna igen sig i den här boken och det är bra.

Illustrationerna är enkla och vissa gånger hade de gärna fått förmedla tydligare ansiktsuttryck. Ibland känns de lite tråkiga. Boken förmedlar en stressad mamma och en pappa som inte har så bra koll på varken vardagen eller att mamman jobbar alldeles för mycket. Däremellan finns Oskar som funderar och ser. Jag hoppas att allt färre barn ska behöva ha nytta av den här boken, men för de som lever med en förälder som är stressad eller utbränd tror jag den här kan hjälpa. Psykisk ohälsa är svårt att förklara och förstå och vi behöver hjälp med det, precis som stressade föräldrar behöver hjälp att få balans.

Första meningen: Oskars mamma är en Superhjälte.
Antal sidor: 26
Förlag: Idus förlag, 2017

13 oktober 2018

Flisan vill göra allt

text av Linda Palm och illustrationer av Jonas Olsson. Recensionsexemplar från förlaget.

Flisan och orättvisan har fått en uppföljare och den här gången handlar det om aktivitetsstress. Det finns så mycket roligt Flisan vill testa på! Simma, gympa med familjen, dansa och sjunga i kör för att bara nämna några. Men hur ska hon hinna med allt? Hur ska hon orka med alla aktiviteter?

Att föräldrar och andra vuxna blir allt mer stressade smittar lätt av sig till barnen. Särskilt när det finns många roliga aktiviteter att spendera fritiden på. Palm och Olsson visar detta på ett underhållande pedagogiskt sätt och kommer även med kreativa lösningar. De använder inga pekpinnar utan talar på ett lätt sätt till målgruppen.

Illustrationerna är härligt uttrycksfulla, vilket gör det lättare att förstå känslorna kring Flisans (och föräldrarnas) aktivitetsstress. Flisan vill göra allt kan vara en rolig bok för de som inte riktigt känner igen sig och en viktig bok för de som vet precis vad Flisan går igenom. Bokskaparparet har gjort ett bra jobb och det ska bli spännande att se vad de tar sig an för ämne nästa gång. Med en bra start på serien har det potential att fortsätta vara bra. 

Första meningen: "Vilken rolig dag det kommer bli!" hojtar Flisan glatt när hon kommer till frukostbordet.
Antal sidor: 26
Förlag: Libris förlag, 2018

12 oktober 2018

Kaninen som ville springa bort

text av Margaret Wise Brown, illustrationer av Clement Hurd

En liten kaninunge funderar på över saker hen vill eller skulle kunna göra. Hen vill gärna springa bort, till bergen, havet och cirkusen. Men vart kaninungen än tar vägen, kommer kaninmamman alltid finnas i närheten.

Boken har en tydlig dramaturgi genom bilderna. På vänstra sidan av uppslaget ser vi hur kaninungen tänker sig att det skulle se ut om hen simmade i havet, smög in på cirkusen eller flög genom luften. På högra sidan ser vi sedan vad mamman tänker att hon ska göra. Båda sidorna i enkla svartvita teckningar. Detta följs av ett helt färglagt uppslag utan ord, som visar kaninernas kurragömmalek. Jag tycker det är en fin blandning.

Vad gäller handlingen vet jag inte riktigt vad jag tycker. Antingen är den läskig: barnet vill testa egna vägar, men mamman följer efter vart barnet än går, även långt från hemmet. När barnet säger "om du gör det där, då gör jag det här", vilket jag tycker känns som om hen vill försöka sig på självständighet. Eller så är boken väldigt gullig: mammans kärlek sviker inte vart barnet än tar vägen, hon kommer alltid finnas vid barnets sida. I så fall är det en fin kurragömmalek där barnet söker och finner den bekräftelse det behöver för att växa vidare. Under läsningens gång tänkte jag mest på första alternativet, men när jag reflekterade över den ser jag ändå det gulliga i kurragömmaleken och kärleken.
 
Första meningen: En gång var det en liten kanin som ville springa bort.
Antal sidor: 28
Förlag: Modernista
Originaltitel: The Runaway Bunny, 1942/2018 
Översättare: Rose Lagercrantz, 1984/2018

11 oktober 2018

Utslängd från zoo

text av Megan Everett Skardsgård, illustrationer av Maria Nilsson Thore

Emmas moster Meg har alltid något konstigt på gång. Hon reser över hela världen och har massa nytt att berätta när hon kommer hem. En dag tar hon med Emma på zoo. Meg vill fota Emma bland lejonen och simma med uttrarna, men lyssnar inte när Emma vill gå till sköldpaddorna. Varför finns det ett överkryssat foto på Meg utanför zooet?

Meg är härligt normbrytande och gör precis vad hon vill. Författaren och illustratören har gjort ett snyggt jobb ihop och håller pekpinnarna borta. Nilsson Thore är riktigt bra på att fånga stämningen i ansiktsuttryck och kroppsspråk hos såväl människor som djur. Emmas känsla av moster Meg förmedlas tydligt och jag läser med en blandning av oro för att Meg ska köra över Emmas vilja och person, och humor för att handlingen tillåts vara så befriande knasig.

En bok att skratta åt, men även att fundera över. Vad gör Meg och hur påverkar det Emma? En färgstark bok full med bus, baserat på vad författaren gärna hade velat göra med sina syskonbarn, eller egentligen vad hon själv velat göra när hon var yngre.

Första meningen: Min moster Meg är inte som andra vuxna.
Antal sidor: 40
Förlag: Rabén & Sjögren, 2017
Översättare: Lotta Olsson

10 oktober 2018

Lilla Valdemar


av Lennart Eng

Valdemar simmar omkring i havet med sin mamma. Havet är stort, så det gäller att hålla ihop, men ibland är det svårt, särskilt när det finns så mycket att upptäcka!

Vi tar oss ned i havet, där färgskalan går i blått, grönt och brunt. Illustrationerna fyller uppslagen och texten flyter med strömmarna. Den lekfulla lilla valen har ett barns nyfikenhet och genom att följa med honom får vi upptäcka havet. Det handlar om att upptäcka nya vänner och platser, men även om att upptäcka att en är så inne i leken att en kommit bort.

Jag uppskattar illustrationerna och lekfullheten. Det är en spännande berättelse med plats för vidare fantasier. Något som stör läsningen är däremot det snirkliga typsnittet (det vi ser på omslaget) som är svårläst. Det är komplicerat med tanke på att många som läser den här boken kommer läsa högt för någon. Å andra sidan tror jag det här kan bli en bok som läses gång på gång, och då försvinner problemet så smånigom.

Första meningen: Lilla Valdemar simmar lugn och trygg under sin stora, snälla mammas mage.
Antal sidor: 26 
Förlag: Opal, 2018

9 oktober 2018

Bokbarnet

av Oliver Jeffers och Sam Winston

Ett bokbarn bjuder in en pojke till böckernas fantastiska värld, där vilka äventyr som helst kan skapas och upplevas. Bokhav, bokskogar, bokmonster och bokskatter. Det är bara fantasin som sätter gränser.

Illustrationerna till den här boken är rakt igenom en lek med ord. Som boknörd är det roligt att se och framförallt läsa vad det står i bilderna, för att försöka lista ut vilken boks text som hjälper till att bygga bilden.

Orden i bilderna gjorde tyvärr att hade hade svårt att fokusera på berättelsen om bokbarnet. Att värva de olika texterna gjorde det bara rörigt. En ung tittare som inte kan läsa har förmodligen inte samma problem, men å andra sidan väcks nyfikenheten över alla ord som läsaren inte läser, om hen bara läser den primära berättelsens ord. Boken hade kanske varit bättre om det inte funnits någon nedskriven berättelse, om läsaren/tittaren själv fått bestämma. Jag är lite tveksam, men illustrationerna är mycket fina och jag kan tänka mig att ha flera av dem uppnålade på väggen. De förmedlar verkligen en stor kärlek till det skrivna ordet och böckernas fantastiska, fantasifulla värld.

Första meningen: Jag är ett bokbarn.
Antal sidor: 40
Förlag: Bonnier Carlsen, 2018
Originaltitel: A Child of Books, 2016
Översättare: Annika Thor

8 oktober 2018

Tågresan

text och illustrationer av Hannah Arnesen

Hus, djur, byggnader, maskiner, människor och natur. En tågresan kan erbjuda mycket att upptäcka, och om fantasin är med på färden kan det bli ännu mer spännande!

Hannah Arnesen debuterade som bilderboksskapare med På natten flyger vi, och har nu valt att färdas med tåg. Berättelsen förs framåt av texten, men även illustrationerna. Först ser vi tågfönstrets karm som en ram runt utsikten, men när ett barn får välja väg tar hen spåret över regnbågen och karmen försvinner. Vi anar att vi tar oss någonstans bortom den synliga världen, till enhörningar, flygande vagnar och djur. Den där leken med bilden och fantasin gillar jag skarpt!

Illustrationerna är härligt färgglada och rör sig från verklighet till fantasin och sedan tillbaka till verkligheten igen. En tågresa kan vara mycket lång, men med nyfikenhet kan den kännas kortare. Jag tycker Arnesen fångar målgruppen bra, redan från första meningen: "När det kommer löv på träden åker vi tåg, pappa och jag." Inte måndag, onsdag eller på helgen, utan när löven kom. Observant och som fångat från ett barns tankar. Tågresan och Arnesen hamnar på min topplista!

Bild lånad från hannaharnesen.com
Första meningen: När det kommer löv på träden åker vi tåg, pappa och jag.
Antal sidor: 28
Förlag: Natur & Kultur, 2018

7 oktober 2018

Bilderboksvecka

Det finns så många fina bilderböcker! Även om jag inte har någon liten att läsa för, lånar jag ofta hem bilderböcker för illustrationernas skull. En annan anledning är att det känns som att barn tas på allt större allvar. Som komplement till alla fantasifulla sagor kommer böcker som förklarar verkligheten med allt från utbrända föräldrar, klimatproblem, funktionsvariationer och olika familjekonstellationer.

Den kommande veckan blir en bilderboksvecka! Böckerna har inget speciellt tema, utan blir mest ett uppsamlingstillfälle för ett gäng bilderböcker jag läste på sistone. Hoppas ni gillar det! (Annars är det ju bara att titta på en annan blogg och återkomma om en vecka.)


Har ni tips på en bilderbok jag borde läsa? 

6 oktober 2018

Bära barnet hem

av Cilla Naumann

Ana arbetar i en familj och har alltid trivs extra bra med de små barnen. När föräldrarna har fullt upp med annat ger hon all sin kärlek till deras lille son. Medan hon vakar över dörren till barnhemmet på andra sidan gatan, funderar hon på vad en mor är. Hon har själv inte haft varesig mamma eller pappa. Kan hon vara en mor, trots att hon inte har fött några barn?

Bokens andra berättare ska resa till andra sidan jorden tillsammans med sin son Adam. Han ska träffa sin biologiska mamma. Förberedelserna får berättaren att fundera över vart hennes son hör hemma, vem som egentligen är hans mor och hur det kommer kännas att möta sin sons första mor.

Bära barnet hem handlar om längtan efter att bli och vara en mamma. Bokens två huvudpersoner funderar mycket kring det och vad det innebär. Är det bara biologiskt släktskap som räknas? Eller kan en kvinna som är närvarande och ger av alla sin kärlek, vara minst lika bra? Cilla Naumann skriver mycket fint om det här, vilket jag tror kan vara till stor tröst för alla de som vill, men inte kan bli gravida. Jag hoppas dock att många fler än så vill läsa och försöka förstå att det finns olikheter vad gäller moderskap.

Jag lyssnade på den här boken, inläst av författaren själv, vilket hon gjorde bra. Hennes medkännande röst fick mig att känna mycket med huvudpersonerna, och de gav mig nya perspektiv jag tror än nyttiga. I samhället förväntar sig många att (heterosexuella) par som varit tillsammans några år ska få barn, men om det inte går? Om de inte kan eller vill? Vi behöver acceptera och reflektera även över denna mångfald.

Ljudbok: 5 h och 45 min
Uppläsare: Cilla Naumann
Förlag: Natur och Kultur, 2015

4 oktober 2018

Monster, spöken och kanelbullar

Den här boken läste jag någon gång i somras, men tyckte den passade bra att spara till den här dagen: kanelbullens dag!

av Alexander Jansson

Ebba och August ska precis hugga in på ett gäng kanelbullar, när bullarna plötsligt försvinner! Barnen upptäcker smulspår och börjar följa det genom en fantastisk värld med ovanliga figurer. Vem av dem är bulltjuven?

Det här är en härligt fantasifull bok full med äventyr och figurer i alla möjliga former och dräkter. Ibland har vuxna svårt att hänga med i barnens tankegångar, men i den här boken får de snabba vändningarna plats. Ett uppslag visar exempelvis ett gäng som ska slå rekord i karusellåkning (de har kört på i "12 dagar, 32 timmar och 356 sekund och jättemånga hundradelar"), när en figur säger "Tyvärr har vi lite översvämning", och så lätt tar äventyret en ny vändning. Inga utdragna övergångar här, inte! Jag gillar det där, att det får vara knasigt och roligt.

Monster, spöken och kanelbullar tar barnens fantasi på allvar. Illustrationerna har en fin detaljrikedom med båda fina, söta, läskiga och konstiga figurer. Som tittare kan en följa smulspåren och försöka hitta huvudpersonerna på varje uppslag. Boken kan kännas lite lång, eller så var jag för nyfiken... Jag tror dock den rätta målgruppen (4-6 år) tycker den är riktigt rolig och spännande.

Första meningen: Allting började när Ebba sprang på sin kompis August utanför bageriet.
Antal sidor: 32
Förlag: Bonnier Carlsen, 2017

2 oktober 2018

Månadens bästa: september

September har passerat och det har blivit dags att summera läsningen. Jag korar Binas historia av Maja Lunde till bästa läsupplevelsen. Jag tyckte även lite extra om Jenny Hans PS. jag gillar dig fortfarande och Olle och Bolle handlar av Charlotta Lannebo och Ellen Ekman. Liksom tidigare har jag varit dålig på att publicera recensioner. De flesta är dock påväg.


Unga och vuxna
* Skamlös - Amina Bile, Sofia Nesrine Srour och Nancy Herz
* Nuckan - Malin Lindroth (ljudbok)
* Ingen vanlig jul - Unni Brandeby (ljudbok)
* En perfekt julafton - Josefine Schygge (ljudbok)
* Tillgängliga webbplatser i praktiken - Helena Englund och Maria Sundin

Barn
* Apelsinträdgården - Malin Roca Ahlgren och Joen Söderholm

Bilderböcker 
* Kaninen som ville springa bort - Margaret Wise Brown och Clement Hurd
* Flisan vill göra allt - Linda Palm och Jonas Olsson
* Björnen Manchester - Don Freeman
* Jag hatar kaniner och blommor och barn - Per Nilsson och Lisen Adbåge


30 september 2018

Binas historia

av Maja Lunde

England, 1852: Efter veckor av ingenting har William äntligen fått idén om bikupan som ska rädda honom och sonen och ge dem berömmelse.
USA, 2007: George pysslar med sina bikupor och förbereder dem för att sonen ska ta över, samtidigt som han försöker undvika den mystiska bikollapsen.
Kina, 2098: När Tao lever finns inga bin kvar och hon önskar att hennes son ska få ett bättre liv än vad hon själv haft. Tills allt vänds upp och ned.

Det förvånade mig att en bok om bin kunde bli så populär och omdiskuterad som den här. Men så är det ingen faktabok som jag först trodde. Eller, egentligen kanske det är det. För Maja Lundes roman beskriver binas livsviktiga uppgift och vad de beryder för tre olika generationer. Samtidigt finns det mycket sanning och med tanke på att Georges 2007 är nära oss och vår verklighet, är den mycket aktuell. Särskilt efter en sommar som visar på hur vi påverkar vårt klimat negativt. Vi nås av rapporter om binas utsatta situation, och kan läsa om hur förskräckligt det kan bli om vi inte gör något för att räddar dem.

Jag var tveksam till att läsa den här boken, eftersom det är en dystopi som mycket väl skulle kunna bli verklighet. Jag var rädd för klimatångest, och visst finns det stråk av sådana känslor. Jag lyckades dock skjuta undan katastroftankarna och försökte tänka kreativt. Det som istället gav mig ont i magen var alla desperata förhoppningar som hellre lyssnade in förflutna drömmar än verkligheten. Lunde har fångat det väldigt bra, tillsammans med ambitionerna, förväntningarna, frustrationen och hopplösheten. Boken rymmer så många känslor, så mycket hopp och hopplöshet.

Även om det vid vissa passager var lite jobbigt att läsa, rent känslomässigt, uppskattade jag verkligen att läsa de spännande personporträtten. Trots att berättaren växlar mellan William, George och Tao tycker jag att jag får en bra bild av dem allihop. Liksom det brukar när det gäller den här typen av berättande, har varje karaktär sina delar av boken då det är mer spännande att läsa om dem. Det ger ett bra driv.

Maja Lunde följer upp sin fristående serie med böcker om klimatet med Blå. Binas historia är däremot en mycket bra, aktuell och brännande bok som jag kan rekommendera.

Första meningen: Som förvuxna fåglar balanserade vi på var sin gren med en plastbehållare i ena handen och en fjäderpensel i den andra.
Antal sidor: 458
Förlag: Natur & Kultur, 2017
Originaltitel: Bienes historie, 2015
Översättare: Lotta Eklund

28 september 2018

Jag hatar kaniner och blommor och barn

text av Per Nilsson, illustrationer av Lisen Adbåge. Recensionsexemplar från förlaget.

En bitter och sur hund går på promenad. Han gillar inte mycket av det han ser. Inte barn eller katter eller blommor. Fjärilar smakar bara papper. Man han gillar havet. Och Tage. Tage tycker han riktigt mycket om!

Jag måste börja med att prata om det här med hat, för det gör den här boken. Redan när jag läste titeln fick jag en klump i magen och undrade hur förlaget kan publicera en färgglad bilderbok med ordet hat i titeln. I texten nämns ordet sedan 4 gånger när den berättande huden visar vad hen hatar. Men egentligen tror jag inte det handlar om hat, utan om att ogilla. Alternativt att hunden har en dålig dag. Så varför använda ordet hat? Världen behöver inte mer hat, barn behöver inte höra det ordet mer än vad de redan gör genom nyheter och samhället. När ordet används så konsekvent i en barnbok normaliseras det, och hat borde vara det sista vi normaliserar! Hur gick det här genom korrekturen? Det gör mig ledsen.

Men, motsatsordet älskar finns med 9 gånger, vilket ju faktiskt är dubbel så många. Detta kommer dock när jag redan hunnit få en dålig känsla. Dessutom följs det aldrig av något utropstecken, så jag vet inte hur jag ska tolka det. Är berättaren ironisk?
Skogen och havet älskar jag.
Sommaren älskar jag och vintern.
Hurra för sommaren. Hurra för vintern.
Hurra för gula fläckar i snön.
Ett "hurra" måste väl följas av ett utropstecken för att vara glatt? Även om det finns många positiva ord i texten får jag ingen positiv känsla av dem. Istället får jag ont i magen av allt hat och den bistra stämningen. Hur ska jag läsa det när jag läser det högt? Ska jag ha kärlek eller ironi i rösten? När jag läste tyst för mig själv tolkade jag det mest som ironi, vilket tråkigt, för det finns ju trots allt mycket berättaren säger att hen gillar. Det är viktigt att lära barn att de inte behöver gilla allt, men jag tycker det är bättre att lära dem att de då ogillar de sakerna, inte hatar...

Bokens räddning är att flera av bilderna har härliga färger, är glada och roliga. Även här finns dock mörkare sidor, men mest som detaljer i en bättre helhet. Tyvärr räddar det inte boken, utan den får ett lågt betyg från mig.

Första meningen: Vi ska gå ut.
Antal sidor: 32
Förlag:  Rabén & Sjögren, 2018

26 september 2018

PS. Jag gillar dig fortfarande

av Jenny Han

Detta är andra delen i serien om Lara Jean. Denna recension innehåller spoilers för den som inte läst första delen, Till alla killar jag har gillat.

Efter att inte ha pratat med varandra alls på några dagar, verkar det mesta reda ut sig mellan Lara Jean och Peter. Men så dyker filmklippet upp igen. Klippet från bubbelpoolen där det ser ut som att de har sex. Det sprider sig snabbt och Lara Jean vet inte vad hon ska ta sig till. För allt verkar fokusera på henne, trots att Peter gör precis samma sak som hon i filmen. Det bli komplicerat, särskilt när en gammal vän dyker upp i Lara Jeans liv igen.

Jenny Han tar med sig den mysiga, familjekära och ostabila stämningen från första boken. Jag uppskattar att Lara Jeans pappa och systrar får en stor plats. Kitty är en riktigt härlig karaktär som skruvar till händelser och ger rappa repliker som för andras liv framåt. Ganska stor plats får även det äldreboende där Lara Jean volontärjobbar. I första halvan var det rätt långtråkig läsning, men det ledde fram till bra handling i andra halvan av boken. Jag hade gärna läst mer om Josh, han verkar vara en så go person!

Det där med ostabil stämning, som jag skrev ovan, handlar om Lara Jeans relation till Peter. Jag tänker bland annat på att Lara Jean utsätts för slut-shaming, att jämnåriga kastar nedvärderande glåpord efter henne, medan Peter får ryggdunkar och uppmuntringar för precis samma händelse. Det är riktigt irriterande, men ändå bra att det tas upp. Det hela gör i vilket fall att relationen blir ansträngd och sätts på prov. Lara Jean och Peter (eller kanske mest LJ) pratar en del om sex. Jag tycker det är bra att Lara Jean står fast vid sin vilja att vänta med sex, trots att hon är ihop med en av skolans mest populära killar.

Jag tänker även på att Lara Jean har svårt att lita på Peter och att de verkar få svårare att konversera (förutom när det gäller sex). Jag blev känslomässigt involverad i detta (bra skrivet!), vilket var ganska jobbigt. Peter är jobbig. Vem är han? Vad vill han? Det finns så många karaktärer jag vill säga "men prata med hen då!" till. Lara Jean och Peter är definitivt två av dem. Lär de känna varandra bättre? Jag hade gärna läst mer om de två, för de verkar göra en hel del som läsaren inte får vara med om.

Lara Jean är vid första anblick en lugn, ordentlig flicka, men jag gillar att hon visar sig vara självständig och även att det strular till sig för henne. Allt är inte så smidigt som det verkar ha varit, vilket ger en bra karaktär.

Sammanfattningsvis är PS. Jag gillar dig fortfarande en bra uppföljare som jag hoppas blir värd en filmatisering. Den är mysig, härlig och fylld med spännande relationer, vilket ger läsning som passar perfekt när höstmörkret faller. Jag är lite besviken på Peter och att det känns som att det saknas vissa delar i boken. Jag vill dock läsa sista delen i trilogin, Nu och för alltid, Lara Jean, så fort den kommer ut!

Första meningen: Kära Peter, jag saknar dig.
Antal sidor: 338 
Förlag: Lavender Lit, 2018
Originaltitel:  PS. I still love you, 2015
Översättare: Sofia Ejheden

24 september 2018

Annalisa och skräpmonstret

text: Angeli Sjöström Hederberg, illustrationer: Caroline Sellstone

Under en samling på förskolan pratar Annalisa och hennes kompisar om skräp. Hon börjar fundera på hur det ser ut i naturen, på plaster i havet och mat som slängs i onödan. Det finns så mycket fint och bra i naturen! En kväll gömmer sig en skräpmonster under Annalisas säng. Först gör det henne rädd, men kanske kan hon göra något åt det.

De som är barn idag växer upp i följderna av tidigare och nuvarande vuxengenerationers oförsiktigheter och resursslöseri. Det är hemskt att barn ska känna obehag inför jordens förändringar, men samtidigt vet jag att det finns mycket hopp och en längtan efter att hjälpa jorden. När jag jobbade på förskola ville ett gäng av barnen ofta gå ut på skattjakt: de ville plocka skräp i dikena och berättade gärna om allt de samlat ihop. Vilka hjältar!

Annalisa och skräpmonstret tar upp både ångesten och längtan efter att hjälpa. Den skapar medvetenhet och inspirerar till att se allt det fina i naturen och vilja bevara det. Det är lätt att känna att det är kört, att det inte går att rädda vår planet, men med små medel kan vi tillsammans hindra miljöförändringar och underlätta för naturens liv.

Texten och bilderna bjuder in läsaren/lyssnaren med frågor om sådant som händer och faktafrågor. Vi kan hjälpa till att leta skräp och klura vidare på sådant vi hört om miljön. Jag uppskattar att det finns en barnbok som tar miljön på allvar, hoppas den här boken sprids till många förskolor och skolor.

Första meningen: Det här är Annalisa. 
Antal sidor: 28
Förlag: Idus förlag, 2018

21 september 2018

För såna som oss

av Tiina Nevala och Henrik Karlsson

Jens drömmer om att bli författare och kanske även om något annat än lektorsjobbet på universitetet. Liv jobbar med en av Sveriges största författare på ett stort förlag och funderar över den där livsvägen som alla verkar förväntas vilja gå. De båda möts i en kioskkö på Kreta, Jens under en resa för att fira morbrodern, Liv när hon semestrar med sin sambo Martina. Efter ett kort möte möts de sedan vid ytterligare tre tillfällen som får stora konsekvenser.

Författarparet Nevala och Karlsson har tidigare skrivit en ljudboksserie för Storytel, men debuterar nu som bokförfattare. I sin roman varvas de båda huvudkaraktärernas berättande på ett snyggt sätt. Jens och Liv är komplexa karaktärer som vi får lära känna rätt väl. Det finns även andra bikaraktärer som presenteras precis lagom för att vi ska lära känna dem tillräckligt. Huvudpersonerna har många funderingar kring olika livsfrågor, både sådana som alltid verkar finns och sådana som kanske dyker upp oftare för sådana som de, det vill säga 35-åringar mitt i livet.

En del teman återkommer snyggt genom boken och även om karaktärerna inte märker det, finns det ledtrådar till läsaren som kan visa vartåt det bär. Å andra sidan är det ingen lättsmält relationsroman där vi vet händelserna i förväg. Istället överraskar den och har många bottnar. Jag gillar berättarsättet och de små detaljerade miljöbeskrivningarna som dyker upp ibland.

Både Jens och Liv har intressanta sysselsättningar. Liv ger oss en inblick i förlagsvärlden, jobbiga författare, budgetar och releasefester, medan Jens är lite mer utanför det där med sina författardrömmar. Jag hade gärna läst lite mer om hans jobb på universitetet och litteraturstudenterna.

Jag lyssnade på denna boken och hade lite svårt för Jens röst. Däremot är det bra att Jens och Liv har varsin röst, eftersom de så tydligt turas om att berätta. Detta är inget som märks rent berättartekniskt, det märks inte om Nevala och Karlsson skrivit varsin karaktär eller delat upp arbetet på annat sätt, vilket är skickligt.

För såna som oss är en relationsroman med lite tuggmotstånd som får mig som läsare att fundera över livet, samtidigt som den bjuder på lättsmälta partier som hör genren till.

Första meningen: Så, den där boken du skrivit, de vill alltså inte ge ut den?
Antal sidor: 369
Uppläsare ljudbok: Mirja Turestedt och Niklas Engdahl
Förlag: Wahlström & Widstrand, 2018

18 september 2018

Handbok för superhjältar, del 2: röda masken

av Elias och Agnes Våhlund

Detta är den andra boken i serien Handbok för superhjältar. Läs recensionen av första boken här.

Lisa försöker lära sig animaliska, men hennes hamstrar verkar inte förstå alls. Så frustrerande! Vad gör hon för fel? I skolan är allt som vanligt. Killarna fortsätter att mobba henne och ingen gör något åt det. När en ny superhjälte dyker upp i stan och räddar människor blir det dock helt annorlunda...

Det jag uppskattar mest med paret Våhlunds superhjälte-serie är de färgstarka och uttrycksfulla illustrationer som fyller uppslagen. Inkilat i dessa finns textrutor och jag tror det är ett mycket bra sätt att locka läsovana barn. Boken behandlar utanförskap och mobbing. Bokskaparna vågar ta i samtidigt som de på ett bra sätt visar hur fel mobbing är. Lisa påverkas såklart av orättvisorna, men superhjälten inom henne hjälper henne att kämpa vidare.

Ett spännande, barnnära äventyr med mycket att fundera kring. Boken lämpar sig bra för klassrumsdiskussioner.

Första meningen: Om man drömmer om något tillräckligt länge kommer det en dag att bli verklighet.
Antal sidor: 95
Förlag: Rabén & Sjögren, 2017

15 september 2018

Children of Blood and Bone: Solstenen

av Tomi Adeyemi

Orïsha var en gång ett land där magin flödade. Tills kungen utplånade magin och de flesta som bar på den. Tillsammans med den förrymda prinsessan inser Zélie att de skulle kunna ta tillbaka magin. De måste bara försöka ta reda på hur samtidigt som de försöker vinna över prinsen som gärna går i sin fars grymma fotspår.

Nigera, ungdomsbok och fantasy. Trots att jag sällan läser fantasy var det de tre ingredienserna som lockade mig. Det är svårt (nästan omöjligt) att hitta översatta ungdomsböcker från Afrika, Asien, Oceanien och Sydamerika, så en får liksom ta chansen när det väl kommer en som dessutom verkar hyllas i många länder.

Det jag uppskattar mest med Children of Blood and Bone är att många kvinnor får ta stor plats och göra allt, det vill säga inte bara typiska tjejgrejer eller bra grejer. De konverserar, har åsikter, smider planer, är med där det händer och får saker att hända. Så skönt!

Det jag inte uppskattar med boken är att många människor dör. När jag läste författarens efterord fick det dock en liten förklaring, berättelsen är nämligen skriven i en tid då obeväpnade människor blev skjuta av poliser i Nigeria, utan egentlig anledning. Men ändå. Varför måste så många dö?

Inledningen är intensiv med många nya platser, en hel del historia att lägga på minnet och klaner att skilja åt. För en otränad fantasyhjärna blev det rätt komplicerat. Det händer dock saker hela tiden, så det är bara att hänga med.

Zélie, prinsessan Amari och prinsen Inan turas om att berätta. Det är spännande att läsa ur olika synvinklar och jag tycker författaren lägger ihop det snyggt. De tre huvudkaraktärerna har både bra och dåliga drag och min sympati förflyttar sig lite ibland, vilket jag uppskattar. Det finns inga perfekta karaktärer, precis som i verkliga livet.

På grund av allt snack om klaner och gåvor och sånt där hade jag svårt att ta mig in i boken. Jag är för ovan att läsa om nya världar. Andra halvan av boken fick mer sammanhängande lästid och jag uppskattade den en hel del. Den första boken om Children of Blood and Bone är nyskapande och intelligent med stora doser girlpower och verklighet i en delvis ny värld. Bra ingredienser för en lyckad ungdomsroman!

Första meningen: Jag försöker att inte tänka på henne. 
Antal sidor: 530
Förlag: Lavender Lit, 2018
Originaltitel: Children of Blood and Bone, 2017
Översättare: Carina Jansson

12 september 2018

Hjärtat är en knuten hand

av Ingrid Ovedie Volden

Alines familj har flyttat till en ny stad på prov. Hon bestämmer sig för att inte försöka passa in, i hopp om att snart få flytta tillbaka hem igen. Inför ett skolarbete besöker hon hjärtavdelningen, där hon möter Oliver, vars pappa precis fått en hjärtinfarkt. De råkar stöta på varandra flera gånger där, och det blir allt svårare för Aline att hålla sig till de regler hon och kompisen satt upp för att få provflytten att misslyckas. Men utanför sjukhuset har inget ändrats, trots att det verkar som att Aline och Oliver har något ihop.

I årets kaosutmaning ska vi läsa en bok med en karaktär som har samma yrke som läsaren. Jag skulle kunna gå den enkla vägen och välja "student", eftersom jag aldrig läst om en karaktär som är vårdadministratör (vilket jag pluggar till). Jag tycker dock den här boken passar rätt bra in på utmaningen, eftersom den utspelar sig en del på en hjärtavdelning och jag extrajobbar på en hjärtmottagning.

Oliver är ledsen och vilsen efter föräldrarnas separation och förvirrad över mammas nya kille som vill ställa sig in. Samtidigt verkar hans pappa må allt sämre, men Oliver orkar inte ta hand om honom. När Oliver och Aline träffas på sjukhuset hittar de båda någon att prata med. Till min besvikelse vill han av någon anledning inte prata med henne utanför skolan, trots att de går i samma klass. Kanske för att hon ses som tyst och konstigt, men jag tycker inte riktigt att just det passar in i storyn.

Efter avslutad läsning såg jag att boken vänder sig till 9-12-åringar. Jag hade gissar på något äldre, men tror att den har en ganska bred målgrupp. Den är fin och lite poetisk i sitt metaforsnack om hjärtat och andra kroppsdelar, vilket jag uppskattar. En söt bok om ensamhet, vänskap, förälskelse och det svåra i det.

Första meningen: En snubbe, som inte är min pappa, står och väntar på mamma utanför vårt hyreshus.
Förlag: Natur & Kultur
Originaltitel: Hjertet er en knyttneve, 2017 
Översättare: Mats Kempe

9 september 2018

Nya böcker hösten 2018

Det var längesedan jag gjorde ett inlägg med nya böcker jag vill läsa. Det har en förmåga att ta lång tid, och så växer läslistan väldigt snabbt... Nu har jag i alla fall knåpat ihop en lista. Om jag känner bokbranschen rätt kommer det publiceras många fler böcker jag vill läsa.

Augusti
* Ord i djupaste blått av Cath Crowley
* Skamlös av Amina Bile, Nancy Herz, Sofia Nesrine Srour och Esra Röise

September
* Ut på det djupa av Ulrika Lidbo
* En spellista för sömnlösa nätter av Déa Solin
* Ett hållbart liv av Naturskyddsföreningen, Johanna Stål och Nadia Nörbom
* När kastanjerna spricker av Camilla Lagerqvist
* Allt det här är sant av Lygia Day Peñaflor
* Mizeria av Melody Farshin 
* Innan ni tog oss av Lisa Wingate
* Sömnernas sömn - Elin Säfström

Oktober
* Doften av ett hem av Bonnie-Sue Hitchcock
* Nu och för alltid, Lara Jean - Jenny Han


Har du hittat några nya höstböcker du vill läsa?

6 september 2018

Rysliga förskolan

av Lina Neidestam
Recensionsexemplar från förlaget.

En tidig morgon när mamma är sen till jobbet, lovar Jolly att ta med lillebror Milo till hans avdelning på förskolan. Redan i hallen märker de att något är konstigt. Inga andra barn har kommit än, det verkar finnas mystiska saker i de mörka hörnen, och värst av allt: de hör ett mystiskt ljud! Kan det vara en elak bläckfisk eller en häxa som hackar något till sin trollbrygd?

Det här är den första boken i en serie kallad Ryg & mys med "lagom läskiga bilderböcker för ganska små läsare". Först ut är serietecknaren Lina Neidestam, som debuterar som bilderboksskapare. Berättelsen börjar redan på första uppslaget och innehåller några läskiga detaljer: en mörk natt (fast egentligen är det tidig morgon) och ingen mer än den lilla familjen utomhus. Bokskaparen spinner vidare på de här läskigheterna, som är ganska typiska för barns rädslor, och lägger till otäcka varseler.

Nej, det är inte för läskigt. De där varelserna ser vid första anblick kusliga ut, men när en tittar närmre ser de rätt snälla ut. Däremot tror jag det är viktigt att känna in vad barnet en läser för tänker och känner. Kanske bryr hen sig inte, eller så bli det mest otäckt att gå och lägga sig? För den förstnämnde tittaren är det här en mysryslig bok med mycket fantasi och klurigheter. I det "mysiga" ingår en fin syskonrelation och ett storasyskons "ansvar" att vara tuff, men även vikten av att våga visa sina sanna känslor.

Rysliga förskolan är kanske inte den första bok jag skulle välja att läsa för ett barn, men jag tror absolut att det finns en målgrupp för den här serien. Det ska bli spännande att se vilka författare och illustratörer som dyker upp framöver och vad de hittar på.

Första meningen: Det är tidigt på morgonen, men det känns som mitt i natten.
Antal sidor: 32
Förlag: Rabén & Sjögren, 2018

4 september 2018

Har du mens, eller?

text: Moa Eriksson Sandberg, illustrationer: Anna Märkevärn

Strax innan karateträningen upptäcker Ida blodfläckar i sina trosor. Är det mens? Nej, hon vill inte bli vuxen än! Om hon ignorerar det kanske det försvinner? Men nej, det är mens och i skolan blir det riktigt pinsamt...

Jag fick mens när jag var 12,5 år och då hade vi knappt pratat om det i skolan eller bland tjejerna i klassen. Liksom Ida hade jag svårt att förstå att allt det där blodet i trosorna var mens... Då hade jag gärna velat ha den här boken! Den fokuserar mycket kring mensen, men väver liksom in fakta på ett snyggt sätt i vardagshistorien, så att många i 11-årsåldern kan känna igen sig. Hur är det att ha mens? Hur kan man veta att det verkligen är mens och inte ett sår på snippan? Vad ska en göra när den kommer? Borde en skämmas för det? Det där berättar Eriksson Sandberg mycket bra om!

Boken är lättläst och lättillgängligt. Har du mens, eller? passar bra för de som snart ska få sin första mens, men jag hoppas även att den kan diskuteras i helklasser. Det skulle kunna göra att tjejer inte känner att de behöver skämmas över mens, samtidigt som killar kan få lära sig vad det handlar om, att det är helt naturligt och att det liksom inte finns någon grund för att komma på ret kring det.

Första meningen: Ida har ont i magen.
Antal sidor: 39
Förlag: Nypon förlag, 2018

2 september 2018

Månadens bästa: augusti

Augusti blev en bra läsmånad, blandat med sista delen av semestern och två veckor jobb innan plugget drog igång igen. Jag har inte hunnit publicera alls många recensioner på de böcker jag läst. De flesta av dem kommer jag dock skriva om under september. Bland alla augustiböcker valde jag Jennifer Mathieus Moxie till bästa läsupplevelse.


Unga och vuxna
* För såna som oss - Tiina Nevala och Henrik Karlsson
* Brun flicka drömmer - Jacquelinne Woodson
* Bara dra - Ann-Helén Laestadius
* Härdarna - Karin Boye
* Children of blood and bone: solstenen Tomi Adeyemi
* Bära barnet hem - Cilla Naumann
* Godnattsagor för rebelltjejer - Elena Favilli och Francesca Cavallo
* Väldigt bra liv - J.K. Rowling 
* Allt som räknas - Ingrid Ovedie Volden
* Kärlek, hat och andra filter - Samira Ahmed




Barn
* Frallan räddar världen - Sara Ohlsson och Lisen Adbåge
* Handbok för superhjältar, del 2: röda masken Elias och Agnes Våhlund
* Har du mens, eller? - Moa Eriksson Sandberg

Bilderböcker
* Tågresan - Hannah Arnesen
* Lilla Valdemar - Lennart Eng 
* Utslängd från zoo - Megan Everett Skarsgård
* Harald och den lila kritan - Crockett Johnson
* Rysliga förskolan - Lina Neidestam
* Dom som bestämmer - Lisen Adbåge


31 augusti 2018

Frallan räddar världen

text av Sara Ohlsson, illustrationer av Lisen Adbåge

Det är sommarlov och Frallan vill gärna rädda världen och djuren. Det är lite klurigt att hitta djuren, bara. Tur då att det finns en hel strand att ta hand om!

Frallan är tillbaka! Jag har sett fram emot uppföljaren sedan jag läste ut första boken om Frallan, Frallan är bäst!. Hon fortsätter att vara bäst och smart och förklarar gärna svåra ord och sådant vuxna säger. Hon är en så finurlig och härlig unge med mycket fantasi och samhällsengagemang. Precis som Frallan menar har barnen ofta bättre koll än vuxna på hur vi ska rädda världen.

Och ni ser, jag skriver som om det faktiskt är en 6-7-åring som skrivit boken. Men det är det ju inte. Sara Ohlsson har lyckats fånga målgruppen på ett riktigt skickligt och trovärdigt sätt. Till det har Lisen Adbåge fångat ansiktsuttryck och kroppsspråk som bidrar till en ännu bättre läsupplevelse. Jag skrattar, känner med Frallan och fascineras över den lilla människan med så stora tankar och så mycket humor. Hon bjuder på en riktigt bra läsupplevelse för båda barn och vuxna. Låt Frallan få vara huvudperson i minst10 böcker till, snälla?


Första meningen: Det första jag gör när jag vaknar är att tänka på sommarlovet.
Antal sidor: 92
Förlag: Lilla Piratförlaget, 2018

28 augusti 2018

Brun flicka drömmer

av Jacqueline Woodson

Bredvid sin duktiga syster ses Jacqueline inte som särskilt smart under sin uppväxt. Men inom henne finns orden och kärleken till dem, tillsammans med drömmen om att få skriva. Jacqueline växte upp i sluttampen av en systematisk fördelning av svarta och vita i USA, men trots revolutioner och förändringar satt mycket av förtrycket kvar i tankar och handlingar, både hos svarta och vita. I sina memoarer, skrivna som prosalyrik, får vi följa funderingar kring det här, blandat med flyttar, familj, vänner och uppväxt.

Woodson vann ALMA-priset 2018 och Brun flicka drömmer är den första av hennes böcker som översatts till svenska.

Det kan tyckas svårt att läsa en roman som är uppbyggd på prosalyrik, alltså korta rader och styckade meningar, små stycken och färre ord (se första meningen längre ned). Jag uppskattar dock tekniken och tycker Woodson gör det bra. Det kan vara lite svårt att få med sammanhanget, och några gånger tyckte jag inte att åldrarna hängde ihop med det släktträd som finns i början, men överlag gillar jag tekniken.

Woodson berättar ur sitt barnperspektiv med viss efterförståelse tillagd mellan raderna. Boken sägs rikta sig till 12-15-åringar, men jag tycker den passar bra även för äldre. Den blandar vardag med historia och förtryck av svarta, vilket är intressant och viktigt. Författaren är ärlig och berättar om både roligt och mindre roligt från sin uppväxt, från födseln till cirka 7 år.

Jag hoppas Woodsons talang och ALMA-pris leder till att fler böcker översätts, för jag är nyfiken på mer av henne.

Första meningen:
Jag föds en tisdag på universitetssjukhuset
i Columbus, Ohio,
USA -
ett land som slits

mellan svart och vitt.

Antal sidor: 333
Förlag: Natur & Kultur, 2018
Originaltitel: Brown Girl Dreaming, 2014
Översättare: Athena Farrokhzad

25 augusti 2018

Moxie

av Jennifer Mathieu

Vivian har fått nog. Hon har tröttnat på att killarna får göra och säga vad de vill, tafsa och bära kläder med sexistiska texter, medan lärarna granskar vad tjejerna har på sig, så att de inte ska distrahera killarna under skoldagen. Lärarna verkar inte bry sig alls, särskilt inte rektorn som hyllar fotbollskillarna till skyarna, medan fotbollstjejerna går i matchkläder som är äldre än de själva. Vivian bestämmer sig för en tyst aktion. I hemlighet gör hon ett fanzine som hon sprider på skolan: om fler än hon fått nog ska de komma med stjärnor och hjärtan målade på sina händer. Hon är inte ensam om att ha fått nog.

Wow, vad härligt med en rejäl dos girlpower som uppmärksamma skeva värderingar i samhället! Boken väcker min frustration över killarnas överlägsenhet och lärarna som ignorerar. Ser de inte vad som händer eller vågar de inte sätta sig emot? Samtidigt vet jag att det tyvärr ser ut såhär i vårt samhälle, och därför är det så bra att det uppmärksammas i en bok. Jag hoppas många kan läsa, diskutera och fundera över attityder och tankesätt som ligger djupt nedbäddat i oss, trots att vi kanske inte är medvetna om det.

Jag hade gärna lärt känna Vivian lite djupare, men gillar att hennes mamma, mormor och morfar får tydliga platser i storyn. Mamman stred själv för tjejers rättigheter när hon var ung, medan Vivians mormor och morfar har svårt att förstå och acceptera när det talas om jämställdhet. Det blir en bra kontrast, liksom i skolan. Där finns både tjejer och killar som är skeptiska till feminism, kanske mest för att de inte vet vad det betyder. Vi läser även om Seth som står för "inte alla killar"-grejen och hur kampen för rättvisa förenar och styrker de inblandade. Boken bjuder på många intressanta diskussioner kring vad aktionerna och feminism betyder och får för konsekvenser.

Moxie vågar bryta normer, samtidigt som karaktärerna är mänskliga och gör fel ibland. Jag tycker den är fräsch, nyskapande (tyvärr, måste jag väl säga) och viktigt. Boken inspirerar och tipsar och jag hoppas att många (oavsett kön) kan läsa, fundera och agera, kanske i en högstadieklass?

Första meningen: Min engelsklärare, mr Davies, drar en hand över sitt militäriskt kortsnaggade hår.
Antal sidor: 348
Förlag: Gilla böcker, 2018
Översättare: Carina Jansson

22 augusti 2018

Efter sommaren-enkät

Sakta men säkert återvänder vardagen. Liksom förra året kör jag en efter sommaren-enkät med fokus på böcker. Häng gärna på! Svara i en kommentar eller på din blogg.

Hur blev din lässommar?
Jag trodde jag skulle hinna läsa mer (t.ex. se någon slags minskning på min tbr-lista, men den har snarare ökat), men med facit i hand har jag ändå hunnit läsa mycket!

Läste du det du hade tänk? Mer eller mindre?
Jag gjorde en lista med på 16 böcker jag ville läsa, och har läst 11 av dem. Jag har läst/lyssnat på en del andra istället, totalt 40 böcker (obs, många bilderböcker) från 1 juni till idag.

Vilken var den bästa boken du läste?
Jag läste mycket bra, bland annat The Hate U Give, Inuti huvudet är jag kul, Stanna hos mig, Eliza och hennes monster, Kvinnor och makt och Den tredje rösten.

Någon bok som blev en besvikelse?
Jag hade svårt att förstå mig på Karin Boyes Härdarna.

Någon bok du inte hann läsa, som du tänker ta tag i snart?
Min 12-åriga kusin tipsade mig om Comedy Queen, så den ska jag läsa snart!

Vad ser du fram emot i bokväg i höst?
Läslistan är lång och jag känner för att ta tag i många böcker som verkat populära under de senaste månaderna, till exempel Binas historia och PS, jag gillar dig fortfarande. Hösten brukar ju dessutom betyda stor bokutgivning, men det återkommer jag till.

Något annat du ser fram emot i höst?
Vi har precis fått nycklarna till vårt nya hus! Det ska bli roligt att hitta platser för mina böcker och att äntligen komma ut på landet igen.

Vad läser du just nu?
Alldeles för mycket på en gång... Handbok för superhjältar 2, Allt som räknas, Factfullness, En annan historia och Sex nyanser av Gud.

19 augusti 2018

Challenge completed

Jag läste precis klart Frallan räddar världen (bra bok!) och nådde därmed mitt bokmål för 2018: att läsa 85 böcker. Roligt! Jag läste 154 böcker förra året, så jämfört med det var det ju inget högtsiktande mål. Men jag ville inte känna någon press. Läsning ska ju vara roligt! Nu ska jag fortsätta läsa.

Kvinnor och makt: ett manifest

av Mary Beard

Med stor kunskap beskriver Mary Beard hur kvinnor behandlats genom historien. Hon fokuserar på "Kvinnors röst i det offentliga samtalet" och "Kvinnor vid makten", och trots att vi ändå kommit "ganska långt" på vägen mot jämställdhet, visar hon på halvdolda strategier och kvarglömda traditioner som på ett systematisk sätt förtrycker kvinnor och deras chanser till utrymme i samtal och maktpositioner. Hon funderar kring "Om kvinnorna inte befinner sig helt innanför maktens strukturer, då är det väl makten vi behöver omdefiniera snarare än kvinnorna?".

Jag fick flera aha-upplevelser när jag läste och även tolkningar som lätt går förbi, men som har stor betydelse (och förnedring) för den som kan sin historia. Ett exempel på det är under kampanjen inför valet i USA 2016. På en affisch stod Trump med Medusas huvud i handen, vars ansikte var utbytt mot Hilary Clintons. Enligt mytologin var Medusas huvud en av de mest kraftfulla symbolerna "för manlig dominans över de destruktiva faror som kvinnlig makt representerade". Flera gånger blir jag så förvånad (fast ändå inte) över att vissa människor (oftast män med makt) tror att de är och förtjänar bättre än andra, bara för att de har snopp istället för snippa mellan benen.

Det må ha hänt mycket på jämställdhetsfronten mellan könen i Sverige, men i många fall har vi fortfarande långt kvar, och mycket av det ligger djupt rotat i oss, kanske utan att vi tänker på det. Vi behöver hjälpas åt att påminna varandra om konstiga beteende och tankesätt när det gäller synen på kvinnor. Det här manifestet hjälper oss (både kvinnor och män, såklart) att lära oss mer och få fler aha-upplevelser för sådant vi behöver uppmärksamma. Bra jobbat, Mary!

Första meningen: Västvärldens kvinnor har mycket att glädjas åt, det måste vi komma ihåg.
Antal sidor: 126
Förlag: Norstedts, 2018
Originaltitel: Women & Power, 2017
Översättare: Annika Hultman Lögvendahl

16 augusti 2018

Ensam

av Guo Jing

Guo Jing växte upp under 1980-talets ettbarnspolitik i Kina. Det innebar många ensamma dagar och stunder då fantasin var den enda och bästa vännen. Detta ligger till grund för Jings ordlösa berättelse om en flicka som ska bege sig till mormor, men som somnar på bussen och hamnar någon helt annanstans.

Illustrationerna håller en mörkare sepiaton, på väg mot svartvitt, och har mjuka drag. Vi ser hur fluffiga och mjuka de vita molnen är och kärleken som djuren visar. Samtidigt lyckas färgvalet förmedla både vemod och hopp genom berättelsens skiftningar. Jag gillar att bilderna får berätta, och tänker att det gör att boken kan få flera olika berättelser. Vad händer enligt en vuxen? Vad händer enligt ett barn? Vad ser de som tittar på bilderna?

Jag tyckte boken var lite långt (112 sidor), med tanke på att den krävde en sammanhållande läsning (det fanns inga tydliga indelningar i berättelsen). Det tröttade ut mig lite, eftersom jag är betydligt mer van att läsa text än bilder. Å andra sidan gillade jag att "träna" mitt bildläsande, och Jing har skapat en mycket fin berättelse.

Antal sidor: 112
Förlag: Chinlit, 2015
Originaltitel: The Only Child, 2015

13 augusti 2018

Den tredje rösten

av Cilla och Rolf Börjlind
Det här är andra delen i en serie. Recensionen innehåller spoilers för de som inte läst Springfloden.

Olivia kommer hem efter en lång resa där hon försökt lägga sitt livs pusselbitar på plats efter att allt kastats omkull. Hon har bestämt sig för att inte jobba som polis, men när en granne till hennes mamma hittas mördad kan Olivia inte hålla sig borta. Samtidigt dras Tom med till Marseille för att undersöka vad som hänt kring den mördade kvinnan som följde med en cirkus. När de "riktiga" poliserna tar tag i fallet misstänker de att de båda morden har en koppling.

Jag läser sällan deckare, för att läsa om mord är inte min grej. Det som lockade mig att fortsätta läsa om Olivia och Tom är dock paret Börjlinds skickliga sätt att föra berättelsen framåt på ett mycket spännande sätt, och att de är bra på att skriva karaktärer. Boken delas in i ganska korta stycken, vilket gör att det finns ett bra driv och att vi får följa flera olika karaktärer. Det skulle kunna bli rörigt, men Börjlinds lyckas hålla ihop det. Det märks inte ens att det är två personer som skrivit boken. Karaktärerna är relevanta och trovärdiga och det är intressant att läsa om deras tankar kring rätt och fel i mordutredningen.

Den tredje rösten fångade mig snabbt, och jag vill gärna läsa uppföljaren, Svart gryning, snart. Springfloden finns som serie på SVT och följs i höst av Den tredje rösten. Det ser jag fram emot!

Första meningen: Jag står ända framme vid kanten på taket, barfota, ni våningar ner ser jag den grå gatan.
Antal sidor: 462, pocketversionen
Förlag: Norstedts, 2013

10 augusti 2018

Selma och pappa

text av Katja Tydén, illustrationer av Ingrid Flygare

Selmas pappa har en elak sjukdom som heter cancer. Han behöver mediciner som gör honom trött och att han ser sjuk ut, medan han andra dagar är precis som vanligt och hämtar Selma och Fred tidigare. Sådana dagar säger pappa att han ska börja bygga på den där lekstugan han lovat, men kommer den hinna bli klar? Kommer pappa att bli frisk?

Att förklara och förstå cancer är svårt får vem som helst, särskilt när frågor om död inte går att undvika. Jag tror att litteratur med människor (fiktiva eller verkliga) som upplevt något liknande, kan vara till en stor hjälp. Det kan öppna upp för samtal som kan vara svårt att starta, eller hjälpa människor att inte känna sig ensamma i det de går igenom.

Katja Tydén blandar sjukdomshistorien med vardagen på ett bra sätt. Hon skildrar det ganska grunt, men förklarar ändå en del. Jag kan tänka mig att det är svårt att veta vart "gränsen" går för vad en kan berätta för barn och det är såklart även individuellt. Även om pappans sjukdom tar upp stora delar av familjens liv, så pågår livet som vanlig, och även det medför problem. Bara för att det finns större problem, är det inte säkert att de mindre problemen helt sopas bort. Jag tycker Tydén får en bra blandning av detta, och visar på att det är okej att bekymra sig över en lekstuga trots att pappa är sjuk.

Boken handlar även om när andra ser att Selmas pappa är sjuk och att tycka det är jobbigt, även om hon älskar sin pappa. Den behandlar känslor, både hos barn och vuxna: sorg, ilska, skuld, glädje och så vidare. Detta förstärks med illustrationer, både detaljer och större scener, från Ingrid Flygare.  Boken passar bra för högläsning tillsammans med en 6-8-åring, och jag hoppas att den får hjälpa många som lever i en situation lik Selmas (även om jag hoppas att inga barn ska behöva uppleva cancer i familjen).

Första meningen: Hej då, pappa!
Antal sidor: 93
Förlag: B Wahlströms, 2018

7 augusti 2018

Sommar på strandpromenaden

av Jenny Colgan
Detta är fortsättningen på Lilla bageriet på strandpromenaden, läs recensionen av den först om du inte vill bli spoilad.

Verksamheten verkar rulla på för Polly i det lilla bageriet på strandpromenaden. Hon känner sig lycklig med sitt jobb, sin fyr, sin fågel och sin pojkvän. Men en dag händer något som gör att Polly måste tänka om, samtidigt som fler med henne verkar ha dolda sorger att ta itu med. Kommer Polly förlora allt det fina hon byggt upp?

Jenny Colgan tar oss med tillbaka till sin feelgood-värld på strandpromenaden. Med anledning av titeln trodde jag det skulle bli mer sol och bad, men jag tror Vår på strandpromenaden skulle vara en bättre titel (förresten, varför har pocketutgåvan en annan titel - Sommar i det lilla bageriet på strandpromenaden?).

Trots en hel del elände och svårigheter möts läsaren snart av Colgans härliga känsla och Pollys kärlek för brödbakning. Det vattnas i munnen och jag längtar efter svalare dagar så att jag orkar dra igång ett brödbak jag med (det var 30 grader när jag läste). Det finns många karaktärer att gilla, fina, knasiga, roliga, överdrivna och så vidare. Men det finns även en del som gör mig frustrerad och en del jargonger jag inte gillar, t.ex. karaktären som ingen lägger märke till förrän hon tvättar håret och sminkar sig, från att ha varit helt osynlig tycker alla plötsligt att hon är den vackraste de sett. Märkligt. Eller att en karaktär får vara hur nedvärderande och taskig som helst utan att någon säger emot honom. Visst blir det en del av intrigen, men jag tycker ändå det blir för stereotypt ibland.

Jag började att läsa denna bok i fysisk form, men hade svårt att fastna för den. Ungefär en tredjedel in började jag istället lyssna på den (mycket bra inläst av Kerstin Andersson) och tyckte den blev bättre, kanske för att jag kunde göra annat under tiden.

Sommar på strandpromenaden är en härlig feelgoodroman, och även om den inte är så somrig finns det ändå något sommarmysigt över den, vilket gör att den passar perfekt för lata dagar i solen.

Första meningen: När jag sover, vilket jag inte kan, jag sover aldrig, så drömmer jag om honom.
Antal sidor: 398
Förlag: Massolit förlag, 2016
Originaltitel: Summer at Little Beach Street Bakery, 2015
Översättare: Birgitta Karlström
Uppläsare: Kerstin Andersson, 12 h och 28 min

5 augusti 2018

Den långa vandringen

text: Martin Widmark, illustrationer: Emilia Dziubak

Det här är Martin Widmark och Emilia Dziubaks tredje bok tillsammans. Lilla sticka i landet lycka publicerades 2016 och året därpå följde bokskaparparet upp med Huset som vaknade. Böckerna står helt för sig själva, och med Den långa vandringen har Widmark och Dziubak lyckats skapa tre otroligt fina böcker.

Illustrationerna är magiska! Det finns så mycket känsla i dem att de skulle kunna berätta för sig själva. De skildrar barnens energi och sorg, nyfikenheten och även svindlande vyer över soluppgångar och vidder. Ibland tar de upp stora delar av uppslaget, andra gånger tar texten överhand och för berättelsen framåt. Även texten är full av känslor och omtanke. Tillsammans bildar de en berättelse att sugas in i. Mycket fint. Dziubak har blivit en av mina favoritillustratörer, så jag rekommenderar gärna de här böckerna!


Handling? Kolla in den här videon, så får du även se några av de fina illustrationerna.



Första meningen: Det var en gång en pojke och en flicka som aldrig hade träffats.
Antal sidor: 36 
Förlag: Bonnier Carlsen, 2018

3 augusti 2018

Billie: alla tillsammans

av Sara Kadefors
Det här är den tredje boken om Billie. Varning för spoilers om du inte läst första och/eller andra boken om Billie.

Livet i Bokarp rullar på, men i familjen Billie bor i verkar det knaka. Dessutom känns fina Douglas lite för närgången, måste de sätta en titel på sin relation? Inför första hemresan väcks många tankar i Billie, och allt kanske inte alls rullar på som hon trodde. Kan hon få vara sin egen? Var har hon egentligen sin plats?

Jag tycker om de första böckerna om Billie, den godhjärtade tjejen som flyttat till en ny familj. Hon har alltid olika projekt igång och vill alltid väl, men inser inte alltid vad det betyder. I tredje boken möter vi föräldrar som vill driva egna drömmar och testa nytt, vi får höra mer om Billie och hennes biologiska mamma, och Billie försöker muntra upp sina nya syskon. Här möter vi händelser som liknar de vi sett i tidigare böcker.

Relationen med Douglas blir lite komplicerad. Billie gillar honom, men är lite rädd för det där "tillsammans". Någon kommenterade att Douglas var manipulativ, men det har jag svårt att hålla med om. Jag tror snarare han blir osäker när Billie tvekar. Och just det där att hon tvekar gillar jag. Hon tänker efter, hon blir inte ihop bara för att. Trots att Billie är skör är hon även stark, vilket kan lyfta många.

Jag tycker Billie är en cool, godhjärtad tjej som kan vara förebild för många fina egenskaper. Denna tredje bok gjorde mig inte lika positivt överraskad som det tidigare, och jag har svårt att sätta fingret på vad. Den behandlar mycket aktuella grejer och jag tror den passar målgruppen (10-12 år) riktigt bra, men den nådde inte riktigt ända fram till mig, tyvärr.

Första meningen: Jag tänker på förr i världen.
Antal sidor: 155
Förlag: Bonnier Carlsen, 2018

1 augusti 2018

Månadens bästa: juli

Juli har bjudit på en hel del bra läsning! Efter en del klurande utser jag Stanna hos mig av Ayòbámi Adébáyò till månadens bästa.

Jag uppskattade även de här lite extra:
* Eliza och hennes monster - Francesca Zappia
* Den tredje rösten - Cilla och Rolf Börjlind
* Kvinnor och makt: ett manifest - Mary Beard


Jag har även läst:
* Billie: alla tillsammans - Sara Kadefors
* Pappa, jag och havet - Lena Frölander-Ulf
* Sommar på strandpromenaden - Jenny Colgan
* Den lilla sjöjungfrun - H.C. Andersen och Lisbeth Zwerger
* Selma och pappa - Katja Tydén
* Öppna dörren - Na Yu
* Hjärtat är en knuten hand - Ingrid Ovedie Volden

Har du läst något bra i juli?

30 juli 2018

Jag, Fidel och skogen - Pappa, jag och havet

Text och bild: Lena Frölander-Ulf 
Antal sidor: 40
Förlag: Schildts & Söderströms/Förlaget, 2016/2018

Lena Förlander-Ulfs två bilderböcker tar båda sitt ursprung i en mörk värld. Inte mörk som i ond, utan mörk som i mystisk och spännande. Den första utspelar sig nämligen i en skog på natten, och den andra djupt ned i ett hav. Trots övervägande dova färgskalor i illustrationerna som täcker hela uppslagen, finns det ljusglimtar som väcker tittarens fantasi. Bilderna är layoutade så att det känns som att läsaren/tittaren är det berättarjag som för berättelsen framåt. Vi ser aldrig vem "jag" är, så kanske är det den som upplever berättelsen.


Den första boken utspelar sig i skogen och fokuserar på att natten kan kännas otäck och mystiskt. Prassel, knäckande grenar och ögon som har svårt att anpassa sig i mörkret. Den visar även på skogens hemligheter och vad det kan finns för mysiga och knasiga sagoväsen där. Tur att hunden Fidel är med, att vara tillsammans med någon gör det lättare.


Fidel följer med även i andra boken. Även om titeln får mig att tro att det ska handla mer om pappan, så har han bara en liten biroll. Istället får havet ta plats (pappan följer inte ens med dit, så varför ska han vara den första att nämnas?). Vi dyker ned med berättaren och Fidel, för att stöta på olika fiskar och andra djur som visar fördelarna under vattnet.

Gemensamt för böckerna är att berättaren är rädd, men även att den där rädslan går att övervinna. Rädd för mörker, för vatten och stormar, men även att hen inte vill umgås med människor hela tiden. Hen kan ju få uppleva så mycket bara med hunden Fidel! Texten förs fram på ett lekfullt sätt och öppnar upp för fantasin tillsammans med de mysiga, mystiska och fina illustrationerna. Jag, Fidel och skogen, är lite bättre än den fristående uppföljaren.

28 juli 2018

Stanna hos mig

av Ayòbámi Adébáyò

Yejide är lyckligt gift med Akin och nu längtar de efter barn. Men det är svårt. Trots många försök, träffar med läkare, ceremonier och andra tveksamma test, så förblir paret utan barn. Släktingarna säger gärna till Yejide att det minsann är dags nu, men det finns inte mycket hon kan göra. Därför väljer de en ny fru till Akin, men det hjälper inte Yejide, utan gör snarare att resan mot förtvivlan, svek och svarta djup går ännu snabbare.

Ayòbámi Adébáyò tar med oss till 1980-taletes Nigeria och en del av samhället där äktenskap handlar om att skaffa barn. Sådana här förväntningar är fortfarande vanliga (även utanför äktenskapet), och i kombination med att många längtar efter barn utan att kunna få det, blir det här en viktig bok. Kanske främst för de som inte vill tro på infertilitet när det pratas förväntningar på barn.

Yejide och Akins liv verkar från början vara rätt bra. De är förälskade och hoppfulla inför framtiden. En kombination av besvikelse, skam och misslyckade försök gör dock att de glider allt längre ifrån varandra. Med alla press på sina axlar sjunker Yejide allt längre ned i förtvivlan, och ingen verkar förstå henne. Som läsare får vi följa Yejides tankar, men även Akins någon gång då och då, och märker förtvivlan tar ett allt fastare grepp om henne. Det är verkligen sorgligt och tragiskt och jag skulle så gärna vilja hjälpa henne till någon att samtala med. Det är svårt när höga förhoppningar grusas utan att någon finns nära till hands.

Adébáyò debuterar med Stanna hos mig, som fått stor uppmärksamhet och älskats av många. Det är en mycket välskriven bok snabbt tar ett fast grepp om mig som läsare. Den berör och får mig att tänka till, samtidigt som jag bjuds på en liten del historia från Nigeria. Boken är nominerad till Årets bok 2018, och jag uppskattar att böcker utanför västvärlden tar sig in till våra bibliotek, bokhandlar, hem och hjärtan. Boken är väl värd sin nominering, och utan att ha läst någon av de andra böckerna hoppas jag Adébáyò tar hem vinsten.

Första meningen: Jag måste lämna den här staden idag och komma till dig.
Antal sidor: 342
Förlag: Piratförlaget, 2017
Originaltitel: Stay with me, 2017
Översättare: Erik MacQueen

26 juli 2018

Små människor, stora drömmar: Ella Fitzgerald

text av Ma Isabel Sánchez Vegara, illustrationer av Bàrbara Alca

Ella Fitzgerald, "The first lady of song", föddes i Newport News, USA, 1917. Hon fastnade tidigt för musiken, men när hennes mamma dog skickades Ella runt bland släktingar och till ett barnhem där de inte var snälla. Musiken räddade henne och idag är hon känd runtom i världen.

Ma Isabel Sánchez Vegara vill genom sina kvinnoporträtt uppmuntra barn att våga drömma. Serien hon skapat har fått det svenska namnet "Små människor, stora drömmar" och i nuläget finns fyra av böckerna översatta till svenska. Med få meningar tecknar hon ett livsporträtt och bjuder in barn att se perspektiven: även de mest kända har en gång varit små och levt vanlig vardag, eller kanske haft det svårt. Ingenting är omöjligt, dröm stort.

Jag visste inte så mycket om Ella innan jag läste boken, men tycker att jag fått en bra bild av henne utan att det känns alltför avskalat. Jag gillar serieidén och gissar att det inte är någon slump att alla författaren skrivit om är kvinnor. Kända män får barnen ändå lära sig om i skolan (vilket det förhoppningsvis blivit ändring på när målgruppen, 3-6 år, kommit upp i skolåldern). Sánchez Vegaras serie är ett bra initiativ som jag hoppas kommer få spridning och inge hopp om att våga drömma stort, även om en är liten. 

Första meningen: Redan som liten började Ella sjunga jazz.
Antal sidor: 32 
Förlag: Pagina, 2017
Originaltitel: Pequeña y Grande Ella Fitzgerald, 2017
Översättare: Elsie Formgren och Sten Sundström

24 juli 2018

The Hate U Give

av Angie Thomas

På väg hem från en fest blir Starr och Khalil stoppade av en polis. Någon minut senare ser Starr sin vän bli skjuten, trots att ingen av dem gjort någonting. Det verkar vara hudfärgen som avgjorde polisens agerande, och det är något Starr och hennes familj och vänner får uppleva när en utredning drar igång.

Redan efter att ha läst baksidestexten förstod jag att det här är en mycket viktig bok, och den känslan bekräftades snart. Angie Thomas debuterar med en otroligt skickligt skriven roman om rasismen i USA. Vi kommer nära karaktärerna genom deras trovärdiga slangspråk (men inte för mycket! Sådant där kan jag annars tycka är jobbigt att läsa) och eftersom familj och vänner betyder mycket för Starr, kommer vi ännu närmre intrigen.

Jag gillar att familjen (som sträcker sig utanför de som bor i samma hus) och vännerna har en nära roll i Starrs liv. Det visar att ensam inte är stark och på fördelarna med att inte isolera sig, precis som vi i Sverige verkar göra allt mer. Det finns många intressanta karaktärer. Det blir lite rörigt i början, men sedan visar det tydligare på gemenskapen.

Boken handlar även om att leva två liv. Starr är en av mycket få svarta på den privatskola hon går, och där ser hon sig ha uppgiften att visa att alla svarta inte är på ett särskilt sätt. Hon ändrar sitt språk och sina uttryck. Hemma visar hon en annan sida, kanske lite mer lik den hon verkligen är, men de där identitetsbytena sliter på henne. De där världarna krockar lätt, så hur ska det bli gå med pojkvännen Chris? I den här krocken ser vi även att det finns fördomar åt båda håll.

Det handlar alltså om systematisk rasism, med fördomar som säger att alla svarta har något lurt på gång samtidigt som vita verkar kunna göra vad som helst, bara de kallar det självförsvar. Många delar av boken är mycket frustrerande och avskyvärda, men tyvärr är det här vardag för många. The Hate U Give är en otroligt viktig bok. Eftersom författaren verkligen vet hur en skriver spännande, medryckande och med hela känsloregistret, blir det här förhoppningsvis (troligtvis?) en ny, omtyckt klassiker. Jag ser fram emot mer av Angie Thomas. Det här är en av årets bästa och viktigaste böcker.

Första meningen: Jag borde inte ha följt med på den här festen. 
Antal sidor:  453 
Förlag: Natur & Kultur, 2018
Originaltitel: The Hate U Give, 2017
Översättare: Amanda Svensson