16 augusti 2018

Ensam

av Guo Jing

Guo Jing växte upp under 1980-talets ettbarnspolitik i Kina. Det innebar många ensamma dagar och stunder då fantasin var den enda och bästa vännen. Detta ligger till grund för Jings ordlösa berättelse om en flicka som ska bege sig till mormor, men som somnar på bussen och hamnar någon helt annanstans.

Illustrationerna håller en mörkare sepiaton, på väg mot svartvitt, och har mjuka drag. Vi ser hur fluffiga och mjuka de vita molnen är och kärleken som djuren visar. Samtidigt lyckas färgvalet förmedla både vemod och hopp genom berättelsens skiftningar. Jag gillar att bilderna får berätta, och tänker att det gör att boken kan få flera olika berättelser. Vad händer enligt en vuxen? Vad händer enligt ett barn? Vad ser de som tittar på bilderna?

Jag tyckte boken var lite långt (112 sidor), med tanke på att den krävde en sammanhållande läsning (det fanns inga tydliga indelningar i berättelsen). Det tröttade ut mig lite, eftersom jag är betydligt mer van att läsa text än bilder. Å andra sidan gillade jag att "träna" mitt bildläsande, och Jing har skapat en mycket fin berättelse.

Antal sidor: 112
Förlag: Chinlit, 2015
Originaltitel: The Only Child, 2015

13 augusti 2018

Den tredje rösten

av Cilla och Rolf Börjlind
Det här är andra delen i en serie. Recensionen innehåller spoilers för de som inte läst Springfloden.

Olivia kommer hem efter en lång resa där hon försökt lägga sitt livs pusselbitar på plats efter att allt kastats omkull. Hon har bestämt sig för att inte jobba som polis, men när en granne till hennes mamma hittas mördad kan Olivia inte hålla sig borta. Samtidigt dras Tom med till Marseille för att undersöka vad som hänt kring den mördade kvinnan som följde med en cirkus. När de "riktiga" poliserna tar tag i fallet misstänker de att de båda morden har en koppling.

Jag läser sällan deckare, för att läsa om mord är inte min grej. Det som lockade mig att fortsätta läsa om Olivia och Tom är dock paret Börjlinds skickliga sätt att föra berättelsen framåt på ett mycket spännande sätt, och att de är bra på att skriva karaktärer. Boken delas in i ganska korta stycken, vilket gör att det finns ett bra driv och att vi får följa flera olika karaktärer. Det skulle kunna bli rörigt, men Börjlinds lyckas hålla ihop det. Det märks inte ens att det är två personer som skrivit boken. Karaktärerna är relevanta och trovärdiga och det är intressant att läsa om deras tankar kring rätt och fel i mordutredningen.

Den tredje rösten fångade mig snabbt, och jag vill gärna läsa uppföljaren, Svart gryning, snart. Springfloden finns som serie på SVT och följs i höst av Den tredje rösten. Det ser jag fram emot!

Första meningen: Jag står ända framme vid kanten på taket, barfota, ni våningar ner ser jag den grå gatan.
Antal sidor: 462, pocketversionen
Förlag: Norstedts, 2013

10 augusti 2018

Selma och pappa

text av Katja Tydén, illustrationer av Ingrid Flygare

Selmas pappa har en elak sjukdom som heter cancer. Han behöver mediciner som gör honom trött och att han ser sjuk ut, medan han andra dagar är precis som vanligt och hämtar Selma och Fred tidigare. Sådana dagar säger pappa att han ska börja bygga på den där lekstugan han lovat, men kommer den hinna bli klar? Kommer pappa att bli frisk?

Att förklara och förstå cancer är svårt får vem som helst, särskilt när frågor om död inte går att undvika. Jag tror att litteratur med människor (fiktiva eller verkliga) som upplevt något liknande, kan vara till en stor hjälp. Det kan öppna upp för samtal som kan vara svårt att starta, eller hjälpa människor att inte känna sig ensamma i det de går igenom.

Katja Tydén blandar sjukdomshistorien med vardagen på ett bra sätt. Hon skildrar det ganska grunt, men förklarar ändå en del. Jag kan tänka mig att det är svårt att veta vart "gränsen" går för vad en kan berätta för barn och det är såklart även individuellt. Även om pappans sjukdom tar upp stora delar av familjens liv, så pågår livet som vanlig, och även det medför problem. Bara för att det finns större problem, är det inte säkert att de mindre problemen helt sopas bort. Jag tycker Tydén får en bra blandning av detta, och visar på att det är okej att bekymra sig över en lekstuga trots att pappa är sjuk.

Boken handlar även om när andra ser att Selmas pappa är sjuk och att tycka det är jobbigt, även om hon älskar sin pappa. Den behandlar känslor, både hos barn och vuxna: sorg, ilska, skuld, glädje och så vidare. Detta förstärks med illustrationer, både detaljer och större scener, från Ingrid Flygare.  Boken passar bra för högläsning tillsammans med en 6-8-åring, och jag hoppas att den får hjälpa många som lever i en situation lik Selmas (även om jag hoppas att inga barn ska behöva uppleva cancer i familjen).

Första meningen: Hej då, pappa!
Antal sidor: 93
Förlag: B Wahlströms, 2018

7 augusti 2018

Sommar på strandpromenaden

av Jenny Colgan
Detta är fortsättningen på Lilla bageriet på strandpromenaden, läs recensionen av den först om du inte vill bli spoilad.

Verksamheten verkar rulla på för Polly i det lilla bageriet på strandpromenaden. Hon känner sig lycklig med sitt jobb, sin fyr, sin fågel och sin pojkvän. Men en dag händer något som gör att Polly måste tänka om, samtidigt som fler med henne verkar ha dolda sorger att ta itu med. Kommer Polly förlora allt det fina hon byggt upp?

Jenny Colgan tar oss med tillbaka till sin feelgood-värld på strandpromenaden. Med anledning av titeln trodde jag det skulle bli mer sol och bad, men jag tror Vår på strandpromenaden skulle vara en bättre titel (förresten, varför har pocketutgåvan en annan titel - Sommar i det lilla bageriet på strandpromenaden?).

Trots en hel del elände och svårigheter möts läsaren snart av Colgans härliga känsla och Pollys kärlek för brödbakning. Det vattnas i munnen och jag längtar efter svalare dagar så att jag orkar dra igång ett brödbak jag med (det var 30 grader när jag läste). Det finns många karaktärer att gilla, fina, knasiga, roliga, överdrivna och så vidare. Men det finns även en del som gör mig frustrerad och en del jargonger jag inte gillar, t.ex. karaktären som ingen lägger märke till förrän hon tvättar håret och sminkar sig, från att ha varit helt osynlig tycker alla plötsligt att hon är den vackraste de sett. Märkligt. Eller att en karaktär får vara hur nedvärderande och taskig som helst utan att någon säger emot honom. Visst blir det en del av intrigen, men jag tycker ändå det blir för stereotypt ibland.

Jag började att läsa denna bok i fysisk form, men hade svårt att fastna för den. Ungefär en tredjedel in började jag istället lyssna på den (mycket bra inläst av Kerstin Andersson) och tyckte den blev bättre, kanske för att jag kunde göra annat under tiden.

Sommar på strandpromenaden är en härlig feelgoodroman, och även om den inte är så somrig finns det ändå något sommarmysigt över den, vilket gör att den passar perfekt för lata dagar i solen.

Första meningen: När jag sover, vilket jag inte kan, jag sover aldrig, så drömmer jag om honom.
Antal sidor: 398
Förlag: Massolit förlag, 2016
Originaltitel: Summer at Little Beach Street Bakery, 2015
Översättare: Birgitta Karlström
Uppläsare: Kerstin Andersson, 12 h och 28 min

5 augusti 2018

Den långa vandringen

text: Martin Widmark, illustrationer: Emilia Dziubak

Det här är Martin Widmark och Emilia Dziubaks tredje bok tillsammans. Lilla sticka i landet lycka publicerades 2016 och året därpå följde bokskaparparet upp med Huset som vaknade. Böckerna står helt för sig själva, och med Den långa vandringen har Widmark och Dziubak lyckats skapa tre otroligt fina böcker.

Illustrationerna är magiska! Det finns så mycket känsla i dem att de skulle kunna berätta för sig själva. De skildrar barnens energi och sorg, nyfikenheten och även svindlande vyer över soluppgångar och vidder. Ibland tar de upp stora delar av uppslaget, andra gånger tar texten överhand och för berättelsen framåt. Även texten är full av känslor och omtanke. Tillsammans bildar de en berättelse att sugas in i. Mycket fint. Dziubak har blivit en av mina favoritillustratörer, så jag rekommenderar gärna de här böckerna!


Handling? Kolla in den här videon, så får du även se några av de fina illustrationerna.



Första meningen: Det var en gång en pojke och en flicka som aldrig hade träffats.
Antal sidor: 36 
Förlag: Bonnier Carlsen, 2018

3 augusti 2018

Billie: alla tillsammans

av Sara Kadefors
Det här är den tredje boken om Billie. Varning för spoilers om du inte läst första och/eller andra boken om Billie.

Livet i Bokarp rullar på, men i familjen Billie bor i verkar det knaka. Dessutom känns fina Douglas lite för närgången, måste de sätta en titel på sin relation? Inför första hemresan väcks många tankar i Billie, och allt kanske inte alls rullar på som hon trodde. Kan hon få vara sin egen? Var har hon egentligen sin plats?

Jag tycker om de första böckerna om Billie, den godhjärtade tjejen som flyttat till en ny familj. Hon har alltid olika projekt igång och vill alltid väl, men inser inte alltid vad det betyder. I tredje boken möter vi föräldrar som vill driva egna drömmar och testa nytt, vi får höra mer om Billie och hennes biologiska mamma, och Billie försöker muntra upp sina nya syskon. Här möter vi händelser som liknar de vi sett i tidigare böcker.

Relationen med Douglas blir lite komplicerad. Billie gillar honom, men är lite rädd för det där "tillsammans". Någon kommenterade att Douglas var manipulativ, men det har jag svårt att hålla med om. Jag tror snarare han blir osäker när Billie tvekar. Och just det där att hon tvekar gillar jag. Hon tänker efter, hon blir inte ihop bara för att. Trots att Billie är skör är hon även stark, vilket kan lyfta många.

Jag tycker Billie är en cool, godhjärtad tjej som kan vara förebild för många fina egenskaper. Denna tredje bok gjorde mig inte lika positivt överraskad som det tidigare, och jag har svårt att sätta fingret på vad. Den behandlar mycket aktuella grejer och jag tror den passar målgruppen (10-12 år) riktigt bra, men den nådde inte riktigt ända fram till mig, tyvärr.

Första meningen: Jag tänker på förr i världen.
Antal sidor: 155
Förlag: Bonnier Carlsen, 2018

1 augusti 2018

Månadens bästa: juli

Juli har bjudit på en hel del bra läsning! Efter en del klurande utser jag Stanna hos mig av Ayòbámi Adébáyò till månadens bästa.

Jag uppskattade även de här lite extra:
* Eliza och hennes monster - Francesca Zappia
* Den tredje rösten - Cilla och Rolf Börjlind
* Kvinnor och makt: ett manifest - Mary Beard


Jag har även läst:
* Billie: alla tillsammans - Sara Kadefors
* Pappa, jag och havet - Lena Frölander-Ulf
* Sommar på strandpromenaden - Jenny Colgan
* Den lilla sjöjungfrun - H.C. Andersen och Lisbeth Zwerger
* Selma och pappa - Katja Tydén
* Öppna dörren - Na Yu

Har du läst något bra i juli?

30 juli 2018

Jag, Fidel och skogen - Pappa, jag och havet

Text och bild: Lena Frölander-Ulf 
Antal sidor: 40
Förlag: Schildts & Söderströms/Förlaget, 2016/2018

Lena Förlander-Ulfs två bilderböcker tar båda sitt ursprung i en mörk värld. Inte mörk som i ond, utan mörk som i mystisk och spännande. Den första utspelar sig nämligen i en skog på natten, och den andra djupt ned i ett hav. Trots övervägande dova färgskalor i illustrationerna som täcker hela uppslagen, finns det ljusglimtar som väcker tittarens fantasi. Bilderna är layoutade så att det känns som att läsaren/tittaren är det berättarjag som för berättelsen framåt. Vi ser aldrig vem "jag" är, så kanske är det den som upplever berättelsen.


Den första boken utspelar sig i skogen och fokuserar på att natten kan kännas otäck och mystiskt. Prassel, knäckande grenar och ögon som har svårt att anpassa sig i mörkret. Den visar även på skogens hemligheter och vad det kan finns för mysiga och knasiga sagoväsen där. Tur att hunden Fidel är med, att vara tillsammans med någon gör det lättare.


Fidel följer med även i andra boken. Även om titeln får mig att tro att det ska handla mer om pappan, så har han bara en liten biroll. Istället får havet ta plats (pappan följer inte ens med dit, så varför ska han vara den första att nämnas?). Vi dyker ned med berättaren och Fidel, för att stöta på olika fiskar och andra djur som visar fördelarna under vattnet.

Gemensamt för böckerna är att berättaren är rädd, men även att den där rädslan går att övervinna. Rädd för mörker, för vatten och stormar, men även att hen inte vill umgås med människor hela tiden. Hen kan ju få uppleva så mycket bara med hunden Fidel! Texten förs fram på ett lekfullt sätt och öppnar upp för fantasin tillsammans med de mysiga, mystiska och fina illustrationerna. Jag, Fidel och skogen, är lite bättre än den fristående uppföljaren.

28 juli 2018

Stanna hos mig

av Ayòbámi Adébáyò

Yejide är lyckligt gift med Akin och nu längtar de efter barn. Men det är svårt. Trots många försök, träffar med läkare, ceremonier och andra tveksamma test, så förblir paret utan barn. Släktingarna säger gärna till Yejide att det minsann är dags nu, men det finns inte mycket hon kan göra. Därför väljer de en ny fru till Akin, men det hjälper inte Yejide, utan gör snarare att resan mot förtvivlan, svek och svarta djup går ännu snabbare.

Ayòbámi Adébáyò tar med oss till 1980-taletes Nigeria och en del av samhället där äktenskap handlar om att skaffa barn. Sådana här förväntningar är fortfarande vanliga (även utanför äktenskapet), och i kombination med att många längtar efter barn utan att kunna få det, blir det här en viktig bok. Kanske främst för de som inte vill tro på infertilitet när det pratas förväntningar på barn.

Yejide och Akins liv verkar från början vara rätt bra. De är förälskade och hoppfulla inför framtiden. En kombination av besvikelse, skam och misslyckade försök gör dock att de glider allt längre ifrån varandra. Med alla press på sina axlar sjunker Yejide allt längre ned i förtvivlan, och ingen verkar förstå henne. Som läsare får vi följa Yejides tankar, men även Akins någon gång då och då, och märker förtvivlan tar ett allt fastare grepp om henne. Det är verkligen sorgligt och tragiskt och jag skulle så gärna vilja hjälpa henne till någon att samtala med. Det är svårt när höga förhoppningar grusas utan att någon finns nära till hands.

Adébáyò debuterar med Stanna hos mig, som fått stor uppmärksamhet och älskats av många. Det är en mycket välskriven bok snabbt tar ett fast grepp om mig som läsare. Den berör och får mig att tänka till, samtidigt som jag bjuds på en liten del historia från Nigeria. Boken är nominerad till Årets bok 2018, och jag uppskattar att böcker utanför västvärlden tar sig in till våra bibliotek, bokhandlar, hem och hjärtan. Boken är väl värd sin nominering, och utan att ha läst någon av de andra böckerna hoppas jag Adébáyò tar hem vinsten.

Första meningen: Jag måste lämna den här staden idag och komma till dig.
Antal sidor: 342
Förlag: Piratförlaget, 2017
Originaltitel: Stay with me, 2017
Översättare: Erik MacQueen

26 juli 2018

Små människor, stora drömmar: Ella Fitzgerald

text av Ma Isabel Sánchez Vegara, illustrationer av Bàrbara Alca

Ella Fitzgerald, "The first lady of song", föddes i Newport News, USA, 1917. Hon fastnade tidigt för musiken, men när hennes mamma dog skickades Ella runt bland släktingar och till ett barnhem där de inte var snälla. Musiken räddade henne och idag är hon känd runtom i världen.

Ma Isabel Sánchez Vegara vill genom sina kvinnoporträtt uppmuntra barn att våga drömma. Serien hon skapat har fått det svenska namnet "Små människor, stora drömmar" och i nuläget finns fyra av böckerna översatta till svenska. Med få meningar tecknar hon ett livsporträtt och bjuder in barn att se perspektiven: även de mest kända har en gång varit små och levt vanlig vardag, eller kanske haft det svårt. Ingenting är omöjligt, dröm stort.

Jag visste inte så mycket om Ella innan jag läste boken, men tycker att jag fått en bra bild av henne utan att det känns alltför avskalat. Jag gillar serieidén och gissar att det inte är någon slump att alla författaren skrivit om är kvinnor. Kända män får barnen ändå lära sig om i skolan (vilket det förhoppningsvis blivit ändring på när målgruppen, 3-6 år, kommit upp i skolåldern). Sánchez Vegaras serie är ett bra initiativ som jag hoppas kommer få spridning och inge hopp om att våga drömma stort, även om en är liten. 

Första meningen: Redan som liten började Ella sjunga jazz.
Antal sidor: 32 
Förlag: Pagina, 2017
Originaltitel: Pequeña y Grande Ella Fitzgerald, 2017
Översättare: Elsie Formgren och Sten Sundström

24 juli 2018

The Hate U Give

av Angie Thomas

På väg hem från en fest blir Starr och Khalil stoppade av en polis. Någon minut senare ser Starr sin vän bli skjuten, trots att ingen av dem gjort någonting. Det verkar vara hudfärgen som avgjorde polisens agerande, och det är något Starr och hennes familj och vänner får uppleva när en utredning drar igång.

Redan efter att ha läst baksidestexten förstod jag att det här är en mycket viktig bok, och den känslan bekräftades snart. Angie Thomas debuterar med en otroligt skickligt skriven roman om rasismen i USA. Vi kommer nära karaktärerna genom deras trovärdiga slangspråk (men inte för mycket! Sådant där kan jag annars tycka är jobbigt att läsa) och eftersom familj och vänner betyder mycket för Starr, kommer vi ännu närmre intrigen.

Jag gillar att familjen (som sträcker sig utanför de som bor i samma hus) och vännerna har en nära roll i Starrs liv. Det visar att ensam inte är stark och på fördelarna med att inte isolera sig, precis som vi i Sverige verkar göra allt mer. Det finns många intressanta karaktärer. Det blir lite rörigt i början, men sedan visar det tydligare på gemenskapen.

Boken handlar även om att leva två liv. Starr är en av mycket få svarta på den privatskola hon går, och där ser hon sig ha uppgiften att visa att alla svarta inte är på ett särskilt sätt. Hon ändrar sitt språk och sina uttryck. Hemma visar hon en annan sida, kanske lite mer lik den hon verkligen är, men de där identitetsbytena sliter på henne. De där världarna krockar lätt, så hur ska det bli gå med pojkvännen Chris? I den här krocken ser vi även att det finns fördomar åt båda håll.

Det handlar alltså om systematisk rasism, med fördomar som säger att alla svarta har något lurt på gång samtidigt som vita verkar kunna göra vad som helst, bara de kallar det självförsvar. Många delar av boken är mycket frustrerande och avskyvärda, men tyvärr är det här vardag för många. The Hate U Give är en otroligt viktig bok. Eftersom författaren verkligen vet hur en skriver spännande, medryckande och med hela känsloregistret, blir det här förhoppningsvis (troligtvis?) en ny, omtyckt klassiker. Jag ser fram emot mer av Angie Thomas. Det här är en av årets bästa och viktigaste böcker.

Första meningen: Jag borde inte ha följt med på den här festen. 
Antal sidor:  453 
Förlag: Natur & Kultur, 2018
Originaltitel: The Hate U Give, 2017
Översättare: Amanda Svensson

22 juli 2018

Barnradions bokpris

Sommarlov och sommarläsning. För ett särskilt gäng barn blir det här ett större uppdrag, nämligen för dem som är i med i årets jury för Barnradions bokpris (tidigare Barnens romanpris)! Fem femte- och sjätteklassare från Rosengårdsskolan i Malmö kommer läsa de nominerade böckerna under sommaren, för att sedan diskutera dem i radio. Jag har inte lyssnat tidigare, men tror det kan bli intressant att höra barnen diskutera böckerna.

Under läslovet, mellan den 29 oktober och 2 november, får varje bok ett eget program. Det sänds i P4 klockan 10:03. På söndagen är det sedan dags att avslöja vinnaren.

Foto: Julia Lindemalm /SR
De nominerade böckerna är:
* Comedy queen av Jenny Jägerfeld, Rabén & Sjögren
* Vi kommer snart hem igen av Jessica Bab Bonde och Peter Bergting, Natur & Kultur (läs min recension här) 
* Risulven risulven av Nina Ivarsson, Rabén & Sjögren 
* Ella och Youtube-paniken av Linda Skugge, Girl:It (verkar bara gå att få tag i om en är medlem i Girl:It) 
* Pojken i paddan och jag av Jonatan Järvi, Hippo Bokförlag

Jag har bara läst Vi kommer snart hem igen och tycker den är värd en nominering och samtal. Jag är sugen på att läsa i alla fall Jägerfelds bok också.

Har du läst någon av böckerna?

20 juli 2018

Stackars monster

text och bild av Ivar Da Coll

Eusebio kan inte sova. Det verkar som att det finns en massa otäcka i mörkret. Sådana med horn eller eld eller de som nästan är genomskinliga. Allt är så mörkt... Tur att Ananías finns i närheten.

När jag letade litteratur från Sydamerika hittade jag Stackars monster från Colombia. Tecknarstilen påminner mig om den uppskattade Till Vildingarnas land, men med en modernare touch. Uppslagen ser olika ut med små, stora och heltäckande bilder. Karaktärerna är djur, men jag tror boken vill ge läsaren en chans att applicera storyn på de hemskare delarna av verkligheten. Det finns bilder med eld som förstör, människor som tvingas fly och någon slags maktperson som roffar åt sig. Även Ananías förklaring till alla monster går i det här spåret: längtan efter mer, vara bäst och att känna att en måste bevaka alla andra hela tiden för att inte missa något. Jag är dock osäker på om Ananías förklaring om monstren går hem hos barnen. Det känns som att förklaringen slutar lite mitt i och jag vet inte riktigt vilken väg det är tänkt att jag ska gå efter att ha läst ut boken.

Första meningen: Det är dags att sova...
Antal sidor: 45
Förlag: Förlaget Hjulet, 2016
Originaltitel: Tengo Miedo, 2012
Översättare: Ulla Forsén

18 juli 2018

Eliza och hennes monster

av Francesca Zappia

Som LadyConstellation gör Eliza den otroligt populära serien Monstrous Sea. I vardagen är hon en vanlig tjej som ingen lägger märke till. Serien tar upp mycket tid och hon älskar det. Hon lever med vännerna på nätet och trivs bra med det. Men så börjar Wallace i hennes skola och strax efter att hon insett att det kan vara värt att ha vänner, avslöjas hennes identitet. Det medför kaos på mer än ett sätt.

Det här är Francesca Zappias andra bok, men den första som ges ut på svenska. Den blandar romanformen med Elizas serieteckningar och skärmdumpar från konversationer med hennes internetvänner. Det är en rolig idé och häftigt att läsa om unga som är otroligt engagerade i en serie med forum, diskussioner, fanart och allt vad det innebär. Jag blir själv inspirerad att få ingå i något liknande. Eftersom internet är en så stor del av vår vardag, uppskattar jag en roman som får ta stor plats just där. Samtidigt läser vi om Elizas oförstående föräldrar som älskar all form av fysisk aktivitet, och kanske kan den här boken hjälpa fler föräldrar att förstå vilka fantastiska världar och gemenskaper man kan hitta på nätet.

Huvudpersonen Eliza och den viktiga karaktären Wallace är både introverta på olika sätt. Eliza trivs bäst med vännerna på nätet och umgås knappt med någon i skolan. Wallace tycker inte om att prata när andra hör på, inte ens i skolans korridor. Därför skriver eller smsar han helst det han vill säga. Det är intressant att se hur hans vänner accepterar det och att det fungerar. Jag har nog aldrig stött på en sådan konversation, istället handlar de flesta om att hinna med sitt inlägg innan någon annan hinner före. Men det är en fin sak med bra vänner: de anpassar sig omedvetet efter varandra.

Elizas familj får ganska stor del i boken, och det gillar jag. Det är lätt att följa med i Elizas värld. Hon förändras en del under serien, men det är inte mot någon slags perfekthet som annars kan vara vanlig. På ett diskret sätt tas många viktiga ämnen upp, och även om boken är förutsägbar finns mycket att tycka om och ryckas med i. Introverthet, fandom, serie, internetforum, vänskap, familj, identitet, skola, kärlek. Den här boken har mycket och jag gillar den.

Första meningen: Eliza Mirk är den sortens namn man ger den där hemska tjejen som klamrar sig fast vid sitt ex i veckor sedan han dumpade henne, eftersom hon vägrar acceptera att han avskyr henne som pesten. 
Antal sidor: 399
Förlag: Modernista, 2018
Originaltitel: Eliza and Her Monsters, 2017
Översättare: Lottie Eriksson

16 juli 2018

Lilla Augustpriset 2018

Lilla Augustpriset skiljer sig lite från det "vanliga" Augustpriset. Här kan nämligen alla skrivsugna mellan 16 och 20 år tävla och juryn består av alla som vill rösta.

Skriv en text på max 22 500 tecken och skicka in senaste 3:e september. Efter det väljs ett antal texter ut till en jury, som i sin tur väljer ut sex texter för allmänheten. Den 22:a oktober kan vi börja läsa och lägga vår röst. Juryn verkar också ha ett finger med i spelet, men till Augustgalan den 26:e november utses en vinnare som får 15 000 kronor. Läs mer och anmäl dig här.

Trots att just den här kategorin får alldeles för lite uppmärksamhet i media, är det roligt att det satsas på ungas skrivande. Flera av de som varit nominerade och vunnit priset har sedan blivit utgivna, exempelvis:
* Ester Roxberg - Antiloper, Fågelhuset och Min pappa Ann-Christine
* Susanna Martelin - Så långt vi kan följas
* Isabella Nilsson - Verklighetsprojektet och Nonsensprinsessans dagbok. En sjukskrivning
* Katarina Sandberg - Vi är inte sådana som i slutet får varandra
* Amanda Svensson - Hey Dolly, Välkommen till den här världen och Allt det där jag sa till dig var sant

14 juli 2018

Sluta aldrig gå - från gatan i São Paulo till Vindeln i Norrland

av Christina Rickardsson

Christina växte upp i en grotta utanför en stor stad i Brasilien. Därefter bodde hon med sin mamma på gatorna, för att sedan hamna på ett barnhem innan hon blev adopterad till en liten by i norra Sverige. Hennes första år kantades av kamp för överlevnad, våld, hunger och en otrolig kärlek från mamman. Sluta aldrig gå handlar om Christinas liv, om sökande, kulturkrockar och om att aldrig ge upp.

I vardagen kanske hon verkar vara en helt vanlig svenska, men historien berättar om en vardag få av hennes grannar ens kan tänka sig. Det jag tycker känns unikt med den här boken är att författaren vågar berätta om även "fula" saker hon gjort. Det känns inte tillrättalagt, utan ärligt och uppriktigt.

Boken blandar nutid och dåtid, vilket gör att spänningen hålls vid liv. Ibland hade jag lite svårt att behålla fokus, kanske beroende på en del upprepningar. Jag fastnade aldrig riktigt för boken, men det är intressant att läsa Christinas berättelse och få ta del av en värld så främmande mot den jag vuxit upp i. 

Första meningen: Det här är historien om min tid i Brasilien, om kulturkrockarna jag upplevde när jag landade i de norrländska skogarna och om förlusten av de människor jag älskade mest.
Antal sidor: 239 
Förlag: Forum, 2016

12 juli 2018

Reader problems booktag

Som boknörd finns det ett antal angenäma i-landsproblem. För ett tag sedan hittade jag en booktag hos Agnes bokblogg som handlar om precis det där.

Du har 20 000 olästa böcker i din bokhylla, hur bestämmer du vilken du ska läsa?
Först av allt skulle jag gallra, hehe! Sedan skulle jag leta upp en jag verkligen vill läsa, något jag känner för just då. 

Du är halvvägs genom en bok och du känner att den inte är för dig. Ger du upp eller fortsätter?
För några år sedan gav jag i princip aldrig upp en bok, nu tänker jag "livet är för kort för att läsa dåliga böcker", det finns ju många oupptäckta pärlor att ta tag i istället.
 
Du har inte klarat ditt Goodreads-mål för året och det är en dag kvar till nyår, läser du ikapp eller struntar du i det?  Eftersom jag gillar att ha kontroll hade jag sett det där "problemet" tidigare och kanske börjat läsa ikapp tidigare. Om det bara saknades några få böcker skulle jag nog ta tag i några snabbläsa böcker, men om det saknades många för att nå målet skulle jag nog strunta i det. 

Omslagets design byts ut mitt under en serie, hur hanterar du det?
Tråkigt, konstigt, osmakligt! Men inte mycket att göra åt... 

Du läser en hypad bok som du inte alls gillar. Vem pratar du med? 
Vräker ur mig lite åt min man, men sen blir det bloggen och bloggläsarna. 

Du börjar gråta offentligt pga. en bok. Vad gör du?
Det händer mycket sällan, men jag skulle nog ta en paus och torka tårarna. Sen skulle jag nog vända mig bort från offentligheten och fortsätta läsa om känslorna vill det. 

Uppföljaren till en bok kommer ut i butik men du har glömt vad som hände i förra boken. Läser du om den första boken?
Försöker klura ut det genom min eller någon annans recension, eller så skummar jag de senaste sidorna i föregående bok. Jag läser med största sannolikhet inte om första boken. 

Du vill inte låna ut dina böcker, hur säger du nej på ett trevligt sätt? 
Jag skulle nog säga något om att jag är väldigt rädd om den. 

Hur kommer du över en lässvacka? 
Läser korta böcker eller någon ny genre. 

Hur länge står en bok i din bokhylla innan den blir läst? 
Recensionsexemplar försöker jag läsa snabbt. De hamnar (oftast) inte i bokhyllan innan jag läst dem. De böcker som stått olästa längst i hyllan har stått där några år...

10 juli 2018

Unga fröken Austen: Stolthet & fördom

text: Jennifer Adams, illustrationer: Alison Oliver

Gillar du Stolthet och fördom så mycket att du vill introducera ett litet barn i boken så fort det går? Då är det här boken för dig och barnet!

Jag trodde boken skulle vara en kortversion av romanen, men det är istället en pekbok med siffror, typ: "lär dig räkna med Stolthet och fördom" (vilket i och för sig blir en kortkortverion av romanen). Här möter vi 1 engelsk by, 4 frierier och 9 tjusiga balklänningar. Och ärligt talat förstår jag inte grejen med den här boken. Visst kan det vara kul att titta på bilderna, men för mig som inte läst originalet blir det inte särskilt begripligt. "10 000 pund om året", vad menar de med det? Vad är det för hus? Vilka är de där personerna som dyker upp en gång för att sedan försvinna? Jag undrar hur målgruppen (0-3 år) tar emot det här. De kanske är smartare än jag, men jag förstår inte vitsen med boken. Okej, förmodligen finns det en del Jane Austen-älskare som kan tycka att det här är en rolig idé, men jag är inte en av dem.

Okej, nog om det. Illustrationerna är fina och moderna. För layouten står Ellen Adolfsson, den är snygg och enkel och passar bra till pekboksformatet. För den som gillar konceptet finns Det en bok om Frankenstein i samma serie. Författaren har även skrivit om bland annat Alice i Underlandet, Djungelboken, Jane Eyre, alla till målgruppen 0-3 år.

Första meningen: 1 engelsk by. 
Antal sidor: 22
Förlag: Bonnier Carlsen, 2018
Originaltitel: Pride & Prejudice, 2011 
Översättare: ?

8 juli 2018

Idag är allt

av Nicola Yoon

Natasha och hennes familj ska utvisas till Jamaica. Det är deras sista dag i USA. Eftersom Natasha tycker beslutet är orättvist gör hon ett sista försök för att försöka ändra på det. Samma dag ska Daniel på intervju inför sin collegeansökan. Eller, föräldrarnas collegeansökan. För vill han verkligen det de vill? Har han egentligen något val? Natasha och Daniel träffas av en händelse och kanske är det så att det är meningen. Eller inte alls.

Nicola Yoon debuterade med Ingenting och allting som blivit filmatiserad. Jag gillade boken och var därför nyfiken på författarens andra bok, som dessutom lockade med handlingen om utvisningsbeslutet. Dessvärre hade jag svårt att komma in i boken eller fastna för utsvävningarna kring olika ämnen som huvudpersonerna pratar om. Dessutom tycker jag att det händer alldeles för mycket under den enda dag boken utspelar sig. Det blir inte realistiskt utan drömskt tillrättalagt. Å andra sidan sträckläste jag stora delar av boken och levde mig in i dialogen. Huvudpersonerna turas om att berätta och de funderar kring många olika saker. Det som lett fram till utvisningsbeslutet blandas med Daniels spretande tankar om vad han egentligen vill och borde och om det finns något val. När de två träffas funderar de mycket kring livet och känslor och en del av detta får plats i egna kapitel som någon slags utsvävning. Det är inget som tilltalar mig, men det filosofiska tilltalar säkert andra.

Det sägs vara svårt att som författare skriva sin andra bok. Tyvärr tycker jag att det stämmer i Yoons fall. Boken är bra, men lever inte riktigt upp till debuten. Jag är dock fortfarande intresserad av författaren, så om hon ger ut en tredje bok kommer jag förmodligen vilja läsa den.

Första meningen: Carl Sagan sa att om man vill baka en äppelpaj från grunden, så måste man först uppfinna universum.
Antal sidor:  334
Förlag: Bonnier Carlsen, 2017
Originaltitel: The Sun Is Also a Star, 2016
Översättare: Ylva Stålmarck

6 juli 2018

Läsmål 2018 - så går det

Halva året har passerat och det har blivit dags att titta till de läsmål jag satte upp för året. Jag har läst 62 böcker från 15 olika länder.

* På goodreads satte jag målet att läsa 85 böcker. Just nu har jag läst 75 %, så det lär jag klara.

* Jorden runt
Det här går ganska bra! Har klarat av målet för Europa, Asien och Afrika. Jag vill gärna läsa böcker från länder jag inte läst ifrån innan, vilket är lite svårt i Nordamerika. Kom gärna med tips!
Europa (2/2), Sydamerika (2/2), Nordamerika (0/2), Asien (6/2), Afrika (3/2), Oceanien (0/1)

* Kvinnliga författare
Jag har läst 3 av 5 böcker, men hoppas kunna pricka av de två sista (och gärna fler) snart.

* Hyllvärmare
2 av 5 böcker är lästa, och en tredje är påbörjad. Detta är nog den utmaning jag har minst motivation till...

* Kaosutmaning 2018
Målet är att pricka av 20 av 35 böcker, vilket jag gjorde i mitten av maj. Jag återvänder med jämna mellanrum för att se om jag prickat av något mer, men kommer förmodligen inte lägga så mycket tid på att hitta böcker som passar på resterande punkter. Risken finns då att jag känner att jag måste läsa böcker bara på grund av utmaningen, och det känns inte bra. Läsning ska ju vara roligt!

4 juli 2018

Osynliga Emmie

av Terri Libenson

Möt Emmie och Katie, två helt olika 13-åringar. Emmie är blyg, är nästan osynlig och har knappt några vänner (bara Brianna), medan Katie är populär, lyckas bra i skolan och grå korridoren fram som en drottning. En dag möts tjejerna på grund av en pinsam lapp på villovägar.

Den första styrkan med den här boken är blandningen av serier och serier invävt i texten. Illustrationerna vävs in i texten på ett snyggt sätt, vilket gör det lättläst. Samtidigt får fler tankar och repliker plats i berättelsen. Osynliga Emmie utspelar sig i vanlig vardag, vilket Stephan Pastis sammanfattar bra på framsidan "Osynliga Emmie sammanfattar livet i skolan: man skrattar, man gråter och man får en volleyboll i huvudet." Boken är rolig med innehåller även tunga och svåra delar, när allt bara känns jobbigt.

Som introvert kan jag känna igen mig i mycket av det Emmie upplever. Hennes vardag tecknas i dova färger, medan populära Katie får starkare färger. I början var jag väldigt irriterad på Katie och förstod inte alls vad författaren ville med henne. Skapa något slags ideal? Få unga tjejer att försöka "nå upp till hennes nivå"? Det finns dock en twist, vilken jag tyckte om. Jag får dock en känsla av att den skulle kunna vändas fel av målgruppen (målgruppen är 9-12 år). En tung dag är det lätt att fastna vid perfektionismen som det rätta, för även om serierna om Katie är överdrivna, ser det ut ungefär så på många skolor. Och det är inget ideal. Barn är dock ofta smartare än vad vi vuxna tror, så jag tror och hoppas ändå budskapet når fram. Det är ändå rätt fiffigt.

Jag tror den här boken kan skapa igenkänning för många och jag uppskattar att introverta får plats i litteraturen. Att blanda in serier, likt Dagbok för alla mina fans och Nikkis dagbok tror jag lockar fler läsare och fler ovana läsare. Det gillas!

Första meningen: Det här är jag. Du undrar kanske hur jag blev en slajmpöl.
Antal sidor: 191 
Förlag: Alfabeta, 2018
Originaltitel: Invinsible Emmie, 2017
Översättare: Elin Nilsson

2 juli 2018

Månadens bästa: juni

Juni har bjudit på en hel del fina bilderböcker. De böcker jag väljer som månadens bästa är dock två ungdomsböcker, nämligen Inuti huvudet är jag kul av Lisa Bjärbo och The hate u give av Angie Thomas.

Lästa bilderböcker:
* Hemma hela sommaren - Elin Johansson och Ellen Ekman
* Ella Fitzgerald - Ma Isabel Sánchez Vegara och Bàrbara Alca
* Unga fröken Austen: Stolthet & fördom - Jennifer Adams och Alison Oliver
* Annalisa och skräpmonstret - Angeli Sjöström Hederberg och Caroline Sellstone
* Lilla nejboken - Sarah Sjögren och Anna Forsmark
* Jag, Fidel och skogen - Lena Frölander-Ulf
* Den långa vandringen - Martin Widmark och Emillia Dziubak
* Ensam - Guo Jing



Jag har även läst:
* Osynliga Emmie - Terri Libenson
* Litet land - Gaël Faye
* Sluta aldrig gå - från gatan i São Paulo till Vindeln i Norrland - Christina Rickardsson
* Till alla killar jag har gillat - Jenny Han


Majoriteten av böckerna är orecenserade, men många av dem ligger på kö för att fylla upp med inlägg i juli.

Vilken är den bästa bok du läst i juni?

30 juni 2018

Till alla killar jag har gillat

av Jenny Han

Lara Jean har en hattask med kärleksbrev hon aldrig skickat. De fungerar som "sluta vara kär i den där killen"-brev där hon öser ur sig alla känslor en sista gång innan hon försöker gå vidare. En dag inser Lara Jean att killarna hon skrivit till fått sina brev och plötsligt är hon mitt i ett känslofyllt kaos. Särskilt eftersom ett av breven gått till killen hennes syster precis gjort slut med.

Lara Jean introduceras som en Duktig Flicka med kontroll på det mesta och som gör vad hon förväntas göra. Det stämmer till stor del. Efter mammans död har Lara Jean och hennes syster Margot tagit på sig uppgiften att hålla ihop familjen. Margot är riktigt bra på det där, men när hon flyttar till Skottland behöver Lara Jean axla en del av systerns roll inför lillasystern och pappan. Där någonstans lär vi känna Lara Jean på djupet; när känslokaos ställer till det för henne och Margots nivå kanske inte rätt nivå att sträva efter. Trots den plan Lara Jean klurar ut behåller hon till stor del sin kärlek till att vara hemma och läsa och umgås med familjen, vilket är fint.

För några år sedan läste jag Jenny Hans Sommaren jag blev vacker-serie. Jag tröttnade rätt snabbt på det stereotypa kill-/tjejsnacket och läste därför inte vidare. Det finns en del sånt i Hans nya serie också (t.ex. att det skulle vara synd om Lara Jeans pappa för att han bara har tjejer i familjen?), men det är mindre. Å andra sidan är Lara Jean många gånger självständigt och står fast vid sina principer, vilket jag uppskattar.

Hur gick det med de höga förväntningarna, då? Genom hela boken störde jag mig på en viss karaktär, och tycket Lara Jean skulle inse att hon borde välja en annan väg för att ordna upp sitt kaos. Nu går hon dock en egen väg, vilket överraskade mig, men i efterhand uppskattar jag att hon tog den vägen, det blir liksom bättre läsning. Jag hade gärna läst mer om vissa karaktärer (nämner dem inte pga spoilers), men hoppas de får mer utrymme i nästa bok. För även om jag inte ger boken någon fullpoängare, tycker jag ändå den är en mysig, romantisk, lite överraskande bok för lata sommardagar. Jag kommer förmodligen läsa fortsättningen ganska snart.

Första meningen: Jag gillar att spara på saker.
Antal sidor: 361
Förlag: Lavender Lit, 2018 
Originaltitel: To All the Boys I´ve Loved Before, 2014
Översättare: Sofia Ejheden

28 juni 2018

Du är mer än du anar

av Tommy Hellsten. Recensionsexemplar från förlaget.

Bland höga förväntningar frånen själv och andra är det lätt att gå vilse i stressen och pressen. Vad är jag mitt i allt detta? Vart är jag på väg? Måste jag alltid vara på väg? Tommy Hellsten skriver om att vända sig in mot sig själv och att bli vän med sin själ. Då kan vi vara mer än vi anar.

Boken är uppbyggd med kortare texter på 4-10 sidor. Första halvan läste jag ganska okoncentrerat (kanske stressat) och ville bara ha boken utläst. Den andra halvan gav jag dock tid (la bort stressen) vilket gjorde att jag hittade guldkorn (ex. "Den blå planeten" och "Skuggan") och verkligen uppskattade boken.

Med Hellstens lågmälda med koncentrerade ton finns det potential att nå det innersta. Här möts många års livserfarenhet med samtidens höga tempo. Här bjuds tid för reflektion och för att stanna upp och fundera över livet och hitta verktyg för att allt inte bara ska rulla på i ekorrhjulet som ofta kallas vardag. Hellsten bjuder på ett stilla lunk att inspireras av när alla andra verkar springa förbi. Han är personlig, men ger tydlig plats för egna ställningstagande. Trots en seg start gav den här boken mig en inspirationskälla att återvända till.

Första meningen: Den västerländska livsstilen, dess uppfattningar och attityder, seder och vanor, kryper in under huden på oss och blir till slut våra egna seder, uppfattningar och attityder.
Antal sidor: 187
Förlag: Libris förlag, 2015
Originaltitel: Ajan takaa, 2011
Översättare: Mårten Westö

26 juni 2018

I huset där jag bor

av Lena Sjöberg

I ett högt hus med många lägenheter bor det många olika människor. De tycker, gör, tänker, gillar och är olika, men kanske finns det ändå något gemensamt.

Lena Sjöberg har gett ut över 15 böcker. Det som går som en röd tråd genom de böcker jag läst är kärleken till det hon gör. Det finns omtanke i både illustrationer och texter. I den här boken finns kärlek till mångfalden. En del har det stökigt hemma, andra städar ofta. Vi gillar, äter och umgås olika. En del gillar stora hundar och bor med många katter. Det spelar ingen roll hur vi är, det finns något fint i olikheterna.

Texten är enkel och går på rim, vilket kan engagera den som gillar att gissa sista ordet. De grafiska illustrationerna är detaljrika utan att vara plottriga. Det finns massor att titta på, fundera och fantisera över i de olika lägenheterna. Det tränar förmågan att läsa bilder och gör att boken håller för många omläsningar. Dessutom avslutas boken med frågor kring bilderna, som gör det värt att läsa ännu en gång: "Hur många katter har kattdamen?" eller "I huset bor en detektiv. Var?". Sjöberg har gjort en riktigt bra och spännande bok som håller för topplisteplacering.


Första meningen: I huset där jag bor / finns alla sorters typer.
Antal sidor: 32
Förlag: rabén & sjögren, 2018

24 juni 2018

Inuti huvudet är jag kul

av Lisa Bjärbo.                             Recensionsexemplar från förlaget.

Så fort jag såg "ny ungdomsbok av Lisa Bjärbo" skrev jag upp den på min läslista. Utan att veta vad den handlar om. Författarens namn säger mig nämligen att boken bjuder på en intressant handling, känslor, något unikt och ett genomtänkt språk. Det stämmer även den här gången. Särskilt det där med intressant handling.

Liv har precis flyttat 40 mil med sin pappa till ett gammalt hus i skogen. Från lägenheten i Stockholm blir det en stor kontrast till de småländska skogarna. Liv ska börja ny skola, vilket skulle kunna ses som en skön nystart. Men det blir det inte. Inuti huvudet är Liv kul, men hon har så väldigt svårt att få fram det. Bättre att fly. Men hur länge kan en göra det? Och vad gör en med tröttheten det där flyendet för med sig?

Lisa Bjärbo ger oss något så samhällsunikt som en introvert person med panikångest. Nej, det är inte särskilt unikt i samhället, men människor som känner igen sig i det här har ofta svårt att känna sig accepterade i samhället. Tyvärr.
Jag kan inte komma på en enda gång som skolan eller samhället eller whatever liksom har gått ihop för att göra det "lättare för mig". Jag är en stum tomat som inte funkar särskilt bra i sociala sammanhang. Det skolan eller samhället eller whatever mycket hellre verkar vilja är att jag ska göra det lättare för dem. Bjuda till. Ta lite plats. Skärpa mig. Exakt noll gånger under alla utvecklingssamtal jag haft innan har jag kunnat säga att "det lättaste för mig vore nog om jag bara fick vara hemma, läsa mig till det jag behöver kunna på egen hand, umgås med omvärlden i pyttesmå doser via internet, och kanske... skaffa en katt" och mötas av förståelse.       s. 229
Det här är en riktigt bra bara-ett-kapitel-till-bok. Jag känner verkligen med Liv. Jag måste tyvärr erkänna att jag var lite irriterad på hennes tankar där någonstans i mitten, Prata med någon då! Anta inte bara en massa saker!, men det kanske beror det på att jag kände igen mig så mycket. Jag tycker inte det är fullt lika jobbigt i sociala situationer som Liv gör, men jag känner verkligen med henne när hon berättar sin historia. Paniken över plötslig uppmärksamhet och förväntningar, vetskapen om att tystnaden väntar på din fortsättning/fråga/kommentar, rädslan för att verka vara ett freak eller få en ångestattack bland människor. Den känns äkta, otroligt genomarbetad och med riktigt bra karaktärer jag gärna hade lärt känna ännu mer (i en andra, trejde och fjärde bok?): pappan, Aria och Gunnar (och mentorn!). Språket är något alldeles särskilt, unikt och väl målgruppsanpassat. Det flyter riktigt bra och bidrar till den härliga känsla jag får för boken. Jag ville gråta lite när jag läst ut den. För den är riktigt bra.

När författare skrivit ett gäng böcker för samma målgrupp händer det ofta att man vet precis vad som ska hända. Det finns liksom en röd gemensam tråd för alla böcker. Så tycker jag inte det är med Bjärbo. Visst finns det saker som återkommer, men det är bra saker: språket, bra karaktärer, trovärdighet. Handlingarna överraskar varje gång och känns som ett steg utanför "vanliga" handlingar. Otroligt skickligt! Lisa Bjärbo har lyckats skriva ännu en ungdomsbok värd många rekommendationer. 

Första meningen: Jag måste ha ramlat.
Antal sidor: 270 
Förlag: rabén & sjögren, 2018

21 juni 2018

Litet land

av Gaël Faye

Gabriel bor tillsammans med sin lillasyster, rwandiska mamma och franske pappa i Bujumbura, Burundi. Han leker och busar mest med de andra barnen i gränden, men när landets första demokratiskt valda presidenten avsätts i en blodig statskupp blir läget annorlunda. Gabriel tvingas växa upp fort och välja sida i något han inte riktigt förstår sig på. Plötsligt räknas han som vit istället för svar och våldet ökar bland olika folkgrupper i staden, landet och över landsgränserna.

Jag har hört talas om folkmorden i Rwanda och att det är en del av världshistorien som gärna döljs (eftersom det inte skedde i Västvärlden). Mycket mer än så visste jag inte, men den här romanen har lärt mig lite mer. "Lärandet" blir enklare när jag får följa en person med tankar och känslor, samtidigt som det går att få en inblick i livet och händelserna runtomkring. Gaël Faye har gjort ett bra jobb. Ibland var det lite komplicerat att följa med i historien när fakta vävdes in, annars är det intressant att följa händelserna genom ett barns (senare tonårings) perspektiv. Visserligen är det vinklat, men det blir på ett annat sätt när ett barn får berätta.

Jag uppskattade boken, det är läsvärd liten pärla om vänskap, kärlek, familj och vardag, blandat med mörka blickar, intriger och vetskapen om att något hemskt snart kommer bryta ut.

Första meningen: Jag vet faktiskt inte hur den här historien började.
Antal sidor: 193
Förlag: Norstedts, 2018
Originaltitel: Petit pays, 2016
Översättare: Maria Björkman
#läsajordenrunt Burundi

19 juni 2018

Godnattsagar för rebelltjejer 2

av Elena Favilli och Francesca Cavallo
Recensionsexemplar från förlaget.

Musiker, geologer, graffitikonstnärer, zoologer, flygpionjärer, vältalare... Från många av jordens länder samlas porträtt av kvinnor som gjort stora saker, men drunknat i någon slags utvalsflod när historieböckerna skrevs. Nu får de en ny chans.

Efter succén med Godnattsagor för rebelltjejer har Favilli och Cavallo samlat ännu fler kvinnoporträtt i denna uppföljare. En del namn känner jag till, medan jag lärt mig mycket om många fler. Till denna bok ska jag gå när jag vill ha snabb kunskap om unika kvinnor.

Texterna är lättillgängliga, korta och informativa. De vänder sig till både barn och vuxna, vilket kan skapa gemenskap kring läsningen. Kvinnorna som porträtteras är i olika åldrar, från olika tider och länder, kulturer och religioner. Det de har gemensamt är att de inte gav upp, att de kämpade för det de brann för och att de förändrade världen lite grann på sitt eget sätt. Det är en härlig blandning och stor representation. Varje kvinna är illustrerad och eftersom illustratörerna är många och från många olika delar av världen, samlas skiftande tekniker och stilar till en härlig idolsamling.

Det här är boken för den som inte vill bli hindrad i sina drömmar på grund av kön, klass, religion, egenskaper, intresse eller något annat. En perfekt inspirationskälla för att våga drömma stort och drömma vidare. Och så levererar den stor mängder girlpower, såklart.

Första meningen: Kära rebeller!
Antal sidor: 212
Förlag: Bokförlaget Max Ström
Originaltitel: Good night stories for rebel girls 2, 2017
Översättare: Åsa Jonason

17 juni 2018

Frallan är bäst

text: Sara Ohlsson, illustrationer: Lisen Adbåge

Baksidestext "Jag heter Fransesca Fransson men alla kallar mig för Frallan. Min familj består av mig, mamma och mormor. Fast mormor bor i ett eget hus. Idag är det tävlingsdag. Det är mammas och min bästa dag, för vi älskar att tävla. Mitt roligaste är att vinna över mamma. Därför ska jag välja grenar som jag är särskilt bra på. Som balansgång till exempel."

Hörni, lär känna Frallan! Hon är en sprudlande person med förkärlek för tävlingar (som hon helst vinner), hon reflekterar, upptäcker och är medveten om sig själv och sin omgivning, hon funderar och tänker ut bra saker. Frallan är en riktigt härlig karaktär och, tack!, för att vi ska få följa henne genom en hel serie!

Sara Ohlsson och Lisen Adbåge har gjort ett riktigt bra jobb tillsammans och de fångar målgruppen (från 5 år) riktigt bra. Ni vet det där med att upptäcka men ändå mest röra sig i sin egen värld, att fundera över konstiga saker vuxna gör och att göra saker helhjärtat och fullt ut. Jag tror målgruppen kan känna igen sig. Dessutom finns det roligheter i både text och bild även för en hög- eller medläsande vuxen. Snygg kombination!

Med den lekfulla texten känns det verkligen som att det är Frallan som berättar. En vuxen hade till exempel inte sett att det är hunden som är ute och går med sin tant, och hen vet inte hur en kommer snabbast upp i klätterställningen. Men det är klart Frallan vet sådant! Nämnda hund, Alf, är dessutom den enda man/hane i boken. De resterande (4) karaktärerna är kvinnor och jag gillar kvinnotätheten och den fina relationen mellan de tre generationerna.

Om du gillar Linn Gottfridssons böcker om Myran kommer du gilla den här. Och om du inte läst om Myran borde du göra det!

Första meningen: Jag heter Fransesca Fransson men alla kallar mig för Frallan.
Antal sidor: 93
Förlag: Lilla Piratförlaget, 2018

15 juni 2018

Lilla nejboken

Text: Sarah Sjögren, illustrationer: Anna Forsmark     Recensionsexemplar från förlaget.

Måste Billie ha vinterkläder när det snöar, fastän hon hellre vill ha sommarkläder? Måste Billie krama sin kompis när hon kommer till förskolan, fastän hon inte vill? 

Sverige har nu antagit Barnkonventionen som lag, vilket förhoppningsvis ska stärka barns rättigheter. Lilla nejboken bygger på den 19:e artikeln:

Varje barn har rätt att skyddas mot fysiskt eller psykiskt våld, övergrepp, vanvård eller utnyttjande av föräldrar eller annan som har hand om barnet.
Tillsammans med sin gosekatt Kattis funderar Billie över det där med att säga nej. För ett barn kan det bli vaga gränser mellan vad de själva har rätt att bestämma och vad vuxna "bör" bestämma. En viktig sak som boken tar upp är rätten att bestämma över sin egen kropp, men också om viljor. Gränsen fortsätter dock vara diffus kring just viljor, för ibland verkar vuxna behöva bestämma även om barnen har en egen, annan, vilja...

Det är helt klar ett klurigt ämne, men jag tycker bokskaparparet gjort en bra introduktion genom den här boken. Illustrationerna jobbar fint ihop med texten, och visar stopptecknet och många känslor. Det är roligt att den mest didaktiska i boken är gosedjuret Kattis, det känns mer lättillgängligt att hon lär Billie, än att en vuxen skulle säga allt. Boken avslutas med några frågor från Kattis, som hjälper en vuxen att förstå om barnet uppfattat boken, och chans att diskutera vidare.

Den här boken borde finnas på varje förskola, för att försöka fånga upp eventuella brott mot artikeln. Jag vill även rekommendera boken till föräldrar och deras barn, för att stärka barnets självkänsla och kunskaper om rättigheter så tidigt som möjligt.

Första meningen: Billie ska till förskolan.
Antal sidor: 28
Förlag: Libris, 2018

13 juni 2018

Nästan bara kvinnliga författare

I år har jag börjat föra noggrann statistik över de böcker jag läser. Förutom författare och eventuell illustratör skriver jag upp land, världsdel, målgrupp, förlag, sidor och så vidare. Statistiken visas i olika cirkeldiagram. Mmm, nördigt!

Egentligen visste jag det nog, men de allra flesta böcker jag läser är skrivna av en kvinna. Hittills i år har 77 % av böckerna jag läst en kvinnliga författare. När det gäller illustratörer är siffran lägre: 65 %. Vid en snabbtitt på min to be read-lista på goodreads lär inte statistiken ändra sig.

Vad beror det här på? Jag läser mest barn- och ungdomsböcker som handlar om vardag, lite fantasy, men sällan deckare och thrillers. Det samma gäller de vuxenböcker jag läser. Min gissning blir därför att kvinnorna dominerar som författare för barn- och ungdomsböcker och i genrer jag läser, medan män kanske skriver mer för vuxna och sådant jag inte läser. Eller? En annan gissning är att det finns fler kvinnliga än manliga författare och illustratörer i Sverige. Stämmer det?

Det spelar ingen roll för mig vilket kön författaren eller illustratören har. Det har bara blivit såhär. Men hur?

Någon mer än jag som funderat kring det här eller vet någon slags statistik? Hur ser det ut i din bokhylla och bland de böcker du läser?

12 juni 2018

Det blå mellan himmel och hav

av Susan Abulhawa

Sedan ett granatanfall är Khaled så svårt traumatiserad att han bara kan tala med omvärlden genom blinkningar. Hans berättelse börjar dock mycket tidigare än så, nämligen hos hans morfars mor. På något sätt var Khaled med redan då. Han berättar om ett liv i flyktingläger och hur släkten spridits över världen, om levnadsöden och om hur släktbanden aldrig verkar brista.

Susan Abulhawas debuterade med succén Morgon i Jenin. Jag gillade den och ville gärna läsa mer av henne, men jag hade svårt att komma in Det blå mellan himmel och hav. Varje kapitel börjar med att Khaled berättar, för att sedan lämna över där föregående kapitel slutade berätta om den aktuella generationen. Kanske berodde min tveksamhet på det olustiga i att Khaled var med ända från början, många årtionden innan han föddes. Även om det fanns vissa fina detaljer med det, så tyckte jag det mest störde historien och tappade mitt intresse. Jag hade hellre läst om personerna utan Khaleds inblick. Jag tänkte ge upp boken (vilket jag sällan gör), men började lyssna på ljudversionen av den, vilket gjorde mig mer nyfiken. Det gjorde att jag läste ut boken, men boken levde inte upp till mina förväntningar.

Om vi tar bort det där med Khaled i dåtid, finns det flera fina porträtt av människor, det är Abulhawa bra på! Vi kommer nära några olika generationer utan att det blir rörigt (okej, i slutet är det lite väl många namn att hålla kolla på), och deras upplevelser skiftar. Det finns många starka kvinnor bland karaktärerna, vilket jag gillar. De starka familjebanden är inspirerande, med lite mer sådant i Sverige skulle färre känna sig ensamma. Samtidigt skildras konflikten i Palestina och Israel, med riktning för Palestina.

Det blå mellan himmel och hav har flera intressanta karaktärer och livsöden som jag uppskattade att läsa om. Tyvärr blev olusten för det där med Khaled något som störde mig och gav en tråkig nja-känsla för läsupplevelsen.

Första meningen: Av alla saker som försvann var det Kinderäggen jag saknade mest.
Antal sidor: 352
Förlag: Norstedts, 2015
Originaltitel: The Blue Between Water and Sky, 2015
Översättare: Annika H. Löfvendahl och Jan Hultman

10 juni 2018

Sommarläsning

Boklistor och läsmål blir lätt stressigt för många. Jag tycker dock jag lyckas rätt bra med balansen mellan "roligt att sätta upp mål" och någon slags kravlista. Därför har jag plockat ihop ett gäng böcker jag vill läsa i sommar (cirka juni - augusti). Ja, listan är orimligt lång och kommer bli ännu längre, men jag gillar att ha det så.

I sommar vill jag läsa:
Stanna hos mig 
Till alla killar jag har gillat
Children of Blood and Bone: Solstenen
The hate you give 
Sommaren före kriget
Kärlek, hat och andra filter
Den tredje rösten
Moxie 
Sex nyanser av Gud 
En gång för alla
Sommar i det lilla bageriet på strandpromenaden
Litet land
Billie: alla tillsammans
Osynliga Emmie
Sluta aldrig gå 
Öppnas i händelse av min död

Hm, kanske ska ta och läsa en sväng istället för att fortsätta på den här listan... Brukar ni göra läslistor inför sommaren? Om ja, vilken bok står högst upp på den i år?

8 juni 2018

Hemma hela sommaren

text av Elin Johansson, illustrationer av Ellen Ekman

På sommaravslutningen berättar de andra barnen om resor till Thailand, Legoland och vattenland. När huvudpersonen i den här boken svarar att de ska på safari, blir mamman nervös. Sådant har de inte råd med!

I den fristående uppföljaren till Veckan innan barnbidraget möter vi ett barn och hens mamma igen. När det blir sommar hittar många familjer på storslagna saker, medan andra kämpar för att få ihop till något roligt under de långa sommarlovsveckorna. Barnet vill gärna på safari, och efter lite klur och fix ordnar mamman till det. Det blir semester på hemmaplan, och med ett tält, spritkök och god fantasi blir det riktigt bra.

Liksom den första boken av bokskaparparet tycker jag Hemma hela sommaren verkligen behövs. Perfekt inför stundande sommarlov! Den passar för både de som kan känna igen sig och de som inte gör det (de som åker till Thailand). Den visar perspektiv mellan olika människor i samhället, och att inget är rätt eller fel. Det kan bli minst lika mysigt på hemmaplan (och dessutom är det ju mycket miljösnällare än att ta flyget till andra sidan jorden). Jag tycker att Johansson och Ekman gjort ett bra jobb. Illustrationerna är riktigt mysiga, fina och roliga. Det finns identitet hos många karaktärer, även biroller, och jag tycker det är spännande att umgås med barnet och mamman.

Det finns ett visst vemod i texten, det ligger en halvdold besvikelse över vardagen under vissa delar av boken, och så måste det få vara. Å andra sidan vänds det där lätt med fantasi och nyfikenhet över det som finns utanför dörren. Även där finns spännande djur och hur mysigt är det inte att laga mat över öppen eld och äta vid en sjö? Jag gillar den här boken, allt utom flodhästarna (just det inslaget var onödigt och tråkigt på en annars så fin bok...)

Första meningen: - Får jag höra vad ni ska göra för roligt i sommar då, säger fröken och tar en stor tugga av tårtan.
Antal sidor: 32 
Förlag: rabén & sjögren, 2018

6 juni 2018

Bruno 3000: rymden

text: Åsa Anderberg Strollo, illustrationer: Julia Thorell. Recensionsexemplar från förlaget.

Bruno är tillbaka! (Recension på första och andra boken.) Den här gången har han snöat in på rymden och Alfapet. Han behöver även bli ett sådant där barn som kan sova över. Men det är inte så lätt när varken mamma eller pappa är med. Tur då att han har kusinen Rasmus som tycker Bruno är cool. De kan hitta på mycket kul när Bruno absolut inte kan vara på sommarfritids.

Ännu en gång har Anderberg Strollo och Thorell lyckats skapa hög igenkänningsfaktor i en bok som blandar kapitelbok med serie. Kombinationen gör det roligare att läsa, samtidigt som läsaren kan lära sig mer om samspel mellan text och bild. Förhoppningsvis kan det bli en bra övergång från serieläsande till kapitelböcker, vilket jag tror behövs. Det Bruno gör och tänker känns väldigt träffsäkert. Thorells bilder uttrycker många känslor och tankar, medan texten är väl anpassad till en typ 8-årings vokabulär: det är inte alltid korrekt, men det är fullt av fantasi, tankehopp och ett personligt uttryck. Samtidigt får föräldrarna ganska stort utrymme, vilket jag tycker är fint. Särskilt eftersom de verkar ha tid för Brunos idéer och frågor. I alla fall ganska ofta.

Bruno är en härlig karaktär och jag kan rekommendera den här serien till den som är "tretusen dagar någonting" (cirka 8 år) och kanske någon som vill läsa ihop med barnet.

Första meningen: Jag heter Bruno och är åtta år.
Antal sidor: 90 
Förlag: Alfabeta, 2018

4 juni 2018

Hon som inte vet

av Karen Cleveland. Recensionsexemplar från förlaget.

Vivian är CIA-analytiker med inriktning mot Ryssland. När hon hittar en mapp med infiltratörer känner hon att hon närmar sig ett genombrott. Det är bara det att en av dem är hennes man. Plötsligt rämnar allt det viktiga i livet. Vad ska hon göra? Hon har svurit att skydda sitt land, men ska hon offra familjen och framtiden för det? Hur långt är hon beredd att gå? Vem är egentligen hennes man?

När jag fick hem den här boken tänkte jag först "varför fick jag den här boken? Det är ju verkligen inte min genre". Sedan fick Malins bokblogg mig att bli intresserad och när jag börjat läsa fastnade jag snabbt. Boken är spännande från start och vi vet att något oundvikligt är på väg att hända. Genom hela boken läste jag med pendlande förtroende och medkänsla för Vivian och familjen. Jag levde mig in så mycket i boken att jag kände med Vivians djupa ångest. Det är pulshöjande och riktigt intressant. Hur hade jag reagerat? Vivian ställs inför många riktigt svåra beslut som är främmande för många, men känslorna kan vi känna igen.

Det som gjorde att jag gillade boken är att det är så mycket vardagsberättelse inblandat. Vivian återvänder till tidigare händelse i förhållandet med sin man och reflekterar över sådant han sagt och gjort. Hon berättar om hur de träffades, om barnen och hur de har det nu. Det är gripande och en stor del av berättelsens spänning. Flera gånger under boken berättade jag för min man vad som hänt och vad jag kände. Han frågade om den finns på film, vilket den inte gör, men jag hoppas på det framöver.

Cleveland har gjort ett riktigt bra och proffsigt jobb med den här boken. Hon skriver snyggt, för berättelsen framåt i en spännande fart, det känns genomarbetat och som läsare kan jag bara njuta av spännande läsning. Mina vänner har ställt sig på kö för att få låna boken. Med tanke på slutet hoppas jag det blir en fortsättning. Och det snart.

Första meningen: Jag står i dörren till tvillingarnas rum, betraktar dem mellan sängspjälorna som påminner mig om cellgaller medan de sover fridfullt och oskuldsfullt.
Antal sidor: 319
Förlag: Norstedts, 2018 
Originaltitel: Need to know, 2018
Översättare: Jessica Hallén

3 juni 2018

#7dagar7böcker - deltagarna

I morgon är det dags att starta igång #7dagar7böcker med temat sommar. Än är det inte för sent att hänga på, så gör gärna det! Du hittar all info här. Utmaningen utspelar sig på instagram, så om du vill följa den kan du följa #7dagar7böcker eller deltagarna:

@elinbokparadiset
@ulejo
@annzahstories
@jaanamelin
@sofffieplopp (på youtube, sök sofffieplopp)
@mariailola
@dittanochdattan
@agnes_lindholm
@porslinstassen
@litteraturlycka
@booksandpastry
@karinottilia
@ jessica_lovereadingboooks
@kjeilen.reads


Mig hittar ni på @sofiesbokblogg

Hoppas ni hittar bra tips inför sommaren!

1 juni 2018

Månadens bästa: maj

Maj har, trots mycket plugg, varit en bra läsmånad. Karen Clevelands Hon som inte vet koras till månadens bästa bok. Jag gillade även Hallå världen! av Bana Alabed och Frallan är bäst av Sara Ohlsson och Lisen Adbåge lite extra.

Tätt därefter kommer:
* Gode Gud välsigna maten, amen - Lina Mattebo (red.)
* I huset där jag bor - Lena Sjöberg
* Bruno 3000: rymden - Åsa Anderberg Strollo och Julia Thorell
* Samtidigt i min låtsasvärld - Lisa Bjärbo och Emma AdBåge
* Dagen du förstörde allt - Linnea Dahlgren
* Stackars monster - Ivar Da Coll
* Älvsommar - Mårten Sandén och Lina Bodén
* Azras bok - Moa Eriksson Sandberg
* Monster, spöken och kanelbullar - Alexander Jansson
* Bokbarnet - Oliver Jeffers och Sam Winston


Har du läst någon bra i maj?