20 januari 2018

Sofies bokblogg 8 år

Lilla bloggvännen, tänk vad mycket tid jag ägnat åt dig de senaste 8 åren! Trots lässvackor har jag återkommit, och egentligen aldrig tänkt att jag ska sluta blogga. Okej, några dagar för ett tag sedan funderade jag på hur det skulle vara om jag slutade, och frågade mig:  "vem är jag om jag inte bokbloggar? Kan jag någonsin sluta bokblogga?". I teorin är svaren enkla, i praktiken är det svårare. Bloggen har blivit en så stor del av mitt liv! Det skulle vara svårt att sluta. Så jag gör inte det. Vi fortsätter på det nionde året. Hoppas ni vill hänga med!

Det här är den första dagen i veckan jag har ro att läsa (annat än plugg, så sjukt mycket i skolan den här terminen!). Jag fortsätter med Jag heter inte Miriam. Halvvägs in är den riktigt bra!

Vad läser du idag?

18 januari 2018

Mitt liv som bok

av Paul Desalmand


Mitt liv som bok. Jag tror den här titeln lockar många boknördar. Det var just det här med att få följa en bok från tryckning, via bokhandlar, oaktsamma ägare och till makulering, som lockade mig. Men det här är ingen faktabok, utan en roman, och då blir det bättre.

 Paul Desalmand har skrivit cirak 60 böcker, och det märks att han är påläst, med tanke på alla författare och titlar som nämns i denna bok. Tyvärr kände jag igen alldeles för få, så jag kunde inte riktigt få nöja av det där.



Boken som berättar föddes på 1980-talet, och fick under en halvtimme 799 syskon. Titel, författare och förlag är okänt, men det är inte boken du håller i din hand. Syskonen är inte särskilt populära, men boken vi följer får till slut lämna bokhandeln för en världsresa, som mestadels rör sig i Frankrike. Under bokens resa får läsaren som skrivet en hel del (franska) boktips, men även politikiska inslag.

Mitt liv som bok är en rolig idé, och efter att jag läst den (för säkert fem år seda) fick jag en starkare relation till böckerna i min bokhylla. Mår de bra? Står de fint? Hur mår ryggarna? Och så tänker jag på böckerna i bokhandeln; tänk vad tråkigt att aldrig bli läst... Ja, det här är nördigt, men på ett fint sätt.

Första meningen: Jag fick inte vara ute i dagsljuset särskilt länge.
Antal sidor: 178
Förlag: Ordfront förlag (tack för recex)
Utgivningsår:  2012
Originaltitel: ?

15 januari 2018

Hon som vandrar

av Samar Yazbek

Rima vill helst bara gå, promenera, vandra iväg. Istället binder hennes mamma och bror fast henne för att ha kontroll över henne, så att hon inte ska vandra rakt in på minerat område. När kriget kommer närmre förs Rima till de otrevligaste delarna av landet, där "sådana som hon" förvaras. Hon finner trösten i böckerna och orden hon skriver, eller målar, men samtidigt försvinner de hon försöker hålla kvar, en efter en.

Genom sina böcker skildrar Samar Yazbek ett Syrien som regimen helst inte vill visa upp. På grund av det, och för sin kamp för pressfrihet och kvinnors och barns rättigheter, har hon flyttat till Frankrike.

I Hon som vandrar får vi höra Rima berätta, och hon känns inte helt stabil. Hon skriver själv om sina ostruktuerade ord, och kanske ger det trovärdighet åt berättelsen. Det är ju liksom ingen idyllisk skrivarstuga i fjällen hon skriver ifrån. Däremot fångade hon aldrig mig. Flera gånger kom jag på mig själv att tänka på annat medan jag läste, och jag hade sällan ro eller lust att gå tillbaka för att försöka hänga med. Ibland rycker det tag i mig, när kriget kommer alltför nära, men största anledning till att jag fortsatte läsa, var för att ha läst den. Tråkigt.

Det finns däremot intressanta aspekter i att läsa Rimas berättelse; om en sida av kriget och om "annorlunda" människor som samhället mest ser som besvär. Det är hemskt, tragiskt och upprörande, men ger även perspektiv på den trygghet vi har i ett land fritt från krig.

Första meningen: Jag vet inte om du har någon känsla för pappers struktur eller brukar göra som jag och låta fingrarna glida över ytan.
Antal sidor: 206
Förlag: Ordfront
Originaltitel: Al Maxha´a, 2016
Översättare: Marie Anell (från arabiska)

13 januari 2018

Skrivartävling och skrivarverkstad

Först vill jag tipsa om en skrivartävling för dig som är mellan 13 och 18 år. Litteralund står för tävlingen, som har temat fantasy. Skriv en text på max 2 A4-sidor och tävla senast 25 februari.

 

Om du är mellan 12 och 19 år och har vägarna förbi Nässjö den 12 februari, tycker jag att du ska anmäla dig till skrivarverkstaden med Lisa Bjärbo! Jag var med på en sådan för några år sedan, och tyckte det var riktigt bra och inspirerande. Mer info här, och här kan du läsa om vad jag skrev efter att jag gått kursen.

10 januari 2018

Astrid Lindgren: ett liv

av Cilla Dalén och Annelie Drewsen

Astrid Lindgren. Hon behöver ingen närmre presentation. Däremot är det intressant att få veta om kvinnan som blev en världssäljande författare, och detta är en av de biografier som vill berätta mer. Det handlar om Astrids uppväxt och liv, men även en översikt kring hennes mest populära böcker. Allt med lättläst text.

Jag gissar att det kommit en hel del biografier om Astrid Lindgren, till exempel den med författarens namn till titel, som jag gillade mycket. Den hade en mer sagolik layout, men även Ett liv rymmer bilder både från Astrids uppväxt och filmatiseringarna. En bra översikt för den som vill läsa mer, bra utvalt, uppdelat och skrivet. Astrid liv är spännande att läsa om, så om du inte gjort det kan jag rekommendera någon av de här.


Första meningen: Astrid Lindgren är en av Sveriges mest kända författare.
Antal sidor: 30
Förlag: Vilja, 2017

8 januari 2018

Tips om jorden runt-läsning

Feministbiblioteket har fixat en facebookgrupp för de som vill tipsa och bli tipsade om böcker från jordens alla länder. Kolla gärna in där! På instagram kan ni följa vad jag läser i det är projektet under  #läsajordenrunt (Ni vet väl att ni kan följa hashtaggar precis som personer nu?).

6 januari 2018

Mitt namn är Lucy Barton

av Elizabeth Strout

När Lucy Barton ligger på sjukhus får hon kontakt med sin mamma efter många år. Genom trevande samtal om det som varit, verkar det som att de skulle kunna hitta tillbaka till varandra. Men det finns många känslor under ytan som riskerar att hindra dem.

I ganska korta kapitel får vi läsa om flera människor från Lucys och hennes mammas förflutna. Vad hände med människorna? Varför hände det? Tillsammans med de undangömda frågorna om Lucys barndom blir det en berättelse om sorg och lycka, klasskillnad, försoning och oförståelse.

När jag la ut en bild på boken på min instagram, skrev Ulrica att hon mest tänkte "jaha" när hon läst ut boken, medan Johanna stämde in i hyllningskören. Jag håller nog mest med Ulrica, för boken lämnade inga större intryck hos mig. Däremot höll jag med Johanna när hon skrev om klasskillnad. Lucy kommer från en väldigt fattig familj, men tack vare sina fina betyg fick hon stipendium och kunde studera vidare. Därmed hamnar hon i något slags mellanläge: de rika människorna i hennes nya omgivning föraktar att hon föddes fattig, medan hennes familj undviker henne på grund av hennes nya rikedomar. Ensamheten, strävan, oförståelsen. Det är intressant och fint att läsa om. Men, nej, även om jag velat gilla den räcker det inte till något högt betyg, utan snarare en lagom trea av fem möjliga.

Första meningen: En gång för många år sen var jag tvungen att vistas på sjukhus i nio veckor.
Antal sidor: 167
Förlag: Forum, 2017
Originaltitel: My Name is Lucy Barton, 2016
Översättare: Kristoffer Leandoer

4 januari 2018

Månadens bästa: december

Den bästa bok jag läste i december var Tre saker jag inte vet om dig av Julie Buxbaum.

Jag har även läst
* Ditt livs affär - Fredrik Backman
* Pi och powerbollarna - Karolina Kjellberg och Pauline Reuss
* Julaftonsnatt - Clement Clark Moore och Jessie Willcox Smith
* Vad varje vegetarian bör veta - Katherine McGuire
* Trolltider - Maria Gripe
* Det vi förlorade i elden - Mariana Enriquez
* Den första julen - Anders och Birgitta Johansson
* Toner i natten - Jojo Moyes
* och vi fortsatte att göra någonting rörande - Elis Burrau
* Astrid Lindgren: ett liv - Cilla Dalén och Annelie Drewsen

2 januari 2018

Tre saker jag inte vet om dig

av Julie Buxbaum

Jessie flyttar med sin pappa från Chicago till Los Angeles, och hon längtar hem direkt. Hos pappas nya fru får Jessie bo i ett gästrum, hennes styvbror bryr sig inte om henne, och hon känner ingen i den nya snobbskolan. Ungefär samtidigt får hon mejl från Någon Ingen, som erbjuder sig att guida Jessie på Wood Valley High. Är det någon som driver med henne? Hon bestämmer sig att nappa på erbjudandet, och kommer allt närmre den anonyma. Men vem är han egentligen?

Ungefär 20 sidor in i boken tyckte jag att den innehållit tillräckligt många high school-stereotyper (ni vet coola killar och blonda modelltjejer osv) för att tilltala mig, och tänkte lägga den ifrån mig. Som tur var gick jag in på goodreads och såg att Sincerely Johanna gett den 4/5 stjärnor. Vi har många gånger väldigt lik boksmak, och dessutom är det väldigt sällan hon ger en bok så bra betyg, så jag fortsatte läsa. TACK för det!

Visst finns det en del high schoolstereotyper, och vid några tillfällen tycker jag det ligger precis på gränsen till för mycket. Men Jessie hanterar stereotyperna på ett reflekterande sätt (utan att vara omänsklig) och är en väldigt genomarbetad och intressant karaktär. Hon brottas med mycket; mammans död, pappas nya familj, flytten, gamla och nya vänner, Någon Ingen, och sin identitet. Risken finns att det hade kunnat landa i självömkan och långa kapitel om sorg, men det gör det inte. Istället kommer jag nära Jessie och hennes känslor, jag får del av saknaden, alla frågor, längtan efter vänskap och lyckan i det lilla. Det kanske låter som i flera andra romaner, men det är det inte. Tre saker jag inte vet om dig har något alldeles extra, som lyfter boken till topplistan över de bästa ungdomsböcker jag läst.

Det finns många intressanta karaktärer. Scarlet, Adrianna, Liam, Ethan, Theo, Gem, Agnes, Rachel, pappan... Och Någon Ingen, såklart. Han vet vem Jessie är, men det dröjer länge innan hon får veta vem han är. Det hindrar dem inte från att har många sådana där drömkonversationer som vi kan hitta i bland annat John Greens böcker, ni vet sådana där samtal där allt faller på plats och båda är smart och roliga (och ibland skriver fel ord, såklart) och vågar säga lite mer än vanligt, eftersom de inte ser varandra. Tre saker jag inte vet om dig är en riktigt fin, rolig, spännande och genomarbetad roman. Det finns mycket jag gillar med den, så jag rekommenderar den gärna.

Första meningen: Sjuhundratrettiotre dagar efter att min mamma dog, fyrtiofem dagar efter att min pappa rymde med en främling som han träffat på internet, trettio dagar efter att vi drog upp rötterna och flydde till Kalifornien och bara sju dagar efter att jag började som junior på en alldeles ny skola där jag känner ungefär noll personer, kommer det ett mejl.
Antal sidor: 358
Förlag: Lavender Lit, 2017
Originaltitel: Tell me three things, 2016
Översättare: Cecilia Falk

1 januari 2018

Läsmål för 2018

Gott nytt år!

Idag funderar jag kring läsmål. Det kan vara ganska klurigt. Risken finns att det blir kravfyllt att läsa, och det är ju inte roligt! Jag tycker däremot att jag lyckas hålla en rätt bra relation till mina läsmål; det sporrar mer än spärrar. Därför har jag satt upp några för 2018, inspirerat av I regnets Treat Yo Self Challenge, som går ut på att göra mål kring böcker jag vill läsa, inte måste.

Jorden runt
Läsa minst två böcker från:
Europa (förutom Sverige och Storbritannien)

Sydamerika
Nordamerika (förutom USA)

Asien
Afrika
Läsa minst en bok från:
Oceanien

Kvinnliga författare
Läsa minst fem böcker från listorna med läsvärda kvinnliga författare.

Hyllvärmare
Jag heter inte Miriam 
Sex nyanser av Gud 
Du är mer än du anar
Som om Gud inte finns
Den farliga leken

Kaosutmaning 2018
Även i år hänger jag på kaosutmaningen!

Har du några läsmål för 2018?