30 januari 2017

Jättarna anfaller

text: Magnus Ljunggren, illustrationer: Mats Vänehem

Fiona, Egon och Urban är ute i skogen när de kommer på att det är dags att inviga kyrkklockan i byn. De ska precis skynda hemåt när två jättar vaknar och fångar in Fiona! Egon och Urban måste skynda sig att rädda henne och byn.

Det här är den åttonde fristående delen i serien Riddarskolan med Fiona, Egon och Urban. Serien ingår i "lätt att läsa"-böckerna, och har därför lite text per sida. Däremot är inte alla bokstäver versaler, och när Egon ska försöka överlista jättarna gäller det att hänga med i hans finurliga tankar.

Jättarna anfaller är en spännande och lite klurig bok som gått hem hos de flesta 3-5-åringarna när jag läst högt på mitt jobb. Jättarna är sagoklassiskt dumma, och jag gillar den smarta upplösningen. Något jag inte är så fascinerad av är att det är just tjejen av de tre kompisarna som blir tillfångatagen och måste räddas. Har vi inte hört den storyn innan? Kan hon inte själv försöka klättra ur jättens ficka? Den grejen känns tråkig och inte särskilt uppmuntrande. Förutom det gillar jag boken, den passar bra både för den som nyss knäck läskoden, och för en högläsningsstund.

Första meningen: Skynda er!
Antal sidor: 61
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2012

28 januari 2017

Ordbrodösen

av Anna Arvidsson

Alba tillhör ett släkte med ordbrodöser; kvinnorna som kan styra andras tankar och handlingar med skrivna ord. När hon fyller 18 år ska hon automatiskt få kraften, hon ska bara genomgå ett inträdesprov. Men på den stora dagen misslyckas hon. Något av de fem kriterierna är inte uppfyllt, och varken Alba eller någon i samlingssalen har någon aning om vad som är fel.

Anna Arvidsson har skrivit en känslig, spännande och fartfylld debut, en riktigt bra första bok! Jag gillar att det är vanlig vardag med inslag av en övernaturlig kraft. Det bli sådär kittlande spännande, som om det här faktiskt skulle kunna vara verklighet. Persongalleriet är rätt stort, vilket är förvirrande ibland. Däremot gillar jag att kvinnorna får ta plats. Den största delen av karaktärerna är kvinnor, de som har starkast historia är kvinnor, men även en del av de mindre goda.

I baksidestexten står att läsa om en liten bruksort i Värmland. Jag tyckte det kändes roligt, det är sällan ungdomsromaner utspelar sig där eller längre norr ut. Men snabbt hamnar handlingen i Stockholm. Varför kunde de inte stanna på landsbygden? Jag tror handlingen hade blivit väldigt bra även där. Och dessutom mer utstickande i sin genre. Men jo, jag förstår att det lilla samhället kan symbolisera en plats där det är svårt att dölja hemligheter och att storstaden blir en fristad där alla inte känner alla.

I vilket fall, jag tycker den här boken är väldigt bra! Det finns inga sega transportsträckor, det finns en hel massa intressant historia att ta del av, och det är väldigt spännande att lära känna släktet med ordbrodöser och, än en gång, inse hur stor betydelse ord kan ha, både på gott och ont. Jag skulle gärna skriva mer om karaktärerna, men vill inte riskera att spoilra er. Däremot kan jag säga att det finns många intressanta personer, tankar och inställningar. Inslagen av hbtq känns befriande moderna (inget BIG TALK om det, alltså) (du förstår nog vad jag menar om du läser boken). Ordbrodösen är en riktigt bra debut.

Första meningen: En klocka tickar i rummet, markerar varje sekund.
Antal sidor: 321
Förlag: rabén & sjögren, tack för recex!
Utgivningsår: 2017

26 januari 2017

Klappsnapparna och drottningens tårta

text av Per Simonsson, Stefan Roos, illustrerad av Lars Rudebjer

Charlie vaknar förväntansfull på sin födelsedag, men ingen verkar komma ihåg den. Inte ens Kurre! Klappsnapparna är istället upptagna av att försöka sno drottningens tårta, och Charlie måste hjälpa till.

Det här är den tredje fristående boken om Klappsnapparna och Charlie. Liksom i tidigare böcker får de välarbetade, färgglada bilderna ta stor plats och passar därför både vid högläsning och för de som nyss kläckt läskoden.

Jag tycker kvalitén håller i sig så här långt genom serien och det är roligt att nya karaktärer kommer på gästspel i de olika böckerna. När det gäller de alltid medverkande personerna gillar jag blandningen och de egna sidorna. Stämningen mellan Klappsnapparna är ibland rätt rå, men på ett roligt sätt. Charlie vänder och vrider på saker och blir en skön motvikt till de ibland ruskiga snapparna. Det är roligt att det ibland är ett barn som styr.

Det här är ett roligt och spännande äventyr jag vill rekommendera.

Första meningen: Tänk...
Antal sidor: 67
Förlag: Opal
Utgivningsår: 2016

24 januari 2017

En myras liv

text: Linn Gottfridsson, illustrationer: Emma Adbåge

Myran är sex år och går i förskoleklass. Han har en bästis som heter Henny och hon har en lös tand. Myrans föräldrar verkar bråka på engelska och han vill väldigt gärna ha en katt.

Linn Gottfridsson har gjort en strålande debut, full av igenkänning och vardagligheter! Jag läste den här boken efter att poden Bladen brinner hade förklarat sin kärlek till Myran och boken. Jag stämmer in i deras hurrarop, för den här boken gillar jag verkligen.

Jag umgås en hel del med barn i förskoleålder. Därför vet jag hur viktigt det kan vara att mäta kunskap (t.ex om en kan knäppa med fingrarna eller vissla), lära sig saker, hierarkier efter detta och att ha koll på hur många tänder alla vänner har tappat. Dessutom kan en snigelsamling eller ett kalas betyda oerhört mycket. Allt det här, och mycket mer, fångar Gottfridsson upp på ett humoristiskt, allvarligt och trovärdigt sätt. Språket är fantastiskt! Illustrationerna visar mycket på den härliga 6-åringens värld. Jag minns även själv hur det var att vara 6 år, och njuter verkligen av att läsa om Myran.

Som ett ytterligare inslag finns Myrans föräldrars relation. De pratar ofta engelska med varandra (ett roligt inslag är att de engelska orden är skrivna som barnen hör dem ((och nej, det är inte meningen att en ska förstå alla de där orden, ens som vuxen)), och Myran börjar förstå att de gör det när de bråkar. En natt hör han dem bråka, på svenska. De använder sådana ord man inte får använda utan att säga förlåt jättenoga efteråt (s. 68). Det skär i mitt hjärta att veta att lilla fantastiska Myran behöver vara mitt i detta, men jag tror många kan känna tröst i det.

En riktigt träffsäker bok full av igenkänning. Perfekt för högläsningsstunden med 5-7-åringen. Läs den!

Första meningen: Myran är världens ovanligaste myra, för han är ingen myra.
Antal sidor: 125 
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2016

22 januari 2017

Brorsan är Kung!

av Jenny Jägerfeld

Måns mamma ska jobba i Malmö några veckor under sommarlovet, och Måns hänger med. Där träffar han Mikkel som utmanar honom i en skejttävling, och det blir början på en väldigt bra vänskap där Måns verkligen kan vara sig själv. Trots det verkar Mikkel tycka att han ljuger.

Det här är Jenny Jägerfelds första bok för den så kallade mellanåldern. 9-12 år. Jag gillar den! Hon fångade mig tidigt och med de lagom korta kapitlen skapar hon ett läsdriv och en spänning. På ett vardagsnära och troget sätt berättar hon om skejting, nya vänner, pinsamma föräldrar, identitet, ansvar över andras känslor och att vara trans. Måns är nämligen född med snippa, trots att han känner sig som en kille. Egentligen är det inget Måns tänkt berätta för läsaren, vad spelar det för roll, liksom? Men han gör det ändå, och därmed tror jag han sträcker sig till en bortglömd "grupp" läsare, nämligen de som känner att de är födda i fel kropp. Måns är väldigt stark i sig själv. Det är uppmuntrande. Läs bara det här (särskilt andra halvan) :
Sen blev han typ helt ledsen istället. Tokledsen. Grät för min skull och så. För att jag skulle få det så jobbigt i livet. För att jag skulle bli mobbad och inte få jobb! Alltså ursäkta. Men jag fattade ingenting. Eh, varför skulle jag inte få jobb? Vad är det för jobb man inte kan få om man har snippa som kan man få om man har snopp? Det är väl rätt sällan man liksom gör själva jobbet med snoppen? Kör buss med snoppen? Räknar pengar med snoppen? Skriver med snoppen? Jag vet inte, men jag tycker liksom att HÄNDER känns viktigare.                                 sida 59
Jägerfeld är en skicklig vardagsberättare som gjort bra research. Hon inkluderar fler genom förklarar olika saker, till exempel vad ironi är, och när Måns och Mikkel ska göra skejttrick berättar Måns vad det går ut på.

Riktigt bra gjort, fortsätt skriva för denna ålder!

Första meningen: När jag blundade med vänster öga blev alla färger starkare.
Antal sidor: 141
Förlag: rabén&sjögren
Utgivningsår: 2016

20 januari 2017

7 år och egen domän!

bild från pixabay.com
Grattis, grattis bloggen!
Idag fyller du 7 år!

Japp, så är det. Jag brukar vara dålig på att fira mitt lilla bloggbarn, men i år slår jag på stort och har skaffat egen domän! Från och med nu når du mig snabbast genom att klicka dig in på sofiesbokblogg.se. 

Jag vill även passa på att tacka för alla klick här det senaste! December 2016 var, överlägset, den bästa månaden rent besöksmässigt. Så roligt! Mina planer är att fortsätta blogga. Jag har idéer och motivation, och läslusten håller i sig. Det verkar lovande. Hoppas ni hänger kvar! :)

18 januari 2017

Ingenting och allting

av Nicola Yoon

Maddy har aldrig lämnat sitt hus. Hon har nämligen en väldigt ovanlig immunsjukdom som gör henne allergisk mot i princip allt. Hon får hemundervisning och har en sköterska som kollar hennes värden under 8 timmar varje dag. Sedan tar hennes läkar-mamma över. En dag flyttar en ny familj in i grannhuset, och Maddy börjar chatta med sonen Olly. Han verkar vara någon alldeles särskild, men Maddy riskerar att dö om de träffas. Vad är en träff värd? Vad handlar livet egentligen om?

Det här är en väldigt spännande romanidé. Går det ens att föreställa sig hur det är att inte ha lämnat sitt hus under sina 18 år i livet? Att alltid ha varit i ett luftfiltrerat hus med hemundervisning och med endast några få människor i sin vänskapskrets (mamma, läkare, lärare någon gång i månaden). Det är intressant att få en inblick, och nyttigt. Det gör mig mer tacksam till allt jag har tillgång till utanför mitt hus fyra väggar.

När det gäller resten av handlingen är den ganska förutsägbar, och det gäller även karaktärerna. Jag njöt dock av den gulliga, romantiska stämningen och blev glatt överraskad över det spännande avslutet. Det gav något extra till boken, något som gör den minnesvärd bland andra romantiska ungdomsböcker.

Jag hade gärna lärt känna karaktärerna lite djupare, de kändes lite platta och förutsägbara. Jag hade gärna haft lite mer action. Ändå satt jag som klistrad vid boken och läste den i två eller tre sittningar. Jag gillar även illustrationerna som vävs in i kapitlen, det ger mer liv åt storyn och gör att jag lärde känna Maddy bättre. Ingenting och allting är en härlig feel good som jag vill rekommendera.

Första meningen: Jag har läst många fler böcker än du. 
Antal sidor: 299 
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2016
Originaltitel: Everything, Everything, 2015
Översättare: Ylva Stålmarck

16 januari 2017

Charlie och Klappsnapparna

text av Per Simonsson och Stefan Roos, illustrationer av Lars Rudebjer

En dag kommer ett barn till Kurre och ger honom ett brev. I det står det att han är pappa till barnet. Han blir förvånad och oroad: ett barn är ingen bra kombination med hans jobb. Han är nämligen en beryktad Klappsnappare. Men inte kan han bara lämna barnet...

Tjuvarnas jul gick som julkalender i SVT 2011. Sedan dess har det kommit en långfilm, och nu tre böcker. I de får vi följa med Klappsnapparna på nya äventyr. Den första berättar om hur Charlie blev en av dem.

I den här boken får bilderna ta stor plats. Det gillar jag! De fyller nästan sidorna och texten placeras där det finns plats kvar. Det gör visserligen att fantasin inte behöver användas så mycket, men det gör också att jag levde mig in i berättelsen. Det finns trots allt bilder som inte illustreras. Kapitlen är lagom långa och väldigt spännande. Det förekommer en del speciella Klappsnapparord som kan vara svåra att förstå i början, men om en får läsflyt blir det riktigt roligt. Ett spännande äventyr för den som nyss lärt sig läsa, och ett härligt högläsningsäventyr.

Uppföljarna heter Klappsnapparna och Madame Bofvéns hemlighet (2015) och Klappsnapparna och drottningens tårta (2016).

Första meningen: Om du lovar att inte skvallra, så ska jag berätta en hemlighet
Antal sidor: 58
Förlag: Opal
Utgivningsår: 2015

14 januari 2017

Nelly Rapp: Varulvarna

text: Martin Widmark, illustrationer: Christina Alvner

I den tredje boken om monsteragent Nelly Rapp har Nellys lärare utfärdat varningen V3. V står för varulvar och 3 står för högsta beredskap. Det närmar sig fullmåne, och Nelly misstänker att det bor varulvar på campingen. Tillsammans med den lata hunden London försöker hon klura ut hur det ligger till.

Ännu ett spännande, roligt och lite läskigt äventyr tillsammans med den smarta Nelly Rapp. Mina tankar kring boken skiljer sig inte så mycket från de jag hade kring första och andra boken. För målgruppen tror jag den här serien har mycket att erbjuda, såvida de inte är för smarta, för boken är rätt förutsägbar. Det kan å andra sidan ge barnen ett övertag och inspirera dem till att själva klura och lösa problemen. Rekommenderas till de som vuxit förbi LasseMaja-åldern, men vill ha något lika spännande.

Första meningen: Åh, vilken underbar dag!
Antal sidor: 76
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2004

12 januari 2017

Skarven

av Sara Lövestam

När Johanna är på väg till Sländö med sina föräldrar ser hon en mörk gestalt röra sig på Skarvön. Där finns vanligtvis bara fåglar. Vad har fört en människa dit nu? Johanna, Ludde (som läst alldeles för mycket Sherlock Holmes) och Olivia (en ny vän med överbeskyddande föräldrar) börjar de nysta i mysteriet, som snart blir farligare än de trott.

En härlig sommarö med stugor, klippstränder och bryggor. Tre vänner som under sommarlovet har det lite långtråkigt och hittar på äventyr. Det låter kanske som en typisk sommarbok, och många gånger är Skarven det. De förutsedda elementen finns med. Däremot finns det inslag som gör boken mycket mer läsvärd. Dels tänker jag på upplösningen, som är så spännande att jag nästan fick ont i magen, dels på att Johanna föddes som Johan, och ses som kille inför alla förutom sig själv. Johanna har bestämt sig för att berätta för sina övänner, men beslutet påverkas av rädsla för oförstående, identitet och att inte bli  accepterad. Jag tycker det här beskrivs på ett bra sätt. Det blir inget "tyck synd om mig", snarare snyggt och lärorikt när Lövestam blandar förståelse med oförståelse.

Berättarperspektivet skiftar mellan de tre huvudkaraktärerna Johanna, Ludde och Olivia. Jag gillar att Ludde är så insnöad på detektivandet, att Olivia är så tekniskt smart och Johannas tveksamhet som ger ledtrådar. Skiftandet av berättare ger bredd både till storyn och djup till karaktärerna, deras tankar och utveckling. Jag sträckläste stora delar av boken, så spännande är karaktärerna, mysteriet och Johannas berättelse och vännernas reaktioner. Vissa delar är ganska förutsägbara, ibland var det lätt att förstå, men ibland blev jag överraskad. En bra blandning, helt enkelt. Därför vill jag rekommendera bok både till den tänkta målgruppen: 9-12 år, men även till äldre, typ 23-åringar som mig och min 50-åriga moster som läst och gillat.

Första meningen: Johanna har inte berättat att hon heter Johanna än.
Antal sidor: 221
Förlag: Lilla Piratförlaget
Utgivningsår: 2016

10 januari 2017

Fantastiska vidunder och var man hittar dem

av Newt Scamander (pseudonym för J.K. Rowling)

Det här är en av de böcker Harry Potter läser under sina år på Hogwarts. Det är faktiskt den upplaga Harry använder, med anteckningar och klotter från honom själv och hans vänner. Boken är ett uppslagsverk, från a-y, över alla de vidunder en kan träffa på i trollkarlsvärlden. Kan det bli mer nördigt? Knappast.

I förordet, från självaste Albus Dumbledore, får vi läsa att det är första gången en bok av den här typen ges ut för mugglare. Det tar en stund innan jag inser att jag är en av de där mugglarna, som egentligen inte förstår så mycket. Det gör mig lite ledsen, men trollkarlarna har ju ändå varit snälla att dela med sig av mer från sin värld, så jag blir genast gladare.

Efter en inledning om författaren och vilka varelser som klassas som vidunder, följer som skrivet massor med olika vidunder. Författaren skriver om egenskaper, hur en känner igen dem, vad de gör och inte gör, och framförallt: Trolldomsministeriets klassifikation över hur farliga vidundren är. Det är förmodligen bara Hermione som sträckläser en sådan här bok. Jag läste lite i taget och kände mig så otroligt nördig! På ett gött sätt, såklart. Jag gillade att läsa om chizpurflar (som jag ska skylla på nästa gång tekniken krånglar), bundimunar och olika sorters drakar. Extra stämningfullt blir det med kommentarerna från Harry, Hermione och Ron.

Rekommenderas till de som har Harry Potter-abstinens, de som vill nörda ner sig och/eller lära sig något nytt. 

Första meningen: Newton ("Newt") Artemis Fido Scamander föddes 1897.
Antal sidor:  
Förlag: Tiden i samarbete med Obscurus Books 
Utgivningsår: 2001 
Originaltitel: Fantastic Beasts and Where to Find Them, 2001
Översättare: Ann Margret Forsström

8 januari 2017

Lilla jag går på skattjakt

av Malin Hedström och Anna Andersson

I Bibeln läser Lilla jags mamma om att samla skatter i himlen. Lilla jag går ut för att hitta sådana skatter. Men det är inte helt lätt. Eller är det kanske det?

En ny mobil, en ny tröja eller en dyr måltid. Jordiska skatter gör oss oftast bara lyckliga för stunden. I den här boken visar författaren på skatter som håller längre, skatter som samlas i himlen och kan kännas bra mer än för stunden. Det kan dock låta ganska komplicerat, särskilt för barn, men författaren visar på bra exempel. För mig kändes det lite väl övertydligt, men jag är ju inte målgruppen. För barn är boken ett bra sätt att lära sig lite mer om vad Jesus sa och ville. Ett roligt inslag är att det i slutet av boken finns en passande bön och en sång med noter. Bra! 

Första meningen: Det här är Lilla jag.
Antal sidor: 28
Förlag: Pärlan förlag, tack för recex!
Utgivningsår: 2016

7 januari 2017

Temaläsning 2017

Barnboksbloggen är väldigt bra på det här med läsprojekt. Dels har hon startat en Barnbokklubb som via facebook ska diskutera böcker. Dels har hon, för andra året i rad gjort en temaläsningsutmaning. Jag deltog i den förra året, som ni sett i mina månadssammanfattningar. Reglerna är enkla: läs böcker som du tycker passar in på temat:

Januari – Lättläst och lättsmält
Februari – Hjärta och smärta
Mars – Mångfald
April – Mordgåtor och mysterier
Maj – Mamma, pappa, barn
Juni – Landsbygd, glesbygd, hembygd
Juli – Jorden runt på en månad
Augusti – Inspiration och passion
September – Lärorikt
Oktober – Liv och död
November – Läskigt
December – Prisade böcker

Jag hänger på även i år. Det är roligt att klura ut böcker som passar till temat.
Eftersom jag kommer ägna våren åt både jobb och plugg i litteraturvetenskap kanske jag inte kommer hinna läsa så mycket mer än kurslitteraturen. Men om, så satsar jag även på denna utmaning. Den går nämligen bra att kombinera med Kaosutmaningen. :) Se mina uppdateringar på sidan Temaläsning 2017.

6 januari 2017

Evas dotter

av William Paul Young

En dag hittar Johannes en svårt misshandlad ung kvinna på stranden. Han gör allt han kan för att rädda hennes liv, och upptäcker snart att hon är någon alldeles speciell: ett vittne med ett viktigt uppdrag. För den unga kvinnan blir det en tid då hon brottas med många viktiga frågor, särskilt om bilden av sig själv och i vad eller vem vi ska spegla oss.

Det är svårt att beskriva handlingen i den här boken, och att recensera. Det finns så många känslor och speciella karaktärer, det är som att det är något magiskt, svävande över hela handlingen.

Men. För några månader sedan läste jag författarens debut, Ödehuset, och den tog verkligen tag i mig. De djupa frågorna och förslagen till svar lämnade mig med många tankar och funderingar. När jag började läsa Evas dotter kunde jag därför inte låta bli att jämföra böckerna. Ödehuset fångade mig mycket tidigare. Det var som att jag väntade på att något skulle ta tag i mig, och det tog tid. Efter några kapitel insåg jag dock att jag förmodligen väntade på att den unga kvinnan skulle bli frisk, pigg, återupprättad och på väg mot någon slags perfektion (usch, hemskt ord), och först då påbörja sitt uppdrag. Men jag insåg att det är resan mot det friska, pigga och återupprättade som var det intressanta (glöm perfektion). Och visst är det oftast så i livet, det är oftare resan som är intressant, än målet. Jag insåg att även Youngs andra bok kommer betyda mycket för mig.

Det handlar om tillit, och om längtan efter en plats, ett värde och en mening. Men främst handlar det nog om att söka, precis som så många av oss gör. Det är inte alltid vi vet vad vi söker efter, men den här boken ger ett alternativ, och slog an en ton i mig, en längtan och något mer. Även om boken utspelar sig i något slags parallellt universum, eller någon annanstans, tror jag många kan känna igen sig i den unga kvinnans vilsenhet, och framförallt i den förminskade bilden av sig själv. Hur lätt är det inte att se ner på sig själv och söka bekräftelse i förgängliga ting?

Språket i den här boken är fantastiskt. Ibland kan det vara lite svårt att hänga med, men de flesta gånger känns det som att författaren noga vägt varje ord för att få ihop dem till precis den mening han vill förmedla. Det är så vackert att läsa. Särskilt gillar jag hans ordillustration av skapelsen. Det är så att jag ryser...

Ja, den här så kallade recensionen kanske blev rätt flummig, men hoppas du fått med dig något i alla fall. Evas dotter har verkligen gripit tag i något inom mig, och för den som funderar över värde, för den som söker efter något, vill jag rekommendera den här boken. Kanske kan något i denna bok möta en del av din längtan. 

Första meningen: Johannes, han som var en samlare, satt lutad mot ett träd med tårna nerborrade i svalkan under den varma sanden.
Antal sidor: 260
Förlag: Libris, tack för recex!
Utgivningsår: 2016
Originaltitel: Eve, 2015
Översättare: Maria Store

4 januari 2017

Kurs om bilderboken

Från och med februari kommer jag gå ner i arbetstid, vilket ger mig tid för att annat, tänkte jag och sökte en distanskurs. Det blir Bilderboken i teori och praktik Linnéuniversitetet. Det ska bli roligt och spännande att plugga litteraturvetenskap igen! Vad det blir för skönlitterära böcker vet jag inte än, men faktaböckerna har vi fått reda på, och de verkar spännande. Hoppas bara jag får ihop 33% plugg med 85% jobb... Senast jag pluggade litteraturvetenskap och (kreativt skrivande) fick jag dock ihop ekvationen med 50 % plugg med 75% jobb, så det ska nog gå bra.

Kursen kommer såklart påverka mina egna val av böcker att läsa under våren. Det ska bli spännande att vidga läsvyerna, men samtidigt känner jag att januari får bli en månad då jag läser ikapp mig på böcker jag vill läsa nu (cirka alldeles för många). Hur jag gör med böckerna som publiceras under våren blir en senare fråga. ;)

Någon av er som läst kursen eller ska läsa något liknande i vår?

3 januari 2017

#kaosutmaning17

För er som hängt på Kaosutmaningen uppdaterar jag nu, efter önskemål, med en hashtag. Vi kör på #bokkaos17, så kan vi hålla koll på varandra på sociala medier. :)

2 januari 2017

Månadens bästa: december

Den bästa bok jag läst i december är Noel och den magiska önskelistan  av Janina Kastevik.


Utöver den har jag läst:
* Tomtemaskinen - Sven Nordqvist
* Idag vet jag inte vem jag är - Ida Sundin Ask
* Juldagboken - Åsa Jansson
* Klappsnapparna och Charlie - Per Simonsson, Stefan Roos och Lars Rudebjer
* Klappsnapparna och Madame Bofvéns hemlighet - Per Simonsson, Stefan Roos och Lars Rudebjer
* Klappsnapparna och drottningens tårta  - Per Simonsson, Stefan Roos och Lars Rudebjer
* Monstret på cirkusen - Mats Strandberg och Sofia Falkenhem
* Lilla jag går på skattjakt - Malin Hedström och Anna Andersson
* Barnet från ingenstans - Kari Rosvall och Naomi Linehan
* Mamma Mu simmar - Jujja Wieslander och Sven Nordqvist
* Fantastiska vidunder och var man hittar dem - Newt Scamander
* Skarven av Sara Lövestam
* Sören Sören Sören - Klara Persson och Karin Cyrén
* Kunskapens frukt - Liv Strömquist


För temaläsningens räkning skulle jag läsa jul och nostalgi. Jag läste Tomtemaskinen och Juldagboken. Därmed är temaläsningen genomförd! Tyvärr klarade jag inte av den helt, då jag missade månaden med "hyllvärmare och klassiker", men annars har jag petat in ganska många böcker varje månad. Jag känner mig nöjd!

Under 2016 läste jag 127 böcker, vilket blev drygt 20 000 sidor. Utöver detta har jag läst många böcker för barnen på jobbet. Men de har jag inte hunnit räkna med...