31 oktober 2017

Och varje morgon blir vägen hem längre och längre

av Fredrik Backman

Jag har faktiskt inte läst Fredrik Backmans hyllade Björnstad. Ibland blir jag lite skeptisk till hyllade böcker och känner för att gå emot strömmen genom att inte läsa. Fast sen kanske jag läser ändå och gillar, precis som hyllningskören förutspådde. Jag är hursomhelst nyfiken på Backman, och nappade därmed åt mig den här novellen när jag var på bibblan.

Och varje morgon blir vägen hem längre och längre är en novell som inte var tänkt att bli bok. Backman behövde skriva av sig, och publicerade sedan texten på sin hemsida. Därefter blev den bok. Den berättar om pojken Noah och hans farfar. De har en väldigt nära relation och pratar gärna om matematik och livet. Men det blir svårare, för trots att farfar är som vanligt, så är hans hjärna inte som vanligt, och den blir allt sämre. Han har svårt att minnas, blir aggressiv, ledsen och vet ibland inte vem han eller Noah är. Hur ska han förklara vad som händer för sitt barnbarn?

Jag läser sällan noveller, men den här fångade mig. Det välövervägda och ibland poetiska språket lockade mig vidare, och handlingen ger en väldigt varm och fin bild av relationen mellan en pojke och hans farfar. Om förståelse och svårigheter, om att tala samma språk, att det kan bli väldigt fel ibland, men att kärleken övervinner sådant. 

Ibland följer läsaren med in i den gamle mannens tankar, ibland ser vi det lite mer utifrån. Många stora känslor, såsom rädsla, kärlek, saknad och glädje, får stor plats i den lilla boken. Flera gånger hade jag nära till tårar, och det är ett bra betyg. Genom minnen, nutid och framtid får läsaren en ganska bra bild av alzheimers, utan att det nämns. På vissa uppslag finns små, enkla illustrationer som förstärker tankarna.

Gillar du Backman, eller vill ha en kortare "mellanbok" full av känslor (och mycket mer än "mellan), rekommenderar jag denna. 

Första meningen: Det här är en historia om att förlora sina minnen innan man mister livet.
Antal sidor: 86
Förlag: Forum, 2017

30 oktober 2017

Augustprisböcker och bloggstafett

Jag har läst rätt mycket på sistone. Högen med böcker som ska recenseras är ganska hög, likaså högen med böcker som snart som ska bli lästa. För att inte tala om alla andra böcker jag vill läsa... Ja, ni vet säkert vad jag skriver om.

För någon månad sedan övergick jag från ett inlägg varannan dag till ett var tredje. Anledningen var lässvacka och mycket annat på gång. Nu tror jag dock att jag snart kan trappa upp till ett inlägg varannan dag, särskilt om jag ska hinna publicera alla recensioner innan året är slut, vilket är min ambition.

Jag tänkte ta mig igenom de barn- och ungdomsböcker som nominerats till årets Augustpris, nämligen:
* Om dagen tar slut
* Dumma teckning!
* Fågeln i mig flyger vart den vill
* Anrop från inre rymden
* För att väcka hon som sover
* Den förskräckliga historien om Lilla Hon.

Jag funderar på att ha en recensionsvecka då vi fokuserar på de här böckerna. Det blir senare i november i så fall, men innan den 27:e, då vinnaren tillkännages.

På tal om november, det är snart jul! Jag har redan hunnit läsa några julböcker, och recensioner av dem börjar snart dyka upp. Dessutom planerar jag för en julkalenderbloggstafett även i år, femte året i rad! Är ni sugna på det? Mer info kommer.

28 oktober 2017

Fall into fantasy - en bokhög

Nu är Fall into fantasy slut, och det känns lite tråkigt. Det har varit så roligt! Tack till Liza som ordnade det!

Med tanke på att jag för en vecka sedan skrev att jag var inne i en lässvacka, har jag verkligen läst mycket. Det var nog egentligen ingen lässvacka, utan mest en olust till att öppna böcker. När jag väl kommit över den tröskeln gick det hur bra som helst att läsa. Skönt!

Jag har läst
* William Morris bok
* Om dagen tar slut
* Dumma teckning!
* Fislandet (inte med på bild)
* Öppet hav (har läst 230 av 280 sidor)
* Vaakum
* Och varje morgon blir vägen hem längre och längre 
* Om sanningen ska fram

25 oktober 2017

Vakuum

av Mia Öström

Det har snart gått ett år sedan Jonnas storebror Johan dog. Människor säger att det är dags att gå vidare, men Jonna förstår inte det där. Hon svävar omkring i vakuum och hittar plötsligt en lapp i en av Johans gamla tröjor.

Första och främst: omslaget. Så fint! Sedan kan vi prata om att det här är en väldigt sorglig och samtidigt otroligt fin bok om att sakna någon en älskat. Även om den vissa stunder kändes väldigt tung, så lyfte språket mig. Många ord, meningar och partier känns noga avvägda och formulerade, som om författaren verkligen funderat på vad de betyder, vad som kan sägas mellan raderna, hur mottagaren ska ta emot det, och framförallt: vad det gör med Jonna och de andra karaktärerna.

Jonna är en sökande tonåring vars grund har rubbats totalt i och med storebroderns död och hur det förändrades där hemma. Allt det vanliga - vänner, vardag, skola - är inte som innan. Och hur ska det kunna bli det när Johan inte ens kommer hem på söndagsmiddagar? Karaktärerna är få, men de vi lär känna ger mycket åt berättelsen. De rör sig i utkanten av - och ibland lite närmre - Jonnas funderingar på identitet och vuxenblivande, om att hitta nya vägar när de gamla är raserade. Väldigt bra skrivet!

Låt oss till slut återvända till omslaget igen. Det är mycket finare i verkligheten, så låna hem den och titta på det. Men framförallt: läs den.

Första meningen: Johan.
Antal sidor: 
Förlag: Gilla böcker, 2017

22 oktober 2017

Quidditch genom tiderna

av Kennilworthy Whisp/J.K.Rowling

Jag har läst ännu en av de där nördiga Harry Potter-böckerna. Visserligen handlar det inte om Harry Potter, men vi är kvar i hans värld, och för mig räcker det långt. Bakom boken står quidditchfantasten Kennilworthy Whisp, men eftersom det är en pseudonym för J.K. Rowling möter vi samma noggranna och välavvägda och språk som i H.P-böckerna.

Första halvan av boken var ganska intressant. Där finns en tydlig redogörelse för quidditchens ursprung och hur den utvecklades. Riktigt nördigt! Dessutom finns det många illustrationer som är välgjorda och inspirerar till vidare läsning. Ibland upptar de hela uppslag, och det gillar jag.

När det lite senare i boken kommer till laguppräkningar och "Förändringar inom quidditch sedan 1300-talet", började jag lätt tänka på annat. Även om quidditch är en fascinerande sport, så har det väl aldrig varit det som roat mig mest (vilket gäller alla sporter, magiska eller inte).

Något annat jag reagerade på är representationen. Jag misstänker att det nämns fler män än kvinnor i boken. När det kommer till nationaliteter ligger fokus på Europa. Det var tydligen där quidditch upptäcktes, men hade det inte varit intressant att kanske se variationer över världen? Eller mer om utländska lag, världen över? Rowling hade ju världens chans att inkludera olika människor i den här boken, eftersom det är hon som kommit på allt.

Om du har Harry Potter-abstinens och/eller gillar sport, kan jag dock rekommendera den här boken. 

Första meningen: Quidditch genom tiderna är en av de mest utlånade böckerna i Hogwarts skolbibliotek.
Antal sidor: 140
Förlag: rabén & sjögren, 2017 (tack för recex!)
Originaltitel: Quidditch Through the Ages, 2001
Översättare: Ann Margret Forsström

19 oktober 2017

Fall into fantasy 20-27

Med start i morgon (fredag) kommer jag vara med i I regnets läsalot. Det är en sådan där skön läsalot där det inte handlar om att läsa flest sidor, utan mest om att läsa för att vi tycker om det. Titeln till trots får en även läsa vilka böcker en vill, eftersom det handlar om att "fly från verklligheten", coh det kan vi ju göra med olika sorteras böcker. Men en (avklingande?) lässvacka i ryggen hoppas jag att läsaloten ska få igång mitt läsande igen. Jag har laddat upp med ett gäng böcker jag kan välja mellan:

Vakuum
Papperssjälar
Och varje morgon blir vägen hem längre och längre 
Sommar på strandpromenaden
Öppet hav
Myran och gåtorna

Har någon av er tips på en kort, mycket bra bok? Tror att en sådan skulle kunna hjälpa mig ur lässvackan.

16 oktober 2017

Rassel prassel x 2

Rassel prassel puss och Rassel prassel promenad av Hanna Lundström och Maija Hurme

Titta vilka söta poesiböcker! Lundström och Hurme tar oss med på poesiäventyr för de minsta, och rör sig mellan badkar, sandlåda, bastu och städskåp. Uppföljaren stannar utomhus bland blad och barr.

Poesin varierar mellan olika uppställningar och rim, men har ett tydligt fokus på det lilla barnet. Barnet kan känna igen sig både i texterna och Hurmes fina illustrationer. Jag gillar hur Lundström och Hurme samarbetat, hur Hurme tolkat dikterna på sitt eget sätt och lagt till saker som dikten inte säger, men som känns självklara när en läser.

Det rör sig över årstider och platser, mellan trygghet, osäkerhet och fantasi. Tandkrämen rymmer, leopardlöven flyger genom luften och den första snön singlar ner. Jag gillar böckernas höga, smala format och blandningen av uppslagen som helt täcks av bilder, varvat med mindre detaljbilder. Det känns genomarbetat och väl målgruppsanpassat. Två små pärlor, helt enkelt!

Som snabba leoparder
far björkens blad omkring
De samlar sig i flockar
men jagar ingenting

De lämnar sina grenar
och studsar lätt mot bark
De flyger genom luften
de springer över mark

Som snabba leoparder
med svarta prickars glans
Som snabba leoparder
med höstgult på sin svans


Antal sidor: 32
Förlag: Schildts & Söderström, 2015/2017

13 oktober 2017

Los sueños de la jirafa

(Giraffens drömmar) av Xan López Domínguez

Vad sker? Läser Sofie en bok på ett annat språk än svenska? Ja, det händer inte ofta, och jag tror det är första gången jag läser en bok på spanska. Anledningen är att jag ville bocka av en punkt i kaosutmaningen (läs en bok på ett annat språk i svenska) och i efterhand är en annan anledning att det är kul att prata spanska. Även om jag tyvärr inte underhållit högstadiekunskaperna.



Det här är en väldigt söt bok om en giraff och hennes unge. Ungen är så liten att hon inte ser över det höga gräset. Hon ser stjärnorna och molnen, men inte dem som lever på savannen, så dem får hennes mamma berätta om. Men det är inte alltid så lätt att förstå eller få rätt bild, när en själv inte kan se föremålet. Titta bara på hur zebrorna ser ut när ungen drömmer. Det blir väldigt charmigt! Det strömmar mycket kärlek mellan mor och dotter, och bilderna är fyllda av fantasi och värme. En riktigt fin lite pärla!

Och jag får väl erkänna, jag läste med ett översättningsprogram framför mig. Eftersom det användes ganska mycket förlorade jag väl en del av läsupplevelsen, men tycker ändå det är här en väldigt fin bok. Hoppas någon vill översätta den till svenska, så att fler får mysiga höglässtunder.

Första meningen: La pequeña jirafa es muy bajita aunque se mamá es muy alta.
Antal sidor: 32
Förlag: Edelvives, 2013

10 oktober 2017

Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt

av Gail Honeyman

Eleanor Oliphant lever ett tryggt, inrutat liv. Hon jobbar åtta timmar om dagen, på fredagar köper hon med sig pizza och två flaskor vodka hem. Hon mår bra. Ingenting saknas. Eller jo, allting saknas egentligen. En dag hjälper hon och Raymond - en kille på jobbet - en man som ramlat på gatan. Det blir början till förändring för Eleanor: Hon upplever vänskap och värme och inser att livet kanske har något mer att ge än vad hon trott.

Gail Honeyman debuterar med ett närgående porträtt av en ung kvinna som är rätt nöjd med sitt enkla, välplanerade liv, tills hon får uppleva något helt annat. Eleanors personlighet blir väldigt tydlig genom det korrekta språket, som är välarbetat, humoristiskt och närvarande. Riktigt bra gjort!

Förutom språket har boken sin styrka i att den ger oss några hyfsat överraskande vändningar, och att Eleanor bär på en hemlighet som hon knappt kan reda ut, än mindre prata om. Jag tror det är hemligheten som gör att jag kommer minnas boken. Dessutom finns det mycket tänkvärt kring vänskap, psykisk hälsa, kärlek och relationer till familjemedlemmar. Känslorna duggar tätt, djupa funderingar likaså. Stundtals var boken seg, men Eleanor är en intressant och unik karaktär, och jag är glad att jag fått lära känna henne.

Första meningen: När folk frågar vad jag sysslar med - taxichaufförer och tandhygienister, till exempel - svarar jag att jag jobbar på kontor.
Antal sidor: 411
Förlag: Lind & Co. 2017. Tack för recex!
Originaltitel: Eleanor Oliphant is completely fine, 2017
Översättare: Ylva Mörk

7 oktober 2017

Kaostips, del IV


Det är nu ungefär 2,5 månader kvar på årets upplaga av kaosutmaningen. I mina ambitioner att tipsa er om böcker till alla (förutom de personliga) punkterna, kommer här inlägg nummer fyra. En del punkter har många tips, andra visar mest vilken bok jag läste. Här finns del I, del II och del III.

10. En bok med fler än tre hbtq-personer. Den här kanske var klurig? Jag tänker att Torka aldrig tårar utan handskar kan passa in här. Säkert något av David Levithan, och så den bok jag läste: Saker ingen ser.

11. En bok med något rött på omslaget Kurragömma med kakaduor, Handbok för superhjältar, Vi kom över havet, Anrop från inre rymden och Evas dotter, till exempel.

16. En bok du tycker att alla borde läsa Feminismens ABC, Bibeln (särskilt Nya testamentet), Harry Potter-serien osv.

21. En tegelsten (på över 500 sidor) Harry Potter och Fenixorden (1001 sidor), Genom dina ögon (606 sidor)

26. En klassiker Dikter och fragment

30. En somrig bok jag läste Stenkistan, men kan rekommendera något av Sarah Dessen eller Systrar i jeans-serien

35. En bok vars titel börjar på L Lilla Sticka i landet Lycka

4 oktober 2017

Sanningar om maneter

av Ali Benjamin

Suzys bästa vän Franny är död. Hon drunknade, trots att hon var jättebra på att simma. Av en händelse läser Suzy om irukandjimaneter, och misstänker att det var en av dem som dödade Franny. Men hur ska hon kunna bevisa det? Om hon bevisar att det var så, då måste hon väl vara Frannys bästa vän?

Åh, Suzy! Jag skulle vilja ge henne en stor, varm kram och försöka göra livet lättare för henne. Sanningar om maneter är en bok om sorg, skuld och saknad, om svikande vänner och trevande vänskap, men även om förändringar i tweeniesåldern. 12-åriga Suzy är på väg in i åldern mellan barn och tonåring och allt som kan bli komplicerat om en inte hänger med. Just där kan jag känna igen mig från när jag började högstadiet. Plötsligt börjar vännerna bry sig om utseende, hur de är, vad de gör och säger. Suzy förstår inte det där. Hon lever kvar i den hon är: försjunker lite för mycket i komplicerade tankar, utforskar sådant få i henne ålder skulle göra, och så är hon tyst. För vad tjänar det till att småprata?

Suzy är en väldigt bra karaktär. Efter det som hänt är hon lågmäld och tänker väldigt mycket. Hon rättar sig inte efter vad andra tycker, utan undrar mer över deras beteenden. Hon är verkligen sig själv, även om det ställer till det för henne ibland. Jag gillar att hon får ta plats som huvudrollsinnehavare i en tweeniesbok. Hon hjälper de introverta att känna sig mer välkomna och jag tror hon kan hjälpa andra att bearbeta sorg, för sorg kan se ut på så många olika sätt.

Berättelsen varvar nutid och dåtid på ett smidigt och spännande sätt. Dessutom får vi en hel massa fakta om olika maneter och manetforskare. Ibland var jag rädd att det skulle bli för mycket av det, men det blev det inte. Det stämmer snarare väldigt bra in på Suzy: Det är verkligen hennes bok. Sanningar om maneter får inte toppbetyg av mig, men jag tycker definitivt om den.

Första meningen: Om man tittar tillräckligt länge på en manet ser den till slut ut som ett bultande hjärta.
Antal sidor: 294
Förlag: Lilla Piratförlaget, 2017
Originaltitel: The thing about jellyfish, 2015
Översättare: Cecilia Falk

2 oktober 2017

Månadens bästa: september

Den bästa bok jag läste i september var: Havets djup av Annika Thor. Den får utmärkelsen på grund av att det är välskriven och väldigt aktuell, trots att den utspelar sig på 1940-talet och publicerades för 20 år sedan. Den tar upp viktiga ämnen som flykt, främlingsfientlighet och frågor kring om att höra hemma. Dessutom behandlar den på ett snyggt sätt "tonårsproblem" som verkar vara lika aktuell i alla tider, såsom kärlek, vänskap, att våga stå upp för sig själv och säga nej. Utförligare recension kommer.


Utöver den har jag läst:
* Drömfakulteten - Sara Stridsberg
* Näckrosdammen - Annika Thor
* Allt jag inte sa - Yrsa Walldén
* Sanningar om maneter - Ali Benjamin
* Den nyfikna kattungen - Mickan Thor
* Olle & Bolle är bröder - Charlotta Lannebo och Ellen Ekman
* Har du pms, eller? - Charlie Michaelsen och Jenny Öhrn Segolsson
* Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt - Gail Honeyman
* Lejoparden - Björn Bergenholtz
* Barden Beedles berättelser - J.K. Rowling
* Trollspanarna - Annika Widholm och Jonna Björnstjerna
* Nu ska vi prata!: Leka - Embla Sue Panova, Jessika Linde och Lina Sandquist
* Juan-les-Pins - Sandra Beijer
* Rassel prassel puss - Hanna Lundström och Maija Hurme
* Rassel prassel promenad - Hanna Lundström och Maija Hurme
* Klappsnapparna och skoltjuven - Per Simonsson, Stefan Roos och Lars Rudebjer