8 juni 2017

Dikter och fragment

av Sapfo. Tolkning, inledning och kommentarer: Vasilis Papageorgiou och Magnus William-Olsson

Inspirerad av den feministiska kanon tog jag mig an Dikter och fragment av Sapfo, som skrevs ca 500 f. Kr. Trogna läsare vet att jag sällan, nästan aldrig, läser poesi, och den här boken var väl kanske inte rätt bok att börja med. Som titeln säger innehåller den många fragment, alltså inte hela meningar, rader, dikter, utan ibland bara enstaka ord som tagits ur sitt sammanhang av förklarliga skäl: ålder, åldrat papper, svårtytt. Diktläsningen hade kanske underlättats om översättarna markerat bortfallen. Det finns inga former av klamrar, t.ex. [ ] eller ( ), orden är istället uppstaplade i den ordning de kunnat uttydas.

Förutom fragmenten finns det även några fullständiga dikter. Det jag uppskattar med både dem och fragmenten är att många av dem lika gärna hade kunnat skrivas idag. Vissa tankar och funderingar verkar vara tidlösa och universella. Sapfo skriver mycket om kärlek, förmodligen både hetero-, homosexuell och kanske till familjen och naturen. Det handlar om ensamhet och en hel del om bröllop. Det är fascinerande att Sapfos ord kan tilltala mig som läsare 2500 år senare! Förmodligen skulle det kunna hålla lika länge till.
104
Aftonstjärna, du återför allt som den lysande gryningen skingrat,
fåret du för, geten du för, barnet för du åter till sin moder

Vackrast av alla stjärnor

102
Käraste mor, jag kan inte arbeta med väven,
ty smidiga Afrodite lät åtrån till en yngling övermanna mig
Det som kan verka ålderstiget, eller inaktuellt och främmande för mig, är att Sapfo skriver mycket om grekisk mytologi och gudar som får symbolisera känslor och händelser i texterna, men även spela vissa roller. Eftersom jag inte är särskilt påläst eller intresserad av grekisk mytologi, tappade jag lätt intresset och läste bara på när detta dök upp eller kommenterades.

Eftersom jag inte är särskilt påläst i Sapfo eller poesi, kan jag inte säga mer om översättningen eller om bearbetningarna känns trogna. Däremot uppskattar jag de inledande sidorna med en inblick i Sapfos liv, om den starka kvinna hon var. Titta bara på en av anledningarna till att dikt- och fragmentsamling hamnar på den feministiska kanon:
I motsats till antikens manliga poeter syftar det begär dikterna uttrycker heller inte till att erövra, äga eller kuva sitt föremål [...] Hennes röst avser inte att dominera, utan underminerar snarare maktförhållandet mellan den som åtrår och den åtrådda."   Sida 19-20 
Första meningen: Ett av fragmenten i den här boken lyder: "Jag säger dig, man kommer att minnas oss i framtiden".
Antal sidor: 133
Förlag: Ordfront, 2006

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar