15 mars 2017

Emanuel Kent räddade mig ur lässvackan

Ni märkte det inte ens. Tack vare tidigare läsflyt rullade de schemalagda inläggen på medan jag gick runt med en klump i magen så fort jag tänkte på böcker eller bloggen. Lässvackan pågick bara i en vecka, men för en läslus kan det kännas som en evighet. Jag ville verkligen inte läsa. Eller. Innerst inne ville jag det, men det gick inte. Jag var rastlös, stressad (på grund av annat) och det påverkade läsandet.

Så en vecka efter inträffad svacka hade jag inget att göra (igen) och tänkte att jag skulle ge en bok en chans. Inte någon av de där tegelstenarna jag påbörjat, utan en jag var riktigt nyfiken på: Rimligt lyckade ögonblick, den tredje boken om Emanuel Kent.

Och vet ni vad?

Jag läste de drygt 200 sidorna i lördags eftermiddag. (Höll på att missa att mina vänner var på väg hem till oss pga kunde inte sluta läsa.) Och sedan dess läser jag som jag gjorde innan. Underbart!

Okej, nu snackar vi lite om boken:

Detta är alltså tredje boken om Emanuel Kent. Jag undrade, kan Åsa Asptjärn skriva ännu en bok om honom utan att det känns påtvingat? Jo, men det gäller att en gillar Emanuel. Annars kan det bli lite tjatigt, men:

1) Emanuel Kent är rolig. Inte hela tiden, men jag fnissade till några gånger. Han är i alla fall dråplig och hans klumpiga personlighet i kombo med någon form av identitetskris gör att han hamnar i roliga och pinsamma situationer. Ibland vill jag stoppa tiden och ordna till allt, alternativt stoppa en strumpa i Emanuels mun, så att han inte babblar så mycket vid fel tillfälle, eller skriva ut hans tankar och ge till motkaraktärerna när han borde förklara sig utan att göra det.

2) vi lär känna nya karaktärer.Bästisen Tore är kvar, men han och Emanuel har börjat i olika klasser på olika gymnasier. Det gör att Emanuel "tvingas" skaffa nya vänner, vilket är en del av bokens konflikt. Iggs, Kaisa och Frank hamnar i samma basgrupp som Emanuel. De är alla intressanta karaktärer, jag hade gärna lärt känna dem lite bättre.

3) relationen till syster Vanja är väldigt bra! De snackar en hel del, även om de osnackar en hel del också. Men den här relationen ger verkligen något extra till boken. Hade gärna sett mer av detta!

4) Emanuel råkar bli någon slags representant för skolans hbtq-arbete, trots att han knappt vet vad han håller på med. Det blir en del intressanta diskussioner och ställningstagande.

5) Emanuel är en vanlig person. Inte tillrättalagd eller lyckad, precis som de flesta tonåringar (och andra människor). Jag kan känna igen mig i det där, att inte alltid veta vad jag ska säga, att vilja en grej, men ibland säga tvärtemot. Pluspoäng för en "udda"/helt vanlig karaktär.

Däremot:
1) känns det ibland lite påtvingat med pinsamheterna.

2) tror jag inte boken kommer lämna några djupare spår i mig.

Men:
jag sträckläste den trots allt, och den fick mig ur lässvackan. Jag behövde förmodligen något enkelt och lättsmält. Rimligt lyckade ögonblick har ett skönt läsflyt, lagom korta/långa kapitel och så vidare. Jag älskar verkligen inte boken, men jag gillar den, typ.

Första meningen: Längst in i ena hörnet på lilltoan står en trådhylla med serietidningar och gamla raggsockor.
Antal sidor: 210
Förlag: Bonnier Carlsen, 2017
Tidigare i serien: Konsten att ha sjukt låga förväntningar och Manifest för hopplösa

1 kommentar:

  1. Lässvackor är så sorgliga �� Men skönt att du (eller Åsa?) tog dig ur den! ��

    SvaraRadera