26 februari 2017

Det magiska hjärtat

av Kristina Ohlsson

På en auktion köper Roberta en jordglob som visar sig vara magisk: efter att ha samlat ihop ett antal saker kan ägaren få en önskan uppfylld. Roberta vet genast att hon ska önska sig att hennes bästa vän Charlotte ska bli frisk. Charlotte är nämligen svårt sjuk och behöver ett nytt hjärta. Nu gäller det bara att lyckas samla ihop alla saker. Innan det är för sent.

Det är alltid intressant när författare tar upp svåra ämnen för barn, att författarna litar på att barnen klarar av det. Denna bok handlar om en  svårt hjärtsjuk vän, och jag tycker vi får en bra bild av Charlottes sjukdom, utan att gå in för djupt. Dessutom är det intressant att höra Charlottes tankar, men främst berättaren Robertas. Hon brottas med känslan av att vilja ställa allt till rätt, att hon alltid kan göra mer, och såklart tankar om döden. Läsaren får del av många starka känslor och svåra frågor. Det gillar jag. Boken har bra personporträtt, och jag gillar att Robertas familj får stor plats i boken.

Mitt i allt detta kommer en jordglob in i bilden, en jordglob som kanske skulle kunna ställa allt till rätta. Det magiska med jordgloben kommer komma fram genom en rit, men det är inte en mörk, hemsk rit med direktkontakt med andra världar. Istället känns den mer "naturlig", vilket känns bra. Jag trodde boken skulle handla mer om resor, med tanke på att Afrika zoomas in både på framsidan och insidan. Så är det dock inte, vilket förvirrade mig i början. När jag släppt dem blev boken bättre.

Det mesta i boken är bra. Storyn är rätt förutsägbar, men jag njöt av den spännande handlingen och hade svårt att sluta läsa. Sen kommer slutet. Det känns inte helt genomtänkt, eller som en snabb lösning. Jag blev lite besviken, vilket tyvärr drog ner min slutpoäng. Förhoppningsvis passar det bättre för den  tänkta målgruppen (från ca. 10 år). 

Första meningen: Det var morfar Horatio som hittade den mystiska jordgloben.
Antal sidor: 200
Förlag: Lilla Piratförlaget
Utgivningsår: 2016

2 kommentarer:

  1. Det låter intressant ändå! Men synd om slutet var sådär, förstås.

    SvaraRadera