19 oktober 2017

Fall into fantasy 20-27

Med start i morgon (fredag) kommer jag vara med i I regnets läsalot. Det är en sådan där skön läsalot där det inte handlar om att läsa flest sidor, utan mest om att läsa för att vi tycker om det. Titeln till trots får en även läsa vilka böcker en vill, eftersom det handlar om att "fly från verklligheten", coh det kan vi ju göra med olika sorteras böcker. Men en (avklingande?) lässvacka i ryggen hoppas jag att läsaloten ska få igång mitt läsande igen. Jag har laddat upp med ett gäng böcker jag kan välja mellan:

Vakuum
Papperssjälar
Och varje morgon blir vägen hem längre och längre 
Sommar i det lilla bageriet på strandpromenaden
Öppet hav
Myran och gåtorna

Har någon av er tips på en kort, mycket bra bok? Tror att en sådan skulle kunna hjälpa mig ur lässvackan.

16 oktober 2017

Rassel prassel x 2

Rassel prassel puss och Rassel prassel promenad av Hanna Lundström och Maija Hurme

Titta vilka söta poesiböcker! Lundström och Hurme tar oss med på poesiäventyr för de minsta, och rör sig mellan badkar, sandlåda, bastu och städskåp. Uppföljaren stannar utomhus bland blad och barr.

Poesin varierar mellan olika uppställningar och rim, men har ett tydligt fokus på det lilla barnet. Barnet kan känna igen sig både i texterna och Hurmes fina illustrationer. Jag gillar hur Lundström och Hurme samarbetat, hur Hurme tolkat dikterna på sitt eget sätt och lagt till saker som dikten inte säger, men som känns självklara när en läser.

Det rör sig över årstider och platser, mellan trygghet, osäkerhet och fantasi. Tandkrämen rymmer, leopardlöven flyger genom luften och den första snön singlar ner. Jag gillar böckernas höga, smala format och blandningen av uppslagen som helt täcks av bilder, varvat med mindre detaljbilder. Det känns genomarbetat och väl målgruppsanpassat. Två små pärlor, helt enkelt!

Som snabba leoparder
far björkens blad omkring
De samlar sig i flockar
men jagar ingenting

De lämnar sina grenar
och studsar lätt mot bark
De flyger genom luften
de springer över mark

Som snabba leoparder
med svarta prickars glans
Som snabba leoparder
med höstgult på sin svans


Antal sidor: 32
Förlag: Schildts & Söderström, 2015/2017

13 oktober 2017

Los sueños de la jirafa

(Giraffens drömmar) av Xan López Domínguez

Vad sker? Läser Sofie en bok på ett annat språk än svenska? Ja, det händer inte ofta, och jag tror det är första gången jag läser en bok på spanska. Anledningen är att jag ville bocka av en punkt i kaosutmaningen (läs en bok på ett annat språk i svenska) och i efterhand är en annan anledning att det är kul att prata spanska. Även om jag tyvärr inte underhållit högstadiekunskaperna.


Det här är en väldigt söt bok om en giraff och hennes unge. Ungen är så liten att hon inte ser över det höga gräset. Hon ser stjärnorna och molnen, men inte dem som lever på savannen, så dem får hennes mamma berätta om. Men det är inte alltid så lätt att förstå eller få rätt bild, när en själv inte kan se föremålet. Titta bara på hur zebrorna ser ut när ungen drömmer. Det blir väldigt charmigt! Det strömmar mycket kärlek mellan mor och dotter, och bilderna är fyllda av fantasi och värme. En riktigt fin lite pärla!

Och jag får väl erkänna, jag läste med ett översättningsprogram framför mig. Eftersom det användes ganska mycket förlorade jag väl en del av läsupplevelsen, men tycker ändå det är här en väldigt fin bok. Hoppas någon vill översätta den till svenska, så att fler får mysiga höglässtunder.

Första meningen: La pequeña jirafa es muy bajita aunque se mamá es muy alta.
Antal sidor: 32
Förlag: Edelvives, 2013

10 oktober 2017

Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt

av Gail Honeyman

Eleanor Oliphant lever ett tryggt, inrutat liv. Hon jobbar åtta timmar om dagen, på fredagar köper hon med sig pizza och två flaskor vodka hem. Hon mår bra. Ingenting saknas. Eller jo, allting saknas egentligen. En dag hjälper hon och Raymond - en kille på jobbet - en man som ramlat på gatan. Det blir början till förändring för Eleanor: Hon upplever vänskap och värme och inser att livet kanske har något mer att ge än vad hon trott.

Gail Honeyman debuterar med ett närgående porträtt av en ung kvinna som är rätt nöjd med sitt enkla, välplanerade liv, tills hon får uppleva något helt annat. Eleanors personlighet blir väldigt tydlig genom det korrekta språket, som är välarbetat, humoristiskt och närvarande. Riktigt bra gjort!

Förutom språket har boken sin styrka i att den ger oss några hyfsat överraskande vändningar, och att Eleanor bär på en hemlighet som hon knappt kan reda ut, än mindre prata om. Jag tror det är hemligheten som gör att jag kommer minnas boken. Dessutom finns det mycket tänkvärt kring vänskap, psykisk hälsa, kärlek och relationer till familjemedlemmar. Känslorna duggar tätt, djupa funderingar likaså. Stundtals var boken seg, men Eleanor är en intressant och unik karaktär, och jag är glad att jag fått lära känna henne.

Första meningen: När folk frågar vad jag sysslar med - taxichaufförer och tandhygienister, till exempel - svarar jag att jag jobbar på kontor.
Antal sidor: 411
Förlag: Lind & Co. 2017. Tack för recex!
Originaltitel: Eleanor Oliphant is completely fine, 2017
Översättare: Ylva Mörk

7 oktober 2017

Kaostips, del IV


Det är nu ungefär 2,5 månader kvar på årets upplaga av kaosutmaningen. I mina ambitioner att tipsa er om böcker till alla (förutom de personliga) punkterna, kommer här inlägg nummer fyra. En del punkter har många tips, andra visar mest vilken bok jag läste. Här finns del I, del II och del III.

10. En bok med fler än tre hbtq-personer. Den här kanske var klurig? Jag tänker att Torka aldrig tårar utan handskar kan passa in här. Säkert något av David Levithan, och så den bok jag läste: Saker ingen ser.

11. En bok med något rött på omslaget Kurragömma med kakaduor, Handbok för superhjältar, Vi kom över havet, Anrop från inre rymden och Evas dotter, till exempel.

16. En bok du tycker att alla borde läsa Feminismens ABC, Bibeln (särskilt Nya testamentet), Harry Potter-serien osv.

21. En tegelsten (på över 500 sidor) Harry Potter och Fenixorden (1001 sidor), Genom dina ögon (606 sidor)

26. En klassiker Dikter och fragment

30. En somrig bok jag läste Stenkistan, men kan rekommendera något av Sarah Dessen eller Systrar i jeans-serien

35. En bok vars titel börjar på L Lilla Sticka i landet Lycka

4 oktober 2017

Sanningar om maneter

av Ali Benjamin

Suzys bästa vän Franny är död. Hon drunknade, trots att hon var jättebra på att simma. Av en händelse läser Suzy om irukandjimaneter, och misstänker att det var en av dem som dödade Franny. Men hur ska hon kunna bevisa det? Om hon bevisar att det var så, då måste hon väl vara Frannys bästa vän?

Åh, Suzy! Jag skulle vilja ge henne en stor, varm kram och försöka göra livet lättare för henne. Sanningar om maneter är en bok om sorg, skuld och saknad, om svikande vänner och trevande vänskap, men även om förändringar i tweeniesåldern. 12-åriga Suzy är på väg in i åldern mellan barn och tonåring och allt som kan bli komplicerat om en inte hänger med. Just där kan jag känna igen mig från när jag började högstadiet. Plötsligt börjar vännerna bry sig om utseende, hur de är, vad de gör och säger. Suzy förstår inte det där. Hon lever kvar i den hon är: försjunker lite för mycket i komplicerade tankar, utforskar sådant få i henne ålder skulle göra, och så är hon tyst. För vad tjänar det till att småprata?

Suzy är en väldigt bra karaktär. Efter det som hänt är hon lågmäld och tänker väldigt mycket. Hon rättar sig inte efter vad andra tycker, utan undrar mer över deras beteenden. Hon är verkligen sig själv, även om det ställer till det för henne ibland. Jag gillar att hon får ta plats som huvudrollsinnehavare i en tweeniesbok. Hon hjälper de introverta att känna sig mer välkomna och jag tror hon kan hjälpa andra att bearbeta sorg, för sorg kan se ut på så många olika sätt.

Berättelsen varvar nutid och dåtid på ett smidigt och spännande sätt. Dessutom får vi en hel massa fakta om olika maneter och manetforskare. Ibland var jag rädd att det skulle bli för mycket av det, men det blev det inte. Det stämmer snarare väldigt bra in på Suzy: Det är verkligen hennes bok. Sanningar om maneter får inte toppbetyg av mig, men jag tycker definitivt om den.

Första meningen: Om man tittar tillräckligt länge på en manet ser den till slut ut som ett bultande hjärta.
Antal sidor: 294
Förlag: Lilla Piratförlaget, 2017
Originaltitel: The thing about jellyfish, 2015
Översättare: Cecilia Falk

2 oktober 2017

Månadens bästa: september

Den bästa bok jag läste i september var: Havets djup av Annika Thor. Den får utmärkelsen på grund av att det är välskriven och väldigt aktuell, trots att den utspelar sig på 1940-talet och publicerades för 20 år sedan. Den tar upp viktiga ämnen som flykt, främlingsfientlighet och frågor kring om att höra hemma. Dessutom behandlar den på ett snyggt sätt "tonårsproblem" som verkar vara lika aktuell i alla tider, såsom kärlek, vänskap, att våga stå upp för sig själv och säga nej. Utförligare recension kommer.


Utöver den har jag läst:
* Drömfakulteten - Sara Stridsberg
* Näckrosdammen - Annika Thor
* Allt jag inte sa - Yrsa Walldén
* Sanningar om maneter - Ali Benjamin
* Den nyfikna kattungen - Mickan Thor
* Olle & Bolle är bröder - Charlotta Lannebo och Ellen Ekman
* Har du pms, eller? - Charlie Michaelsen och Jenny Öhrn Segolsson
* Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt - Gail Honeyman
* Lejoparden - Björn Bergenholtz
* Barden Beedles berättelser - J.K. Rowling
* Trollspanarna - Annika Widholm och Jonna Björnstjerna
* Nu ska vi prata!: Leka - Embla Sue Panova, Jessika Linde och Lina Sandquist
* Juan-les-Pins - Sandra Beijer
* Rassel prassel puss - Hanna Lundström och Maija Hurme
* Rassel prassel promenad - Hanna Lundström och Maija Hurme
* Klappsnapparna och skoltjuven - Per Simonsson, Stefan Roos och Lars Rudebjer 

29 september 2017

Harry Potter och Fenixorden

av J.K. Rowling
Detta är del 5 i en serie. Varning för spoilers.

Under sommarlovet innan sitt femte år på Hogwarts riskerar Harry att bli relegerad. Vännerna hör inte av sig och dementorer gästar oväntat Privet Drive, i närvaron av mugglare. Väl tillbaka på Hogwarts förändras det ena efter det andra till något mardrömsliknande, särskilt med tanke på att Harry vet att Voldemort är tillbaka, och ingen tror honom.

Det här är en tjockaste bok jag läst, 1001 sidor landar den på. Tjockleken var en del till att det tog mig fyra månader mellan första och sista sidan (andra delar: det var omläsning och jag hittade en massa nya, intressanta böcker jag ville läsa emellan). Och så är den ganska utdragen, det är så mycket som ska hända! Däremot händer det mycket spännande och mycket känslosamt. Dels spirar kärlek och Harry får nya vänner, han kämpar ännu hårdare för sin sak, dels verkar hans ovänner bli ännu mer irriterande och hemska, och hånen duggar tätt när Harry försöker få trollkarlsvärlden att Voldemort är tillbaka.

Ja, det här kanske inte kommer klassas som någon recension, mest bara bokstips om det är så att du fortfarande inte läst Harry Potter-serien. Gör det i så fall. Jag läser sällan fantasy, men jag har fastnat för Harry. Det är en serie jag i början lånade hem från bibblan i smyg, eftersom mina föräldrar var skeptiska till trollkarlar och en del felvrängt de hört om serien. Här har jag istället funnit en massa härlig, mysig, spännande, läskig, fantasifull magi med massor av bra beskrivningar på Harry Potters värld. När jag läser de här böckerna känns det som jag är med mitt ibland karaktärerna och njuter verkligen av en lässtund med Harry. Den här femte boken är nog inte min favorit, kanske för att den är så tjock, men det händer mycket viktigt. Om du sett filmerna, men inte läst böckerna, tycker jag du borde läsa dem. För då får du mycket mer spännande och omfattande historia.

Det slutgiltiga betyget för alla mina recensioner av Harry Potter-böcker: läs dem!

Första meningen: Sommarens hittills varmaste dag närmade sig sitt slut och en dåsig tystnad vilade över de stora, fyrkantiga husen på Privet Drive.
Antal sidor: 1001
Förlag: Rabén & Sjögren, 2004
Originaltitel: Harry Potter and the Order of the Phoenix, 2003
Översättare: Lena Fries-Gedin

26 september 2017

Näckrosdammen

av Annika Thor
Det här är andra delen i en serie. Om du inte läst En ö i havet varnar jag för spoilers.

Stephanie lämnar Nellie och ön i havet och börjar läroverket i Göteborg. Hon bor inackorderad hos familjen Söderberg, men hur ska det bli att bo i samma hus som Sven? Samtidigt som livet i storstaden blir vardag, väntar Steffi på brev från sina föräldrar i Österrike. Kommer de kunna lämna hemlandet snart

Trots att det är 20 år sedan böckerna om Steffie och Nelli publicerades första gången, är de skrämmande nog lika aktuella idag. Systrarna har tvingats fly undan krig, medan deras föräldrar tvingats stanna kvar. Väl i "trygga" Sverige möter de visserligen förstående människor, men även främlingsfientlighet och de som ser det som ett välgörenhetsprojekt att ta hand om dem. Liksom serier var viktig för 20 år sedan, är den viktigt idag. Dessutom innehåller den tidlösa problem kring vänskap, skola, utanförskap, kärlek, klass och frågor kring att göra rätt och vad som egentligen är rätt. Så bra att de publiceras på nytt, och dessutom med snygga omslag!

Jag lyssnade på ljudboksversionen av Näckrosdammen, och uppskattade det mycket. Visst blev det lite jobbigt när jag hade lust att kasta iväg mobilen pga oförstående och dumma karaktärer, men jag gillar å andra sidan när berättelser lockar fram sådana känslor inom mig. Böckerna vänder sig till 9-12-åringar, men jag tycker de passar äldre också. Böckerna står sig bra för en ny generation läsare, och jag hoppas den får stor spridning i skolor och bland unga idag.

Antal sidor: 243 
Förlag: Bonnier Carlsen, 2017

23 september 2017

Olle & Bolle är bröder

text: Charlotta Lannebo, illustratör: Ellen Ekman

Olle kan många svåra ord. Han gillar att pyssla, bygga och baka. Bolle är en lillebror som ofta vill göra det Olle gör, men som lika ofta förstör det Olle gjort. Varför kan inte Bolle bara göra något annat? I familjen finns även en mamma som försöker få pojkarna att leka och hålla sams, och som ibland måste djupandas för att inte säga eller göra något dumt.

De senaste åren har vi börjat få se en sannare bild av småbarnsfamiljernas hem och vardag. Jag tänker till exempel på Veckan före barnbidraget och När mammas tankar ändrade färg. De perfekta föräldrarna (mammorna) ersätts av en verkligare bild av sådana: nämligen livspusslare som inte alltid orkar med sina älskade barn. Bra och intressant.

Lannebo och Ekmans bok är just en sådan bok. Även om inte mamman verkar ha fullt upp med annat, så ser vi henne kämpa vid flera tillfällen. Hon djupandas, hon går ut på balkongen trots att det är kallt och blaskigt där. Hon försöker med alla möjliga knep för att få bröderna att leka fint och gör inte alltid det som kanske anses som "rätt".

Den största fördelen med den här boken är att den visar många känslor. Den talar på olika plan till både barn (orättvisa, längtan efter att få vara för sig själv/vara med, relation till yngre eller äldre syskon osv) och vuxna (livspussel, bråkande barn, otåliga, självcentrerade barn sov). När detta finns med i samma bok, på samma uppslag, öppnar det upp för samtal mellan läsande förälder och lyssnande/tittande barn. Jag hoppas det kan ska en bättre förståelse för både barn och vuxna, kanske något att återvända till mitt i stundens hetta. "Kommer du ihåg hur Olle/Bolle/mamman kände när det där hände? Så känner jag nu".

Lannebo och Ekman har gjort ett snyggt samarbete, och mer lär det bli, då detta planeras bli en serie.


Första meningen: Det här är Olle.
Antal sidor: 32 
Förlag: Rabén & Sjögren, 2017 (tack för recex)

20 september 2017

Har du pms, eller?

av Charlie Michaelsen och Jenny Öhrn Segolsson

Det är sällan jag tar upp en faktabok. Det händer i princip aldrig att jag sträckläser en faktabok. Nu kanske inte Har du pms, eller? klassas som en ren faktabok, det finns mejl och krönikeliknande berättelser, men oavsett vad: jag har i princip sträckläst den.

Det mesta som står i den här boken borde vara obligatorisk kunskap i högstadiet och ämnet för många forskare. Eftersom det handlar om kvinnokroppen är det dock inte så. Istället lider mängder av kvinnor av pms (premenstruella spänningar) och pmds (premenstuella dysforiskt syndrom) halva sitt fertila liv. Alltså två av fyra veckor per månad! Det är helt sjukt, och värre är det i och med att sjukdomen knappt tas på allvar. Det finns inget quick fix-piller som minskar eller tar bort besvären, istället lider kvinnor av den tabubelagda sjukdomen.

Öhrn Segolsson och Michaelsen har drivit PMS-podden i flera år. I sin bok blandar de mejlkonversationer, fakta, avsnitt om alternativa behandlingar, tips och berättelser från lyssnare, brev till de som berörs av en kvinnas pms med mera. Mejlkonversationerna roade mig inte jättemycket (även om de blev ganska sarkastiskt humoristiska) och behandlingsalternativen skummade jag mest igenom (pga har inte pms). Jag lärde mig mycket om kroppen och snippan. Om jag någon gång får pms blir det här min handbok.

Podd- och författarparet varvar humoristiskt med lättlästa fakta, det är bra och medryckande. Layouten är snygg och lättläst med tydliga rubriker för att lätt hitta vad en söker. För de som kämpar med pms eller pmds tror och hoppas jag dock att den här boken kan hjälpa många drabbade kvinnor. Framför allt hoppas jag att boken ska få spridning till de som kan informera eller göra mer för att hjälpa de drabbade: läkare, forskare, folkbildare, lärare.

Första meningen: "Är det meningen att man ska må såhär dåligt varenda månad", utbrast Charlie sommaren 2015.
Antal sidor: 167
Förlag: Lava förlag, 2017 (tack för recex)

18 september 2017

Barden Beedles berättelser

av J.K. Rowling och Albus Dumbledore

Barden Beedles berättelser får de allra flesta häxor och trollkarlar höra när de är små. Berättelserna har flera hundra år på nacken, men är ändå ständigt aktuella och omtyckta. Visserligen har till exempel vissa trollkarlar censurerat de mugglarvänliga berättelserna, men här återges de sådana de från början skrevs.

Sådant här nörderi kan göra mig lycklig! Det här är alltså en bok från J.K. Rowlings trollkarlsvärld, exklusive Harry Potter. Däremot sägs Hermione Granger ha gjort en nyöversättning från runskrift och Albus Dumbledore kommenterar de fem sagorna och tillför mer historia och anekdoter. I Harry Potter och dödsrelikerna läser Hermione högt från den sista berättelsen, Sagan om de tre bröderna, men annars är berättelserna okända (förutom att Ron nämner någon för mig.

Berättelserna har tydligt fokus på att lära läsaren något. Det kan handla om hur en bör leva, om list, girighet och vad vi sätter vårt fokus på. Dumbledores kommentarer tråkade ut mig ibland, och fick mig att undra: är Dumbledore verkligen så självsäker och självälskande som han verkar? Annars gav de där kommentarerna en del nördig information till en Harry Potterfantast som mig.

Barden Beedles berättelser gav mig en mysig sagostund fylld med magiska bilder (okej, inte magiska, de rör inte ens på sig) som bidrar mycket till stämningen. Här finns något mer för den som saknar Harry Potter-världen eller fortfarande väntar på sitt brev från Hogwarts.
 
Första meningen: Barden Beedles berättelser är en samling historier för unga häxor och trollkarlar.
Antal sidor: 140
Förlag: Rabén & Sjögren, 2017 (tack för recex)
Originaltitel: The Tales of Beedle the Bard, 2008
Översättare: Lena Fries-Gedin, från runskrift av Hermione Granger

16 september 2017

Lejoparden

text och bild: Björn Bergenholtz

Ett kattliknande djur vandrar i det höga gräset på savannen. Den möter elefanter, zebror och giraffer, som frågar vad hen är för något. Kattdjuret vet inte, och de andra djuren vänder ryggen åt hen. Ska det spela så stor roll vem en är? Med tunga steg beger sig djuret till djungeln för att försöka få svar på andras frågor.

Med sina 64, avlånga sidor är det här en gedigen bilderbok som hinner med flera spännande händelser. De bottnar i samhällets aktuella samtalsämne om identitet och föreställningar om äganderätt. Eftersom det handlar om djur blir det på ett sätt lättare att se det absurda i händelserna. När jag tänker efter inser jag dock att det är precis så där det kan vara i samhället.

För lejoparden börjar det med ett identitetssökande, som faktiskt är på de andra djurens initiativ. Lejoparden vet vem hen är, men de andra vill veta vad hen är.
Nej, det var ingen orm.
Det var en ... ett annat djur.
En liten ... någon sorts katt!
Men ingen vanlig katt.
Inte randig som en tiger,
inte svart som en panter,
inte fläckig överallt som en leopard.
Kanske ett lejon? Nej, lejon har inga fläckar alls.
Vad är det här för en?

Det spelar väl ingen roll vad man är för något?
Det hade den lilla katten, eller vad det nu var,
aldrig någonsin tänkt på. Den tänkte mer på att
solen sken så skönt och att det luktade gott i gräset.
När kattdjuret fått reda på att det är en lejopard, väcks intresset hos de flesta. De andra djuren vill se den sällsynta katten, men dessutom kommer den typiska västerländska reaktionen: "vi gör den till vår!". Fotografer, jägare, reportrar och andra nyfikna stormar savannen och verkar tro att de kan göra precis som de vill med lejoparden.

Lejoparden tar upp flera olika intressanta teman, som kan ses på olika nivåer beroende på ålder och tidigare kunskaper. Tillsammans med de fina illustrationerna, som turas om att täcka hela eller delar av sidan, blir det här ett spännande, långt äventyr som lämpar sig bra för högläsning.





Första meningen: Afrikas savann är en plats som ingen annan.
Antal sidor: 64
Förlag:Rabén & Sjögren, 2017 (tack för recex)

14 september 2017

Allt jag inte sa

av Yrsa Walldén

Tänk dig att du flyttar 60 mil hemifrån för att plugga manusskrivning på universitetet. Tänk dig att du möter en fantastisk person och blir så förälskad att du knappt kan tänka på något annat. Tänk dig att en kyss kan vända upp och ner på allt, och tänk dig att en annan händelse kan vända allt åt ett helt annat håll.

Det är något speciellt med böcker där huvudpersonen är någonstans mellan tonåring och vuxen. Dels för att sådana böcker är ovanliga, dels för att den där tonårsosäkerheten förväntas försvinna natten till 20-årsdagen när en klassas som vuxen. Men, jag är 24 och känner mig fortfarande inte helt vuxen. När gymnasiet är slut ställs en ju inför nya frågor: vad gör jag nu? Var ska jag göra det? Dessutom hänger många frågor om kärlek, vänner och identitet med från tonåren.

Den namnlösa huvudpersonen gör något många andra i hennes ålder gör: flyttar (långt) hemifrån för att börja på nytt. Det är läskigt, det väcks nya frågor, men samtidigt är det tillfredsställande att kunna klara sig själv. Dessutom blir hon kär. Otroligt och oåterkalleligt kär i Dena. Så kär att hela boken är skriven i du-form, som om allt är skrivet till Dena. Trots att jag hakade upp mig på formuleringarna flera gånger och egentligen inte gillar det, finns det något väldigt nära och intimt med formen. Läsaren kommer nära huvudpersonens tankar, känslor och funderingar när det gäller Dena, och det är lätt att bli påverkad av huvudpersonens sinnesstämning.

Däri ligger även problemet: det mesta handlar om Dena. Jag hade gärna lärt känna huvudpersonen bättre, alltså vem hon är. För inte är hon ju bara "en som är kär i Dena". Detta, tillsammans med den välkända dramaturgin, gjorde att boken tyvärr inte riktigt tog tag i mig.

Ändå finns det något särskilt med Walldéns svallande kärlekshistoria. Det är svårt att sätta fingret på, men handlar förmodligen om kön. Samtidigt som jag följde berättelsen arbetade min samhällspåverkade hjärna för att identifiera kön på karaktärerna. Eftersom hjärnan inte hittade precis det den ville, började jag så småningom inse att det inte spelar så stor roll. Intressant och viktigt.

Boken är snabbläst tack vare korta kapitel och lättillgängligt, men genomarbetat, språk. Den passar bra för äldre tonåringar eller de som nyligen nått vuxen ålder. 

Första meningen: Klockan är exakt tjugotvå minuter över elva första gången du kysser mig.
Antal sidor: 214
Förlag: Vox by Opal, 2017, tack för recex!

11 september 2017

Kaostips, del III

Hur går det för er med kaosutmaningen? Själv har jag bockat av 31 av 35 punkter (målet var ju 20), och tror jag har böcker på gång för de resterande. Förutom: 12. En bok som kommer som film under 2017 eller 2018. Har ni tips?

Det har blivit dags att återigen tipsa er som är med (och ni andra också) om några böcker jag läst för att pricka av punkter. Det har jag tidigare gjort här och här.

Vi börjar med några böcker från världen. Här är några axplock, om ett tag planerar jag att släppa en sida där jag skriver upp böcker från alla länder jag läst.

4. En bok från Afrika. T.ex. Lila Hibiskus eller Vända hem

5. En bok från Asien. T.ex. Flyga drake, Tusen strålande solar (Afghanistan), Svarta havet (Georgien), Morgon i Jenin (Palestina) eller Simbassängen (Sydkorea)

6. En bok från Amerika. T.ex. Den gula väskan (Brasilien), Jag vill ha min hatt ellerStella - en älva i skogen (Kanada)

7. En bok från Oceanien T.ex. Jellicoe Road eller Fyren mellan haven (Australien)

8. En bok från Europa (inte Sverige) T.ex. Århundradets kärlekssaga, Utrensning (Finland), Om det var krig i Norden (Danmark), Vad är så skört att det bryts när du säger dess namn? (Norge), Löftet (Storbritannien) Ängel i Venedig (Italien), Tom (Portugal)

Avslutningsvis tar vi min paradpunkt:
9. En bok med en tonårig huvudperson Själv läste jag Rimligt lyckade ögonblick, men för att rekommendera tre andra väljer jag: Vi är en, Skärvor av minnen och Jag ger dig solen. Fler tips finns här och lite varstans här på bloggen.


Har ni några tips till kaosutmaningen?

8 september 2017

Jorden runt-tips

Uppmärksamma läsare har sett att det dykt upp en ny flik här ovanför: Jorden runt. Där tänker jag samla böcker jag läst som kommer från andra länder än de, för mig, vanligaste: Sverige, USA och Storbritannien.

Jag är ingen expert på litteratur från andra länder, men jag är nyfiken, och jag tänker att det är en bra drivkraft. Tipsa mig gärna om böcker du tycker jag ska läsa. Du kanske har en pärla från ett land jag inte "besökt"? Som ni ser på kartan nedan (där jag fyllt i vilka länder jag läst böcker ifrån) är det väldigt tomt i Sydamerika. Även Afrika och Sydasien behöver påfyllning.

Hur ser din karta ut?
Create Your Own Map

5 september 2017

Månadens bästa: augusti

Det var svårare än vanligt att välja vilken av de böcker jag läste i augusti, som jag gillade bäst. Gissningen var att någon av de hyllade böcker jag läste skulle toppa: De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru och Vända hem av Yaa Gyasi. Tyvärr fastnade jag aldrig riktigt för någon av dem, trots att jag är glad att jag läst dem. Liksom många andra såg jag fram emot Anna Ahlunds Saker ingen ser, men inte heller den blev en självklar favorit. Trots det blir Saker ingen ser ändå månadens bästa. Den bjöd nämligen in till sträckläsning och har många bra delar att både njuta av och diskutera.


Utöver de nämnda böckerna har jag läst:
* Liv & Lo - fallet med de försvunna föräldrarna - Kari Jacov och Kajsa Lind
* Nina börjar skolan - Emi Gunér och Loka Kanarp
* Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske - Emmy Abrahamsson
* Vad säger räven? - Ylvis och Svein Nyhus
* Harry Potter och Fenixorden - J.K. Rowling
* Los sueños de la jirafa - Xan López Domínguez



2 september 2017

Saker ingen ser

av Anna Ahlund

Tredje terminen på Sibylla allmänestetiska läroverk. Sebastians nyårslöfte är att kyssa någon ny varje månad, Fride ägnar sig nästan bara åt Miriam. Yodit försöker hitta sin plats i gänget medan Johannes tänker på livet och Karin Boye. Aron försöker lyckas med något medan tvillingsystern Linn lyckas med allt.

Detta är en av årets mest hajpade ungdomsböcker. Inte så konstigt, med tanke på hur mycket debuten Du, bara fortfarande hyllas. Tvåor brukar vara svåra för författare att ge ut: ska de leva upp till första boken? Anna Ahlund visar dock på ett skickligt författarskap med kärlek till det skrivna ordet, sina karaktärer och berättelsernas kraft. Hon förtjänar sina översvallande kritikerbetyg.

Liksom i debuten utspelar sig Saker ingen ser i ett samhälle där heteronormen inte finns. Ingen ifrågasätter när en kille kysser en kille eller varför Fride kallas hen. Genom detta ligger Ahlund före sin tid, både i samhället och andra böcker (där de flesta fortfarande är kvar på stadiet "komma ut", vilket ju också behöver finnas). "Genom att skriva fram den här världen hoppas jag att läsare börjar fundera på varför vår värld inte ser ut så här - och vad vi kan göra åt saken", säger Ahlund i ett pressmeddelande.

Saker ingen ser presenterar ett gäng karaktärer vi kommer ganska nära. Det ger ett brett galleri av personligheter och motsatser, vilket gör att det är lätt att hitta delar att känna igen sig i. Det kryssas snyggt mellan de olika personernas tankar och känslor, vilket håller spänningen och bladvändningen vid liv.

Boken utspelar sig under ett år, vilket är tydligt, och därför hinner det hända en hel del. Jag funderade dock på hur det hade blivit om den tajtats ihop, vad gäller tiden. Har längden bara med Sebastians nyårslöfte att göra? Jag känner mig osäker där.

Min första känsla efter att ha läst boken är att de mest har sex. Det finns många genomarbetade sexscener (ovanligt för ungdomsböcker) (de flesta karaktärer verkar dessutom vara "experter", trots att de är så unga). Men det känns som att de som har sex inte pratar så mycket med varandra. Typ lär känna, delar tankar och vardagsberättelser, vilket ställer till problem. Kanske läste jag boken för snabbt och missade bra snack (jo, jag läste flera av dem), men jag tycker det är viktigt att verkligen känna den en ska ha sex med. Jag tror det blir mycket bättre då. Det är ju den mest intima handling en kan vara med om. Inte vill en väl blotta hela sin kropp för vem som helst? Det där gjorde mig tveksam och fundersam.

Annars vill jag säga att jag i princip sträckläste boken. Med korta och välarbetade stycken blir det lätt så. De 200 första sidorna på en dag, sedan gick det lite segare, men de sista 150 sidorna bara rann förbi. Jag sögs in i berättelsen, var bland karaktärerna (men blev dissad en del när det hoppade flera dagar (ibland veckor) framåt) och tyckte om den kärleksfulla stämningen. Jag gillar även att det smygs in boktips. Och då är det inte bara dammiga gamla klassiker, utan nyare jag kan relatera till, till exempel Jag ger dig solen och Harry Potter. Roligt!

Jag gillar även de feministiska inslagen. Till exempel att sexscenerna inte handlar enbart om att killen ska ha det skönt. Som tidig tonåring läste jag några ungdomsböcker som gav mig intrycket att det inte var särskilt skönt med sex för tjejer (väldigt konstigt minne! Minns inte riktigt vad jag läste, men det var den tidens utgivning). I Saker ingen ser tar tjejerna för sig, liksom killarna. Stereotyperna är svaga, ibland inte ens befintliga, vilket känns fräscht och målinriktat.

Ahlund har en tydlig längtan och framåtanda. Det märks att hon älskar det hon gör, och blir en inspirationskälla för många. Personligen gillar jag Du, bara, bättre, men tror att även Saker ingen ser blir topplisteplacerad. Och det förtjänar Ahlund.

Första meningen: Kyrkklockorna dundrar genom natten, himlavalvet är högt, och Sebastian ska just få årets första kyss.
Antal sidor: 413 
Förlag: rabén & sjögren, 2017, tack för recex

30 augusti 2017

Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske

av Emmy Abrahamsson

Julia har en katt och är engelsklärare i Wien. Hennes liv är rätt händelselöst, men det trivs hon bra med. Så en kväll sätter sig en man bredvid henne på en parkbänk. Kärlek uppstår. Trots att Julia får reda på att de är och tänker rätt olika, och att han bor i en buske.

Efter att ha läst ett par tveksamma recensioner hade jag inte tänkt läsa Abrahamssons första bok för vuxna. När jag hittade den billigt på loppis och var i behov av något lättläst (mellan Vända hem och De kommer att drunkna i sina mödrars tårar), fick den dock följa med hem.

Med mycket humor och ironi berättar Abrahamsson en dråplig berättelse med sköna, icke tillrättalagda karaktärer. Humorn går inte riktigt hem hos mig (redan bokens första mening gjorde mig lite trött) (fast ibland småfnissade jag lite inombords), men bokens lättlästhet, feel good och "enkla" bekymmer passade mig bra efter två tyngre böcker. Jag gillar Julias tråkighet och impulsivitet, kärlekshistorien är lite ovanlig, men samtidigt uppfriskande. Kan en bli ihop med någon som inte har utbildning, jobb eller ens någonstans att bo? Det komplicerar en del i dejtandet, men blir en bra twist i boken. Överlag får den inget toppbetyg av mig, men om du är på jakt efter någon lättläst mellanbok, eller vill läsa feel good, duger den här finfint.

Första meningen: "Jag älskar kuk!", säger kvinnan glatt.
Antal sidor: 218 
Förlag: Månpocket (Albert Bonnier), 2016

27 augusti 2017

Vända hem

av Yaa Gyasi

Det börjar med Effia och Esi, två halvsystrar som växer upp utan att veta om varandra. En av dem blir bortgift med en engelsk guvernör, den andra säljs som slav i Amerika. Därefter får vi ta del av berättelser från kommande generationer, från 1700-talates slut fram till idag. Genom slavhandel, kolonialism, bomullsplantage, inbördeskrig och jazz.

Den här boken innehåller delar av 14 människors livshistorier. Alla kommer från samma släkt, men deras liv ser olika ut. Varannan historia kommer från släktledet som utgår från Effia, de andra från Esi. Hade det inte funnits en släkttavla på ett av de första bladen, hade jag blivit ännu mer förvirrad än vad jag vissa stunder var. När jag väl mindes hur moderns/faderns historia slutade, och har kommit in i deras sons/dotters liv, är det dags att byta familjesida och lära känna nya barn och relationer. För mig blev det ganska rörigt. Men, liksom många andra böcker, behövde den här mycket tid av mig som läsare, mycket sammanhängande tid. Och det kunde jag tyvärr inte ge den i början. De sista släktberättelserna läste jag i snabbare tempo, och fick med mig betydligt mer än när jag läste lite i taget.

Under de sista hundra sidorna kunde jag sätta mig in mer i berättelserna och vad de egentligen ville säga mig. De berättar om en konstig, ovärdig människosyn (vad gäller kvinnor, men även män), om orättvis hierarki, om olycklig kärlek, att bli bortgift för pengars eller makts skull. Det är väldigt intressant, Gyasi har gjort ett gediget arbete när hon samlat fakta och personporträtt från över 200 år. Det är riktigt spännande och frustrerande. Hon skriver på ett medryckande sätt och är duktig på att lämna cliffhangers. Många gånger hade jag visserligen velat läsa mer om vissa personer, men jag gissar att det finns andra böcker som fokuserar på en kortare tid. Här bjuder Gyasi på en svindlande släktkrönika som visar hur olika liv kan bli, beroende på vilka förutsättningar vi växer upp med. Och det är viktiga tankar och erfarenheter hon delar med sig av. Det är svårt att förstå hur en människa kan värderas högre än en annan, samtidigt som det många gånger är ganska lätt att se något liknande i vårt samhälle.

Om du har tid att lägga lite längre, sammanhängande läspass på en bok, kan jag rekommendera den här. Om du hellre läser lite i taget kan du kanske skriva en kort sammanfattning efter varje utläst kapitel, för att minnas vad som hände. Det hade säkert hjälpt mig till en bättre läsförståelse.

Första meningen: Samma natt som Effia Otcher föddes in i Fantelands dunkla hetta rasade en brand i skogen strax utanför hennes fars by.
Antal sidor: 366 
Förlag: Norstedts, 2017
Originaltitel: Homegoing, 2016
Översättare: Inger Johansson

24 augusti 2017

En annan historia

redaktör: Lina Thomsgård

När Ebba Witt-Brattström och Ann-Sofie Ohlander granskade de fyra vanligaste läroböckerna i historia för grundskolan, hittade de 62 namngivna kvinnor, och 930 män. Det är en av anledningarna till att Lina Thomsgård började kontakta människor i Sverige, och bad dem skriva om en kvinna som satt avtryck i historien. Resultatet blev 51 porträtt från de senaste århundradena.

Med 51 olika skribenter finns en bredd vad gäller texter, utformning och sätt. En del krönikor håller sig till fakta, andra väver in känslor, åsikter eller egna erfarenheter. Som sig bör gillar jag vissa texter bättre än andra, men överlag känns det genomarbetat, seriöst och gediget. Kvinnorna som omskrivs är olika och levde under olika årtionden, vilket ger ännu mer bredd. Alla slet de med olika normer, föreställningar och kamper för att nå dit de ville. Det märks att skribenterna skriver om någon/något de brinner för, vilket smittar av sig. Jag hittade många, för mig okända, intressanta kvinnor att läsa om, vilket kändes uppiggande.

Layouten är smidig med plats för en illustrerad bild av kvinnan i fråga, citat, bilder, fotografier med mera. Överskriften ger oss namn och en kort sammanfattning av hur kvinnan var eller vad hon gjorde.

Ännu ett plus med boken är att flera olika nationaliteter finns representerade. Förutom många svenskar finns det kvinnor från Grekland, Italien, Sri Lanka, Iran och Frankrike, och säkert några jag missat.

För någon månad sedan skrev jag om Feminismens ABC, med korta fakta om en kvinna för varje bokstav i alfabetet. Trots det ser jag (nog?) bara nya kvinnor i denna bok. Och det är väl klart, om det finns 930 män som är värda att skriva om, borde det ju finnas minst lika många intressanta kvinnor. Jag hoppas någon av de här böckerna får ta plats i undervisningen i skolan, eftersom elever annars missar en hel del viktigt i historien. Till exempel den där avgörande detaljen att det fanns kvinnor som var och gjorde även förr i tiden.

Första meningen: För mig började allt med Aina Cederblom.
Antal sidor: 195
Förlag: Volante, 2017

21 augusti 2017

Efter sommar-enkät

De flesta återgår nu till vardagen med skola, jobb eller annat. Jag har knåpat ihop en enkät såhär mellan sommarlov och höst. Svara gärna ni med, på er egen blogg (länka gärna!) eller i en kommentar.

Hur blev din lässommar?
Den blev bra! Jag har läst lite olika sorters böcker: romaner, en diktsamling, deckare och några barnböcker.

Läste du det du hade tänk? Mer eller mindre?
Jag hade en orimlig läshög inför sommaren, och det visste jag. Men hellre för många än för få! Jag hann inte med alla böcker jag tänkt läsa, men hann med andra från läslistan, så jag är nöjd.

Vilken var den bästa boken du läste?
Fyren mellan haven eller Springfloden.

Någon bok som blev en besvikelse?
Jag avslutade aldrig Det andra könet. Jag tröttnade när hon började snacka om växters ursprungskön, eller vad det nu var. Men någon gång ska jag fortsätta läsa, och då hoppa till de mer intressanta kapitlen.

Någon bok du inte hann läsa, som du tänker ta tag i snart?
Öppnas i händelse av min död köpte jag på loppis innan sommaren, den vill jag nog läsa i höst.

Har du införskaffat några böcker inför hösten?
Jag har börjat köpa kurslitteratur, eftersom jag ska börja plugga. Annars blir det bibblan som får leverera mina böcker.

Vad ser du fram emot i bokväg i höst?
Jag har dålig koll på höstens utgivning, eftersom jag börjat "läsa ikapp" en massa vuxenlitteratur jag missat. Men jag ser fram emot Anna Ahlunds Saker ingen ser.

Något annat du ser fram emot i höst?
Jag ska snart börja plugga, det blir spännande!

19 augusti 2017

Grafisk roman om internet och sexuellt ofredande

För drygt fem år sedan skrev jag om Sofia Malmbergs Elin under havet. När jag flyttade om mina böcker i veckan fick jag syn på boken igen, och tänkte att den fortfarande är otroligt aktuell.

Kort om handlingen:
När Elin söker efter en kampsportsklubb i staden får hon kontakt med tränaren André. Han erbjuder henne att komma och titta på lokalerna och träningscentret, och ser genast vad hon behöver. Han ser henne verkligen, till skillnad från mamma och de flesta i skolan. När Elin kommer för att testa hans speciella träningsform har han dock helt andra avsikter.
Det handlar alltså om att via nätet få kontakt med människor som utger sig för att vara andra än de är, och som utsätter en för sexuella handlingar. Det handlar om en ung tjej som inte känner sig tillräcklig och som söker kärlek. Men finner den på fel sätt. En grafisk roman med ett otroligt viktigt ämne, som jag tror kan vara ett bra diskussionsunderlag i klasser eller om en vill snacka om det här med sina eller andras barn. För snacka och lyssna, det borde vi göra mer!

En utförligare recension finns här.

16 augusti 2017

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar

av Johannes Anyuru

Tre individer kliver in i en bokhandel, avlossar ett skott och tar besökarna som gisslan. De har svurit trohet till terrorgruppen Daesh och ska nu utföra sitt uppdrag. Plötsligt känner en av individerna, hon som filmer, att de är på fel ställe. De ska inte vara där. Ett par år senare ger samma kvinna, nu på en rättspsykiatrisk klinik, en sällsam historia till en besökande författare. Hon menar att hon är från framtiden.

Jag har tydligen inte hängt med i hajpen kring den här boken, men när min syster berättade att hon hade köplats 190 på bibblan i Göteborg, tänkte jag att den skulle vara läsvärd. Jag behövde inte köa alls på mitt bibliotek, utan fick snabbt denna sällsamma berättelse i min hand.

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar publicerades ett par månader innan terrorattacken på Drottninggatan i Stockholm, och det kanske var det som gjorde att den fick sitt uppsving. Boken beskriver en terrorattack och delvis händelserna bakom denna, men även om hur det kan bli om svenska, rasistiska värderingar får grepp om de styrande människorna. Det är hemskt att läsa om den framtidsskildring kvinnan ger, med främlingsfientlighet som gått alldeles för långt och samtidigt skräcken i att detta skulle kunna bli verklighet. Jag tror Anyuru gör något väldigt viktigt när han spekulerar i hur det skulle kunna bli om vi inte jobbar för att stoppa hatet mot de som inte är som "vi".

Boken har två berättare: kvinnan och författaren. Ibland är det lite svårt att hänga med, eftersom berättelsen hoppar i tiden och det är svårt att veta vad som hänt och vad som kommer eller inte kommer att hända. När jag läste saktare följde jag dock med bättre i karaktärernas tankegångar och fick en välskriven, intressant men hemsk läsupplevelse.

Anyuru är verkligen skicklig i sitt språk. Något uppiggande är att han skriver "en" istället för "man" (eftersom inte alla är män). Tyvärr är det inte konsekvent i slutet, men överlag var det lättare att läsa när inte allt handlade om män (man).

Jag tror det här blir en topp 10-bok för 2017. Lite komplicerad i vissa passager, men absolut läsvärd. Framför allt för att kunna se tecken på radikaliserande mot "andra" människor, och för att kunna stoppa det.

Första meningen: Nu kommer en vind.
Antal sidor: 300
Förlag: Norstedts, 2017

14 augusti 2017

Tre nya

De här tre böckerna har hittat hem till mig den senaste veckan.
* Hur man förälskar sig  en man som bor i en buske och Drömfakulteten köpte jag på second hand. Den första fick följa med hem för att jag gillade författarens debut, Min pappa är snäll och min mamma är utlänning. Dessutom verkar den vara rätt lättläst.
* Drömfakulteten köpte jag för att jag spanat in den på den feministiska kanon, verkar intressant. 
* Det blå mellan himmel och hav köpte jag med ett presentkort jag fick av mina kollegor när jag fyllde år i våras. Jag gillade Morgon i Jenin, och hoppas att författaren är minst lika bra i denna bok.

Någon som läst? Vilken ska jag börja med?

12 augusti 2017

Springfloden

av Cilla och Rolf Börjlind

Inför sommarlovet får Olivia Rönning en frivillig uppgift från polishögskolan: hon ska läsa igenom ett gammal ouppklarat fall och se om hon kan komma på om det hade kunnat lösas annorlunda med dagens metoder. Hon fastnar snabbt för fallet och kan inte låta bli att ta reda på mer om mordet på Nordkoster för över 20 år sedan. Hon ska bara försöka ta reda på utredaren Tom Stilton, som verkar vara försvunnen.

När min svärmor fick höra att jag och min man skulle till Kosteröarna i sommar, skickade hon med mig Springfloden. Jag hade inte hört så mycket om den tidigare, men har hittat ett nytt favoritförfattarpar!

Börjlinds skriver lockande och intressant och är otroligt skickliga på att lägga ut och väva ihop trådar. Dessutom har de ett brett persongalleri med många intressanta karaktärer och relationer. För en del tror jag kan det bli rörigt när berättelsen växlar mycket mellan olika händelser och personer, och när det kommer ofta nya karaktärer. Jag kände mig ibland lite trött när jag insåg att en ny person gjorde entré, men den känslan la sig snabbt när jag fick ett sammanhang. Händelsebytet gör att berättelsen blir mer spännande och ökar chanserna för sträckläsning, "jag ska bara läsa ett stycke till...". Sånt gillar jag!

Jag gillade att följa en ung polisstudent, hennes naivitet och oerfarenhet, men även hennes nya sätt att tänka, till skillnad från de poliser hon möter. Hon både lär och lär sig, och hennes utveckling blir en intressant del av boken. Jag ser fram emot att se tv-serien och sedan läsa de kommande böckerna (som just nu är tre) i serien.

Första meningen: Nivåskillnaden mellan ebb och flod är normalt fem till tio centimeter vid Hasslevikarna på Nordkoster, utom när det ä springflod.
Antal sidor: 442
Förlag: Norstedts, pocket 2014

10 augusti 2017

Grejen med substantiv och pronomen

av Sara Lövestam

Det där med grammatik. Ibland är det riktigt svårt, särskilt när reglerna verkar bråka med sig själva. I uppföljaren till Grejen med verb guidar Lövestam oss med finess och fyndiga exempel genom substantiv och pronomen på samma humoristiskt lärorika sätt.

Mina minnen av grammatiklektionerna i mellanstadiet var att vi klippte och klistrade mycket, så att våra grammatikhandböcker skulle bli snygga. Sedan skrev vi av det läraren skrivit på tavlan och gick vidare till nästa lektion. Fastnade något mer än fingrarna i limmet? Tveksamt. Efter det minns jag knappt några fler grammatiklektioner. Tänk om jag haft Sara Lövestam till grammatiklärare! Då hade jag förmodligen varit expert.

Det här är, vilket Lövestam skriver, inte riktigt en faktabok. Ställs det för höga krav för att det ska få vara en sådan? Jag vet inte, men den här sortens böcker är definitiv mycket roligare att läsa än dammiga gamla faktaböcker. Visserligen tror jag en del förkunskap vore på sin plats för att till fullo kunna ta till sig och tycka om boken. En svensklärare skulle till exempel älska, tror jag. Men även jag uppskattar den. En del går över huvudet på mig, men jag slukade ändå boken. Låt mig dela några anledningar:

1. Lövestam är sfi-lärare och har därför på riktigt förstått hur svårt det kan vara att lära sig svensk grammatik. Erfarenheterna från sina lektioner tillför något viktigt i den här boken, och blir till roliga dialoger som lär på ett bra sätt. Läs mer på sida 147-153

2. Lövestam för en liten debatt om ordet "hen". Hon låter bland annat två motstridiga sjöhästar diskutera, och kommer slutligen fram till att all ilska över ordet "hen" beror på att:
Människor är arga över att någon brutit sig in i en sluten ordklass, men de vet inte att det är därför de är arga.                               sida 104-105

 3. Sist men inte minst: fotnoterna. Enligt Lövestam får vi "800% av rekommenderat dagligt intag av fotnoter", och det lyfter bokens humornivå ytterligare några snepp.

Underhållande, lärorikt, tankeväckande. Rekommenderas till språknördar och de som vill försöka briljera inför språkpoliser eller på släktmiddagar.

Första meningen: Det var väl det jag visste: Svenska folket älskar grammatik. 
Antal sidor: 163
Förlag: Piratförlaget, 2017

7 augusti 2017

Dokumentärtips: Grupp 8

Under sommaren är jag, som ni säkert har koll på, men i en feministisk läsutmaning. Därför tänkte jag tipsa om en dokumentär från P3 som handlar om Grupp 8. Grupp 8 var ett gäng kvinnor som i slutet av 60-talet tröttnade på att tvingas gå som hemmafruar, trots att de hade utbildning och ville jobba. De kämpade därför för daghem och mot ofrivilliga deltidsjobb. De krävde fri abort och större plats för kvinnor.
I början av 70-talet tjänar 75 procent av Sveriges kvinnor mindre än 150 tusen kronor om året, i dagens penningvärde. Samtidigt kommer det för första gången ut en mängd utbildade kvinnor på arbetsmarknaden bara för att upptäcka att samhället är organiserat för den arbetande mannen med hemmafru. (källa)

Så här säger Eva Hökeberg (tidigare redaktör för tidningen Idun) i dokumentären:
Därför har vi nu 1974 en, livligare än nånsin, könsrollsdebatt, med samma krav, samma argument som eldat oss och ältats sen sådär 100 år. Det kan kännas lite tröttsamt för en kvinna av äldre årgång, man skulle önska att dagens unga kvinnor skulle slippa detta tragglande, men det får de inte. Mycket återstår på vägen till befrielsen. Den lär visserligen enligt Stockholms stadsteater just nu vara nära. "Jösses flickor" om så väl vore.
Här har vi en inspirerande och upplysande dokumentär om en rad händelser som revolutionerade livet för många kvinnor på sin tid, och som påverkar oss än idag. Men, det finns mer att göra, och med denna dokumentär i lurarna tror jag vi tillsammans vågar och kan göra mer. Väl värd en lyssning!




* Jösses flickor - befrielsen är nära! är en teaterpjäs av Suzanne Osten och Margareta Garpe

4 augusti 2017

Barabbas

av Pär Lagerkvist

Barabbas står och ser upp mot korsen. Där hänger han som kallas Guds son, istället för Barabbas. Barabbas blev frigiven, men vem är egentligen den där mannen som hänger där istället för honom? Hela Barabbas liv blir ett evigt sökande och grubblande, och ingen verkar vilja finnas vid hans sida.

Jag har läst texterna om Jesu korsfästelse och händelserna därikring många gånger. Därför var det intressant att läsa ur någon annans "synvinkel", trots att detta är en fiktiv bok (som dock bygger en hel del på Bibelns händelser). Till skillnad från huvudpersonen tror jag att den man som hängdes på korset istället för Barabbas är Messias, men jag kan ändå känna igen mig i tvivlet och alla frågor. Trots att boken publicerades första gången för nästan 70 år sedan, känns den därmed aktuell även idag. Vi är många som söker, letar och grubblar. I Barabbas finns många funderingar att stämma in i.

Språket är något åldrat, vilket störde min läsrytm i början. Det handlar om vissa ord och vissa meningsbyggnader. Utöver det skriver Lagerkvist målande och intressant. Han visar flera personers perspektiv, trots att det bara är Barabbas som nämns vid namn. Jag ifrågasätter en del av det Lagerkvist skriver, men det är ändå intressant att läsa andra synvinklar. Jag är egentligen skeptisk till gamla Nobelpristagare och så kallade klassiker, men överraskande nog gillade jag den här boken.

Första meningen: Alla vet hur de hände där på korsen och vilka som stod samlade omkring honom, Maria hans moder och Maria från Magdala, Veronika och Simon från Cyrkene, som bar korset, och Josef från Arimatea, han som svepte honom.
Antal sidor: 165
Förlag: Brombergs, 2016 (original 1950)

2 augusti 2017

Månadens bästa: juli

Den bästa bok jag läste i juli var Fyren mellan haven av M.L. Stedman.

Utöver den har jag läst
*Mamman och den lilla draken - Sofi Poulsen och Nicolas Križan
* Århundradets kärlekssaga - Märta Tikkanen
* Om godhet - Desmond Tutu och Mpho Tutu
* Barabbas - Pär Lagerkvist
* Stenkistan - Annika Widholm och Lucas Svedberg
* Lila hibiskus - Chimamanda Ngozi Adichie
* Grejen med substantiv och pronomen - Sara Lövestam
* Handbok för superhjältar - Elias och Agnes Våhlund
* Springfloden - Cilla och Rolf Börjlind
* Pojken och himlen - Sofia Hedman och Emelie Gårdeler




Temaläsningen bad oss färdas jorden runt på en månad. Jag har besökt Australien (Fyren mellan haven), Finland (Århundradets kärlekssaga), Nigeria (Lila hibiskus) och tack vare porträtten i En annan historia:
* Storbritannien - Ada Lovelace
* Italien - Artemisia Gentileschi
* Grekland - Aspasia
* Sri Lanka - Sirimavo Bandaranaike
* Iran - Googoosh
* Frankrike - Germaine de Staël

Jag har inte lyckats ta mig runt hela jorden, men till betydligt fler länder än vad det brukar bli. I augusti ska vi läsa inspiration och passion. Lite klurigt tema, men ska nog få till något där också.


Vilken bok blev din favorit i juli?

31 juli 2017

Handbok för superhjältar

av Elias och Agnes Våhlund

Lisa flyttar till sin mormor när Lisas mamma ska jobba utomlands några månader. Lisa vantrivs i den nya skolan. Varje dag när hon ska gå hem blir hon jagad och retad av ett gäng killar. En eftermiddag tar hon skydd på biblioteket och hittar en bok som det verkar lysa om. En handbok för superhjältar.

Den här boken är layoutad på ett sätt som påminner om ett seriealbum, det finns inga pratbubblor, men texten är  inlagd i rutor som placeras på olika ställen på sidan. Det känns fräscht och jag tror det kan locka många, även de som inte har läsning som favoritsysselsättning.

Men det är inte bara layouten som lockar, utan även storyn. Vilken 9-åring (eller 24-åring, som jag), skulle inte vilja hitta en handbok med superhjältekrafter, som dessutom beskriver hur du kan lära dig de där speciella kunskaperna? Flyga, smyga, prata med djur... Här går fantasin igång och drar in mig i storyn så att jag får del av den magi och spänning som Lisa omges av. Paret Våhlund har bäddat för sträckläsning!

Jag gillar att superhjälteboken har många framträdande kvinnliga karaktärer. Dels Lisa, den mobbade tjejen som bestämmer sig för att inte låta sig slås ner, men även mormodern och hennes syster som pushar Lisa, mer eller mindre medvetet. Det var inte förrän jag funderade över boken i efterhand som jag kom fram till att de enda killar som presenteras är antagonisterna.

Sätt den här boken i händerna på någon som älskar eller borde lära sig att älska att läsa. Här finns vardag, äventyr, ett vanligt barn med smittande beslutsamhet och kämpaglöd, och spänning för en härlig läsupplevelse. Om du, liksom jag, fastnar för Lisa, kan du se fram emot ytterligare tre böcker i serien, varav nästa kommer redan i oktober. Perfekt!

Första meningen: Du kan fly från dina fiender.
Antal sidor: 87
Förlag: Rabén & Sjögren, 2017

28 juli 2017

Lila hibiskus

av Chimamanda Ngozi Adichie

Kambilis pappa tror att han ger sina barn en god uppfostran, men har egentligen helt förvridna föreställningar om gott och ont. I undangömda tankar och vrår funderar Kambili över pappans slag och metoder. Det är vad hon är uppvuxen med, men det kanske inte är rätt? Å andra sidan verkar alla utanför hemmet älska honom.

Min mest använda känsla medan jag läste den här boken var troligtvis frustration. Jag blev så arg på pappans uppfostran att jag ville kasta iväg boken. Ibland ville jag inte fortsätta läsa, men jag är glad att jag gjorde det. Alla de där känslorna Adichie rörde upp i mig genom sin hemska, viktiga, verklighetstrogna och välskrivna berättelse, tyder på att hon är en riktigt bra författare.

Jag funderade en del kring Kambili, som inte säger så mycket, trots att hon är bokens berättare. Hon är en tillbakadragen flicka, säger inte så mycket, vilket blir en kontrast när hon möter sina öppna kusiner. Den här introverta personligheten får sällan plats i samhället, så det kändes fint att läsa om den hos Kambili, även om det blir jobbigt för henne.

Boken behandlar förtryck på flera plan: mot människor, deras kroppar, religion, personlighet och så vidare. Många gånger kändes det hopplöst, frustrerande, jobbigt och hemskt, men bland sprickorna kan ljuset lysa igenom. Jag är lyckligt lottad, och kanske kan den här boken hjälpa mig att hjälpa andra. Den här boken är jobbig att läsa, men trots det väldigt läsvärd.

Första meningen: Allt började gå i bitar hemma hos oss när min bror Jaja inte gick till nattvarden och Papa kastade sin tunga mässbok tvärsöver rummet och slog sönder figurinerna i étagèren.
Antal sidor: 277 
Förlag: Albert Bonniers förlag, 2010
Originaltitel: Purple Hibiscus, 2003
Översättare: Ragnar Strömberg

25 juli 2017

Fyren mellan haven

av M.L. Stedman

Efter många år i krig tar Tom tjänsten som fyrvaktare på en liten ö många mil från Australiens fastland. Efter något år får han sällskap av frun Isabel. De är med om tre missfall innan ett under händer: en båt med en död man och ett spädbarn flyter i land på ön. Isabel kräver att Tom inte ska rapportera det, och trots att det är ett lagbrott och skamligt för en fyrvaktare, skriver han inget om det i loggboken. De tar barnet till sitt, men samvetet gnager och när de återvänder till fastlandet på permission får deras beslut stora konsekvenser.

Den här boken har dykt upp i många av mina flöden, och varnat om gråtfloder. Det är sällan jag gråter eller skrattar när jag läser, men den här boken fick mig ändå berörd. Det är hjärtslitande att läsa om en moder som förlorat sitt barn, och om barnet som växer upp långt ifrån sina biologiska föräldrar, men som tror att hon har dem precis framför sig. Vad är rätt och vad är fel? Hur hade jag reagerat i de olika karaktärernas situationer? Vad hade jag gjort? Stedman lyckas förmedla många av de känslor karaktärerna måste känna, och det uppskattar jag.

Boken utspelar sig under många år och rymmer många svåra funderingar och beslut. Den låter läsaren vara med där det händer och lämnar inga jobbiga cliffhangers. Den är däremot inte helt förutsägbar, utan svänger en hel del. Ett riktigt bra berättande, fylld med kärlek till havet, fyren, barnet och föräldrar, men även avsky mot detsamma. Turbulent och tilldragande, en riktigt bra bok. 

Första meningen: Dagen för miraklet satt Isabel på knä vid kanten av klippan vid det lilla, nytillverkade korset av drivved.
Antal sidor: 378
Förlag: Massolit förlag, 2014
Originaltitel: The Light Between Oceans, 2012
Översättare: Katarina Falk

22 juli 2017

Om godhet

av Desmond Tutu och Mpho Tutu

Vid många nyhetsuppdateringar kan det vara svårt att tro att världen rymmer någon godhet över huvud taget. Jag tror att många kan känna igen sig i nedstämdhet och miljoner frågor om "varför". Finns det något hopp för mänskligheten? Ja, det gör det.

Mpho Tutu är präst i USA och har bland annat jobbat med flyktingar och utsatta barn. Hennes pappa Desmond Tutu har fått ta emot Nobels fredspris och ledde Sanningskommissionen efter apartheidregimens fall i Sydafrika. Som svarta rättvisekämpar i ett apartheidstyrt Sydafrika har de varit med om otroligt mycket. De har sett hemska konsekvenser av det rasistiska tänkandet, men även hoppfulla handlingar som hjälpt människor från botten till ett värdigt liv. De (eller är det mest Desmond?) delar frikostigt med sig av sina erfarenheter och kopplar det till en slags undervisning om hur vi kan leva godhet i en värld med så mycket elände. De menar nämligen att godheten är nedlagd i varje människa, att det är vår grundinställning.
I grunden är vi goda. När man tänker efter är det det vi är i vårt innersta väsen. Varför blir vi annars så upprörda över det som är orätt? När vi hör berättas om en gräslig handling blir vi förfärade. Är inte det ett oerhört påstående om oss? Det som är ont och orätt är avvikelser. Om det orätta var normen skulle det inte vara nyhetsstoff. Våra nyhetssändningar skulle inte toppas med de senaste exemplen på mord och misshandel, eftersom sådant skulle vara vanliga. Men mord och misshandeln är inte normen. Normen är godhet.                         s. 15
(Här finns ett annat citat från boken.)

Boken är både uppmuntrande, inspirerande och utmanande, och lämnar mig berörd flera gånger. Jag tror fler skulle behöva läsa denna, eller en liknande, bok, så att vi tillsammans kan kämpa med godhet i vår värld. Varje människas försök kan leda någonstans.

Språket är lättillgängligt, och även om en viss kunskap om apartheidsystemet och några blickar i Bibeln kan underlätta läsningen, tycker jag ändå de håller en bra nivå.

Första meningen: Jag talar inför åhörare över hela världen, och jag får ofta samma frågor: "Hur kan du vara så uppfylld av glädje?" "Hur gör du för att fortsätta att tro på människor när du ser så mycket orättvisa, grymhet och förtryck?" "Hur kan du vara så säker på att världen kommer att bli bättre?"
Antal sidor: 211
Förlag: Libris, pocket 2010
Originaltitel: Made for Goodness, 2010
Översättare: Maria Store

19 juli 2017

Stenkistan

text: Annika Widholm, illustrationer: Lucas Svedberg

En sommarlovsdag hittar Lucas en dödskalle i en stengrop i skogen. Han blir genast nyfiken och försöker ta reda på mer. Vem kan den ha tillhört? Kanske den konstiga jägaren eller flickan som försvann spårlöst i skogen för många år sedan? Under sina efterforskningar funderar Lucas en del på kärlek, är han kär i Felicia, eller kanske kompisen Jenna?

Lov, bad, vänner, kärlek och mystik. Enligt mig är det rätt ingredienser för bra sommarlovsläsning, och Stenkistan har allt det där. Jag läste den här boken på en eftermiddag, eftersom jag, precis som Lucas, fastnade för mysteriet om dödskallen. De olika spåren han följer medför spännande historier om människor många år tillbaka. Jag gillar att flera vuxna karaktärer får ta plats, till exempel Lucas mormor och andra som hjälper, och skrämmer, honom. Det ger boken ett djup och både fina och otäcka känslor.

Författaren hade kunnat lägga mer tid och arbete på de delar då Lucas funderar på kärlek. Det känns tråkigt stereotypt att hans "problem" är att han har två tjejer att välja mellan, och att han verkar leka med den enas känslor när han väljer den andra.

Överlag tycker jag, som jag skrev i början, att det är här en bra, spännande sommarlovsbok. Trots att Lucas är 13 år, tycker jag den passar till lite yngre, kanske 9-12-åringar, ungefär.

Första meningen: Lukas hittade dödskallen av en slump.
Antal sidor: 138 
Förlag: Hegas, 2017

16 juli 2017

Århundradets kärlekssaga

av Märta Tikkanen

Hur mycket kan kärleken tåla? Hur många gånger bör en stanna kvar, trots att ens partner gör så många fel? En poesiroman om att vara medberoende och gång på gång lita på partnerns ord om evig kärlek, trots alla svek, om att bygga upp ett skydd mot allt elände, att stå ut och hitta de fria stunderna i vardagen, även om de blir mitt i natten.

Århundrades kärlekssaga är en ärlig, feministisk bok som ger ord åt alla de kvinnor som levt och lever med en man som verkar mer beroende av alkohol än familjen, som inte tar sitt ansvar, men ställer höga krav på andra i omgivningen, som lever ett dubbelliv, men även om kvinnor emellan. Tikkanen har själv levt med en alkoholberoende man, och därför känns det ärligt, relevant och framför allt viktigt än idag. Hon gömmer inga fula sanningar, de kommer istället fram på ett, ibland otäckt, sätt i mellanrummen som blir då boken är skriven i diktform.

Det är sällan vi rekommenderas läsa en en diktsamling från pärm till pärm, men i det här fallet kan jag göra det. Det finns ett visst handlingsförlopp, och jag slukade boken på några timmar.
Föraktat kvinnor, du?
Aldrig i världen
har du hört nånting
så absurt

Du som alltid
bara har uppskattat
alla kvinnor
du haft
att ja, göra med

Föraktat dem
har du då rakt inte
Inte ens hororna
har du föraktat
säjer du
stolt

Inte
ens
hororna

alltså
                             s. 126
-------------------------------
Du måste vara stark
händer det
att mänskor säjer
till mej
 

Och jag tänker
på allt som har hänt
- kanske
jag är stark

Ja, det är väl så
Jag är väl stark jag

Starka mänskor böjs inte
De bryts

och brister                                 s. 48
 
Första meningen: Först känns det skönt
rent svindlande och obegripligt
skönt
att det trots allt också finns de som ser
bakom fasaden
som vet
och inser
Antal sidor: 184 
Förlag: Bokförlaget Forum, 2016 (Trevi, 1978)

13 juli 2017

Frågor jag fått om förintelsen

av Hédi Fried
Efter en föreläsning är det inte lätt att resa sig och ställa frågor. Det jag vill fråga kanske är dumt, tänker man många gånger, och låter bli. Men det kan visa sig att det är just den frågan som leder till förståelse.                   s. 146
För Hédi Fried har frågestunderna varit väldigt viktiga under de 30 år hon rest runt på svenska skolor och berättat om sina upplevelser från andra världskriget. Hon berättar om hur hatet smög sig in i samhället, om arbets- och förintelselägren, om hur Hitler tog makten och alla konsekvenser av detta. I den här boken har hon samlat vanligt förekommande frågor. Frågor som kan få oss att förstå lite mer och förhoppningsvis hjälpa oss att förhindra att något liknande händer igen.

Boken har ett bra upplägg. En tydlig fråga följs av ett svar på en eller några sidor. I svaren ryms Frieds och andras erfarenheter, fakta och "generella" upplevelser. Hon skriver tydligt och det märks att hon verkligen tänkt igenom sina svar och att det här är otroligt viktigt för henne. Frågorna kommer från skolbesöken, och där finns en av bokens målgrupper. Fried skriver om vikten av att lära unga människor om andra världskriget och medmänsklighet. Däremot finns det ingen övre åldersgräns, för ansvaret ligger inte bara hos de unga, det ligger hos oss alla.

Jag lär mig en del ny fakta, men det mest intressanta är ändå att få läsa Frieds egna upplevelser. En kort, mycket bra bok som förtjänar uppmärksamhet, läsning och väcker tankar.

Första meningen: Många år har hunnit gå sedan jag skrev min självbiografiska bok Skärvor av ett liv och de påföljande böckerna.
Antal sidor: 146
Förlag: Natur & kultur, 2017