17 december 2017

Julkalenderbloggstafetten 11-16

Även denna vecka har fyllts av inlägg i julkalenderbloggstafetten! Om du missat något hittar du alla inlägg här. Hur många böcker har du lagt till på läslistan?


11. Systrarna böcker om Min superkraft.
12. Mina skrivna ord om Någonstans brister himlen.
13. Sizzens bokblogg om Ibland mår jag inte så bra.
14. I regnet om Extremely Loud and Incredibly Close.
15. Stories from the city om The virgin suicides.
16. Mias bokhörna om Under vintergatans alla stjärnor.
17. A room of my own om Ett helt liv.

Talmannens hämnd

text: Martin Widmark och Petter Lidbeck, illustrationer: Pelle Forshed

Barnens egen talman har fått sitt kontor i källaren på regeringskansliet. Dessutom är hennes uppdrag bortglömt och bortprioriterat. När hon startar upp en egen hemsida och börjar svara på barnens frågor, blir det dock annorlunda. Plötsligt kommer pinsamheter och sanningar fram, som vissa politiker helst hade velat hålla för sig själva. Den skyldige lever inte lätt just nu...

Den här boken beskrivs som "en politisk thriller", men innehåller mycket humor, både för den tänkta målgruppen (9-12) och vuxna läsaren. Det finns en hel del som jag tror går över huvudet på barnen, men som blir en smårolig ironi över samhället, politiker, barnens rätt och och längtan efter makt. Dessutom är bokens berättare en journalist i medelåldern.

Men, målgruppen är trots allt 9-12-åringarna. Berättaren har en dotter som finns med lite i bakgrunden till att börja med. Jag tror att en ung läsare kan läsa in mer av vad dottern gör, än vad vi får reda på genom hennes pappas berättelse. Roligt och intressant.

Texten är smart och litar på att läsaren kan ta svårare ord och sammanhang, och samtidigt lära sig mer. Läsaren får mer kunskap om regering och riksdag, en del typiskt politikersnack, media och granskning. Just de två sistnämnda tror jag blir allt viktigare att kunna mer om, och jag hoppas att boken uppmuntrar barn att våga ta mer plats och dela med sig av sina åsikter och kunskaper. De har förmodligen mycket viktigt att säga oss vuxna.

Med ett rafflande spännande slut och flera intressanta, knasiga karaktärer, blir detta en roligt, intressant, experimenterande och ifrågasättande bok. Jag gillar den.

Första meningen: Felix Eriksson var journalist och rapporterade om svensk politik i tv.
Antal sidor: 93 
Förlag: Bonnier Carlsen, 2017

15 december 2017

Öppet hav

av Annika Thor

Spoilers förekommer eftersom detta är fjärde boken i en serie. Se recensionslänkar längst ner.

Det är äntligen fred! När firandet lagt sig kommer dock frågorna. Vad händer nu? Kommer allt återgå till det normala i Europa? Ska Steffi och Nelli flytta tillbaka till sin pappa? Han kanske inte ens lever, och Nelli kommer knappt ihåg hur han ser ut... Samtidigt jobbar Steffi och funderar på hur hon ska kunna studera vidare, och så umgås hon mycket med Sven igen.

Steffi fyller snart 18 och i den här boken märker vi att hon är betydligt äldre än i den första. Hon tar egna beslut, hon tar studenten, skaffar sig ett jobb och en egen bostad. Hon är i gränslandet mellan tonåring och vuxen, och stöter på sådant där som är ganska skönt att andra har bestämt åt en tidigare. Hon brottas fortfarande med löftet om att ta hand om Nelli, medan känslorna för Sven bubblar upp igen. Vi får fortsätta följa Judith, Maj och Vera, även om Steffi har mycket annat för sig. Det är spännande och finns mycket att hämta för den tänkta målgruppen, som vanligt.

Med den här boken avslutas serien om Steffi och Nelli. Den har lärt och gett mig så mycket, den har gett mig många uppskattade lässtunder som framkallat både jobbiga och fina känslor. Thor har verkligen fångat mig och har hunnit ta upp väldigt många viktiga ämnen, t.ex. flykt, fosterhem, vänskap, kärlek, skola, övergrepp, klasskillnader och rasism. Även om jag väldigt gärna skulle vilja läsa en femte bok, är Öppet hav en värdig bra avslutning på en riktigt läsvärd serie.

Första meningen: Lastbilskaravanen far fram genom staden med sin last av jublande människor.
Antal sidor: 281
Förlag: Bonnier Carlsen, 2017
Tidigare i serien: En ö i havet, Näckrosdammen och Havets djup

13 december 2017

Fislandet

text: Cecilia Forss, illustrationer: Anna Ileby

Märta går i första klass och hennes största intresse är fisar. Hon är till och med fisforskare, och har en samling på sitt rum. Men en dag går allt fel och Märtas föräldrar säger att hon måste sluta med sina fisar. Då är ingenting roligt längre.

Med tanke på bokens titel förväntade jag mig inte så mycket av den här boken. Sedan skrev en kompis "läs den", inget mer, och jag blev nyfiken. Visst är det, som jag misstänkte, ganska tramsigt i början. I alla fall om det var ett tag sedan en gick i första klass. Är en i Märtas ålder tror jag dock inledningen passar mycket bra. När det höll på att bli väl tramsigt för min del, vände storyn, och utvecklades till att handla om identitet, att våga vara sig själv och tro på det en gör. Då blev det plötsligt väldigt bra, både för den tänkta målgruppen och mig.

Handlingen utspelar sig i vardagen, men skolan, syskon, föräldrar, grannar, kärlek och intressen som största hållpunkter. Det känns vardagstroget och Märta är en härlig karaktär jag tyckte om rätt tidigt i handlingen. Illustrationerna innehåller mycket färg (härligt!) och en del normkritiskt tänkande. Bra! Forss och Ileby har gjort ett riktigt snyggt jobb, och hoppas de gör mer tillsammans.

Första meningen: Den här berättelsen utspelar sig i en stad.
Antal sidor: 120
Förlag: Rabén & Sjögren, 2017

12 december 2017

Bokbloggare för Musikhjälpen

Bokbloggen Systrarna böcker har skapat en digital insamlingsbössa för bokbloggare som vill vara med och stödja Musikhjälpens engagemang. Kika gärna in här om du har en slant över. Bra initiativ!


11 december 2017

Brev till min dotter

red. Elcim Yilmaz

När Elcim Yilmaz fick ett förödande sjukdomsbesked började hon skriva ett brev till sin 4-åriga dotter. Hon berättade sin historia och om sådant hon ville att hennes dotter skulle veta. Efter ett friskförklarande bestämde sig Yilmaz för att göra något mer av det där brevet. Hon frågade tretton kvinnor: Vad skulle du säga till din dotter om du bara hade några månader kvar att leva? Deras svar finns i den här boken.

Det handlar om kärlek. En otroligt varm kärlek som en förälder kan ge sitt barn, men även stora portioner respekt och ödmjukhet inför att döttrarna ska kunna gå sin egen väg och vara de de vill vara. Låter det gulligt och som en strävan mot perfektion? Det är det inte. Breven rymmer smärta och svärta, men även fri vilja, goda förslag på vägledning och stora mängder feminism och girlpower.

Sverige är inte så jämställt som många verkar tro. För att nämna ett exempel: #metoo-kampanjen. Därför behövs styrkande, peppande ord till nutidens döttrar, så att de kan växa upp och förändra samhället. Inte för att det är barnens ansvar, utan för att vi vuxna idag bör bemöta dem med kärlek och respekt för att de är värdefulla individer, oavsett vad, och för att det är vi som lär dem hur det "ska vara".

Många av breven blandar in tragisk vardag och varningar (nästintill) men inte utan styrkande, peppande ord med stora framtidshopp. Många brev och stycken är riktigt bra och boken är ett riktigt bra initiativ som passar föräldrar (absolut inte bara mammor) och andra vuxna. För det är trots allt vårt ansvar att försöka göra skillnad för barnen idag. Inte sen, utan nu.

De som skriver breven är:
Elain Eksvärd
Anneli Furmark
Nabila Abdul Fattah
Katerina Janouch
Katarina Mazetti
Martina Montelius
Maxida MÄrak
Carolina Neurath
Alexandra Pascalidou
Mia Skäringar
Therése Söderlind och
Märta Tikkanen.

Första meningen: Jag stod i rökrutan utanför sjukhuset och ringde min advokat.
Antal sidor: 200
Förlag: Forum, 2017

10 december 2017

Julkalenderbloggstafetten 1-10

Vi har nu öppnat 10 luckor i julkalenderbloggstafetten, och det har blivit dags att sammanfatta hur det sett ut så här långt. Har ni skrivit upp några böcker på att läsa-listan än? Det har jag!

1. Jag skrev om Väntarna
2. C.R.M. Nilsson om Les Misérables
3. Swebookobsession om The Language of Thorns: Midnight Tales and Dangerous Magic
4. Hanneles bibliotek om Släng inte maten! : ta till vara allt du handlar och Sluta släng: Enkla sätt att slippa matsvinn
5. Tusen sidor om trilogin Hungerspelen
6. Nilmas bokhylla om Livet efter dig
7. Agnes bokblogg om Astrid Lindgren
8. Elin, bokslukartips om Ordbrodösen
9. Sincerely Johanna om The Hate U Give
10. Fanny, Lions Library om Djurens spårk

Hela schemat hittar du här. I morgon bloggar Emma på Boksystrar.

9 december 2017

Räven och tomten

text: Astrid Lindgren, illustrationer: Eva Eriksson

En hungrig räv kryper ur sin lya och trippar genom snön mot bondgården. Kanske finns det något där han kan äta? Mickel tror att ingen ser honom när han smyger omkring, men tomten som vaktar gården har full koll. Särskilt när Mickel rör sig bort mot hönshuset.

Om jag skriver Astrid Lindgren och jul tror jag de flesta tänker i liknande bilder: gammaldags jul, gårdstomtar, levande ljus, snö och massa mys. Just det där har Eva Eriksson lyckats fånga, vilket gör Räven och tomten till en väldigt fin bok i väntan på julen.

Genom första halvan av boken engagerade bilderna mig mer än texten. Jag tror de var mer intressanta än rävens jakt på mat. När tomten och barnen på gården blandas in, blev texten mer intressant. Då får jag läsa om att göra rätt och att vara omtänksam, särskilt när snön ligger djup och det är svårt att hitta mat.

Räven och tomten är en riktigt mysig och stämningsfull bok att läsa i väntan på julen. Just för de fina bilderna blir det här en favorit. 

Första meningen: I skogen bor räven.
Antal sidor: 32
Förlag: Rabén & Sjögren, 2017 (tack för recex!)

7 december 2017

4 x julböcker

Behöver du tips på barnböcker med jultema? Varsågoda, här kommer fyra:

En av de mest stämningsfulla julböcker jag läst är Norrskensexpressen. Den handlar om vad som kan hända om en vågar tro, och särskilt att våga tro på att tomten finns.

En natt vaknar en pojke av ett ovanligt ljud, och när han tittar ut genom fönstret ser han Norrskensexpressen. En konduktör säger åt pojken att skynda sig, de ska till Nordpolen!

Bilderna är otroligt fina och genomarbetade, och jag kan nästan höra tåget och bjällrorna när jag läser. Riktigt mysigt och magiskt i väntan på julafton. Om du vågar tro...


Konrad lussar handlar om Konrad och hans syster Hedvig som ska gå luciatåg. De tar fram sina lussekläder, men har lite svårt att bestämma vem som ska vara vad.

Enkel, gullig bilderbok full av luciastämning och syskonkärlek.

Det enda som stör mig är att Konrad får all plats i titeln och på omslaget, trots att boken handlar lika mycket om Konrad och Hedvig. Och det kommer från Olika förlag! De försvarar sig med att de ville ha en kille med feminina attribut och att de flesta av deras böcker har tjejer som huvudpersoner. Men om en inte har koll på deras utgivning, blir detta ännu en bok där killen får ta mer plats än tjejen, trots att det handlar lika mycket om båda.

Okej, nu ska vi inte bli arga. Jag har ju faktiskt ätit ganska många pepparkakor allaredan.

Modigast av alla är en annan bok som handlar om en kille som är lucia. Den här gången ligger dock inte fokus på killen, utan på Lydia som ska gå luciatåg med sin klass. När de röstar om vem som ska vara lucia, faller lotten på Nizan. Kan en kille vara lucia? Vad ska alla säga? Men Lydia tycker Nizan är ganska söt som lucia...

Den här boken passar bra för de som nyss knäckt läskoden, eller för den som vill att någon läser högt för en. Jag uppskattar att boken rymmer olika åsikter, men ändå landar i något fint. Parallellt finns vänskapsrelationer och vardag. Ett bra blandat fokus och mysiga, fina illustrationer som rör sig åt mangahållet. Lättläst, mysigt och spännande.





När tomten försvann är en ny bilderbok som utspelar sig på julafton. Då vaknar syskonen Miriam och Lillebror och märker att alla trädgårdstomtar är borta! Har de åkt på semester, eller har någon snott dem? Med de nya detektivprylarna ger sig Miriam och Lillebror ut på jakt efter de försvunna tomtarna.

Bilderboksskaparna tar tittarna/lyssnarna på allvar och levererar ett spännande, juligt äventyr till de yngre barnen. Du kan själv följa med och klurar tillsammans med syskonen. Jag uppskattar att den som utspelar sig under julen, men går bort från det där gulliga och idealiska (även om jag gillar sådana också).

5 december 2017

Myran och gåtorna

text: Linn Gottfridsson, illustrationer: Emma Adbåge

Myrans mamma säger ja till nästan allt, för hon är kär. Pappa är ingen kär i, men Myran funderar på om han själv kanske är kär i någon. Hur ska ha veta det? Myran är näst snabbast i klassen, kan jättemånga gåtor och hjälper Diego att samla pantburkar. Ungefär så där är livet för sjuåriga Myran.

Myran är tillbaka! Vi träffar honom första gången i En Myras liv, och redan då var jag var intresserad av att lägga in en adoptionsansökan. Myran är så charmig, klok, fundersam och go! Den klockrena 7-åringstonen finns kvar, liksom de dråpliga händelserna i den alldeles vanliga vardagen. Något Myran funderar särskilt över i den här boken är det där med att hans föräldrar är skilda, men kanske ännu mer på att hans mamma blivit kär i en badvakt. Först är det konstigt, sedan roligt men snart börjar Myran fundera på om badvakten försöker bli Myrans nya pappa. Han har ju redan en pappa! Det blir väldigt förvirrande för Myran, men jag hoppas barn i liknande situationer kan känna igen sig och finna tröst.

Jag gillar det här! Både text och bild fångar målgruppen väldigt bra, tar den på allvar och ger en riktigt rolig, fin och tänkvärd historia att läsa högt. Och jag, 24 år, gillar den också väldigt mycket, och längtar redan till nästa bok. Ska eventuellt fundera lite mer på den där adoptionsansökan under tiden...

Första meningen: Vilket djur kan hoppa högre än ett hus?
Antal sidor: 128
Förlag: rabén & sjögren, 2017

3 december 2017

Månadens bästa: november

Väntar du på en sammanfattning av veckans bloggstafettinlägg? Eftersom vi hittills bara öppnat tre luckor, hänvisar jag till inlägget som kommer nästa söndag. Men du kan stilla din nyfikenhet här.

Idag utser jag  Sköldpaddor hela vägen ner av John Green och Myran och gåtorna av Linn Gottfridsson och Emma AdBåge till de bästa böckerna jag läste i november.

 Jag har även läst:
* För att väcka hon som drömmer - Johanna Nilsson
* Norrskensexpressen - Chris Van Allsburg
* Tjoho, nu är det jul! - Ulf Nilsson och Emma Adbåge
* Räven och tomten - Astrid Lindgren och Eva Eriksson
* Konrad lussar - Åsa Mendel-Hartvig och Caroline Röstlund
* Flytten - Lina Stoltz
* När tomten försvann - Emma Virke och Emelie Östergren
* Modigast av alla - Gull Åkerblom
* Haj-Jenny - Lisa Lundmark och Charlotte Ramel


Vilken bok korar du till den bästa du läste i november?

1 december 2017

Lucka 1: Väntarna


1 december är äntligen här och det har blivit dags att öppna första luckan i julkalenderbloggstafetten! Hela schemat hittar du här.

Det finns på tok för många bra böcker för att välja den bästa, jag vet. Eftersom det inte kommer dyka upp så många ungdomsböcker i stafetten, kommer jag skriva om en som fått alldeles för lite uppmärksamhet. Bäst i bokhyllan när det gäller skildring av flyktingfrågan: Väntarna av Cannie Möller.


När flyktinglägret i det lilla samhället Bergås brinner, blir Zahin som precis blivit nekad uppehållstillstånd, anklagad. Snart visar sig dock extrema åsikter mot flyktingarna i Bergås, och hela Sverige. Vi möter även Zara, som skiljts från sin familj i flykten från Afghanistan och Mira, som inte förstår de extrema åsikterna, och fram för allt inte hur hennes bror kan tänka som han gör. Vi följer även några andra människor, alla med olika åsikter och synvinklar på de människor som flytt och hamnat i Bergås.

Möller fick idéerna till den här boken efter att ha volontärarbetet på ett boende för nyanlända flyktingar. Det märks att hon pratat med och studerat många människor. Hon skriver trovärdigt och riktigt bra om starka åsikter, både från nyanlända, nazister och människor som bott längre i Sverige. Ibland blir jag rädd för det hon skriver, det är så extremt att det nästan känns förbjudet att skriva. Det visar å andra sidan att författaren inte är rädd för situationen, utan vill ge en sann bild av vad som händer. Det lyckas hon riktigt bra med. Jag hoppas hon når ut med detta till många.

Bokens olika synvinklar styrker handlingen. Trots att vi följer ganska många olika människors tankar och känslor blir det inte rörigt. Istället är det som att jag blir en av dem. Jag fylls av ilska, sorg, medlidande, glädje, vemod, hopplöshet och hopp medan jag läser. Riktigt starkt!

Boken säger sig ha unga vuxna som målgrupp. Läsaren får följa 16-åringar, men även 20+:are och vuxna, vilket jag tycker gör den läsvärd för många. Jag är glad att en sådan här bra bok vänder sig främst till ungdomar, men hoppas att den når högre åldrar. Väntarna har en viktig handling och vill skapa förståelse. Därför vill jag rekommendera boken till alla som är intresserade av flyktingfrågan; till de som tycker vi ska ha öppna gränser, till de som tycker vi ska stänga gränserna, och till alla som funderar däremellan.

Första meningen: Han står med brevet från Migrationsverket i handen.
Antal sidor: 246
Förlag: Hoi förlag, 2017



Lucka nummer 2 öppnar vi hos C.R.M. Nilsson i morgon.

30 november 2017

Ta det som en man

av Hampus Nessvold

Några veckor innan #metoo-kampanjen drog igång, gav Hampus Nessvold ut en bok som borde ha kommit för tusentals år sedan. För då kanske mängder av sexuella trakasserier och övergrepp aldrig hade ens kommit på tanken att utföras. Nessvold tar upp ämnet mansroll och vad den gör med många killar. De ska kunna ta en smäll, inte visa eller snacka känslor osv etc, ja, ni vet.

Med en eskalerande #metoo-kampanj kan vi dock se att det hade varit rätt bra om vi för ganska länge sedan inte gjort sådana här skillnader mellan flickor och pojkar / kvinnor och män. Med den här boken vill Nessvold ifrågasätta mansrollen och visa på de positiva effekterna av det. Han menar att killar borde lära sig att snacka känslor. Det skulle alla vinna på. Och förändringen börjar hos en själv.

Nessvold skriver enkelt men ärligt och genomtänkt om mansrollen och machokulturen och vad den gjort med honom. Det handlar om kärlek, relationer, sex, porr och våld. Han tar flera exempel från verkligheten, går nära och visar på orättvisor och vägar mot förbättring. Ett presenttips till alla pojkar, killar, män och gubbar därute. Och även till alla andra, så att vi tillsammans kan hjälpas åt att inte dela in varandra i fack som stjälper mer än hjälper.

Antal sidor: 132 
Förlag: Bonnier Carlsen, 2017

28 november 2017

Sköldpaddor hela vägen ner

av John Green

Azas kompis Daisy har en plan. De ska hitta den försvunna miljardären Russell Picket och få hittelönen på 100 000 dollar. Daisy räds ingenting, men Aza är livrädd för fel bakterier (t.ex. vid en kyss) och tvångstankarna plågar henne allt mer. Vi möter även Davis, Russells son, som aldrig kan veta om människor vill bli vän med honom för att de gillar honom, eller för att hans pappa är rik.

John Green är tillbaka med en ny bok, och inför varje nytt släpp sedan Förr eller senare exploderar jag tänker jag att han aldrig kommer kunna nå upp till den nivån. Egentligen tror jag att jag glorifierar den där boken. Visst är den väldigt bra, men det är lite oschysst att tänka att Green aldrig skulle lyckas så bra igen...

Hur som helst, det här är en bra bok. De typiska, jättebraiga Green-ingredienserna finns med: genomarbetade personporträtt på intressanta karaktärer, rappa dialoger och nördigheter. Och vänskap, kärlek och identitet. Den här gången handlar nörderierna om bakterier, stjärnhimlen och nästanödlan tuatara. Jag hänger inte alltid med i de något invecklade dialogerna kring detta, och ibland bryr jag mig inte riktigt. Däremot uppskattar jag att nörderiet får ta plats, för alltid lär en sig något, och nördar behöver få plats, utan att de synonymiseras med töntar. Det där är Green expert på.

Det här är en av de första böckerna jag läser som behandlar tvångstankar. Ibland är det jobbigt att läsa, men jag har lärt mig en del och tror att många med liknande problem kan känna igen sig och känna en frihet. Ni är inte ensamma. Viktigt ämne, och Green skriver riktigt bra om det. Gillar du hans tidigare böcker, tror jag du kommer gilla den här. Det kanske inte är i nivå med Förr eller senare, men jag tror jag vågar säga att Sköldpaddor hela vägen ner är en av de bästa. Jag engagerade mig i karaktärerna, längtade tills jag fick lära känna dem bättre, och hängde gärna med dem. Det är ett bra betyg.

Första meningen: När jag förstå insåg att jag kunde vara påhittad tillbringade jag mina dagar på en statligt finansierad institution i norra Indianapolis vid namn White River High School, där jag förväntades äta lunch under en viss tidsperiod - mellan 12.37 och 13.14 - som fastställts av krafter så mycket större än jag själv att jag inte ens förmådde försöka identifiera dem.
Antal sidor: 292
Förlag: Bonnier Carlsen, 2017
Originaltitel: Turtles All the Way Down, 2017
Översättare: Carina Jansson

26 november 2017

Schemat inför julkalenderbloggstafetten

På fredag drar årets upplaga av julkalenderbloggstafetten igång! Det ska bli så spännande att få göra det här igen. Jag brukar få mängder av boktips, och hoppas att ni också ska få det. Så här ser schemat för månaden ut:

  1. Sofies bokblogg

25 november 2017

Om sanningen ska fram

av Elin Eldestrand

Både Estrid och Olivia har precis vänt upp och ner på sina liv. Olivia lämnar något hemskt bakom sig och kommer till Stockholm för att börja om, och där möter hon Estrid. De har mycket gemensamt, blir snabbt vänner och strävar tillsammans mot att hitta något nytt. Men det finns något som ligger emellan dem, en jobbig sanning som kan förändra allt.

Så kallade "Christmas Books" är inte särskilt vanliga i Sverige, men det kommer allt mer. Jag kan inte den egentliga definitionen av sådana böcker, men tänker att det handlar om feel good som utspelar sig i juletid. Om sanningen ska fram är en av dem, och jag valde den mest på grund av 1) att jag ville läsa en bok som utspelar sig under julen, och 2) att den var rätt kort (om jag inte gillade konceptet var det ju inte så mycket "slöseri" med tid).

Den här sortens feel good är egentligen utanför min komfortzon. Vissa stunder blir det väl förutsägbart och sliskigt för mig. Bakom detta finns det trots allt en intressant historia. Hade jag fått bestämma hade jag haft mer fokus på förfluten tid och bearbetning av det, och mindre på välrakade ben och fester, men då hade det blivit en annan typ av roman. Det finns en viss charm i att veta från början vad som ska hända, men jag tycker ändå den här boken överraskar lite grann, ibland. Lagom för trötta dagar i väntan på julen, eller när allt julstök är över. Den är småmysig, varm, fylld av vänskap och kärlek. Eftersom det här inte är min typ av bok blev det dock en lagom mellanbok för mig.

Första meningen: Greppet om Estrids skinkor är fast och hon snurrar runt så häftigt att vinet skvalpar ur glaset och landar på golvet.
Antal sidor: 191
Förlag: Hoi förlag, 2017

23 november 2017

Flytten

av Lina Stoltz

Sam och hans familj har precis kommit till Sverige. De har flytt från Syrien. Familjen åker buss länge, och kommer till slut till en liten by i norra Sverige. De får en lägenhet och barnen börjar prata om skolan. Men ska de verkligen stanna här? Eller har de något annat val?

Ovissheten, drömmarna och andra som tar beslut om familjen. Det är inte lätt att komma till ett helt nytt land, men samtidigt vill Sam och hans syskon inte att livet ska pausas. De hittar nya vänner och längtar efter att få lära sig mer i skolan.

Med ett väl genomtänkt och enkelt språk skriver Stoltz en berättelse som har fokus i nuet - i alla frågor som ställs - men som ändå blandar in framtid. Den ligger ju liksom alltid där någonstans och ruvar. Vi läser om svårigheterna i att komma till en helt ny plats, men även om att se möjligheterna i det. En lättläst berättelse som kan väcka diskussioner och förståelse. Bra!

Första meningen: De åker buss långt norrut genom Sverige.
Antal sidor: 57 
Förlag: Nypon förlag, 2017

21 november 2017

Sonja och julen

text: Kajsa Gordan och Sofia Nordin, illustrationer av Caroline Röstlund

Som många andra förbereder sig familjen Larsson för jul. Men på sitt eget sätt. De hugger sin egen gran bland de som ska gallras ut i skogen, de köper chokladkalender några dagar för sent, då den är billigare, och Sonja håller på med en julklapp till sin pappa. På julafton ska alla pappor komma hem till familjen. Förutom Lissabons, för han är i Portugal. Men tänk om Sonjas pappa inte dyker upp? Han har lätt för att glömma sådant här ibland...

Det finns miljoner idealbilder på hur julen bör se ut: Tindrande, förväntansfulla barn och en julgran som knappt får plats för alla paket. Och så all mat. Men för många ser det inte ut så. Boktrion Gordan, Nordin och Röstlund har bestämt sig för att fokusera på en mångfald, och visa något annat än det traditionella. Genialiskt och efterlängtat!

Sonja och julen handlar om en familj som är lite annorlunda uppbyggd, och som inte har mycket pengar att spendera som många andra familjer gör i december. Fokus ligger dock inte på detta "negativa", utan på fiffiga lösningar (som fler borde ta till sig ((okej, kanske inte det där med granen)) för att minska konsumtionshetsen) och andra vardagligheter, till exempel fritids, oro och syskongnabb. Gordan och Nordin är ett mycket bra författarsamarbete, och Röstlunds illustrationer är mjuka och enkla, men levande och fyllda av känslor.

Sonja och julen är en väldigt fin och mysig bok full med julstämning och med fokus på det enkla, men varma och öppna. Bra högläsning i väntan på julen, oavsett hur den ser ut.

Första meningen: Det var snart jul.
Antal sidor: 65 
Förlag: Rabén & Sjögren, 2017

19 november 2017

Glöm inte anmäla dig till julkalenderbloggstafetten!


Ni glömmer väl inte att anmäla er till julkalenderbloggstafetten? Ni har till 24/11 på er. All info hittar du här.

Vem vinner Augustpriset 2017?


Under veckan har jag recenserat alla böcker som är nominerade till Augustpriset i kategorin barn och ungdom. Idag tänkte jag spåna lite om vilken bok jag tror vinner. Om ni missat någon recension hittar ni dem här:
Dumma teckning!
Om dagen tar slut
Fågeln i mig flyger vart den vill
Den förskräckliga historien om Lilla Hon
Anrop från inre rymden
För att väcka hon som drömmer

Det som slog mig först inför skrivandet av detta inlägg, och som kommit upp i många debatter, är hur jättesvårt det är att jämföra en bilderbok på 32 sidor bredvid en skönlitterär roman på över 300 sidor. Är det ens möjligt?

Jag har dock mina favoriter. Dumma teckning! tilltalade mig på grund av humorn och igenkänningen, och att huvudpersonen visade många känslor, särskilt de "fula". Även om det kommer mer och mer, känns det inte som att det är självklart än. Särskilt i samhället.

Anrop från inre rymden är en välarbetad novellsamling, och det vore roligt om en tweenisbok får vinna. Annars har nog För att väcka hon som drömmer en bra chans, även om jag får en klump i magen av att läsa och tänka på den. Jag tror att det blir någon av de här böckerna som tar hem det.

Måste jag gissa på en jag tror vinner? Okej då. Jag tror det blir Anrop från inre rymden. Den 27 november får vi reda på resultatet

Har ni läst många av böckerna? Vilken tror ni vinner?

18 november 2017

För att väcka hon som drömmer

av Johanna Nilsson

När Josefins mamma blir svårt sjuk går resten av familjen in i varsin sorgebubbla. Josefins uppgift blir att ta hand om pappa, storebror, lillasyster och mormor, och utarbetar en Plan för att lyckas. Samtidigt börjar Veronika i klassen, en total motsats till Josefin, och hon träffar Marcus i kyrkans radiostudio. Han verkar vara den enda som förstår. Möjligtvis vet Gud en del också, men ibland känns han så långt bort.

Det här är en väldigt hemsk och tung bok som tyvärr har väldigt mycket verklighetsförankring. Josefins Plan är väldigt destruktiv, hon tror att ätstörningar och olika sätt att offra sig själv ska göra hennes mamma frisk. Det var stundvis väldigt jobbigt att läsa boken, för Josefin mår verkligen inte bra. Det jobbigaste är dock att det inte är något påhittad story, utan skulle kunna vara verklighet.

Något som är väldigt ovanligt i svenska ungdomsböcker är religion. Här talar Josefin dock öppet om sin kristna tro, kyrkan och församlingen, för det är så centrala delar i hennes liv i hennes och familjens liv. Hon ömsom tvivlar, ömsom ropar till Gud i nöd och berättar om sina upplevelser för andra. Väldigt intressant, och jag, som själv är uppvuxen i en Jesusföljande familj, kan känna igen mig i mycket. Som tonåring saknade jag många gånger att läsa om en jämnårig som delade samma tro som jag. Det finns dock mycket jag inte alls känner igen från de sammanhang t.ex. Marcus befinner sig i. Jag tror dock det är viktigt att religion, tro och tvivel får ta plats i ungdomsböcker.

Nilsson beskriver känslorna väl, vilket blir jobbigt ibland. Vi får ta del av många av Josefins tankar, men mycket stannar ändå hos henne. Samtidigt blir jag frustrerad och irriterad på att ingen vuxen verkligen pratar med Josefin om vad som händer. Visst är det jobbigt för alla i familjen att mamman är svårt sjuk, men det ger ingen rätt att fly och strunta i resten av familjen.

Det är svårt att sätta ett omdöme på denna bok. Den ger mig en klump i magen. Dels skulle jag vilja skydda alla tonåringar från handlingen, för att det får mig att tänka att jag skyddar dem från liknande händelser, dels vill jag att tonåringar som känner något liknande ska få känna igen sig och känna att hoppet inte är ute. Om jag ska rekommendera boken gäller det även föräldrar och andra vuxna som har med tonåringar att göra. Genom att läsa denna bok kan vi förhoppningsvis se varningssignaler eller förstå vikten av att prata med tonåringar. Innan någon går ned sig så mycket som Josefin.

Första meningen: Josefin stod under rymdmörkret ute på altanen och letade med blicken efter Gud.
Antal sidor: 336
Förlag: Rabén & Sjögren, 2017

Nominerad till Augustpriset 2017.

17 november 2017

Anrop från inre rymden

av Elin Nilsson

Anrop från inre rymden var den enda av de Augustprisnominerade böckerna, kategori barn och ungdom, som jag läst tidigare. Jag har recenserat den här, och hänvisar därför dit.

Jag vill ändå skriva lite kortfattat här: Anrop från inre rymden är en novellsamling som berör olika verklighetstrogna händelser för tweenisar i olika utvecklingsstadier, med olika intressen, boenden, familjeförhållanden, vänner och så vidare.

Den där åldern är så spännande! Övergången mellan barn och tonåring är så olika från barn till barn, och Nilsson respekterar detta väldigt fint genom sina noveller. Hon tar tweenisarna på allvar och fångar det redan i den genialiska titeln: Anrop från inre rymden. Ibland är det så mycket som ropar från vårt inre, både positivt och negativt, och det kan ta väldigt stor plats i vardagen. Nilsson skriver ner några av de tysta rop en skulle vilja skrika ut, och hon gör det riktigt bra. Jag tror den här boken kan gå hem hos många tweenisar, och kanske kan novellformatet få fler att "orka" läsa. Hoppas det.

16 november 2017

Den förskräckliga historien om Lilla Hon

text av Lena Ollmark, illustrationer av Per Gustavsson

Det är ingen som egentligen bryr sig om Lilla Hon. Det är inte ens någon som kommer ihåg vad hon heter. Men när det gäller att retas, då vet de flesta vem Lilla Hon är: hon är ju så lättskrämd! En dag utmanas hon att gå upp på vinden, där det sägs att en gammal lärare spökar. Men det kan väl inte vara sant, eller?

De skräckböcker jag läst kan lätt räknas på ena handens fingrar. Jag gillar inte att skrämmas på det sättet. Jag tänkte nog att en barnbok skulle vara mindre skrämmande, men Den förskräckliga historien om Lilla Hon är faktiskt läskig på riktigt. Räddningen (för mig och andra lättskrämda) ligger i att det otäcka och rysliga blandas med en portion humor och månar om att läsintresset ska hålla i sig genom hela boken.

Det finns illustrationer på i princip alla uppslag. De hjälper till att göra berättelsen ännu mer läskig, otäck och makaber. Däremot finns inget sockergulligt slut som lägger allt tillrätta, och även om jag brukar föredra något åt det hållet (inte perfekt, men en gnutta hoppfullt i alla fall), tycker jag slutet passar bra. Humorn finns trots allt kvar till slutet.

Ollmark har skickligt snickrat ihop en läskig historia med (blod)röda trådar som läggs ut och vävs ihop. Det är tragiskt, men det finns en gnutta hopp. Eftersom jag inte gillar skräck kommer detta inte bli någon ny favorit, men jag tror absolut att skräcksugna barn kan hitta en kuslig, uppskattad läsning i den här boken.

Första meningen: Det var inget särskilt med Lilla Hon.
Antal sidor: 134 
Förlag: Lilla piratförlaget, 2017

Nominerad till Augustpriset 2017.

15 november 2017

Fågeln i mig flyger vart den vill

av Sara Lundberg

Det är början av 1900-talet och vi möter Berta som bor på den Jämtländska landsbygden. Hon älskar att teckna och drömmer om att bli konstnär. Men det säger hon inte till någon. Hennes pappa har andra planer för henne: hon behövs på gården, särskilt nu när hennes mamma är svårt sjuk. Kommer Berta någonsin kunna förverkliga sin dröm?

Fågeln i mig flyger vart den vill bygger på konstnären Berta Hanssons brev, dagboksanteckningar och illustrationer. Det finns mycket sorg och smärta, både när det gäller Bertas mamma och drömmarna som verkar helt ouppnåeliga. Samtidigt finns det hopp och människor som ser Bertas talang. Boken vill inspirera till att våga drömma, även om drömmarna verkar omöjliga, och att våga kämpa för att uppfylla dem.

Textmängden varierar från sida till sida, men fyller aldrig ut utrymmet. Istället får illustrationerna ta vid och berätta. Det finns många fina bilder att titta på, och även om stilen inte tillhör mina favoriter, är de väldigt målande och passar Berta Hanssons uttryck. De kan förhoppningsvis inspirera barn och tweenies med konstnärsdrömmar att våga drömma vidare. Dessutom tror och hoppas jag att boken kan inspirera andra till just det här, oavsett vad drömmarna handlar om. Jag tror den kan uppmuntra till att våga tänka och tycka själv, och att det är viktigt. Barn har väldigt mycket klokt att säga oss vuxna.


Första meningen: Nu ropar pappa igen.
Antal sidor: 128 
Förlag: Mirando bok, 2017

Nominerad till Augustpriset 2017.

14 november 2017

Dumma teckning!

text: Johanna Thydell, illustrationer: Emma AdBåge

Mint och hennes storebror ska rita, men Mint kan inte komma på vad. När hon väl gör det blir det bara fel. Katten stör, det blir hål i pappret och storebror är mycket bättre på att rita. Han är visserligen tre år äldre. Men ändå!

Mint är bestämd, envis och ganska otålig. Hon visar på ett stort känsloregister, och det är en av sakerna som lyfter boken. Jag tror de flesta barnen kan relatera till hennes tankar och känslor, att allt bara går fel ibland och att alla andra verkar kunna bättre. Det sköna är att både Thydell och Adbåge inte väjer undan för de starka känslorna, utan visar dem fullt ut. Det är befriande.

Och så har vi storebrorsan. Han sitter lugnt och ritar som en biroll genom nästan hela boken, men får en skön storasyskonroll i slutet, vilket slätar ut allt jobbigt och gör honom till en riktigt fin karaktär. Jag måste även nämna katten Klas, ett roligt inslag i bilderna.

Som läsare och tittare kan jag känna med Mint, men även se det ur ett vuxet perspektiv så att det nästan blir roligt. Det är så mycket som går fel för henne, och det blir hela hennes värld. Som skrivet tror jag även barn kan känna igen sig i det här, och det lyfter boken högt på topplistan. Väl värd sin augustprisnominering.

Första meningen: Mint vet inte vad hon ska rita.
Antal sidor: 28
Förlag: Alfabeta, 2017