16 augusti 2017

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar

av Johannes Anyuru

Tre individer kliver in i en bokhandel, avlossar ett skott och tar besökarna som gisslan. De har svurit trohet till terrorgruppen Daesh och ska nu utföra sitt uppdrag. Plötsligt känner en av individerna, hon som filmer, att de är på fel ställe. De ska inte vara där. Ett par år senare ger samma kvinna, nu på en rättspsykiatrisk klinik, en sällsam historia till en besökande författare. Hon menar att hon är från framtiden.

Jag har tydligen inte hängt med i hajpen kring den här boken, men när min syster berättade att hon hade köplats 190 på bibblan i Göteborg, tänkte jag att den skulle vara läsvärd. Jag behövde inte köa alls på mitt bibliotek, utan fick snabbt denna sällsamma berättelse i min hand.

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar publicerades ett par månader innan terrorattacken på Drottninggatan i Stockholm, och det kanske var det som gjorde att den fick sitt uppsving. Boken beskriver en terrorattack och delvis händelserna bakom denna, men även om hur det kan bli om svenska, rasistiska värderingar får grepp om de styrande människorna. Det är hemskt att läsa om den framtidsskildring kvinnan ger, med främlingsfientlighet som gått alldeles för långt och samtidigt skräcken i att detta skulle kunna bli verklighet. Jag tror Anyuru gör något väldigt viktigt när han spekulerar i hur det skulle kunna bli om vi inte jobbar för att stoppa hatet mot de som inte är som "vi".

Boken har två berättare: kvinnan och författaren. Ibland är det lite svårt att hänga med, eftersom berättelsen hoppar i tiden och det är svårt att veta vad som hänt och vad som kommer eller inte kommer att hända. När jag läste saktare följde jag dock med bättre i karaktärernas tankegångar och fick en välskriven, intressant men hemsk läsupplevelse.

Anyuru är verkligen skicklig i sitt språk. Något uppiggande är att han skriver "en" istället för "man" (eftersom inte alla är män). Tyvärr är det inte konsekvent i slutet, men överlag var det lättare att läsa när inte allt handlade om män (man).

Jag tror det här blir en topp 10-bok för 2017. Lite komplicerad i vissa passager, men absolut läsvärd. Framför allt för att kunna se tecken på radikaliserande mot "andra" människor, och för att kunna stoppa det.

Första meningen: Nu kommer en vind.
Antal sidor: 300
Förlag: Norstedts, 2017

14 augusti 2017

Tre nya

De här tre böckerna har hittat hem till mig den senaste veckan.
* Hur man förälskar sig  en man som bor i en buske och Drömfakulteten köpte jag på second hand. Den första fick följa med hem för att jag gillade författarens debut, Min pappa är snäll och min mamma är utlänning. Dessutom verkar den vara rätt lättläst.
* Drömfakulteten köpte jag för att jag spanat in den på den feministiska kanon, verkar intressant. 
* Det blå mellan himmel och hav köpte jag med ett presentkort jag fick av mina kollegor när jag fyllde år i våras. Jag gillade Morgon i Jenin, och hoppas att författaren är minst lika bra i denna bok.

Någon som läst? Vilken ska jag börja med?

12 augusti 2017

Springfloden

av Cilla och Rolf Börjlind

Inför sommarlovet får Olivia Rönning en frivillig uppgift från polishögskolan: hon ska läsa igenom ett gammal ouppklarat fall och se om hon kan komma på om det hade kunnat lösas annorlunda med dagens metoder. Hon fastnar snabbt för fallet och kan inte låta bli att ta reda på mer om mordet på Nordkoster för över 20 år sedan. Hon ska bara försöka ta reda på utredaren Tom Stilton, som verkar vara försvunnen.

När min svärmor fick höra att jag och min man skulle till Kosteröarna i sommar, skickade hon med mig Springfloden. Jag hade inte hört så mycket om den tidigare, men har hittat ett nytt favoritförfattarpar!

Börjlinds skriver lockande och intressant och är otroligt skickliga på att lägga ut och väva ihop trådar. Dessutom har de ett brett persongalleri med många intressanta karaktärer och relationer. För en del tror jag kan det bli rörigt när berättelsen växlar mycket mellan olika händelser och personer, och när det kommer ofta nya karaktärer. Jag kände mig ibland lite trött när jag insåg att en ny person gjorde entré, men den känslan la sig snabbt när jag fick ett sammanhang. Händelsebytet gör att berättelsen blir mer spännande och ökar chanserna för sträckläsning, "jag ska bara läsa ett stycke till...". Sånt gillar jag!

Jag gillade att följa en ung polisstudent, hennes naivitet och oerfarenhet, men även hennes nya sätt att tänka, till skillnad från de poliser hon möter. Hon både lär och lär sig, och hennes utveckling blir en intressant del av boken. Jag ser fram emot att se tv-serien och sedan läsa de kommande böckerna (som just nu är tre) i serien.

Första meningen: Nivåskillnaden mellan ebb och flod är normalt fem till tio centimeter vid Hasslevikarna på Nordkoster, utom när det ä springflod.
Antal sidor: 442
Förlag: Norstedts, pocket 2014

10 augusti 2017

Grejen med substantiv och pronomen

av Sara Lövestam

Det där med grammatik. Ibland är det riktigt svårt, särskilt när reglerna verkar bråka med sig själva. I uppföljaren till Grejen med verb guidar Lövestam oss med finess och fyndiga exempel genom substantiv och pronomen på samma humoristiskt lärorika sätt.

Mina minnen av grammatiklektionerna i mellanstadiet var att vi klippte och klistrade mycket, så att våra grammatikhandböcker skulle bli snygga. Sedan skrev vi av det läraren skrivit på tavlan och gick vidare till nästa lektion. Fastnade något mer än fingrarna i limmet? Tveksamt. Efter det minns jag knappt några fler grammatiklektioner. Tänk om jag haft Sara Lövestam till grammatiklärare! Då hade jag förmodligen varit expert.

Det här är, vilket Lövestam skriver, inte riktigt en faktabok. Ställs det för höga krav för att det ska få vara en sådan? Jag vet inte, men den här sortens böcker är definitiv mycket roligare att läsa än dammiga gamla faktaböcker. Visserligen tror jag en del förkunskap vore på sin plats för att till fullo kunna ta till sig och tycka om boken. En svensklärare skulle till exempel älska, tror jag. Men även jag uppskattar den. En del går över huvudet på mig, men jag slukade ändå boken. Låt mig dela några anledningar:

1. Lövestam är sfi-lärare och har därför på riktigt förstått hur svårt det kan vara att lära sig svensk grammatik. Erfarenheterna från sina lektioner tillför något viktigt i den här boken, och blir till roliga dialoger som lär på ett bra sätt. Läs mer på sida 147-153

2. Lövestam för en liten debatt om ordet "hen". Hon låter bland annat två motstridiga sjöhästar diskutera, och kommer slutligen fram till att all ilska över ordet "hen" beror på att:
Människor är arga över att någon brutit sig in i en sluten ordklass, men de vet inte att det är därför de är arga.                               sida 104-105

 3. Sist men inte minst: fotnoterna. Enligt Lövestam får vi "800% av rekommenderat dagligt intag av fotnoter", och det lyfter bokens humornivå ytterligare några snepp.

Underhållande, lärorikt, tankeväckande. Rekommenderas till språknördar och de som vill försöka briljera inför språkpoliser eller på släktmiddagar.

Första meningen: Det var väl det jag visste: Svenska folket älskar grammatik. 
Antal sidor: 163
Förlag: Piratförlaget, 2017

7 augusti 2017

Dokumentärtips: Grupp 8

Under sommaren är jag, som ni säkert har koll på, men i en feministisk läsutmaning. Därför tänkte jag tipsa om en dokumentär från P3 som handlar om Grupp 8. Grupp 8 var ett gäng kvinnor som i slutet av 60-talet tröttnade på att tvingas gå som hemmafruar, trots att de hade utbildning och ville jobba. De kämpade därför för daghem och mot ofrivilliga deltidsjobb. De krävde fri abort och större plats för kvinnor.
I början av 70-talet tjänar 75 procent av Sveriges kvinnor mindre än 150 tusen kronor om året, i dagens penningvärde. Samtidigt kommer det för första gången ut en mängd utbildade kvinnor på arbetsmarknaden bara för att upptäcka att samhället är organiserat för den arbetande mannen med hemmafru. (källa)

Så här säger Eva Hökeberg (tidigare redaktör för tidningen Idun) i dokumentären:
Därför har vi nu 1974 en, livligare än nånsin, könsrollsdebatt, med samma krav, samma argument som eldat oss och ältats sen sådär 100 år. Det kan kännas lite tröttsamt för en kvinna av äldre årgång, man skulle önska att dagens unga kvinnor skulle slippa detta tragglande, men det får de inte. Mycket återstår på vägen till befrielsen. Den lär visserligen enligt Stockholms stadsteater just nu vara nära. "Jösses flickor" om så väl vore.
Här har vi en inspirerande och upplysande dokumentär om en rad händelser som revolutionerade livet för många kvinnor på sin tid, och som påverkar oss än idag. Men, det finns mer att göra, och med denna dokumentär i lurarna tror jag vi tillsammans vågar och kan göra mer. Väl värd en lyssning!




* Jösses flickor - befrielsen är nära! är en teaterpjäs av Suzanne Osten och Margareta Garpe

4 augusti 2017

Barabbas

av Pär Lagerkvist

Barabbas står och ser upp mot korsen. Där hänger han som kallas Guds son, istället för Barabbas. Barabbas blev frigiven, men vem är egentligen den där mannen som hänger där istället för honom? Hela Barabbas liv blir ett evigt sökande och grubblande, och ingen verkar vilja finnas vid hans sida.

Jag har läst texterna om Jesu korsfästelse och händelserna därikring många gånger. Därför var det intressant att läsa ur någon annans "synvinkel", trots att detta är en fiktiv bok (som dock bygger en hel del på Bibelns händelser). Till skillnad från huvudpersonen tror jag att den man som hängdes på korset istället för Barabbas är Messias, men jag kan ändå känna igen mig i tvivlet och alla frågor. Trots att boken publicerades första gången för nästan 70 år sedan, känns den därmed aktuell även idag. Vi är många som söker, letar och grubblar. I Barabbas finns många funderingar att stämma in i.

Språket är något åldrat, vilket störde min läsrytm i början. Det handlar om vissa ord och vissa meningsbyggnader. Utöver det skriver Lagerkvist målande och intressant. Han visar flera personers perspektiv, trots att det bara är Barabbas som nämns vid namn. Jag ifrågasätter en del av det Lagerkvist skriver, men det är ändå intressant att läsa andra synvinklar. Jag är egentligen skeptisk till gamla Nobelpristagare och så kallade klassiker, men överraskande nog gillade jag den här boken.

Första meningen: Alla vet hur de hände där på korsen och vilka som stod samlade omkring honom, Maria hans moder och Maria från Magdala, Veronika och Simon från Cyrkene, som bar korset, och Josef från Arimatea, han som svepte honom.
Antal sidor: 165
Förlag: Brombergs, 2016 (original 1950)

2 augusti 2017

Månadens bästa: juli

Den bästa bok jag läste i juli var Fyren mellan haven av M.L. Stedman.

Utöver den har jag läst
*Mamman och den lilla draken - Sofi Poulsen och Nicolas Križan
* Århundradets kärlekssaga - Märta Tikkanen
* Om godhet - Desmond Tutu och Mpho Tutu
* Barabbas - Pär Lagerkvist
* Stenkistan - Annika Widholm och Lucas Svedberg
* Lila hibiskus - Chimamanda Ngozi Adichie
* Grejen med substantiv och pronomen - Sara Lövestam
* Handbok för superhjältar - Elias och Agnes Våhlund
* Springfloden - Cilla och Rolf Börjlind
* Pojken och himlen - Sofia Hedman och Emelie Gårdeler




Temaläsningen bad oss färdas jorden runt på en månad. Jag har besökt Australien (Fyren mellan haven), Finland (Århundradets kärlekssaga), Nigeria (Lila hibiskus) och tack vare porträtten i En annan historia:
* Storbritannien - Ada Lovelace
* Italien - Artemisia Gentileschi
* Grekland - Aspasia
* Sri Lanka - Sirimavo Bandaranaike
* Iran - Googoosh
* Frankrike - Germaine de Staël

Jag har inte lyckats ta mig runt hela jorden, men till betydligt fler länder än vad det brukar bli. I augusti ska vi läsa inspiration och passion. Lite klurigt tema, men ska nog få till något där också.


Vilken bok blev din favorit i juli?

31 juli 2017

Handbok för superhjältar

av Elias och Agnes Våhlund

Lisa flyttar till sin mormor när Lisas mamma ska jobba utomlands några månader. Lisa vantrivs i den nya skolan. Varje dag när hon ska gå hem blir hon jagad och retad av ett gäng killar. En eftermiddag tar hon skydd på biblioteket och hittar en bok som det verkar lysa om. En handbok för superhjältar.

Den här boken är layoutad på ett sätt som påminner om ett seriealbum, det finns inga pratbubblor, men texten är  inlagd i rutor som placeras på olika ställen på sidan. Det känns fräscht och jag tror det kan locka många, även de som inte har läsning som favoritsysselsättning.

Men det är inte bara layouten som lockar, utan även storyn. Vilken 9-åring (eller 24-åring, som jag), skulle inte vilja hitta en handbok med superhjältekrafter, som dessutom beskriver hur du kan lära dig de där speciella kunskaperna? Flyga, smyga, prata med djur... Här går fantasin igång och drar in mig i storyn så att jag får del av den magi och spänning som Lisa omges av. Paret Våhlund har bäddat för sträckläsning!

Jag gillar att superhjälteboken har många framträdande kvinnliga karaktärer. Dels Lisa, den mobbade tjejen som bestämmer sig för att inte låta sig slås ner, men även mormodern och hennes syster som pushar Lisa, mer eller mindre medvetet. Det var inte förrän jag funderade över boken i efterhand som jag kom fram till att de enda killar som presenteras är antagonisterna.

Sätt den här boken i händerna på någon som älskar eller borde lära sig att älska att läsa. Här finns vardag, äventyr, ett vanligt barn med smittande beslutsamhet och kämpaglöd, och spänning för en härlig läsupplevelse. Om du, liksom jag, fastnar för Lisa, kan du se fram emot ytterligare tre böcker i serien, varav nästa kommer redan i oktober. Perfekt!

Första meningen: Du kan fly från dina fiender.
Antal sidor: 87
Förlag: Rabén & Sjögren, 2017

28 juli 2017

Lila hibiskus

av Chimamanda Ngozi Adichie

Kambilis pappa tror att han ger sina barn en god uppfostran, men har egentligen helt förvridna föreställningar om gott och ont. I undangömda tankar och vrår funderar Kambili över pappans slag och metoder. Det är vad hon är uppvuxen med, men det kanske inte är rätt? Å andra sidan verkar alla utanför hemmet älska honom.

Min mest använda känsla medan jag läste den här boken var troligtvis frustration. Jag blev så arg på pappans uppfostran att jag ville kasta iväg boken. Ibland ville jag inte fortsätta läsa, men jag är glad att jag gjorde det. Alla de där känslorna Adichie rörde upp i mig genom sin hemska, viktiga, verklighetstrogna och välskrivna berättelse, tyder på att hon är en riktigt bra författare.

Jag funderade en del kring Kambili, som inte säger så mycket, trots att hon är bokens berättare. Hon är en tillbakadragen flicka, säger inte så mycket, vilket blir en kontrast när hon möter sina öppna kusiner. Den här introverta personligheten får sällan plats i samhället, så det kändes fint att läsa om den hos Kambili, även om det blir jobbigt för henne.

Boken behandlar förtryck på flera plan: mot människor, deras kroppar, religion, personlighet och så vidare. Många gånger kändes det hopplöst, frustrerande, jobbigt och hemskt, men bland sprickorna kan ljuset lysa igenom. Jag är lyckligt lottad, och kanske kan den här boken hjälpa mig att hjälpa andra. Den här boken är jobbig att läsa, men trots det väldigt läsvärd.

Första meningen: Allt började gå i bitar hemma hos oss när min bror Jaja inte gick till nattvarden och Papa kastade sin tunga mässbok tvärsöver rummet och slog sönder figurinerna i étagèren.
Antal sidor: 277 
Förlag: Albert Bonniers förlag, 2010
Originaltitel: Purple Hibiscus, 2003
Översättare: Ragnar Strömberg

25 juli 2017

Fyren mellan haven

av M.L. Stedman

Efter många år i krig tar Tom tjänsten som fyrvaktare på en liten ö många mil från Australiens fastland. Efter något år får han sällskap av frun Isabel. De är med om tre missfall innan ett under händer: en båt med en död man och ett spädbarn flyter i land på ön. Isabel kräver att Tom inte ska rapportera det, och trots att det är ett lagbrott och skamligt för en fyrvaktare, skriver han inget om det i loggboken. De tar barnet till sitt, men samvetet gnager och när de återvänder till fastlandet på permission får deras beslut stora konsekvenser.

Den här boken har dykt upp i många av mina flöden, och varnat om gråtfloder. Det är sällan jag gråter eller skrattar när jag läser, men den här boken fick mig ändå berörd. Det är hjärtslitande att läsa om en moder som förlorat sitt barn, och om barnet som växer upp långt ifrån sina biologiska föräldrar, men som tror att hon har dem precis framför sig. Vad är rätt och vad är fel? Hur hade jag reagerat i de olika karaktärernas situationer? Vad hade jag gjort? Stedman lyckas förmedla många av de känslor karaktärerna måste känna, och det uppskattar jag.

Boken utspelar sig under många år och rymmer många svåra funderingar och beslut. Den låter läsaren vara med där det händer och lämnar inga jobbiga cliffhangers. Den är däremot inte helt förutsägbar, utan svänger en hel del. Ett riktigt bra berättande, fylld med kärlek till havet, fyren, barnet och föräldrar, men även avsky mot detsamma. Turbulent och tilldragande, en riktigt bra bok. 

Första meningen: Dagen för miraklet satt Isabel på knä vid kanten av klippan vid det lilla, nytillverkade korset av drivved.
Antal sidor: 378
Förlag: Massolit förlag, 2014
Originaltitel: The Light Between Oceans, 2012
Översättare: Katarina Falk

22 juli 2017

Om godhet

av Desmond Tutu och Mpho Tutu

Vid många nyhetsuppdateringar kan det vara svårt att tro att världen rymmer någon godhet över huvud taget. Jag tror att många kan känna igen sig i nedstämdhet och miljoner frågor om "varför". Finns det något hopp för mänskligheten? Ja, det gör det.

Mpho Tutu är präst i USA och har bland annat jobbat med flyktingar och utsatta barn. Hennes pappa Desmond Tutu har fått ta emot Nobels fredspris och ledde Sanningskommissionen efter apartheidregimens fall i Sydafrika. Som svarta rättvisekämpar i ett apartheidstyrt Sydafrika har de varit med om otroligt mycket. De har sett hemska konsekvenser av det rasistiska tänkandet, men även hoppfulla handlingar som hjälpt människor från botten till ett värdigt liv. De (eller är det mest Desmond?) delar frikostigt med sig av sina erfarenheter och kopplar det till en slags undervisning om hur vi kan leva godhet i en värld med så mycket elände. De menar nämligen att godheten är nedlagd i varje människa, att det är vår grundinställning.
I grunden är vi goda. När man tänker efter är det det vi är i vårt innersta väsen. Varför blir vi annars så upprörda över det som är orätt? När vi hör berättas om en gräslig handling blir vi förfärade. Är inte det ett oerhört påstående om oss? Det som är ont och orätt är avvikelser. Om det orätta var normen skulle det inte vara nyhetsstoff. Våra nyhetssändningar skulle inte toppas med de senaste exemplen på mord och misshandel, eftersom sådant skulle vara vanliga. Men mord och misshandeln är inte normen. Normen är godhet.                         s. 15
(Här finns ett annat citat från boken.)

Boken är både uppmuntrande, inspirerande och utmanande, och lämnar mig berörd flera gånger. Jag tror fler skulle behöva läsa denna, eller en liknande, bok, så att vi tillsammans kan kämpa med godhet i vår värld. Varje människas försök kan leda någonstans.

Språket är lättillgängligt, och även om en viss kunskap om apartheidsystemet och några blickar i Bibeln kan underlätta läsningen, tycker jag ändå de håller en bra nivå.

Första meningen: Jag talar inför åhörare över hela världen, och jag får ofta samma frågor: "Hur kan du vara så uppfylld av glädje?" "Hur gör du för att fortsätta att tro på människor när du ser så mycket orättvisa, grymhet och förtryck?" "Hur kan du vara så säker på att världen kommer att bli bättre?"
Antal sidor: 211
Förlag: Libris, pocket 2010
Originaltitel: Made for Goodness, 2010
Översättare: Maria Store

19 juli 2017

Stenkistan

text: Annika Widholm, illustrationer: Lucas Svedberg

En sommarlovsdag hittar Lucas en dödskalle i en stengrop i skogen. Han blir genast nyfiken och försöker ta reda på mer. Vem kan den ha tillhört? Kanske den konstiga jägaren eller flickan som försvann spårlöst i skogen för många år sedan? Under sina efterforskningar funderar Lucas en del på kärlek, är han kär i Felicia, eller kanske kompisen Jenna?

Lov, bad, vänner, kärlek och mystik. Enligt mig är det rätt ingredienser för bra sommarlovsläsning, och Stenkistan har allt det där. Jag läste den här boken på en eftermiddag, eftersom jag, precis som Lucas, fastnade för mysteriet om dödskallen. De olika spåren han följer medför spännande historier om människor många år tillbaka. Jag gillar att flera vuxna karaktärer får ta plats, till exempel Lucas mormor och andra som hjälper, och skrämmer, honom. Det ger boken ett djup och både fina och otäcka känslor.

Författaren hade kunnat lägga mer tid och arbete på de delar då Lucas funderar på kärlek. Det känns tråkigt stereotypt att hans "problem" är att han har två tjejer att välja mellan, och att han verkar leka med den enas känslor när han väljer den andra.

Överlag tycker jag, som jag skrev i början, att det är här en bra, spännande sommarlovsbok. Trots att Lucas är 13 år, tycker jag den passar till lite yngre, kanske 9-12-åringar, ungefär.

Första meningen: Lukas hittade dödskallen av en slump.
Antal sidor: 138 
Förlag: Hegas, 2017

16 juli 2017

Århundradets kärlekssaga

av Märta Tikkanen

Hur mycket kan kärleken tåla? Hur många gånger bör en stanna kvar, trots att ens partner gör så många fel? En poesiroman om att vara medberoende och gång på gång lita på partnerns ord om evig kärlek, trots alla svek, om att bygga upp ett skydd mot allt elände, att stå ut och hitta de fria stunderna i vardagen, även om de blir mitt i natten.

Århundrades kärlekssaga är en ärlig, feministisk bok som ger ord åt alla de kvinnor som levt och lever med en man som verkar mer beroende av alkohol än familjen, som inte tar sitt ansvar, men ställer höga krav på andra i omgivningen, som lever ett dubbelliv, men även om kvinnor emellan. Tikkanen har själv levt med en alkoholberoende man, och därför känns det ärligt, relevant och framför allt viktigt än idag. Hon gömmer inga fula sanningar, de kommer istället fram på ett, ibland otäckt, sätt i mellanrummen som blir då boken är skriven i diktform.

Det är sällan vi rekommenderas läsa en en diktsamling från pärm till pärm, men i det här fallet kan jag göra det. Det finns ett visst handlingsförlopp, och jag slukade boken på några timmar.
Föraktat kvinnor, du?
Aldrig i världen
har du hört nånting
så absurt

Du som alltid
bara har uppskattat
alla kvinnor
du haft
att ja, göra med

Föraktat dem
har du då rakt inte
Inte ens hororna
har du föraktat
säjer du
stolt

Inte
ens
hororna

alltså
                             s. 126
-------------------------------
Du måste vara stark
händer det
att mänskor säjer
till mej
 

Och jag tänker
på allt som har hänt
- kanske
jag är stark

Ja, det är väl så
Jag är väl stark jag

Starka mänskor böjs inte
De bryts

och brister                                 s. 48
 
Första meningen: Först känns det skönt
rent svindlande och obegripligt
skönt
att det trots allt också finns de som ser
bakom fasaden
som vet
och inser
Antal sidor: 184 
Förlag: Bokförlaget Forum, 2016 (Trevi, 1978)

13 juli 2017

Frågor jag fått om förintelsen

av Hédi Fried
Efter en föreläsning är det inte lätt att resa sig och ställa frågor. Det jag vill fråga kanske är dumt, tänker man många gånger, och låter bli. Men det kan visa sig att det är just den frågan som leder till förståelse.                   s. 146
För Hédi Fried har frågestunderna varit väldigt viktiga under de 30 år hon rest runt på svenska skolor och berättat om sina upplevelser från andra världskriget. Hon berättar om hur hatet smög sig in i samhället, om arbets- och förintelselägren, om hur Hitler tog makten och alla konsekvenser av detta. I den här boken har hon samlat vanligt förekommande frågor. Frågor som kan få oss att förstå lite mer och förhoppningsvis hjälpa oss att förhindra att något liknande händer igen.

Boken har ett bra upplägg. En tydlig fråga följs av ett svar på en eller några sidor. I svaren ryms Frieds och andras erfarenheter, fakta och "generella" upplevelser. Hon skriver tydligt och det märks att hon verkligen tänkt igenom sina svar och att det här är otroligt viktigt för henne. Frågorna kommer från skolbesöken, och där finns en av bokens målgrupper. Fried skriver om vikten av att lära unga människor om andra världskriget och medmänsklighet. Däremot finns det ingen övre åldersgräns, för ansvaret ligger inte bara hos de unga, det ligger hos oss alla.

Jag lär mig en del ny fakta, men det mest intressanta är ändå att få läsa Frieds egna upplevelser. En kort, mycket bra bok som förtjänar uppmärksamhet, läsning och väcker tankar.

Första meningen: Många år har hunnit gå sedan jag skrev min självbiografiska bok Skärvor av ett liv och de påföljande böckerna.
Antal sidor: 146
Förlag: Natur & kultur, 2017

10 juli 2017

Av längtan född

text: Daniel Wramhult, foto: Andreas Joakimsson

Ingen mer än du ska befinna sig i ditt allra innersta. Där ska du bestämma vem och vad du släpper in, för där finns din längtan, och den bör bara var din. Hos många är det inte sådär. Hos många har någon klampat in, förstört och trängt sig in och gör allt de kan för att förändra dig och fylla dig med sin egen längtan. Därför behöver vi lära oss att urskilja vad vi tar in, både från människor och annat. "Av längtan född handlar om hur vi kan finna, vårda och följa vår inre längtan."

(Jag vill börja med att skriva att jag känner både författaren och fotografen, och har därför varit tveksam till att recensera boken. Jag kan inte lova att den här recensionen blir 100 % opartisk, men det är definitivt ingen köpt fjäskrecension.)

Wramhult skriver om något som känns väldigt aktuellt, nämligen längtan. Jag tror varje människa längtar efter något eller någon. Små eller stora saker, det spelar ingen roll. Boken satte fingret på mycket av det jag känt och känner, den gav och kommer säkert ge mig mycket. Tyvärr har jag inte tagit mig tid att låta texterna jobba med mig, men jag vill gärna göra det. Att leva med sin längtan, att känna den och vårda den, känns väldigt viktigt.

Egna berättelser vävs ihop med Bibelord, reflektioner, tips och frågeställningar. Författaren talar ödmjukt till läsaren, både vad gäller egenvärde och hans personliga gudstro. Blandat med detta finns på flera uppslag fotografier från naturen. Det finns något meditativt över flera av dem, som kan hjälpa oss att söka vårt inre. Det är riktigt snyggt och jag rekommenderar gärna boken.

Första meningen: Jag har alltid drömt om att få skriva en bok.
Antal sidor: 139
Förlag: Bornelings, 2017

7 juli 2017

Hur främlingsfientlighet föds

De människor vi kallar för nationens fiender beskriver vi först som "dom", och sedan i allt mindre mänskliga ordalag, ända tills bombningarna kan påbörjas. Nazisternas retorik, apartheidregeringens propaganda, de människoröster som väckte det rwandiska folkmordets vrede - gång på gång i historien har krigstrummor föregåtts av att folket på andra sidan framställts i nidbilder. Först beskrivs de som annorlunda. Sedan används detaljerna som gör dem annorlunda till att slå fast att de är "lägre stående" eller "sämre" än vi. Sedan liknas de vid djur. Längre fram kallas de för odjur. Till sist blir de ohyra som måste förgöras. Det är tydligt att det som är orätt går emot skapelsens kärna. Om det inte var så skulle vi inte behöva förklara det onda vi gör.

Desmond Tutu i Om godhet, sida 97.

4 juli 2017

Feministisk sommar: läst och tbr

Första månaden i Lyrans Nobelssers feminismutmaning har passerat. Jag har varit väldigt taggad på utmaningen, och i juni läste jag:


Vi kom över havet, Feminismens ABC och Dikter och fragment. Hade planerat att hinna med Lila hibiskus, men den sparar jag till juli. Jag har även lånat hem En annan historia, Det andra könet och Århundrades kärlekssaga, så de hamnar i läshögen för juli.

Utöver dem väntar Harry Potter och Fenixorden, Om godhet och kanske även Udda verklighet på att bli lästa.

2 juli 2017

Månadens bästa: juni

Den bästa boken jag läste i juni var Sophies historia av Jojo Moyes.


Jag har även läst:
* Feminismens ABC - Lisa Mattisson och Moa Hoff
* Dikter och fragment - Sapfo
* Av längtan född - Daniel Wramhult och Andreas Joakimsson
* En stjärna vid namn Ajax - Ulf Stark och Stina Wirsén
* Jag hämtar nappen - Pija Lindenbaum
* Vi kom över havet - Julie Otsuka
* Frågor jag fått om förintelsen - Hédi Fried







I temautmaningen skulle vi läsa landsbygd, glesbygd, hembygd, där passar Sophies historia in.

I juli ska vi läsa "jorden runt på en månad". Jag gissar att En annan historia rymmer flera nationaliteter, och tänker även läsa Lila hibiskus, som kommer från Nigeria. Det kanske inte gör att jag kommer jorden runt, men förhoppningsvis får jag berättelser från flera olika länder.


Vad vill du läsa i juli?

30 juni 2017

Vi kom över havet

av Julie Otsuka

På 1920-talet fraktades kvinnor från Japan till Kalifornien som "postorderbrudar". De visste knappt något om sina blivande män, och fotot de fått var många år gammalt. Väl på plats användes de som billig arbetskraft och hade inte mycket att säga till om varesig i äktenskapet eller i samhället. Det här är deras historia.

I vi-form läggs en, för mig, okänd bit av historien fram. Under 1920-talet "beställdes" japanskor åt män i USA. På vägen över havet drömde kvinnorna om bröllopsnatten och det fina liv de blivit lovade, men verkligheten blev en helt annan. Vissa fick det ganska bra, andra fungerade mest som arbetskraft och sexobjekt. Det hela är så sorgligt, men framför allt vidrigt och frustrerande! Den här boken väckte många känslor inom mig.

Texten är skriven i vi-form. Med undantag för vissa kursivstilta meningar som tar oss nära individerna, är enskilda kvinnors händelser beskrivs som om alla var med om det. Till en början hade jag svårt att förstå berättarsättet, men efter en diskussion med min syster (vi läste denna bok i vår feministiska bokklubb) tänkte jag att det handlar om ett systerskap. Kvinnorna är enskilda individer, men det som händer en kvinna drabbar flera. Efter detta uppskattade jag vi-formen mycket mer. Vi står tillsammans mot patriarkatet när det vill försöka ta makten över våra liv.

Den här boken är en bra grund för den som intresserar sig för feminism, och vill ha lite bakgrundshistoria i vad kvinnor blivit utsatta för. Boken är ganska kort, men den innehåller mycket. Ibland kan det kännas som att författaren rabblar upp en massa händelser, men det visar på de otroligt många orättvisor bara de här kvinnorna fick utstå. För mig som priviligerad, medelklassvensk har jag svårt att känna igen mig, men då blir det desto viktigare att läsa om det. För det här är en bit av den vidriga delen av vår historia. När japanskorna pekades ut som förrädare och tvingades ifrån sina hem och byar, glömdes de snabbt bort. Förhoppningsvis för att det de blev utsatta för var skamligt, men mer troligt för att de inte hade så mycket värde i amerikanarnas ögon. Avskyvärt, men en viktig roman. Julie Otsuka har gjort ett riktigt bra jobb!

Första meningen: På båten var de flesta av oss oskulder.
Antal sidor: 174
Förlag: Albert Bonniers förlag, 2012
Originaltitel: The Buddha in the Attic, 2011
Översättare: Ulla Roseen

26 juni 2017

20 år med Harry Potter!

Källa
Idag är det 20 år sedan den första Harry Potter-boken publicerades! Tack J.K. Rowling, att du berikade världen med din serie!

Här borde jag kanske skriva något känslomässigt och hyllande, men jag tror inte jag får till rätt ord just nu. Jag har varit fast vid Harry Potter-böckerna från första sidan, och det säger en hel del, eftersom jag sällan läser fantasy. Harry har det lilla extra!

Hur som helst, jag gillar statistik, och blev tipsad om en sida där ett gäng nördar räknat ut t.ex. vilken trollformel som förekommer oftast och vilka magiska djur som nämns mest. Extremt nördigt, väldigt roligt!

På min omläsningsrunda av Harry Potter-böckerna har jag kommit till Harry Potter och Fenixorden. Det går lite segt just nu, hela boken känns ibland lite seg eftersom den är så väldigt lång... Men i sommar lär jag ha mer tid att läsa!

Här mina recensioner, så här långt:
Harry Potter och de vises sten
Harry Potter och hemligheternas kammare
Harry Potter och fången från Azkaban
Harry Potter och den flammande bägaren
och om du vill nörda vidare:
Fantastiska vidunder och var man hittar dem (skolboken)
Fantastiska vidunder och var man hittar dem (filmmanuset)

24 juni 2017

Tips för en bokplöjarsommar

Antingen tänker du att du ska ta tag i de där tegelstenarna du länge velat läsa. De är ju trots allt smidigare att läsa på semestern än att behöva släpa med i väskan till skolan/jobbet eller vad det nu kan vara. Eller så vill du plöja igenom en hel massa bra böcker. Om du tänker på det senare, finns här en lista på bra böcker.

Kanske en bok fylld med kärlek?
Mitt hjärta går på
Du, Bara
Anna och den franska kyssen 

Kanske en bok med ett viktigt ämne?
Som stjärnor i natten
Dumplin´ 
Billie: avgång 9:42 till nya livet
Skärvor av minnen
Djupa ro
När hundarna kommer 

Kanske en rolig bok med djup?
Den ökända historien om Frankie Landau-Banks
Den här sommaren kan bli min död 
Konsten att ha sjukt låga förväntningar (och de två efterföljande)   
 
Kanske en bok av David Levithan? 
Ibland bara måste man
En bit av mig fattas  

Kanske en bok som är lite svår att lägga in i någon av ovanstående kategorier?
Kanske är det allt du behöver veta
Fangirl
Det är dags att inte freaka ut
Oceanen vid vägens slut

20 juni 2017

Författare i P1

Förra veckan blev det känt vilka som sommarpratar i P1. Bland dem finns faktiskt två ungdomsboksförfattare! Först av dem är Ann-Helén Laestadius (t.ex Tio över ett) som pratar 30 juni och sedan Moa Herngren (aktuell med Ni kommer sakna mig) den 20 juli.

Utöver dem pratar följande författare:
28/6 Johan Hakelius
3/7 Ulf Ekman
8/7 Linda Boström Knausgård
14/7 Johannes Anyuru
23/7 Stig Björkman
26/7 Kalle Lind
30/7 Fredrik Backman

Hela listan hittar du här.

17 juni 2017

Liten bokhylleenkät

Lyrans Noblesser har gjort en enkät om bokhyllor. Häng gärna på!

1. Hur sorterar du böckerna i din bokhylla?
De är sorterade delvis efter genre, alla efter färg. Böcker i samma serier står dock ihop.

2. Hur många språk finns i din bokhylla? Vilka?
Jag tror jag har någon bok på engelska, men de allra flesta är på svenska.

3. Vilket land kommer de flesta böckerna från?
Sverige, Storbritannien och USA, skulle jag tro.
 
4. Flest män eller kvinnor? Eller ungefär lika?
Jag läser, omedvetet, fler böcker av kvinnor.
 
5. Vilka genrer/kategorier har du i bokhyllan (deckare, dramatik, bilderböcker, reseskildringar o s v).
Mest skönlitteratur för ungdomar. Det finns även några fantasy, bilderböcker, receptböcker, notböcker, biografier och några få deckare. Ganska många "livsåskådningsböcker".
 
6. Visa gärna en shelfie! 

Den här bokhyllan står i vardagsrummet. Här finns mest ungdomsböcker, bilderböcker och några biografier uppepå. Här finns även min Harry Potter-hylla! (Och spel)

 I köket hittar vi nästa bokhylla. Här står receptböcker, nästan bara för vegetariskt och bakning.

På trappavsatsen på övervåningen står (vanligtvis) en fåtölj framför de här hyllorna. Överst är det pocket i olika genrer. Nederst är det svarta och mörka skönlitterära böcker (de som inte fick plats i vardagsrummet).
I sovrummet finns tre hyllor. På översta finns deckare (och min brudbukett), på mellanhyllan och nedersta finns livsåskådningsböcker. Nederst finns även en hög med notböcker.

Nu är jag nyfiken på era shelfies!

14 juni 2017

Sophies historia

av Jojo Moyes

Frankrike, 1916. Tillsammans med sin syster driver Sophie Lefèvre familjens hotell, medan deras män slåss vid fronten. En tysk kommendant bestämmer att systrarna ska börja servera en trupp soldater middag varje kväll. En kväll får han syn på ett porträtt av Sophie, som hennes man har gjort, och det blir början till något som förändrar Sophies liv. Hundra år senare får Liv porträttet från sin man, strax innan han plötsligt dör. Än en gång orsakar porträttet turbulens.

Jag har hört mycket gott om Jojo Moyes och många som tyckte väldigt bra om hennes böcker. Trots det har Sophies historia stått oläst i min bokhylla rätt länge. Nu var det dock dags, och jag är glad att jag sparat den här pärlan så länge, för den är riktigt bra!

Jag gillar historia i lagom mått. Helst inte redogörelser, men när jag får följa en människa i en annan tid fastnar jag ofta för berättelsen. Min känsla är att skönlitterära böcker om Frankrike under första världskriget är ganska ovanliga, därför uppskattade jag att få lära mig mer om detta. Samtidigt får jag en riktigt genomarbetad och välskriven berättelse om Sophie, hennes familj och deras svårigheter. Det känns nära och äkta. Trots att det finns en del feel good-inslag i boken, finns det även tunga motgångar, vilket ger djup och lyfter boken.

Senare i boken stiftar vi bekantskap med Liv. Att vi då redan känner till mycket om Sophie, kvinnan på porträttet, gör det intressant och jag får en större medkänsla i konflikterna. Å andra sidan är det mycket vi inte vet, och tillsammans med Liv och de människor hon möter, får vi vara med och klura i detaljer i historien. Genom boken får vi lära känna flera intressanta karaktärer, och ibland se ur olika personers perspektiv, även om fokus ligger på Sophie och Liv. Ibland blir det lite rörigt, särskilt en del (skriver inget mer pga spoilervarning) i slutet, men överlag gillar jag boken mycket och läser gärna mer av Moyes, för här verkar finnas ett väldigt bra författarskap!

Första meningen: Jag drömde om mat.
Antal sidor: 438
Förlag: Printz Publishing, 2014
Originaltitel: The Girl You Left Behind, 2012
Översättare: Emö Malmberg

8 juni 2017

Dikter och fragment

av Sapfo. Tolkning, inledning och kommentarer: Vasilis Papageorgiou och Magnus William-Olsson

Inspirerad av den feministiska kanon tog jag mig an Dikter och fragment av Sapfo, som skrevs ca 500 f. Kr. Trogna läsare vet att jag sällan, nästan aldrig, läser poesi, och den här boken var väl kanske inte rätt bok att börja med. Som titeln säger innehåller den många fragment, alltså inte hela meningar, rader, dikter, utan ibland bara enstaka ord som tagits ur sitt sammanhang av förklarliga skäl: ålder, åldrat papper, svårtytt. Diktläsningen hade kanske underlättats om översättarna markerat bortfallen. Det finns inga former av klamrar, t.ex. [ ] eller ( ), orden är istället uppstaplade i den ordning de kunnat uttydas.

Förutom fragmenten finns det även några fullständiga dikter. Det jag uppskattar med både dem och fragmenten är att många av dem lika gärna hade kunnat skrivas idag. Vissa tankar och funderingar verkar vara tidlösa och universella. Sapfo skriver mycket om kärlek, förmodligen både hetero-, homosexuell och kanske till familjen och naturen. Det handlar om ensamhet och en hel del om bröllop. Det är fascinerande att Sapfos ord kan tilltala mig som läsare 2500 år senare! Förmodligen skulle det kunna hålla lika länge till.
104
Aftonstjärna, du återför allt som den lysande gryningen skingrat,
fåret du för, geten du för, barnet för du åter till sin moder

Vackrast av alla stjärnor

102
Käraste mor, jag kan inte arbeta med väven,
ty smidiga Afrodite lät åtrån till en yngling övermanna mig
Det som kan verka ålderstiget, eller inaktuellt och främmande för mig, är att Sapfo skriver mycket om grekisk mytologi och gudar som får symbolisera känslor och händelser i texterna, men även spela vissa roller. Eftersom jag inte är särskilt påläst eller intresserad av grekisk mytologi, tappade jag lätt intresset och läste bara på när detta dök upp eller kommenterades.

Eftersom jag inte är särskilt påläst i Sapfo eller poesi, kan jag inte säga mer om översättningen eller om bearbetningarna känns trogna. Däremot uppskattar jag de inledande sidorna med en inblick i Sapfos liv, om den starka kvinna hon var. Titta bara på en av anledningarna till att dikt- och fragmentsamling hamnar på den feministiska kanon:
I motsats till antikens manliga poeter syftar det begär dikterna uttrycker heller inte till att erövra, äga eller kuva sitt föremål [...] Hennes röst avser inte att dominera, utan underminerar snarare maktförhållandet mellan den som åtrår och den åtrådda."   Sida 19-20 
Första meningen: Ett av fragmenten i den här boken lyder: "Jag säger dig, man kommer att minnas oss i framtiden".
Antal sidor: 133
Förlag: Ordfront, 2006

5 juni 2017

Feminismens ABC

text: Lisa Mattisson, illustrationer: Moa Hoff

Okej, sätt den här boken i händerna på alla som läst eller läser historia. Den behövs nämligen som komplement till alla de mansdominerade historieböckerna. För, tro det eller ej, det finns massor av kvinnor som gjort saker som förändrat vår historia. Konstigt nog verkar det dock inte generellt nämnvärt.

Feminismens ABC ger namn, årtal och en kort levnadsbeskrivning på 29 framstående, feministiska kvinnor och vad de gjort. Jag har nog bara hört talas om tre, fyra stycken, ändå har de bland annat tagit bort homosexualitet från listan med sjukdomar, tagit 70 patent, kämpat för mänskliga rättigheter, dragit igång reklambranschen och etablerat begreppet "genus".

Boken är så kort att du skulle kunna läsa den på en lunchrast, eller i lite lugnare takt när du kommer hem. Här finns nämligen mycket att lära, föra vidare och bli inspirerad av. En liten pärla, fylld med starka människor att ta till förebild.

Första meningen: I en tid då kvinnor bara i undantagsfall tilläts agera i näringslivet stor en nybliven änka med en liten nyfödd dotter på armen och sa: "Ingen är så ensam som jag". 
Antal sidor:  33
Förlag: Leopard förlag, 2017

2 juni 2017

Månadens bästa: maj

Den bästa boken jag läste i maj var Väntarna av Cannie Möller.

Utöver den har jag läst:
* Monstret och människorna - Mats Strandberg och Sofia Falkenhem
* Matilda upptäcker tomat - Frida Lundgren och Carina Ståhlberg
* Matilda upptäcker majs - Frida Lundgren och Carina Ståhlberg
* Kartan - Aaron Becker
* Återkomsten - Aaron Becker
* Våra kemiska hjärtan - Krystal Sutherland
* Veterinär Vims - valarnas hjälte - Tanja Matila och Emma Ganslandt
* Natten - Sara Villius och Mari Kanstad Johnsen
* En ö i havet - Annika Thor
* Anrop från inre rymden - Elin Nilsson




Återigen drabbades jag av en lässvacka. Därför koncentrerade jag mig inte på temautmaningen, som handlade om mamma, pappa, barn. Jag tycker dock att följande böcker passar in på temat: Monstret och människorna, Veterinär Vims - valarnas hjälte, En ö i havet och Anrop från inre rymden. I juni är temat landsbygd, glesbygd, hembygd, jag får se vad jag läser, kanske passar något in.

31 maj 2017

Anrop från inre rymden

av Elin Nilsson

Att förlora sin bästis och kyssa någon förbjuden. Att leva upp till förväntningar och ta hand om syskon och föräldrar. Att resa utomlands och framför allt: att fundera över livet och allt som verkar ropa från det inre.

Elin Nilsson har tidigare gett ut Istället för att bara skrika och Flyt som en fjäril stick som ett bi, som vänder sig till tonåringar. Anrop från inre rymden är en novellsamling där huvudpersonerna rör sig i gränslandet mellan barn och tonår. Det händer så mycket spännande i denna ålder! Identiteten, livsstil och alla val ifrågasätts, samtidigt som ett gäng vänner kan ha kommit helt olika i utvecklingen. Som upplagt för omvälvande situationer, frågor, glädje och sorg.

Huvudpersonerna är i olika stadier av utvecklingen från barn till ungdom, vilket gör att Nilsson fångar målgruppen på ett väldigt bra sätt. Jag tror många kan känna igen sig i en eller flera noveller, vilket gör boken till en bra bok för klassrumsdiskussioner. Som jag skrev i inledningen behandlas många olika ämnen. Jag gillade särskilt novellen om Adam som hjälper sin pappa med skörden, eftersom jag själv kunde känna igen mig i mycket, och för att lantbruk sällan får en plats i ungdomsböcker. Någon novell frustrerar mig, någon känner jag inte alls igen mig i, en annan får mig att vilja krama om huvudpersonen eller skaka lite vett i hen. Jag hade dock gärna läst om mens och kroppens förändringar, som jag själv funderade en hel del på i denna ålder. Alla de känslor boken förmedlar ger dock bra läsupplevelser, och jag tror den tänkta målgruppen kommer uppskatta novellerna.

Jag gillar verkligen titeln: Anrop från inre rymden. Hur mycket är det inte som verkar ropa från det inre? Hur stor plats tar inte detta i vardagen? Tweeniesåren är en omvälvande tid, och ibland verkar det inre ta större plats än det som händer utanför. Titeln visar på stor respekt för tweenisarnas känslor och verklighet.

Första meningen: Doris var på smällen
Antal sidor: 160
Förlag: Alfabeta, 2017

29 maj 2017

Läshög inför feministisk sommar: juni

Som jag skrivit kommer jag delta i Lyrans sommarutmaning, som handlar om att läsa feministisk litteratur. Eftersom utmaningen pågår i tre månader (juni, juli, augusti), kommer jag göra en läshög per månad. Detta inlägg handlar därför om vad jag funderar på att läsa i juni.


Min syster och jag har valt första boken till vår bokklubb, det blir Vi kom över havet. Innan vi börjar med den tänkte jag läsa Feminismens ABC och kanske även Dikter och fragment. Jag är även intresserad av Lila hibiskus, men vi får se hur mycket jag hinner.

Har du några tips?

28 maj 2017

Väntarna

av Cannie Möller

I det lilla samhället Bergås brinner flyktingförläggningen, och Zahin, som precis blivit nekad uppehållstillstånd, blir anklagad. Snart visar sig dock extrema åsikter mot flyktingarna i Bergås, och hela Sverige. Vi följer även Zara, som skiljts från sin familj i flykten från Afghanistan och Mira, som inte förstår de extrema åsikterna, och fram för allt inte hur hennes bror kan tänka som han gör. Vi följer även några andra människor, alla med olika åsikter och synvinklar på de människor som flytt och hamnat i Bergås.

Idéerna till den här boken fick Cannie Möller efter att ha volontärarbetat på ett boende för nyanlända flyktingar. Det märks att hon pratat med och studerat många människor. Möller skriver på ett trovärdigt och enastående sätt om starka åsikter, både från nyanlända, nazister och människor som bott längre i Sverige. Ibland blir jag rädd för det hon skriver, det är så extremt att det nästan känns förbjudet att skriva. Det visar å andra sidan på att författaren inte är rädd för situationen, utan vill ge en sann bild av vad som händer. Det lyckas hon riktigt bra med, och detta hoppas jag hon når ut med till många.

Bokens olika synvinklar styrker handlingen. Läsaren får se in i många olika människors tankar och känslor, utan att det blir rörigt, istället blir jag en av dem. Jag fylls av ilska, sorg, medlidande, glädje, vemod, hopplöshet och hopp medan jag läser. Riktigt starkt!

Boken säger sig ha unga vuxna som målgrupp. Läsaren får följa 16-åringar, men även 20+:are och vuxna, vilket jag tycker gör den läsvärd för många. Jag är glad att en sådan här bra bok vänder sig främst till ungdomar, men hoppas att den når högre åldrar. Väntarna har en viktig handling och vill skapa förståelse. Därför vill jag rekommendera boken till alla som är intresserade av flyktingfrågan; till de som tycker vi ska ha öppna gränser, till de som tycker vi ska stänga gränserna, och till alla som funderar däremellan.

Första meningen: Han står med brevet från Migrationsverket i handen.
Antal sidor: 246
Förlag: Hoi förlag, 2017

24 maj 2017

En ö i havet

av Annika Thor

Kriget kommer allt närmre, och systrarna Steffi och Nellie skickas från Wien till Sverige, i väntan på att familjen ska få inresetillstånd till Amerika. De ska bara vara i Sverige högst några månader. Väl framme får de dock inte bo ihop, tiden går och inget blir som de tänkt. De måste börja anpassa sig för livet på en ö i havet.

Annika Thors böcker om systrarna Steffi och Nellie firar 20 år med nyutgivning med nya, stilrena, hållbara omslag. En ö i havet filmatiserades 2003 och gick som serie på tv. Jag tittade med glädje, och minns även hur min mellanstadielärare läste högt för oss ur någon av de fyra böckerna i serien. Jag gillade det, och gör det än idag.

Steffis känslor pendlar mycket, men mest känner hon sig rätt ensam. Det är svårt att få vänner, kvinnan hon bor hos är rätt sträng och säger inte mer än nödvändigt, och lillasyster Nellie anpassar sig mycket snabbare till det nya livet. Nästan som om hon trodde att de skulle stanna. För samtidigt som de lär sig svenska, om Sverige och livet på ön, går tankarna ofta till föräldrarna som bor kvar i Wien, med villkor som blir allt sämre på grund av att de är judar. När ska föräldrarna komma och hämta döttrarna? När ska familjen åka till Amerika? Kan de inte föräldrarna också få komma till Sverige? Vardagsliv blandas med livsfrågor och oron och orättvisorna i kriget.

Eftersom jag läst hela serien tidigare tyckte jag handlingen kändes lite långsam. Det berodde säkert på att jag ville återuppleva hela storyn på en gång. För en förstagångsläsare tror jag inte detta blir något problem.

Trots att serien har 20 år på nacken är den väldigt aktuell, tidlös, och kommer förmodligen fortsätta vara det många årtionden framöver. Både för ungdomar och vuxna. Annika Thors roman är mycket bra, välskriven och intressant. Därför borde den läsas av en ny generation.

Första meningen: Tåget saktar in och stannar.
Antal sidor: 285
Förlag: Bonnier Carlsen, 2017 (original 1996)

21 maj 2017

Sommarläsningsenkät

Gokväll! Hoppas ni haft en bra helg! Hos mig har solen strålat och värmen varit nära. Igår gifte sig två fina vänner och idag har vi planerat scoutläger. Nu tar jag tag i en sommarläsningsenkät som Lyran har satt ihop:

1. Brukar du läsa mer eller mindre, eller som vanligt på sommaren?
Jag tror det blir ungefär som vanligt. Vissa semesterveckor gör jag så mycket annat att jag inte hinner med/tar mig tid att läsa, till exempel scoutläger och Gullbrannafestivalen. Andra veckor är betydligt latare med mer läsning.

2. Läser du samma typ(er) av böcker som under övriga delar av året, eller läser du något speciellt på sommaren?
Jag brukar läsa en deckare under sommaren, kanske en typisk sommarbok eller någon lite tjockare när jag är hemma (och inte behöver släpa med mig den till jobbet). Annars läser jag som vanligt.

3. Beskriv den ultimata sommarläsningsplatsen! Inkludera gärna smaker, dofter osv.
När vi gifte oss förra sommaren fick vi en hängmatta. Den hängdes inte upp förrän för någon vecka sedan, så jag ser fram emot lata dagar under körsbärsträdet. Solens strålar tar sig ner genom lövverket, det blåser en varm vind bland grenarna. Dofter från nyklippt gräs och vinbärsbuskarna bredvid. En milkshake, en sovande katt. Det lär bli bra. 

4. Vilken bok är perfekt för en slö dag på stranden/i hängmattan?
En deckare för den mörkrädde, en feel good eller Harry Potter. Han går alltid hem.

5. Berätta om en bra bok som utspelar sig på sommaren! 
Systrar i jeans är verkligen sommar för mig! Läste dem under några somrar som tonåring, och minns att jag tyckte väldigt mycket om dem. De handlar om systerskap, livet och ett par jeans som håller ihop de fyra huvudpersonerna när de för första gången skiljs åt under en hel sommar. Kanske dags för omläsning?

18 maj 2017

En feministisk sommar - läsutmaning

Det senaste har jag känt mig väldigt opepp på att läsa och blogga. Läsandet har nästan blivit ett måste, för jag är ju "en sån som läser", och har ibland svårt att komma på vad jag ska göra om jag inte läser eller bloggar. Bloggen har också känts som ett måste. Jag har pendlat mellan: "jag har ju bloggat 7 år, inte kan jag sluta nu!" och "jag har ju bloggat 7 år, inte konstigt om jag tröttnar". Jag pendlar fortfarande.

Däremot har jag kanske kommit fram till att jag inte ska recensera allt jag läser, kanske ta en bloggpaus. Jag vill även läsa mer så kallad "vuxenlitteratur", jag har trots allt firat min tjugofjärde födelsedag idag, och vill hitta identifikation i jämnåriga eller äldre, inte bara 3-åringar och 15-åringar. I vuxenbokdjungeln är jag dock helt lost. Vad ska jag läsa? Den här utmaningen väckte en gnutta läslust igen:


Inspirerad av Feministbibliotekets feministiska kanon utmanar Lyrans Noblesser oss att läsa feministisk litteratur i sommar. Utmaningen pågår från juni till augusti, och i slutet av varje månad kan deltagarna via Lyrans blogg dela länkar för att tipsa varandra.

Jag vill gärna lära mig mer om feminism, hitta nya och förbättra mina argument, samt bredda mitt genreintag. Därför hakar jag på. Det kommer inte bara bli feministisk litteratur i sommar, men mer än tidigare lär det bli. Jag och min syster funderar även på att starta bokklubb, bara hon och jag, och läsa utvalda böcker tillsammans för att diskutera. Det är lättare att komma ihåg och lära sig mer på det sättet.

Jag återkommer med lästlista.

Har ni några feministiska litteraturtips?

17 maj 2017

Veterinär Vims - valarnas hjälte

text: Tanja Matila, illustrationer: Emma Ganslandt

10-åriga Ville Vims tar över sin mammas jobb som veterinär och blir genast överöst av brev från hela världen. Alla vill ha hjälp av familjen Vims makalösa veterinärskunskaper! Ville bestämmer sig för att åka till Mexico för att rädda strandade valar. Han tar med sig det magiska lexikonet och pantern Katten Carlos, men på väg till flygplatsen stoppar rektor Reidar honom. Ville får inte ledigt från skolan, men han måste ju åka nu!

I den första boken i en förväntad serie lär vi känna en spontan, nyfiken, omtänksam, driven veterinärsson, som nu fått ta över sin mammas uppdrag. Med humor beskrivs Villes vardag och senare äventyr, som inkluderar privatplan, banantjuvar och ullpungråttor. Det blir ett riktigt äventyr, ibland överdrivet, men det är inget problem, snarare något roligt, riktigt spännande och fantasieggande för målgruppen. Ville blir en cool förebild för nyfikna barn som själva gärna skulle vilja rädda valar och andra djur i nöd. Han är cool och modig och bjuder på en riktigt härlig, fantasifull saga.

Språket är många gånger humoristiskt och (nästintill överdrivet) hurtigt. Vissa gånger funderar jag på om det går över huvudet på målgruppen, men det gör å andra sidan boken till en bra högläsningsbok, eftersom det tilltalade även mig som vuxen.

Boken innehåller ganska mycket text, men även en del bilder. Det är enkla illustrationer är i svartvitt, men den färgstarka berättelsen ger färg även till bilderna. Jag gillar boken, och tror detta kan bli en spännande, rolig och fantasifull serie att se fram emot.

Första meningen: På en helt vanlig gata i ett rött gammalt hus satt en mycket speciell pojke på golvet i köket.
Antal sidor: 61
Förlag: Whip Media, 2017

14 maj 2017

Monstret och människorna

text: Mats Strandberg, illustrationer: Sofia Falkenhem

Det här är tredje boken i en serie. Om du inte läst Monstret i natten och Monstret på cirkusen, varnar jag för spoilers.

Monstren sätter allt mer skräck i människorna i staden. En grupp bildas för att försöka bekämpa monstren, vilket gör att Frank och hans monstervänner blir allt mer rädda. De måste gömma sig ännu mer noggrant, men det börjar bli svårt.

Monstret-serien vänder sig till 6-9-åringar, och passar mycket bra till högläsning. Jag tycker även den säger väldigt mycket till mig som vuxen. Trots att det handlar om olika sorters "monster", att det är de som verkar vara hotet i samhället, skulle den lika gärna kunna handla om sådana "hot" vissa ser i samhället idag. Jag tänker att många ser hot i människor som flytt till Sverige, hbtq-personer eller personer som helt enkelt är annorlunda än en själv. De i sig är sällan något hot, men när vi blir främlingsfientliga och håller oss borta från nytt och okänt, bygger vi upp illusioner av hot som späs på till oigenkännlighet. Detta sker i Sverige, och det är skrämmande. Detta händer även i Yrred, där Frank bor. Det har pågått ett tag, men till trilogiavslutningen trappas det upp.
"Men Kjelle", suckade mamma otåligt. Sen sänkte hon rösten. Viskade nästan. "Hörde du inte att dom hade slagit ner en stackars farbror för att dom tyckte att han såg monsteraktig ut? Han hade bara lite håriga axlar!"
   [...] "Tänk på vad Kryger ställde till med", viskade mamma. "Vi trodde att han var en hjälpte och så
kidnappade han Frank!"
   [...] Pappa svarade inte. Det var tyst i bilen resten av färden. Och jag kände hur knuten i magen drogs åt.                                                              sida 49-50
Det skrämmande blandas med det spännande. Vi ser Franks monstervänner och deras liv, men även vad som händer i skolan och på gatorna. Vi ser hur Frank slits mellan sina olika gestalter, och när vänskapen blir allt viktigare. Frank får bära mycket på sina axlar, men vi ser honom även ta mer initiativ och plats. Vi fördjupas i många av karaktärerna och de får fler bottnar. Den här boken bjuder på en hel massa bra, en riktigt bra story och ett riktigt viktigt budskap. Den är nutidsförankrad, men kan hålla länge.

En sak jag stör mig på är att Strandberg skriver "dom" istället för "de/dem". Visst, det är lättare att läsa högt om det står "dom", men borde han då inte bytt ut sig, dig och mig till sej, dej och mej?

Utöver det tycker jag boken ger ett bra avslut på trilogin. En serie att rekommendera.

"Men hur kan dom hata monster så mycket?"
"Det finns alltid dom som ser fiender i alla som är annorlunda. Dom ser faror i allt som dom inte vet nåt om."
"Det är väldigt mycket som dom inte vet nåt om", sa jag. "Det är som om dom inte
vill förstå."
"Ja", sa Alice. "Det håller jag med om. Dom kanske inte vill tro att monster är ungefär som vi. Vilka ska dom då skylla på?"                         
sida 69

Första meningen: Det var natt och jag sprang genom skogarna.
Antal sidor: 167
Förlag: rabén & sjögren, 2017

11 maj 2017

9 saker som får mig att inte vilja läsa en bok

För någon vecka sedan ville Top Ten Tuseday veta vad som får oss att INTE vilja läsa en bok. Jag funderade en liten stund och kom fram till denna top nine-lista, utan inbördes ordning:


1. Böcker skrivna på dialekt. Jobbigt att läsa. Jag vill ha ett korrekt språk, såvida det inte handlar om att visa en sida av en karaktär, t.ex. Hagrid i Harry Potter. Det kan visserligen vara lite jobbigt att läsa, men det funkar.

2. Du-form. Jobbigt att läsa, förstår inte vitsen med det.

3. Vampyrer och varulvar. De enda böcker med vampyrer jag läst är Twilight. Jag gillade serien när jag läste, men efter det skulle ALLA börja skriva om vampyrer, och jag tröttnade direkt.

4. Dåligt genomarbetade texter. En del böcker verkar ha haft för snäv deadline för att en sista textgenomgång ska ha hunnits med. Jag tänker på när stavfel, satsfel osv smyger sig in mer än vanligt.

5. Stockholms-baserade ungdomsromaner. Tröttsamt i längden. De flesta sådana handlar om överklassfolk med kärleksproblem, fester hit och dit och...

6. ... fokus på gator och platser. Jag hänger sällan med eftersom jag inte lägger sådant på minnet, så jag skummar mest gatunamn och vad det nu kan handla om. Hade boken å andra sidan utspelat sig i en stad/samhälle där jag känner igen mig, t.ex. Jönköping, hade jag förmodligen tyckte bättre om det.

7. Långa miljöbeskrivningar. Låt gå för fantasy-böcker (som jag sällan läser) som bygger upp helt nya världar, men när det gäller annat: väv in det i storyn, gör inte långa sjok av detaljbeskrivningar. Då tappar jag intresset.

8. Böcker över 350 sidor. När jag läser tjockare böcker kommer jag ofta fram till att det inte hade behövts så många sidor för att få fram storyn. Det känns mest som att författaren babblar på. Tråkigt, med tanke på att jag säkert missar en del bra.

9. Fotboll, innebandy, hästar... Jag är inte och har aldrig varit intresserad av sport. Därför väljer jag sällan böcker som handlar om sport. Därför undrar jag varför så många "få ungdomar att läsa"-böcker handlar om sport? Tänk om jag varit en sådana som inte gillar att läsa, då hade jag förmodligen aldrig börjat heller, med tanke på utbudet.

(Och jo, jag vet att det inte är tisdag idag.)

8 maj 2017

Bilderberättelser med Aaron Becker

Som jag skrivit innan har bilderbokskursen fått mig mer intresserad av illustrationer i böcker. När jag skrev om detta på instagram blev jag tipsad om Aaron Becker, och har nu läst hans trilogi som börjar med Resan, fortsätter med Kartan och avslutas med Återkomsten. För de som gillar bildberättelser, eller vill lära sig läsa sådana här, kan jag varmt rekommendera Becker.

Resan inleds i sepiaton med ett barn som inte verkar ha något att göra, och alla är upptagna med sitt. Plötsligt ligger det en röd krita på sovrumsgolvet, och barnet ritar en dörr på väggen. När hen öppnar dörren öppnas en färgfull, grönskande fantasivärld. Med hjälp av kritan far barnet ut på ett spännande äventyr, men snart blir det nästintill farligt.

Kartan tar vid där den första boken slutar, och även här slängs barnet, tillsammans med en vän, in i äventyr och en kamp mellan goda och onda. Återkomsten går i samma stil, men med vissa nya inslag och detaljer.

Sådana här böcker går inte att snabbläsa. Visst är vissa illustrationer enklare, men det finns även väldetaljerade bilder som täcker hela uppslaget. Jag tänker även på att det kan ta lite tid att skriva sin egen berättelse till bilderna. Vad händer här? Olika läsare tolkar förmodligen på olika sätt, och vad som händer på nästa uppslag kan ändra min uppfattning av vad som hände på förra. Visst kan det vara lite komplicerat att lära sig, men det är fantasieggande och spännande.

Illustrationerna är riktigt bra gjorda. De talar mycket genom färg, men även gester och kroppsspråk. Läsaren ser sällan ansiktsuttryck, men kroppen kan tala mycket för sig.

Berättelserna i trilogin tar barns fantasi på allvar. Vem har inte velat rita fram saker med hjälp av en krita? En port till en annan värld, en supersnabb cykel eller en luftballong. Vilken dröm! Här bidrar kritan till både underhållning, skydd och räddning. Barnet får stå i centrum som en smart och godhjärtad hjälte. Här finns även frågor om vuxenvärlden och förälder-barn-relation. Visst är det klassiskt dramaturgiskt och vi känner igen berättargrunden, men Becker gör det med mycket kärlek till barn och bilderboksmediet. Riktigt fina böcker!

Jag funderar på hur denna berättelse skulle vara om den var ljudsatt, och efter lite sökning hittar jag det på youtube. Titta och lyssna in första boken här.

Resan (2015), Kartan och Återkomsten (2016) av Aaron Becker
Förlag: ABC förlag
Originaltitlar: Journey, Quest och Return

7 maj 2017

Bladen brinner!

Våren kom. Det är anledningen till att det varit tyst här i veckan. Sol, värme, ljusa kvällar, trädgårdsprojekt, läsning på altanen. Det fann liksom ingen datorlust kvar. Hoppas ni kunnat njuta av våren!

Ni vet den fantastiska podden Bladen brinner som, till skillnad från många andra medier, pratar om barn- och ungdomslitteratur? De har nu kört på ett år och gett fantastiskt många bra intervjuer, boktips och intressanta diskussioner. Nu, liksom för ett år sedan, behöver de ekonomisk hjälp för att kunna köra på ännu ett år med podden. Och visst vill vi ha mer? Ja! Klicka dig in här, på poddens kickstarterkampanj, för att bidra med en summa, så att vi får höra mer rapportering från barn- och ungdomslitteraturen. Om du missat något, några, alla avsnitt kan du lyssna på dem (igen) på hemsidan, samt få höra extramaterial och hitta boklistor.