14 juli 2016

Sofies skrivartips: intervju med Anna Ahlund

Om du skriver något som du skulle vilja ha publicerat, tänker jag att det kan vara bra att läsa om utgiven en författare som skriver om sitt skrivande. Därför skickade jag iväg ett gäng frågor till Anna Ahlund, som nyss debuterat med Du, bara.

Jag vill skriva en bok. Jag vet ungefär vad den ska handla om, jag har börjat lära känna huvudpersonen. Vad ska jag göra nu?
Skriv! Bara skriv på och se vad det blir! En del skriver synopsis för sina historier, alltså en plan för vad som ska hända, det funkar aldrig för mig. Jag behöver skriva berättelsen för att se vad det blir. Mitt tips är att börja där det känns roligast, med de där scenerna som poppar upp i huvudet när du tänker på vad du vill att det ska vara för typ av historia. Var inte rädd för att göra fel eller göra dåligt, du kommer ändå att vara tvungen att jobba igenom allt en massa gånger senare och kan fixa det då. Bara skriv på för att det är kul och se vad det blir. Allt eftersom kommer historien att veckla ut sig, och när du vet mer vad som ska hända kan du gå tillbaka och ändra och fylla på där det behövs.

Vad ska jag göra om jag kör fast?
Jag brukar hoppa till ett annat ställe i historien och skriva därifrån. Vissa delar av historien kan behöva väntas in för att idéerna ska få mogna, så är det nåt ställe som känns trögt för mig beror det ofta på att det inte är redo att skrivas än. Jag brukar hoppa runt rätt mycket i manuset överlag, och gillar att skriva där det känns som roligast i stunden. En annan anledning till att det går trögt för mig kan vara att jag är uttråkad, om att det jag skriver inte är tillräckligt spännande. Då har jag två taktiker: säkra kort och oväntade vändningar. Mina säkra kort är den typen av scener jag brukar tycka är roligast att skriva (hångel, fika och babblig dialog), de brukar göra att jag kommer igång och kan ta mig vidare. Om handlingen känns för förutsägbar och blir tråkig att skriva brukar jag försöka lägga in oväntade vändningar. Jag tänker ”vad är det väntade i den här situationen?” och försöker sen göra på ett annat sätt. Det kan vara stora saker i handlingen, eller små saker som kan ge lite nytt blod åt en scen. Igår skrev jag en scen där en av karaktärerna plötsligt sa ”Jag tycker att du ska göra slut med din flickvän” till en annan. Det gav dialogen en ny vändning och blev mycket roligare att skriva än det jag tänkt från början.

Hur vet jag att jag är redo att skicka in manuset till ett förlag?
Min resa med Du, bara var riktigt häftig just på den här punkten. Jag hade skrivit igenom och redigerat den några gånger, och tyckte att jag var ganska klar. Sen träffade jag mina skrivarkompisar Anna Arvidsson och Anna Jakobsson Lund, och vi bytte manus och gav respons på varandras texter. Då förstod jag att jag inte alls var klar. De anmärkte på så många saker, språkliga tics, stora dramaturgiska grejer och tempo och karaktärer. Först kändes det jobbigt att det var så mycket att fixa, men sen satte jag igång, och rätt snabbt märkte jag hur mycket bättre det blev när jag testade saker de föreslog. Aldrig har jag lärt mig så mycket på så kort tid! Att se texten med deras ögon hjälpte mig att slipa fram det som är jag i skrivandet, att få fram det jag menade så att läsaren också uppfattade det.Alla skriver och läser på olika sätt, så mitt stora tips är att hitta bra skrivarvänner och ta hjälp av varandras styrkor för att lära sig mer. Jag skrev om manuset flera gånger efter att Annorna läst, och ändrade ganska stora saker. Sammanlagt blev det arton utkast innan jag skickade manuset till förlag. När jag blev antagen fick jag beröm för att förläggarna tyckte att manuset kändes så klart, och sa att många manus d
e får in faller på att de just inte känns färdiga. Så mitt tips är att hitta skrivarvänner (till exempel i skrivargrupper på Facebook, via skrivbloggar eller Instagram) som ser på texten med nya ögon, och sen jobba igenom den så många gånger att den verkligen känns skinande innan du skickar.

Vad inspirerar dig att skriva?
Ofta är det någon känslostämning hos mig själv som får mig att tänka ”det här skulle den och den karaktären kunna känna i den och den situationen”, och sen funderar jag vidare på vad som kan ha hänt och varför någon känner så. Jag dagdrömmer rätt mycket. Småsaker i vardagen som hur en färg ser ut i ett visst ljus eller vilken känsla ett klädesplagg har brukar också leta sig in i skrivandet. Det finns så mycket som är vackert och känns magiskt i det lilla, jag inspireras av att se sånt och funderar ofta på hur jag skulle kunna skriva det.

I korta drag, hur gick det till när ditt första manus blev antaget?
Jag hade skickat manuset till flera förlag, det var sommar, och jag kollade mailen alldeles för ofta fast jag egentligen visste att det fanns risk att folk var på semester och att det skulle ta jättelång tid innan jag fick svar. När det dök upp ett mail märkt med ”Manus” efter en månad trodde jag först att det var en refus, och blev helt skakig när jag såg att det var från någon som ville träffa mig för att prata utgivning, och att denna någon jobbade på Rabén & Sjögren! Vi bokade in ett möte efter sommaren, träffades och pratade om manuset, arbetsgång, omslag och planerad utgivningstid, och sen satte arbetet igång. Tio och en halv månad efter vår första mailkontakt hade jag den tryckta boken i handen.

Har du någon bok som inspirerat dig i ditt skrivande?
Jag älskar att läsa Selma Lagerlöf, jag tycker att hon har en sån skärpa i språket. Gemensamt för flera av hennes böcker är en sorts över- hängande känsla av att det kommer att bli bra, att kärleken är som en gudomlig kraft som ser till att saker ordnar sig. Jag tycker att det är så häftigt att hon lyckats skriva fram den där hoppfullheten även när det är mörkt, det inspirerar mig väldigt. Min favoritbok heter En herrgårdssägen. Några andra favoriter för unga vuxna är Jag ger dig solen av Jandy Nelson, Fan art av Sarah Tregay och Ibland bara måste man av David Levithan. Gemensamt för dessa är att det är fina kärlekshistorier där karaktärerna är kreativa och pyssliga och skapar saker, det älskar jag att både läsa och skriva.

3 kommentarer:

  1. Tack för ett jätteintressant inlägg! Det gav mitt skrivande en liten knuff igen!

    SvaraRadera