12 december 2015

Bokbloggare för medmänsklighet

Nu är det min tur att blogga i Kulturkollos bloggstafett om medmänsklighet. Hela listan med deltagare hittar du här.

Jag tror att ett av de bästa sätten att lära känna en människa är att prata med hen. Fel. Jag menar: att lyssna på hen. Lyssna på berättelse om uppväxt, intressen, händelser, med- och motgångar. Att för en stund lägga bort allt av "mig, min och mitt" för att istället ägna sig helt åt personen man har framför sig.

En gång satt jag i ett rum tillsammans med ett gäng vänner. Under några timmar fick alla chansen att berätta sin livshistoria. Eller i alla fall delar av den. Efter den stunden tror jag vi alla kände en djupare medkänsla med de vi hade omkring oss. Vi fick höra om jobbiga uppväxter, problem med självkänsla, vänner, skola. Men även ljuspunkter i livet. Det var en väldigt jobbig, men fin stund. Framför allt lärde den mig mycket.

Det är inte alltid lätt att känna medkänsla för någon annan. Att ta till sig en annan människas liv kan vara väldigt tungt, om det hen berättar är varit svårt eller jobbigt. I längden tror jag dock att det är värt det. I längden tror jag lyssnaren växer som människa. Jag tror det är nyttigt att lägga bort "jag, min och mitt" oftare. Andra människor kan berika våra liv och det är dags att fler inser det nu.

Hur kan du då öka din medkänsla? Flera studier (till exempel här, här och här) visar att de som läser mycket har större empati än andra. Om du sätter dig in i en bok är det stor chans (eller risk) att du börjar känna med människorna du läser om. (Det skrev jag om här.) Stormande kärlek, bubblande ilska, frustrerande vänskap, lyckliga upplevelser. Allt det där kan påverka dig, vilket jag tror är viktigt. När vi läst böcker som talat till våra känslor och empatiska förmåga, tror jag vi kan bli bättre människor i mötet med andra människor. Jag tror att läsande människor då har en större förmåga att lyssna till andras berättelser och ta till sig det. I ett samhälle där vi blir mer och mer individuella och dit fler och fler människor med svåra livberättelser kommer, blir förmågan att känna medkänsla och empati livsviktig.

När jag skriver detta inlägg tänker jag mest på människor som tvingas fly och människor som lever med psykisk ohälsa. Jag kan tyvärr inte tipsa om så många böcker om flykt. Antingen saknas det, eller så har jag inte stött på så många. Några jag läst är däremot Flyktingen och Nordkorea: nio år på flykt från helvetet. När det gäller psykisk ohälsa tycker jag också det saknas böcker. På ungdomsfronten kan jag tipsa om Var är Audrey?  och Ibland vill man inte gärna gå in fast regnet öser ner. Har du fler tips? Skicka över dem, vettja!

Boktokig bloggar efter mig.

3 kommentarer:

  1. Ja att lära sig att se och le är en stor medmänsklig uppgift vi alla bör kunna göra. Vara lyhörd om hjälp behövs med mera. Ett fint inlägg har du skrivit och detta om böcker är också sant *tack* /kram

    SvaraRadera
  2. Vilka fina tips du ger! Tack för dem. Visst handlar det mycket om att ta sig tid att lyssna. Det är så lätt att bara tänka på vad man själv ska säga i olika samtal att lyssnandet puttas undan. Fint att du lyfter lyssnandets konst!

    SvaraRadera
  3. Mycket bra idé att gå laget runt så alla får berätta. Det skulle vi tänka på mer.

    SvaraRadera