30 december 2015

Tematrio: inför kommande år...

Idag hänger jag på Lyrnas tematrio. Denna vecka gäller följande: Berätta om tre böcker du vill läsa nästa år eller om tre andra "löften" eller föresatser!

1. Nya böcker. Jag har inte kollat i så många vårkataloger, men jag har hittat två böcker jag gärna vill läsa. Dumplin av Julie Murphy och uppföljaren till David Levithans Jag, En, som heter En annan. Båda utkommer i april.

2. Tidigare utgivna. Oftast läser jag nyutgivna böcker. Det kommer ju så många bra som så många bloggare skriver om! Samtidigt samlas to be read- böcker på hög, så nu säger jag, återigen, att jag ska försöka ta tag i hyllvärmarna. Både sådana som faktiskt står i min hylla, och sådana som jag velat läsa länge. Till exempel Ibland bara måste man, Kriget är slut, Vinna hela världen och Tusen strålande solar.

3. Nya utmaningar. Jag vill läsa utan krav. Att läsa med krav blir sällan särskilt bra. Men ibland är det roligt att ha en utmaning, att få tänka till lite extra när jag väljer nästa bok till läsning. Därför söker jag nu efter nya utmaningar. Vet du om någon? En ny kaosutmaning, temaläsning eller något helt annat? Tipsa mig gärna! :)

Nostalgi och okej

Dags för nästa inlägg i A-ö-boktaggen.

Abbe med tre barnboksfavoriter


N - Nostalgi. En bok du läste som barn.
Den här barndomsboken får dig att le och önska att du var liten igen.
Jag minns när jag var liten och delade rum med min syster. På kvällarna läste mamma eller pappa god natt-saga, och jag minns särskilt när vi läste om Emil i Lönneberga, Pippi Långstrump och Madicken. Det var så mysigt!

O - Okej. En bok som inte var dålig, men inte särskilt bra heller.
Den här boken fick dig att säga "Meh" och rycka på axlarna. Den var liksom bara okej.
Här finns det många böcker att välja mellan. Jag hade svårt för Det borde finnas regler och undrar fortfarande vad det är som får folk att gilla den, och, framför allt, göra film av den.

28 december 2015

Bara för dig på lågstadiet

av bland andra Lisa Bjärbo, Jenny Jägerfeld, Mårten Melin och Johan Unenge. Med illustrationer av bland annat Helena Willis, Sofia Falkenhem, Emma Adbåge och Pelle Forshed

12 berättelser bara för dem som går på lågstadiet! Det handlar om att vilja ha ett husdjur, vänskap, krav nya människor och små monster. Sådant som dyker upp i barns vardag, helt enkelt. Det finns mycket jag känner igen från när jag själv var i den åldern, eller från människor i den åldern jag mött. Noveller blandas med dikter och serier. En träffsäker liten skattkista för lågstadiebarn, skulle jag vilja säga.

Nu har jag visserligen varit busig och läst en bok jag egentligen inte får läsa. Bara för dig på lågstadiet, heter den ju. Men jag tycker denna bok passar väldigt bra för högläsning, och då borde det ju finnas någon tillgänglig som gått ur lågstadiet.

Denna bok har gett tillfälle för nya samarbeten mellan författare och illustratörer, vilket är roligt. Det ger en bredd med olika stilar, men allt kretsar ändå kring en specifik målgrupp. Det känns som att redaktionen tar barn på allvar. Novell- och diktsamlingar finns det ju mängder för vuxna. Men barn? Jag har inte så stor koll, men det är roligt att det satsas på barnen! Alla berättelser går inte hem hos mig, men så brukar det ju inte vara med samlingar. Däremot tror jag det finns något för många, och det är väl poängen.

När lågstadiebarnen sedan blir äldre kan de läsa Bara för dig på mellanstadiet. Men det är en bok jag inte kan uttala mig om. Än.


Första meningen: Om exakt 23 dagar fyller jag år. 
Antal sidor: 203
Förlag: rabén&sjögren 
Utgivningsår: 2015

26 december 2015

Skuggsommar

av Mia Öström

Rakel ska tillbringa den väldigt varma sommaren med sin kusin och hennes föräldrar på en ö i havet. När kusinen knappt bryr sig börjar Rakel umgås med tvillingarna vid hopptornet istället. De lovar att de ska lära henne att dyka. De känner inte Rakel, vet inte vem hon är, så Rakel låtsas att hon faktiskt vågar sådant där. Men vilka är de egentligen? Och varför växer skuggorna på ön?

Precis som andra sommarböcker som utspelar sig på en ö handlar det mycket om bad, bikini, vatten, sol och spring på ön. Det som kryddar denna bok är de mystiska tvillingarna på flotten med hopptornet. Genom hela boken ligger ett skimmer av något övernaturligt, men allt verkar så vanligt. Jag väntar på något, och den som väntar på något gott...

Jag gillar karaktären Rakel. Hon är inställsam och artig, vågar inte riktigt gå mot strömmen eller säga vad hon tycker. Hemma står hon mest bredvid, särskilt efter att ha smugit genom lägenheten hela våren för att inte störa sin mamma. Hon är kvar i rollen även på ön, men vill  något mer. Ibland vill jag ge henne en knuff så att hon ska våga göra och säga vad hon tänker. Kanske kan tvillingarna dra det ur henne.
Vattnet från bikinin rinner ner på brädorna och bildar ett av tryck. Försvinner snart, dunstar bort. Hur gör man för att finnas kvar någonstans?
Genom hela boken går en röd tråd där språket ibland blir poetiskt och existentiella frågor väcks. Precis som det ofta gör i tonåren. Rakel söker efter sin identitet, en fast punkt, en tillvaro och det ger igenkänning. Det gillar jag. Det lyfter boken från andra sommar på ön-romaner. Finstämd, men ändå mystisk, hemlighetsfull och spännande. Vissa stunder "lagom", många stunder riktigt bra.

Första meningen: Solen strilar genom löven och gör fläckar på marken.
Antal sidor: 185
Förlag: Gilla böcker
Utgivningsår: 2015

24 december 2015

V. 52 och lucka 24

God jul!

Först vill jag presentera de sista inläggen i bloggstafetten.
21. Boktanken om Min europeiska familj de senaste 54 000 åren
22. C.R.M. Nilsson om Får hundar korv i himlen?
23. Draw, read and take photo om Hata Romeo och sist ut A room of my own om Blodsbunden

Därefter kör vi lucka 24: Julkalenderbloggstafetten är i mål! TACK till alla som deltagit och läst, det har varit jätteroligt!

Nu kanske du undrar vad bloggstafettsdeltagarna ska läsa i jul? Eller behöver du ännu fler tips på läsning? I så fall, varsågod:

Ljusletaren:
Läser förmodligen På tunn is - en resa till Antarktis

Västmanländskans bokblogg:
Jag läser gärna feel good och i år har jag laddat upp med sådan böcker i hela december. Men en riktigt bra roman är inte heller fel och i år har jag önskat mig "Lila" av Marilynne Robinson som med lite tur bli mellandagsläsning.

Sara, Read and Repeat:
I jul kommer jag att läsa den illustrerade utgåvan av Harry Potter and the Philosopher’s stone.

Mrs E
Nu i juletider har jag bekantat mig med Jenny Colgans härliga Rosie Hopkins och dennes godisaffär. Vad jag vet så finns det tre böcker i serien*, de två sista är med jultema och jag bara älskar att krypa upp framför brasan med en kopp te och hoppa in i Rosie och hennes vänners värld. Julmys på högsta nivå. 
* Rosie Hopkins' Sweet Shop of Dreams, Christmas at Rosie Hopkins' Sweet Shop och The Christmas Surprise.

Anna, Stories from the city:
Efter att ha hört porträttet av Svetlana Aleksievitj i Lundströms Bokradio känner jag ännu mer än tidigare att det är dags att läsa henne. Kriget har inget kvinnligt ansikte blir först ut. Sedan tänkte jag läsa Jag är Kina av Xiaolu Guo – jätteintressant för mig som jobbar oerhört mycket med kineser. Och så hoppas jag hinna med Ett liv för lite av Kristofer Ahlström för en av mina bokcirklar. Och något av Sarah Dessen!

Anna, Sagan om sagorna:
I jul läser jag nog ingenting, eftersom jag är väldigt trött på läsning för tillfället (jag sa det!). Om jag skulle plocka upp något ändå skulle det bli min nya samlingsvolym av His Dark Materials. 

Metta
I jul kommer jag antagligen fortsätta med A little life av Hanya Yanagihara. Den handlar om allt och ingenting, en väldigt tät berättelse om fyra vänner i New York som är väldigt mörk. 720 sidor lång! Om den tar slut vill jag gärna läsa något sago- eller fantasyaktigt med lite vintertema, kanske The Snow Child av Eowyn Ivey.


Själv ska jag läsa det här:


23 december 2015

365 dagar med Jesus

av Niklas Piensoho

I denna bok har pastorn och författaren samlat texter och funderingar kring 365 av sina favoritbibelord. De har ingen speciell ordning, och dagarna är numrerade, inte daterade, vilket gör att en man börja läsa boken vilken dag på året man vill.

Piensoho skriver lättläst, men med mycket djup. Han har stor historiekunskap och är insatt i Bibelns sammanhang och gissningar till betydelse. Samtidigt delar han med sig av sig själv, vilket gör läsningen lättare att ta till sig. De gamla Bibeltexterna är många gånger svåra att förstå idag, och svåra att tyda vad de vill säga oss idag, andra lättare, men Piensoho är bra på att förklara och sätta saker i ett nutida sammanhang. Flera gånger har jag fått mig en extra tankeställare eller aha-upplevelse. Det tycker jag tyder på en bra andaktsbok.

Boken passar för nyfikna från ca. 16 år till 110, kanske?

Första meningen: Jag har läst Bibeln nästan varje dag sedan artonårsåldern.
Antal sidor: 470
Förlag: Libris förlag, tack för recex!
Utgivningsår: 2015

22 december 2015

Veckans bokbloggsfråga - vecka 52

Veckans fråga från Barnboksbloggen lyder:
Finns det några bokbloggar som du följer slaviskt och inte missar ett enda inlägg ifrån? Finns det några bokbloggare som du vill lyfta fram lite extra och få fler att upptäcka denna vecka?
Jag erkänner. Jag är ganska dålig på att läsa andra bokbloggar. Jag brukar skumma igenom bloglovin och hitta en hel del, men jag följer ingen blogg slaviskt. Däremot tittar jag gärna in hos Sincerely Johanna, en kulturtant ut i fingerspetsarna som har en boksmak väldigt lik min. Sagan om sagorna är en annan blogg jag gillar, där har jag hittat en del böcker jag gissar att jag annars inte plockat upp.

Har du några tips på bokbloggar jag borde kolla in?

21 december 2015

Ibland vill man inte gärna gå in fast regnet öser ner

av Malin Stehn

Sedan några veckor tillbaka lämnar Lovisas mamma nästan aldrig gästrummet. Efter att hon bröt ihop tassar Lovisa och hennes pappa på tå och låtsas som om ingenting hänt. Särskilt inte inför andra människor. Det gör det mer komplicerat i skolan, med vännerna och grannen som förföljer Lovisa. Tur att idolen Ricky finns. Vad skulle hon gjort utan honom?

Här är ännu en bok som behandlar ett viktigt ämne. På ytan verkar Lovisas liv ganska normalt, men hon sluter sig allt mer och döljer den stora oron hon känner för sin mamma. Även om jag inte har en utbränd förälder kan jag känna igen mig i många av Lovisas obekväma känslor. Det starka i denna bok är just att få läsa om Lovisas reaktioner och tankar kring den utbrända mamman.

I början tycket jag boken var lite seg. Texten gav inga starka intryck, utan transporterade mig mest mot slutet av mitten då kampen blev mer intressant att läsa om. Det var nog då jag fick lära känna Lovisas innersta känslor bättre, och utvecklingen blev intressanta att följa. Blandat med detta finns ett stycke "vanlig" tonårsvardag. Det är bihistorier som för berättelsen framåt, men som inte intresserar mig så mycket.

Malin Stehn kan ändå det här med att skriva om viktiga ämnen (som i Den här sommaren kan bli min död). Jag hoppas hon fortsätter med det, för det tror jag kan hjälpa många unga i liknande situationer, och även vuxna som vill förstå ungas reaktioner och känslor. I den här boken hade jag däremot gärna sett andra, mer genomarbetade bakgrundshistorier, men i nyss nämnda bok tycker jag hon lyckats bättre med det.

Första meningen: Pang!
Antal sidor: 202
Förlag: Opal
Utgivningsår: 2013

20 december 2015

Julkalenderinlägg v. 51

Vecka tre i julkalenderbloggstafetten är gjord. Har ni fått många nya tips? Om ni missat något, kommer här en snabbgenomgång.

14. Stories from the City om To my love
15. Pantalaimone om Smakäventyret
16. Sincerely Johanna om Jag ger dig solen
17. Bokugglor om The Girl With All the Gifts
18. Fiktiviteter om Deras ryggar luktade så gott
19. What You Readin? om The Parasol Protectorate-serien
20. Agnes bokblogg om Släppa taget och Lyrans Noblesser om Bära barnet hem och Hönan som drömde om att flyga.

19 december 2015

Lilla feministboken

av Sassa Buregren

En dag ser Ebba en bild i en tidning. Den föreställer världens mäktigaste. Det konstiga är att det är "åtta likadana gubbar i kostymuniform". Inga kvinnor. Varför är det så? Är män smartare än kvinnor? Får kvinnor inte bli mäktiga? Ebba bestämmer sig för att ta reda på varför det är såhär, och vart alla kvinnor tagit vägen.

Detta är en lättläst bok full med starka kvinnor. En av de viktigaste (idag) är förmodligen Ebba. Hon är en ung tjej som bestämmer sig för att förändra och lyfta fram de budskap historiens kvinnor ville göra till verklighet. Ebbas funderingar kring kvinnoroller och vem som bestämmer, blandas med prat med kompisarna, fakta om betydelsefulla kvinnor och en massa hopp. Tillsammans kan vi göra något för att få ett mer jämställt samhälle. För självklart kan även kvinnor vara betydelsefulla.
Det är konstigt, tänker hon i sin säng under snedtaket. Jag är som jag är. Men det är väl självklart! Jag kan ju inte vara någon annan. Jag har min egen kropp. Med ärr och prickar och knotiga knän och mina alldeles egna dofter.
   Och så det som är inuti. Mina tankar och känslor och minnen, allt det som är så välbekant och tryggt. Tankarna passar liksom till kroppen, de hör ihop. Alltihop tillsammans - det är ju det som är jag.
   Och det får jag vara. Såklart, varför skulle jag inte få det? Vem är det som säger något annat? Vem är det som får mig att känna att jag måste vara på något annat sätt?
När Ebba upptäcker ett problem hon inte riktigt klarar ut själv, pratar hon med sin äldre vän Jorinda eller mormor. De har oftast kloka svar. Det gör boken till mycket läsvärd. Den visar att det är viktigt med äldre förebilder, kanske sådana från historien, eller sådana som finns alldeles i närheten. Jag önskar att alla unga kunde ha en bra förebild som kunde hjälpa dem med livets svåra frågor.

Denna bok skulle kunna sorteras in som en faktabok. Det finns mycket intressant att läsa. En fördel är att faktadelarna vävs in i berättelsen om Ebba. Det gör att boken inte skriver läsaren på näsan, utan ger redskap och frågeställningar som kan stärka unga och få dem att engagera sig. Även om man är tjej. Med andra ord är detta en viktigt bok för unga. Särskilt om vi vill få ett mer jämställt samhälle. Heja heja!

Första meningen: Här sitter Ebba och äter frukost. 
Antal sidor: 120
Förlag: Tiden
Utgivningsår: 2006

17 december 2015

Lite mer än en kram

av Mårten Melin

Manne har svårt att tro att det är sant. Hans storasysters kompis Amanda verkar vara intresserad av honom! Grejen är bara den att Manne är 13 och Amanda snart 15, och det de gör (vilket är superspännande och härligt!) måste ske i hemlighet. Hur kan man hålla sådana stora känslor hemliga?

Det som omnämns mest i denna bok är onani och att rodna. Jag tyckte det blev tjatigt att onani nämndes så ofta. Å andra sidan kanske det är för att kompensera för alla de böcker som inte ens antyder något i det ämnet. Trots att de borde. Mårten Melin är bra på att målgruppsanpassa, och jag vet att många 12-åringar (och folk runtikring där) gillat boken mycket. Den vågar vara ärlig, ocensurerad och full med pirrande känslor. Det tror jag behövs. För mig blev det dock för tjatigt, jag hade gärna läst mer om relationerna och vardagen. Men som sagt, sådana böcker finns det ju redan mängder av. Lite mer än en kram sticker definitivt ut!


Första meningen: Jag var i stora bassängen när jag fick syn på henne.
Antal sidor: 143 
Förlag: rabén&sjögren
Utgivningsår: 2014

15 december 2015

Jul i stallet, Den arge och Sommarregler

Idag blir det recensioner på tre barnböcker.

Jul i stallet av Astrid Lindgren, illustrationer av Lars Klinting
En mörk vinternatt kommer en man och en kvinna gående på den snötäckta vägen. De behöver vila och hittar ett stall med några djur. Där gör de i ordning för sig, och strax därefter tänds stjärnorna över stallet. Ett barn är fött.

Om Jesus hade fötts i Norden kanske det hade sett ut som i denna bok. Med Astrid Lindgrens språk blir detta en väldigt mysig berättelse med fina illustrationer som förstärker upplevelsen för den som lyssnar. En riktigt bra och stämningsfull inför julen-bok. 

Första meningen: Det var en gång ett barn som satt i sin mors knä och ville höra om julen. Antal sidor: 32 
Förlag: rabén & sjögren Utgivningsår: 2001


Den arge av Gro Dahle, illustrationer av Svein Nyhus
Boj vet inte alltid vem hans pappa är. Ibland är han stora snälla pappa. Andra dagar tar den arge över pappa. Då måste Boj gömma sig, säger hans mamma, medan hans pappa inte riktigt vet vad han gör. Varför är det så? Kanske har Boj gjort något fel? Kanske måste han bli snällare, så att den arge inte kommer tillbaka.

Detta är en hemsk historia om en pappa med psykisk ohälsa. Det är också en berättelse om en pojke som kommer i kläm, men även om stor kärlek. Det gjorde ont i mig när jag läste boken, dels för den hemska handlingen, men mycket på grund av bilderna som förmedlar många tunga känslor. Samtidigt är detta en viktig bok för barn som skulle kunna känna igen sig. Boken bör läsas tillsammans med en vuxen, och kan skapa samtal. Väldigt viktiga samtal.

Första meningen: Boj lyssnar. Antal sidor: 40 Förlag: Daidalos Utgivningsår: 2009 Originaltitel: Den arge, 2003, översatt av Lotta Eklund


Sommarregler av Shaun Tan
Detta är en bok med sommarregler. Eller regler som gäller när som helst, egentligen, men kanske särskilt när fantasin är som bäst. Om man bryter mot reglerna kan det dock bli spännande äventyr, men även skrämmande ögonblick som kan vara svåra att ta sig ur. Bilderna i denna bok visar vad som kan hända.

Nej, den här boken gick inte hem hos mig. Jag hade svårt att hänga med och läsa vad bilderna sa. Jag hade gärna lärt känna personerna bättre och hört mer av deras tankar. Nu lämnades det mesta åt fantasin. Det brukar inte vara några fel på min fantasi, men när jag läste denna bok hängde jag inte riktigt med. Tråkigt med tanke på den fina illustrationerna. Det är möjligt att ett barn uppskattar boken bättre. De kan ju verkligen det där med fantasi och att läsa bilder.

Första meningen: För stor som liten. Antal sidor: 52 Förlag: Kabusa Böcker
Utgivningsår: 2013 Originaltitel: The Rules of Summer, översatt av Ulla Roseen

14 december 2015

Veckans bokbloggsfråga - vecka 51

Veckans bokbloggsfråga lyder:
Hur mycket tid lägger du ner på bloggen och på din läsning per vecka? Känns det som att det är lagom eller skulle du velat att bokbloggandet tog mer eller mindre tid än i dagsläget? Finns det något du skulle vilja göra med bloggen som det inte finns tid till i dagsläget?
Oj, det vore väldigt intressant att veta hur mycket tid jag lägger på bloggen och böcker. Det är förstås olika mellan dagar och veckor, men jag tror jag läser 45 minuter i genomsnitt per dag. Kanske? Ingen aning... Jag skulle gärna lägga mer tid på läsning, men det finns annat jag vill göra också. Bloggen får min uppmärksamhet kanske 20 minuter per dag i genomsnitt. Det känns lagom de flesta veckor.

Om jag la mer tid på bloggen skulle jag jobba med layout på bloggen och recensionerna. Fler intervjuer, krönikor och "reportage" vore också kul att satsa på. Kanske blir det något för 2016?

13 december 2015

Julkalenderinlägg v. 50

Andra veckan är avklarad. Det är så roligt att se alla inlägg och att bli läsinspirerad! Denna vecka har vi kunnat läsa om detta:

7. Den läsande kaninen om Effekten av Susan
8. The World I Live In om Ja jag har mens, hurså?
9. Gabriella om Tjurnatten
10. Mias bokhörna om De öde fälten
11. Västmanländskans bokblogg om Djupa ro
12. Rebeccas bokblogg om Cinder
13. Bokslukaren om Harry Potter och de vises sten och Read and Repeat om Sälj!


 

12 december 2015

Bokbloggare för medmänsklighet

Nu är det min tur att blogga i Kulturkollos bloggstafett om medmänsklighet. Hela listan med deltagare hittar du här.

Jag tror att ett av de bästa sätten att lära känna en människa är att prata med hen. Fel. Jag menar: att lyssna på hen. Lyssna på berättelse om uppväxt, intressen, händelser, med- och motgångar. Att för en stund lägga bort allt av "mig, min och mitt" för att istället ägna sig helt åt personen man har framför sig.

En gång satt jag i ett rum tillsammans med ett gäng vänner. Under några timmar fick alla chansen att berätta sin livshistoria. Eller i alla fall delar av den. Efter den stunden tror jag vi alla kände en djupare medkänsla med de vi hade omkring oss. Vi fick höra om jobbiga uppväxter, problem med självkänsla, vänner, skola. Men även ljuspunkter i livet. Det var en väldigt jobbig, men fin stund. Framför allt lärde den mig mycket.

Det är inte alltid lätt att känna medkänsla för någon annan. Att ta till sig en annan människas liv kan vara väldigt tungt, om det hen berättar är varit svårt eller jobbigt. I längden tror jag dock att det är värt det. I längden tror jag lyssnaren växer som människa. Jag tror det är nyttigt att lägga bort "jag, min och mitt" oftare. Andra människor kan berika våra liv och det är dags att fler inser det nu.

Hur kan du då öka din medkänsla? Flera studier (till exempel här, här och här) visar att de som läser mycket har större empati än andra. Om du sätter dig in i en bok är det stor chans (eller risk) att du börjar känna med människorna du läser om. (Det skrev jag om här.) Stormande kärlek, bubblande ilska, frustrerande vänskap, lyckliga upplevelser. Allt det där kan påverka dig, vilket jag tror är viktigt. När vi läst böcker som talat till våra känslor och empatiska förmåga, tror jag vi kan bli bättre människor i mötet med andra människor. Jag tror att läsande människor då har en större förmåga att lyssna till andras berättelser och ta till sig det. I ett samhälle där vi blir mer och mer individuella och dit fler och fler människor med svåra livberättelser kommer, blir förmågan att känna medkänsla och empati livsviktig.

När jag skriver detta inlägg tänker jag mest på människor som tvingas fly och människor som lever med psykisk ohälsa. Jag kan tyvärr inte tipsa om så många böcker om flykt. Antingen saknas det, eller så har jag inte stött på så många. Några jag läst är däremot Flyktingen och Nordkorea: nio år på flykt från helvetet. När det gäller psykisk ohälsa tycker jag också det saknas böcker. På ungdomsfronten kan jag tipsa om Var är Audrey?  och Ibland vill man inte gärna gå in fast regnet öser ner. Har du fler tips? Skicka över dem, vettja!

Boktokig bloggar efter mig.

10 december 2015

Manifest för hopplösa

av Åsa Asptjärn

Vårterminen i nian. Emanuel Kent vill inte börja gymnasiet, utan försöker ligga lågt och få allt att bara rulla på fram till skolavslutningen. Så blir det såklart inte. Han råkar till exempel läsa Tores pappas almanackor och får reda på en sak han måste, men inte vågar, säga till Tore. Han kommer på dumma idéer och pratar innan han tänker. Att känna sig (och kanske vara) hopplös är sällan lätt.

Detta är uppföljaren Konsten att ha sjukt låga förväntningar, den första boken om Emanuel. Gemensamt har de att de är hopplöst sorgliga, roliga och fulla med funderingar. Det hopplöst sorgliga kommer av Emanuels situation och att allt verkar gå emot honom. Han funderar mycket, men det går sällan som han tänkt sig. Detta kryddas dock med massor av humor. Jag skrattade (eller fnissade) högt flera gånger. Han hamnar i så dråpliga situationer att jag nästan vill ta fram skämskudden.

Jag gillar att den här boken beskriver vänskap mellan två killar. Den är visserligen tafatt och Emanuel vet knappt hur man gör, men det finns något fint och läsvärt. Boken rymmer även mycket igenkänning inför gymnasieval (och ångesten det kan framkalla), sista terminen med klassen och kärlek. Jag tycker Asptjärn har fånget målgrupper mycket bra!

Första meningen: "Jag vill ha aids!"
Antal sidor: 240
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2015

9 december 2015

Bloggstafett om medmänsklighet

Julkalenderbloggstafetten är i full gång. På lördag äger en annan bloggstafett rum, nämligen Kulturkollos om medmänsklighet. Här dyker det upp ett inlägg klockan 6, resten av schemat ser ut såhär:

00.01 Kulturkollo
01.00 Bokomaten
02.00 Den läsande kaninen
03.00 Som ett sandkorn
04.00 Boktjuven
05.00 ... och dagarna går
06.00 Sofies bokblogg
07.00 Boktokig
08.00 Carolina läser
09.00 Lyrans noblesser
10.00 Stories from the city
11.00 Ljusletaren
12.00 Tittelina
13.00 Skuggornas bibliotek
14.00 Mias Bokhörna
15.00 Feministbiblioteket
16.00 Bokhyllan i pepparkakshuset
17.00 Fiktiviteter
18.00 The World I live in
19.00 enligt O
20.00 Mitt bokliga liv
21.00 Syrlig
22.00 Bokunge
23.00 Hyllan
23.59 Avslutning och summering på Kulturkollo

Det här tror jag kan bli en väldigt viktigt stafett. Häng gärna på när det beger sig!

8 december 2015

Den här sommaren kan bli min död

av Malin Stehn

Efter sommarlovet ska Fanny börja högstadiet. Hon måste gå från barn till vuxen, eller åtminstone tonåring. För att lyckas med det gör hon upp en lista med 10 punkter över saker hon behöver förändra. Hon har nio veckor på sig att bli den nya Fanny. Om hon nu överlever allt det där.

Den här boken borde alla (främst tjejer) som är oroliga för att börja högstadiet läsa. Den rymmer så mycket igenkänning och författaren prickar rätt på ett gäng funderingar många tonåringar har, till exempel om mens, identitet, sova hemifrån och att kyssa killar. Fanny är en trovärdig karaktär som är ganska orolig, men fast besluten att göra något åt det. Hon är underhållande, samtidigt som det finns mycket allvar. Kapitlen är korta, vilket bäddar för sträckläsning.

Jag gillar att författaren skriver om mens på ett väldigt öppet sätt. Trots att det är något väldigt många tjejer funderar och oroar sig över, är det sällan det står särskilt mycket om det i böcker som inte är faktaböcker. Väldigt konstigt. Bra då att denna bok finns. Just nu har jag faktiskt svårt att komma på något jag inte gillade med denna bok.

Första meningen: Jag har nio veckor på mig.
Antal sidor: 188
Förlag: Opal
Utgivningsår: 2015

6 december 2015

Julkalenderinlägg v. 49

Första veckan med julkalenderbloggstafetten är avklarad. Har du följt den? Hur som helst, här hittar du alla inlägg:

29. Jag om Skärvor av minnen och Book Obsession om Carry On.

30. Ljusletaren om Sången till livet

1. Hanneles bokparadis om Hannus magiska jul

2. Up In My Tree om Anna och den franska kyssen

3. Mitt bokliga liv om The Nature of the Beast

4. Sagan om sagorna om Dagboksanteckningar från ett källarhål

5. Metta på Kulturloggen om Sanningen om fallet Harry Quebert

6. Bokdivisionen om De tysta stegen bakom och Breakfast Book Club om Sista brevet från min älskade

5 december 2015

Svenska barnboksakademin

Trots att jag bloggat om ungdomsböcker i snart sex år, har jag aldrig hört talas om Svenska barnboksakademin. Inte förrän jag såg att Johanna Thydell fått en stol i den. Är inte det konstigt? Jo, för de verkar göra en hel del bra grejer. Därför tänkte jag nu sprida lite information till er.

Svenska barnboksakademin består av 18 personer som har varsin stol runt ett bord som fanns på Stockholms alla första barn- och ungdomsbibliotek. Det startade 1911, men akademin instiftades 1989. På stolarna finns autografer från barnboksförfattare och -illustratörer som framträtt på Stockholms stadsbibliotek, där bordet nu står.

Ledamöterna (se vilka de är här) har i uppgift att
"främja god barn- och ungdomslitteratur och verka opinionsbildande. Akademin arbetar på en rad olika områden. Bland annat uppvaktar den makthavare, anordnar seminarier för bibliotekarier och lärare och delar ut ett årligt Eldsjälspris."
 De har bland annat tagit fram 17 skäl till varför man ska läsa.

Jag skickade iväg några frågor till Sara Lundberg, som har stol nummer 10.

Hur fick du en stol i akademin?
I Barnboksakademin sitter man inte på livstid, utan man sitter så länge man vill. Varje år tar vi ca två nya, och två slutar. Vi brukar ha ett möte där vi väljer in nya medlemmar. För tre år sen fick jag frågan av Åsa Lind ordförande i akademin ifall jag hade lust att vara med. Det hade jag.

Varför tackade du ja?
Jag är egentligen varken styrelse eller föreningsmänniska, men akademin är en samling aktiva författare och bilderbokskonstnärer som brinner för barnlitteraturen. Det är en härlig stämning i akademin, intressanta diskussioner och initiativtagande till olika projekt.

Vilken är din favoritbok?
Just nu är jag helt insnöad på Tove Jansson, hennes kapitelböcker, jag älskar dem allihop. Senast läste jag Sent i November. Utmärkt höstläsning!

Nu är jag nyfiken, hade du hört talas om Svenska barnboksakademin innan du läste detta?

3 december 2015

In i skogen

av Jean Hegland

Miljöförstöring, slöseri, krig. Människan fortsatte med det där, och det ledde till en samhällskollaps. Ingen vet när elen eller varuleveranserna återkommer. Samtidigt pluggar Nell till intagningsproven på Harvard University, och systern Eva övar för fullt på sin balett. Men vad händer om livet inte återgår till det "normala"? Hur håller man kvar drömmar som verkar helt omöjliga? Kommer de att överleva denna kollaps?

Till skillnad från de dystopier som regnat över oss de senaste åren (jag tänker särskilt på Hungergames och Divergent), är denna bok skrämmande på det sättet att den inte innehåller något övernaturligt. Systrarnas liv liknar det du och jag skulle ha om vi bodde i skogen, hade slut på bensin i bilen och det blev strömavbrott i en dag. Eller en vecka. Boken ältar inte så mycket om varför det blev som det blev, utan lever i nuet. Hur klarar vi av dagen utan musik? När kan vi få komma in till stan igen? Men frågorna vänds snart till mer existentiella. Vad händer om maten tar slut? Vad kan man äta i skogen? Kommer vi att överleva? Det är skrämmande.

I början tyckte jag boken var rätt seg. Kanske berodde det på att jag missuppfattat handlingen. Jag trodde den skulle fokusera på klimatångest, men handlar mer om nuet. Visserligen finns många tillbakablickar, men de handlar mest om familjen, vad som hände med föräldrarna, och hur de sakta men säkert tvingades lämna civilisationen och det vanliga livet.

Jag fortsatte tycka att boken var seg, men när jag tog tid för sträckläsning (när jag var hemma och sjuk en dag) fanns det ändå en del intressant att läsa. Boken är ett väldigt fint och rörande porträtt av två systrar. Det visar på kärlek, men även på stora prövningar en nära relation kan leda till. Särskilt när mat, kläder och värme varit, men inte längre är, självklarheter. Där i ligger bokens styrka.

Första meningen: Det känns konstigt att skriva de här första orden. 
Antal sidor: 270
Förlag: Magic Wonders, tack för recex!
Utgivningsår: 2015
Originaltitel: Into the Forest, 1996, översatt av Karina Berg Johansson

2 december 2015

Veckans bokbloggsfråga - vecka 49

Det har blivit dags för den andra veckan med bokbloggsfrågan. Veckans frågor:

På vilket sätt uppmärksammar du julen i din blogg? Julpyntar du bloggen? Bloggar du om julböcker och julklappstips? Eller kanske fixar du en egen bloggadventskalender? Och som bonusfråga: Vilka är dina allra bästa julböcker?
Jag försöker att inte skriva för mycket om julen på min bokblogg. Anledningen till det är att jag tror mina läsare skulle tröttna om jag gjorde det för mycket. Däremot recenserar jag de julböcker jag läser, lägger upp julklappstips och så ordnar jag ju julkalenderbloggstafetten. När jag tänker efter skriver jag ändå en hel del om julen på bloggen... Men "lagom" mycket, enligt mig. ;)

Mina allra bästa julböcker? Klurig fråga. Jag gillade Dash och Lilys utmaningsbok mycket. Den klassas inte främst som en julbok, men den utspelar sig under december och julen, så jag tycker den får räknas med. Annars ser jag fram emot att i år få läsa om vad Astrid Lindgrens karaktärer gör kring jul.

1 december 2015

Läsrapport: november

Liksom resten av hösten har november varit en läsmånad. Så roligt! Inför december vill jag plocka upp julböcker och böcker jag tänkt läsa 2015, men inte hunnit med än. Till exempel Som stjärnor i natten, Skuggsommar och Jag och Earl och tjejen som dör. Någon bok jag missat och måste läsa NU? Först ska jag dock summera november. (Recensioner är på väg.)
Jag har läst:
Det är dags att inte freaka ut - gillade lite extra
Katten Tom firar jul 
Lola och pojken i huset bredvid - gillade lite extra
Erik firar jul
Den här sommaren kan bli min död - gillade lite extra
Lite mer än en kram
Manifest för hopplösa - gillade lite extra
In i skogen
Den arge
Jul i stallet

Och lyssnat på
Mamma Mu och Kråkans jul

Vilken bok kommer du minnas från november?

29 november 2015

Julkalenderbloggstafetten, första dagen!

Nu är det äntligen dags att köra igång julkalenderbloggstafetten som pågår ända fram till julafton! Ett schema över hela grejen hittar du här.

I min lucka hittar vi Skärvor av minnen av Laurie Halse Anderson (som jag recenserat här).

Efter att ha rest runt under många år bestämmer Hayleys pappa att de ska flytta tillbaka "sin" stad. Hayley kan för första gången på länge försöka rota sig och skaffa vänner. Men det är svårt, särskilt eftersom Andy behöver mycket hjälp. Han är krigsveteran och plågas nästan ständigt av de hemska krigsminnena och PTSD (posttraumatiskt stressyndrom). I skolan finns dock Finn som inte kan låta henne vara, utan bryter sig in mellan Hayleys minnen.

Varför väljer jag att skriva om denna bok? Här är några anledningar:

1. Den kan prata om något allvarligt men ändå ge hopp. Boken innehåller mycket svårt (se punkt 2 och 3), och jag levde mig in i boken (se punkt 4) så att jag kände en hel del av det huvudpersonen Hayley kände. Många gånger kändes det tungt och jag hade nära till tårar. Däremot lämnar inte författaren mig med de hopplösa känslorna, utan väver in strimmor av hopp, till exempel det fina i vänskapen som sakta växer fram. Hoppet gjorde det lättare att ta till sig det svåra.

2. Den tar upp ett viktigt ämne, del 1: unga som känner att de måste ta hand om sina föräldrar. De blir allt fler, även om unga inte ska behöva känna så. Det kan handla om alkohol eller psykisk ohälsa eller något annat. En förälder som inte orkar. Ett barn som känner att hen måste hjälpa till extra mycket för att få vardagen att fungera och livet att rulla på. I denna bok tror jag många unga kan känna igen sig.

3. Den tar upp ett viktigt ämne, del 2: PTSD. Detta gäller Hayleys pappa. Läsaren får inblick i hans stress och ångest. Det blir aldrig helt nattsvar, men ändå väldigt djupt berörande.

4. Den talar till mina känslor och berörde mig djupt. Sådant är svårt att förklara närmre. Alla som blivit berörda av en bok någon gång kan gissa vad jag menar. Böcker som talar till mig får en större plats i mitt bokminne. Den här boken har något viktigt och verklighetstroget att berätta.

5. Den handlar om en 18-åring. Och passar därför för de som enligt många "borde ha börjat läsa vuxenlitteratur". (Och även yngre och äldre.) Det är bra, tycker jag. För jag tycker bättre om ungdoms- än vuxenlitteratur (och jag har passerat 18 år).

6. Den ökar min medkänsla och empati. Detta kommer jag skriva om i en annan bloggstafett den 12/12, håll utkik på bloggen!

Jag skulle kunna skriva mycket mer, men detta får räcka för den här dagen. Jag tyckte väldigt mycket om denna bok. Därför vill jag rekommendera den och kora den till en av de bästa böckerna jag läst 2015.






Klockan 17 finns nästa inlägg hos Book Obsession, kika in där!

28 november 2015

Julböcker, jultävling och gratis e- och ljudböcker

Julböcker. Jag brukar göra inlägg om julböcker. Det har jag gjort här, här, här och även här går det hitta. I år blir det inget specifikt inlägg, mest för att det där med juliga ungdomsböcker inte är något förlagen satsar på. Däremot såg jag ett inlägg hos "I hyllan" där hon tipsade om nya julböcker. Alla på engelska. Det verkar vara en större grej i typ USA. I Sverige kommer det mest barnböcker och kokböcker vid jul. Å andra sidan undrar jag hur spännande det är att läsa om någon annans jul? Det skulle kunna bli väldigt bra, men intriger kring julskinkan eller julklappar? Nja, det tycker inte jag låter särskilt intressant för en vuxenbok. I så fall något spännande som råkar hända under juletid. Eller kanske en alternativ julafton.

Jultävling. Vill du ha chansen att vinna en bok i december? Bloggen "Boken är tankens barn" ordnar en gedigen tävling. Kolla in här!





Gratis e- och ljudböcker. Och så kommer vi till den sista delen av inläggsrubriken. Om du är intresserad av detta kan jag erbjuda dig 30 dagars fri lyssning/läsning på Nextory! Där kan du välja bland en massa titlar och läsa/lyssna hur mycket du vill. Smidigt, om du frågar mig.

Om du är intresserad kan du klicka dig in här och skriva rabattkoden "Sofiesbokblogg" (utan "). Här är den finstilta texten: efter 30 dagar övergår prova på:et i ett vanligt abonnemang, men om du inte vill fortsätta är det bara att säga upp det innan dag 30. Inga konstigheter.

27 november 2015

Veckans bokbloggsfråga, vecka 48

Barnboksbloggen har startat upp ett evenemang som är tänkt att återkomma varje vecka. Det heter "Veckans bokbloggsfråga". Instruktionerna lyder:
  1. Barnboksbloggen lägger ut en ny fråga varje vecka (företrädesvis på måndagar i fortsättningen).
  2. De som vill svarar på frågan gör det i sin egen blogg.
  3. Därefter länkar man sitt svar i kommentarerna till frågeinlägget.

Jag tänker att jag hänger på! Därför går vi raskt vidare till veckans fråga:

Vad tycker du om e-böcker? Föredrar du riktiga böcker att bläddra i eller läser du hellre böcker på din läsplatta/mobil? Och vad tycker du om att allt fler förlag skickar ut recensionsexemplar som e-böcker istället för fysiska böcker?
Svaret är enkelt: jag föredrar riktiga böcker. Jag tycker om att hålla i en bok när jag läser, bläddra och får en bättre överblick när jag läser en fysisk bok, där jag inte behöver bläddra så ofta som jag behöver i mobilen. Dessutom gillar jag att äga de böcker jag läst, så att jag kan titta på dem och minnas (även om jag lånar mycket på bibblan).

Därmed är svaret på sista frågan ganska självklart. Jag tar hellre emot ett fysiskt recensionsexemplar. Det gör säkert att jag missar bra böcker. Men någonstans måste jag ju sålla... Jag förstår att det är en ekonomisk fråga för förlagen, men jag läser mycket hellre riktiga böcker.

26 november 2015

Julkalenderbloggstefetten 2015, schemat

Vi har slagit rekord! Så här många har inte varit med i bloggstafetten innan. Roligt! Mellan 29 november (första advent) och 24 december ska vi blogga om de bästa böckerna vi läst i år. Min förhoppning är att alla som följer och läser ska få mängder med nya boktips inför det kommande året. OBS att i år kommer det dyka upp två inlägg på söndagarna och den 23 december. Men det kommer gå smidigt att följa om ni kikar in här på söndag morgon. Så här ser schemat ut:


29/11 klockan 7 hos Sofies bokblogg och klockan 17 hos Cecilia, Book Obsession 
30/11 Ljusletaren
1/12 Hanneles bibliotek
2. Andrea, Up in My Tree
3. Malin, Mitt bokliga liv
4. Anna, Sagan om sagorna
5. Metta, Kulturloggen
6. klockan 7 hos Veroniqa, Bokdivisionen och klockan 17 hos Breakfast book clu
7. Hanna, Den läsande kaninen
8. Elvira, The World I Live In 
9. Gabriella
10. Mias bokhörna
11. Ulrica, Västmanländskans bokblogg
12. Rebecca, bokintresse
13. klockan 7 hos Elin, bokslukaren och klockan 17 hos Sara, Read and Repeat
14. Anna, Stories From the City
15. Lisa, Pantalaimone
16. Sincerely Johanna
17. Jamie, En blogg för bokugglor
18. Fiktiviteter
19. Mrs E, What you readin?
20. klockan 7 hos Agnes bokblogg och klockan 17 hos Lyrans noblesser
21. Joelinda, Boktanken
22. C.R.M. Nilsson
23. klockan 7 hos Hannah, Draw, read and take photo och klockan 17 hos Evy, A Room of My Own
24. Enkät på Sofies bokblogg


Trevlig läsning!

25 november 2015

Klocka och list

Nytt inlägg i a-ö-boktaggen!
K - Klocka. En bok om tidsresor.
Det kan vara framåt eller bakåt i tiden. Vad föredrar du?
Oj, jag tänkte skriva att jag tycker bättre om böcker som utspelar sig bakåt i tiden. Sedan kom jag att tänka på Hungergames, Divergent och Delirium, som ju utspelar sig i framtiden, och som jag gillar. Men snackar vi bakåtresor tänker jag på God natt mister Tom, Strimmor av hopp och Boktjuven, till
exempel, även om de utspelar sig endast 70 år tillbaka i tiden.

L - List. En ovanligt smart bokkaraktär.
Den här karaktären bara måste vara släkt med Einstein. Hur annars kan hen vara så smart?
När jag läste Katherine-teorin slutade jag ganska snabbt med att försökt hänga med i mattenördsnacket som Collin använder. Boken har mängder med fotnoter med (bland annat) nördkunskap, och avslutas med 13 sidor där dumpningsformlen förklaras. Suck. Jag gillade dock boken!

23 november 2015

Den sovande och sländan

av Neil Gaiman, illustrerad av Chris Riddell

En saga för unga vuxna av Neil Gaiman. Det tyckte jag lät lockande.

Jag har visserligen inte läst Törnrosa, men eftersom den här boken handlar om en sovande flicka i ett slott med en massa sovande människor, som sover på grund av en slända, gissar jag att de är ganska lika. Fast den här vänder sig främst till unga vuxna. Däremot är detta ingen klassisk saga med en vacker prins på en ståtlig hingst som ska komma och rädda flickan och riket från all nöd. Istället får vi följa tre dvärgar och drottningen i riket som ligger på andra sidan berget. Det känns fräscht och uppiggande. Det känns ändå som en klassisk saga med sagofigurer och dramaturgin, men ändå finns något intressant och mer modernt över den. Dessutom finns det klassiska Gaiman-magiska, på gränsen mellan verkligt och övernaturligt med, och det gillar jag.

Jag måste prata lite om bilderna också. De är svartvita, men med inslag av guld, och det där guldet gör bilderna förtrollade. Bilderna får det där "lilla extra", som gör att boken sticker. Ibland tyckte jag bilderna berättade något annat än texten, men det kanske kan trigga fantasin att skriva en egen text till bilderna? Överlag tycker jag dock detta är en bra saga, och sådan är mysiga att läsa ibland!

Första meningen: Det var kungariket som låg närmast drottningens rike om man tog fågelvägen, men det var en väg som inte ens några fåglar tog.
Antal sidor: 72 
Förlag: Bonnier Carlsen 
Utgivningsår: 2015
Originaltitel: The Sleeper & the Spindle, 2014, översatt av Kristoffer Leandoer

22 november 2015

Den fantastiska historien om katten som försvann

av Michael Morpurgo

Storbritannien, 1943. Andra världskriget är i full gång och Lilys pappa är soldat i armén. Hemma i byn är det mesta dock som vanligt, tills en dag när amerikanska soldater kommer och berättar att de måste evakuera byn. De ska öva landstigning precis där. Lily, hennes mamma och farfar tvingas flytta från bondgården, men när de gör det syns inte Lilys katt Tips till. Trots att det kan innebära livsfara att klättra över taggtråd och ta sig till farligt område är Lilly beredd att gå långt för att hitta Tips.

Historia och en jättesöt katt. Det var det som lockade mig att läsa denna bok. Katten har ett stort fokus i boken, men kriget smyger sig allt närmre. Tänk om pappa inte kommer tillbaka, precis som lärarens man inte gjorde? Är Lily hemsk som nästan glömt pappas röst? Vad händer med de amerikanska soldaterna som övar i byn? Hur anpassar man sig till detta liv?

Boken känns mogen. Lily har många funderingar, men är ändå ett barn med ett barns tankar och svängningar. Jag har många gånger svårt att läsa böcker till denna åldersgrupp, mest för att jag gör det så sällan och inte är 11 år. Däremot tror jag denna bok passar bra för högläsning så att även den vuxne uppskattar lässtunden.

Kontrasten mellan brinnande världskrig och kärleken till ett husdjur tror jag ger boken det djup lässugna 9-12-åringar vill ha. Jag kan rekommendera boken.

Första meningen: Första gången jag läste farmors brev var mer än tio år sedan, när jag var tolv.
Antal sidor: 188
Förlag: B. Whalströms
Utgivningsår: 2015
Originaltitel: The Amazing Story of Adolphus Tips, 2005, översatt av Michael Foreman

21 november 2015

En tankeväxling i min hjärna

Jag: Okej, Sofie. Nu går du in på biblioteket, lämnar tillbaka böckerna och går ut därifrån. Låna inga fler böcker. Du har redan sjuttioelva olästa hemma. Okej?
Jag: Inte en enda liten-
Jag: Nej!
Jag: Okej då...

Biblioteket: Hjälp oss flytta! Låna en hel kasse böcker! Extra lång lånetid!

Jag: Kan väl hjälpa till då om ni ska tjata...
*lånar böcker*.

Någon som läst någon av böckerna? Vilken ska jag börja med?

20 november 2015

Min brorsa heter Noa

av Anna-Clara Tidholm och Johanna Hellgren
Saga har en storebror som heter Noa. Fast han har börjat kalla sig Viking. Han säger att Sagas kompis Anisa inte är riktig, och att nazisterna är bäst. Vad är nazister? Vad håller Noa på med? Kan inte Saga och Anisa vara vänner?

Söker du efter en bok som behandlar nazism så att ett barn förstår? Sluta söka. Välj den här boken. Den är delvis en angelägen och högst aktuell bok om nazism, men den är även full av hopp och orubblig vänskap, trots skillnader i bakgrund och hudfärg. Den vill visa på vad andra människor kan tänka och tycka. Å ena sidan är det inget dömande från första sidan, det finns tid för reflektion. Å andra sidan finns det en tydlig svar och vit sida, och ett tydligt ställningstagande att nazism är fel.

Huvudpersonen Saga och hennes kompis Anisa tror jag är lätt att identifiera sig med. De har olika familjekonstellationer och olika bakgrundskultur. De ser upp till 16-åriga Noa och vad han gör, men misstänker att allt kanske inte står rätt till. De har mängder med frågor, och funderar en hel del. Framför allt har de varandra, och den vänskapen är väldigt fin.

Jag tycker författaren berättar sin historia på ett skickligt sätt. Insmuget i handlingen finns ledtrådar till vad som ska komma. En kommentar från Noa. Ett tecken som klottras i centrum. Ett ord som förklaras. Sedan bestämmer sig tjejerna för att googla, och får då reda på mer. Fler ledtrådar bäddas in i texten, för att nå fram till höjdpunkten. Boken är ett bra underlag för diskussion eller om barn undrar över till exempel hakkors eller nazism. Dessutom passar boken mycket bra för högläsning! Rekommenderas.



Första meningen: Där vi bor finns det väldigt höga hus.
Antal sidor: 61
Förlag: Alfabeta
Utgivningsår: 2015

19 november 2015

Jag har tydligen börjat läsa böcker för den så kallade mellanåldern

Japp, så är det. Jag tänker på åldrarna 10-13 år, ungefär. Det ser jag på bokhögen från biblioteket. Där finns till exempel Den här sommaren kan bli min död, Att var jag, Lite mer än en kram och Lilla feministboken. Det ser jag också på vilka böcker jag spanar efter och lägger i to read-listan.

Precis som ungdomsböcker känns det som att förlagen satsat mycket på 10-13-åringar på senare år. Jag har insett att det finns många bra böcker, även för mig som är dubbelt så gammal som huvudpersonerna. Så blandat med ungdomsböcker lär jag fortsätta läsa en bok för tweenisarna (blivande tonåring) då och då. Har ni några förslag på böcker jag borde läsa? Jag har knappt läst för denna ålder på sådär... 10 år?

18 november 2015

Lola och pojken i huset bredvid

av Stephanie Perkins

Lola trivs bra med sitt jobb på bion, att kunna inspireras av roliga, glittriga outfits och med pojkvännen och rockmusikern Max. Men en dag flyttar familjen Bell tillbaka till huset bredvid Lolas. Hon har ägnat mycket tid åt att förtränga den hemska Calliope och känslorna hon hade för hennes tvillingbror Cricket. Varför ska de komma tillbaka och förstöra allt som är så bra?

Jag har insett att jag brukar recensera förutsägbara feel good-romaner som om de inte vore förutsägbara feel good-romaner, och därför påpekat att de är så förutsägbara. Gör om, gör rätt.

Detta är en helt fristående fortsättning på Anna och den franska kyssen. Ett roligt inslag är att Anna och hennes franska pojkvän är med i denna bok. De har biroller, men några gånger hjälper de handlingen framåt.

Efter att ha läst många tunga ungdomsböcker i höst behövde jag en mysig feel good-roman, och då passade denna bra. Jag rör mig vanligtvis inte så ofta i denna genre, mest med tanke på att det kan bli för förutsägbart, men jag uppskattar att det ändå finns problem av annan karaktär än romantiska förhållanden i denna bok. Lola bor med två pappor, men plötsligt dyker mamman upp och ställer till problem. Dessutom handlar det mycket om att hitta och vara sig själv, och annat som tonåringar tänker på. Men mest om vänskap, kärlek och hur struligt det kan bli. Och om detta skriver Perkins bra.

Ibland känns det som att författaren inte har så höga tankar om läsaren. Det visas genom att hon skriver i stil med "Lola har annorlunda kläder" istället för att beskriva vad hon har på sig. Samma sak är det i förhållandet till Max, "jag ska älska Max för evigt, det kommer alltid vara vi". Det skulle också kunna beskrivas genom känslor, istället för att skriva läsaren på näsan.

Boken är bra (säger jag med en axelryckning). Den är inte superbra, men heller inte dålig. En bra mellanbok om du vill läsa något helt annat. Fast om du älskar förutsägbara feel good-romaner, tror jag du har hittat nästa bok att läsa.

Första meningen: Jag har tre enkla önskningar och ingen av dem borde egentligen vara för mycket begärt.
Antal sidor: 286
Förlag: Modernista, tack för recex!
Utgivningsår: 2015
Originaltitel: Lola and the Boy Next Door, 2011, översatt av Helena Stedman

17 november 2015

Glöm inte anmäla dig till julkalenderbloggstafetten!

Du har väl inte glömt att anmäla dig till julkalenderbloggstefetten? Det finns några platser kvar, så skynda dig att skicka in ett mejl senast 24/11! *<:)



Och hjälp gärna till att sprida info och bild! :)

16 november 2015

Skorstensjul

Mårten Sandén, illustrerad av Lina Bodén

Stella, Mago och Issa kommer till Stockholm efter att ha rymt från barnhemmet. Där ska Magos pappa hämta dem, men han dröjer. På stationen träffar de farbror Niklasson som har glömt bort vem han är. Barnen måste hjälpa honom att ta reda på vem han är, innan det är för sent.

Detta är årets adventskalenderbok från Rabén & Sjögren. Den är indelad i 24 kapitel, och jag tror den kommer passa perfekt att läsa i december, eller en annan mörk månad.

Det finns något väldigt mysigt över hela boken. Förmodligen för att den lämpar sig ytterst bra som högläsning i väntan på något (julafton, till exempel). Bilderna är lätta att sjunka in i och fantisera sig bort i. Karaktärerna vill jag gärna lära känna bättre. Det finns små hemligheter som ligger under ytan, vilka en vuxen läsare kan ana innan yngre gör det. Det ökar spänningen för både läsare och lyssnare.

Fokus ligger inte vid en "traditionell" jul med julbak och klapphysteri. Istället vänds blicken mot något högst aktuellt och ett ämne som det borde skrivas mer om: bortglömda barn och tiggare. Här får särskilt barnen en röst, och det gillar jag mycket. Den här boken är full av kärlek. Precis vad som behövs i jul, och året om här och i resten av världen

Första meningen: Det var nästan midnatt när vi steg av tåget på Stockholms Centralstation.
Antal sidor: 101
Förlag: Rabén & Sjögren, tack för recex!
Utgivningsår: 2015

15 november 2015

Från en skrivworkshop med Lisa Bjärbo

Bilden är saxad härifrån.
I går var jag på skrivarworkshop med författaren Lisa Bjärbo, och det var så roligt! Vi var ett gäng på ca. 20 personer mellan typ 14 och 74 år, med olika erfarenheter av att läsa och skriva. De sex timmar vi hade tillsammans gick väldigt snabbt! Lisa pratade om vad som är viktigt att tänka på när man skriver, gav skrivtips, berättade om sina egna böcker, och ledde oss i många roliga och inspirerande skrivövningar. Kortfattat pratade Lisa om detta:

* Karaktärerna. Lägg ner mycket tid på dem! Vilka är de? Vilka är deras största rädslor, drömmar osv? Låtsas att du är personen när du skriver. Hur reagerar karaktären i olika situationer?
* Dialog. Lisas bästa tips: 1) tjuvlyssna på andra. Om du ska skriva om en 14-åring kan du lyssna till hur 14-åringar pratar och vad de pratar om, 2) stryk mycket i dialogen, oftast skriver vi för mycket dialog, vilket blir jobbigt att läsa, 3) läs dialogen högt när du skrivit den, då kan du höra om något låter konstigt eller bra.
* Miljöbeskrivningar. Detta handlar om tid och plats, vilket kan ge ledtrådar hur karaktärer är eller vad som ska hända. Om du skriver om en ny värld behöver du skriva mycket mer om miljön än om du skriver om ett gäng tonåringar i en skola. De flesta vet hur en skolkorridor ser ut, men hur det ser ut i ditt påhittade landskap är det betydligt färre som vet.
* Att skapa spänning i texten. Två steg: 1) hitta på en person som läsaren bryr sig om, 2) utsätt personen för ett dilemma/hinder. Detta leder till att läsaren (förhoppningsvis) undrar hur det ska gå.

Jag lärde mig mycket, men det är svårt att återge för dem som inte var med. Om du är intresserad av att skriva vill jag därför rekommendera dig att hålla utkik efter något liknande. En skrivworkshop med andra skrivintresserade är något alla skrivintresserade borde få vara med om! :)

14 november 2015

Att vara jag

av Anna Höglund
Rosa är 13 år och funderar mycket. Hon är på väg in i puberteten och tycker det är ganska läskigt. Samtidigt funderar hon över varför tjejer verkar behandlas på ett annat sätt än killar. Varför känns det som att någon tar ifrån henne kroppen om hon går i magtröja och kort kjol? Varför har storasyster sex trots att hon inte vill? Och måste man överhuvudtaget ha sex? Däremot skulle Rosa gärna vilja hångla. Med Ville.

Det här är en bilderbok som vänder sig till 12-15-åringar. Jag skulle vilja säga att den riktar sig särskilt till den som funderar mycket över sådant om Rosa funderar över. Och då är den bra. Bilderna vågar visa vad de står för, men är ibland osammanhängande med texten, vilket kunde göra mig förvirrad.

En styrka med  Rosa är hennes feministiska tankar. Hon vill inte flyta med strömmen, utan försöka göra skillnad. Hon funderar över det här med att gå mot normer:
Det kanske är något fel på mig eftersom jag blir så arg. Fast på ett sätt är det bra, för då säger jag vad jag tänker utan att skämmas eller vara rädd för nånting. Det bara sköljer över mig. Inte ens efteråt skäms jag. Det känns för bra för det.
En rolig grej är att Rosa målar sin egen serie om hur kvinnor haft det genom tiderna. En tråkig grej är att den enda nämnda källan är Bibeln, och där har författaren vinklat till sina åsikter och tagit saker ur sitt sammanhang. Hon verkar vilja få det att se ut som att det är Bibelns Guds fel att kvinnor och män behandlas ojämställt. Visst finns det ställen i Gamla Testamentet där kvinnor underordnas, men så såg det förmodligen ut i resten av samhället också. Hon har inte nämnt något av allt det bra Jesus gjorde för kvinnor under sin tid på jorden (fråga om du vill veta mer om det). Jag blir så irriterad på det! Jag hade svårt att läsa fortsättningen av boken och detta drar ner betyget rejält. Det känns tråkigt för en bok som hade potential att bli riktigt bra.

Första meningen: Vad skrynklig den är.
Antal sidor: 80
Förlag: Lilla Piratförlaget
Utgivningsår: 2015

12 november 2015

Det är dags att inte freaka ut

av Stephanie Tromly

Zoe har precis flyttat med sin mamma till River Heights. Zoe planerar dock att snart flytta till sin pappa och hans fru för att gå på en privatskola som ska förbereda henne för college. Men plötsligt står hon utanför ett hus som är väldigt nära att sprängas. Hon vet knappt hur det gick till. Fel, hon vet precis: Digby fick med henne på det här. Frågan är bara hur det gick till. Han verkar nämligen vara väldigt bra på att få med henne på farliga, galna upptåg hon helst vill undvika.

Det här är en riktigt bra debut! Styrkan ligger i karaktärerna. De är ganska olika, men många av dem har starka personligheter med olika styrkor och svagheter, hemligheter och bakgrunder. Jag gillar de udda vänskaper som skapas av Digbys upptåg, och att en vanlig dag snabbt kan kryddas med farliga äventyr. Det känns som att det skulle kunna hända på riktigt. Och oj, vad spännande det skulle vara! Samtidigt finns det många sorgliga, tragiska motiv i denna bok, men den kryddas av humor och en varm känsla. Jag rycks med i handlingen, och vill gärna bli en i gänget.
 
Något jag tycker är roligt i denna bok är ungdomarnas makt över vuxenvärlden. De vuxna verkar tro att de har koll på ungdomarna, men ungdomarna är smartare än så. De vuxnas (omedvetna?) nedvärderande är inget tonåringarna tar åt sig. Youth power, om det nu finns något som heter så. Och det tycker jag det gör.

Ett annat plus är att det inte är så stort fokus på att Digby och Zoe ska bli ihop. Visst finns det funderingar på förälskelser och sådant som snurrar runt bland många tonåringars tankar, men det är en bihistoria. Det känns bra för denna bok.

Ett minus är att jag ibland hade svårt att hänga med. Det kändes som att vissa meningar var borttagna (eller läste jag får dåligt mellan raderna?), vilket gjorde det osammanhängande. Förmodligen en miss i översättningen. Detta är dock något jag kan bortse från, för resten av texten är medryckande, lättläst men samtidigt smart. Detta blir ännu en ungdomsbok jag kan rekommendera!

Första meningen: Såklart gillade jag inte Digby i början.
Antal sidor: 335
Förlag: Opal
Utgivningsår: 2015
Originaltitel: Trouble is a Friend of Mine, 2015, översatt av Elisabet Fredholm

10 november 2015

Just nu har vi varandra

av Sara Bergmark Elfgren, illustrationer av Maria Fröhlich

Det är en timme tills kusinerna ska komma. Men hur lång är en timme? En evighet eller en kort stund? När det händer något roligt kan det kännas som att tiden går fortare, medan den segar sig fram när man väntar. Om man tänker på alla tid som funnit är en timme kanske inte så mycket. Snart kommer kusinerna.

Detta är en fin bok om tid. I få meningar skapas mycket rymd och tid för reflektioner och frågor. Det här med tid är inte alltid lätt att förstå, särskilt inte när man är liten, men författaren gör ett bra jobb när hon funderar kring detta. Hon ger ledtrådar till något som skulle kunna vara svar, men skriver inte läsaren/lyssnaren på näsan. Hon ger tid för egen reflektion och egna funderingar.

En stor styrka i denna bok är bilderna. De förmedlar en känsla av hur svårt begreppet tid är, men visar även diffust konkret på tid på olika sätt: stressigt, lugnt, långsamt, förvirrande, makalöst, storartat och så vidare. Det är väldigt fint, och jag tror det är ett bra koncept för en mysig, tänkvärd högläsningsstund.

(Och ja, enda anledningen till att jag läste denna bok var att ena hälften av Cirkel-triologiförfattarna, Sara, skrivit den. Den går inte jämföra med Cirkel, såklart, men Sara bekräftar att hon är bra på att skriva annat också. Roligt!)

Första meningen: Det är lördag och mina kusiner ska komma.
Antal sidor: 32
Förlag: rabén&sjögren
Utgivningsår: 2015

8 november 2015

Svart kvinna

redaktör: Fanna Ndow Norrby

Våren 2014 startades instagramkontot @svartkvinna, för att uppmärksamma all rasism svarta kvinnor möter i Sverige. Kontot blev snabbt väldigt stort, och tyvärr visade det sig att många kände igen sig i det Fanna Ndow Norrby skrev. Det började det välla in berättelser från kvinnor som varit med om liknande händelser. I denna bok har Fanna samlat många av de berättelser hon fått in, och varvar det med 12 längre texter om den så kallade "vardagsrasismen" (som egentligen är något mycket värre). Bland de 12 finns Amie Bramme Sey, Yodit Girmay, Adam Tensta, Amira Diallo och Tyson Mcvey. De skriver på teman som sexism, jobbet, på stan, kroppen, hudfärg och svart man.

Den här boken är fylld av sanningar. Jag hoppas under hela läsningen att det är påhittade berättelser jag läser, men inser att för många svarta i Sverige är detta vardag. Många möter varje dag hemska påhopp och människor som tror att de kan säga precis vad de tycker och tänker, utan att tänka på att det är människor, precis som de, som står framför dem. Människor som tror att människor från något av alla afrikanska länder är galna vildingar som lever som apor i djungeln och är fulla av parasiter, och är någon form av tjänare/slavar till vita människor. Kanske särskilt när det gäller sex. Så avskyvärt, knäppt och världsfrånvänt!

Låt mig ge ett exempel. Alle Eriksson skriver om hur hon som barn trodde att hon var fel för att hon inte var vit som sina klasskompisar. På en musiklektion skulle alla sjunga varsin låt, och hon väljer en sång från Djungelboken: "Jag vill va´ som du, jag vill se ut som du, gå som du, det vill jag nu, ett djur som jag, det lär sig bra, bli en männsika". Därefter skriver hon:
Där stod jag, på ett scengolv och sjöng att ett djur som jag kunde lära sig bli en människa. För var det inte så min uppväxt hade sett ut, var det inte så min strategi hade sett ut? Att försöka passera som vit så mycket som möjligt, trots att det är helt omöjligt. Vad gör det med en när att ständigt bli utpekad, att ständigt få höra att en är något annat, en avart? Hur djupt sätter det sig innanför den melaninrika huden och alla dess lager? Blir det internaliserade självhatet så stort att en ställer sig framför en i princip helvit klass och sjunger att en vill vara som dem, helt utan djupare reflektion?
Jag blir så frustrerad av att läsa boken! Samtidigt är jag glad att Fanna jobbar för att göra svarta kvinnors röster hörda. Rasismen de möter i vardagen är vidrig, och vi måste göra något åt den. Extra viktigt tror jag det är att vita människor står upp mot denna rasism för att försöka förändra samhället. Jag tror denna bok kan vara till stor tröst för många. Den kan skapa igenkänning och nätverk för att visa att en person inte är ensam om att möta all rasism. Det tror jag är superviktigt. Dessutom borde alla som någon gång tänkt något rasistiskt om svarta människor läsa denna bok. Särskilt de. För det här måste få en förändring.

Första meningen: Att existera som svart kvinna i Sverige resulterar inte sällan i sexualiserande, exotifierande och rasistiska utageranden från omgivningen.
Antal sidor: 211
Förlag: Natur & kultur
Utgivningsår: 2015

6 november 2015

Julkalenderbloggstafett 2015!

Hörni! Jag är supertaggad på julkalenderbloggstafett i år igen! Är det någon av er som är det? Jag har två år i rad anordnat en bloggstafett i december, där olika bloggare får varsin dag att blogga om något specifikt, och så hjälps vi åt att göra en julkalender.

Årets tema: en riktigt bra bok jag läst 2015.
Förhoppningsvis har du läst många bra böcker i år, här får du chansen att skriva mer om en av dem. Boken behöver inte vara publicerad i år.

Vad innebär detta?
Om du anmäler dig (se instruktioner nedan) får du ett datum i december då du ska publicera ett blogginlägg på tema En riktigt bra bok jag läst 2015. 1 december lägger jag upp startinlägget och vi går in för landning runt julafton.

Om du vill vara med:
1. Anmäl dig till bloggstafetten via mejl till sofie.tiger(snabela)hotmail.com, skriv "Bloggstafett" i ämnesraden. Skriv även ditt och din bloggs namn, samt vilken bok du tänker skriva om (om åtta vill skriva om samma bok tänker jag gå in och redigera er lite, annars lägger jag mig inte i era bokval).

Om du inte har en egen blogg, men ändå vill medverka får du gärna gästblogga på min blogg! Då mejlar du adressen ovan.

Skicka din anmälan senast 24/11 kl. 16.00.

2. Efter den 24/11 får du ett mejl med det datum då du ska blogga. På min blogg publiceras även en lista på alla medverkande och när deras inlägg publiceras så att du kan länka till den som bloggar dagen innan och efter dig. Nämnda mejl innehåller även mer info om hur detta går till.

Frågor på det?

Sprid gärna vidare, använd gärna min bild. Tror att detta kan bli en riktigt bra julkalender, det vore väldigt roligt om ni vill vara med! *<:)