30 september 2014

The Maze Runner - filmen

Innan jag såg The Maze Runner på bio visste jag att den är bästsäljande bok som kom ut på svenska i somras, att det handlar om en kille och en labyrint, att det är en dystopi, och så hade jag sett det här:
En stund efter att jag kommit ut från biosalongen kom jag på att anledningen till att jag hade ont i hela kroppen var att jag spänt mig under hela filmen. Den var så spännande och skrämmande och oväntad.

Eller förresten, "oväntad" kanske är fel ord, för det finns så klart många förutsägbara scener och filmatiska grepp. Tänk dystopisk thriller som det haglar av just nu, så vet du ungefär hur filmen är uppbyggd. Jag räknade ut ganska snabbt vad som skulle hända (och därmed lämnar jag ämnet för att inte spoilra för mycket), men när jag kopplade bort granskningsläget i min hjärna kunde jag ta till mig hela äventyret.

Det som gör den oväntad och att den blir så skrämmande är att handlingen är en blandning av verklighet och fantasy. Det är dock det som tilltalar mig. Det gör det oväntat och oberäkneligt. Ibland har fantasin inga gränser.

Typ alla förutom en av karaktärerna är killar. Jag undrade hur det skulle bli när det kom en tjej. Tack, filmskapare och författare, för att hon inte objektifierades! Hon blir en naturlig del bland karaktärerna och i handlingen, och det som är avvaktande mot henne är med rätta. Det hade varit intressant att se fler tjejer bland killarna, men jag tycker ändå det är ett intressant grepp av författaren.

Se nu inte detta inlägg som en recension av filmen, mer en kommentar. Eftersom jag inte läst boken kan jag inte uttala mig angående trovärdighet, karaktärer, berättelsens bevarande och bra och dåligt. Jag kan dock säga att jag tycker om filmen. Fylld av action, intressanta samtal, värderingar och tankegångar. Hierarki, val, mod, dumdristighet, vänskap och så vidare. Till skillnad från andra dystopier (jag tänker på Hungergames, Delirium-trilogin och Divergent-trilogin) finns det inget romantiskt, vilket jag inte saknar (det gör det mindre förutsägbart, i alla fall för denna första del). Det är dock trist att det finns så många andra likheter med nämnda filmer, men om du kan koppla bort det tycker jag The Maze Runner bör hamna högt upp på listan över bra böcker/filmer.

En riktigt bra, men skrämmande film. Det finns så mycket osagt, så mycket som behöver en förklaring, please: ge mig nästa film nu!

2 kommentarer:

  1. Tyckte också väldigt mycket om den, och det jag tyckte var bäst var att de tagit bort romansen som finns där i boken. Är väldigt glad att de fokuserade på annat istället för det, vilket är ovanligt! :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, visste inte att det fanns romans i boken. Men precis som du säger: ovanligt men bra!

      Radera