19 mars 2011

Författarporträttet: Karina Berg Johansson

Här kommer månades författarportärtt + intervju med tjejen bakom Synvilla; Karina Berg Johansson

Karina Berg Johansson är född och uppvuxen i Härnösand med omnejd. Numera bor hon i Stockholms innerstad tillsammans med man, barn och en hund "som ser till att jag då och då kommer ifrån skrivbordet för kortare promenader", som hon skriver på sin hemsida.

Här kan du läsa mer om Karina Berg Johansson, och här finns min recension av Synvilla. Till Synvilla finns även ett soundtrack, och har du Spotify kan du lyssna in låtlistan genom att klicka här


Jag tog kontakt med Karina och bad henne svara på några frågor. Det är spännande läsning, läs intervjun här:

Vad inspirerar dig till att skriva?
Mest inspiration får jag av att resa, räcker med att bara sitta i en bil och åka långt. Det är då jag planerar mina historier som bäst. Själva idéerna kommer från olika håll. Saker som händer, människor jag ser, hus som jag varit i … Allt jag skriver är påhitt och fiktion, men jag lånar från allt runtomkring, gör om det till mitt, skapar mina egna historier om något som kanske skulle kunna ha hänt.

Hur fick du idén till "Synvilla"?
På en skolavslutning såg jag en kille som stod en bit ifrån resten av klassen och bara såg ensam och ledsen och utanför ut. Jag började tänka, fundera över vem han var, hur han hade funkat i klassen, vad som kunde ha hänt om … Och så började historien rullas upp.

Var det svårt att få boken utgiven?
Det svåraste var att skriva, att skriva klart, att skriva något som verkade tillräckligt bra. Första förlaget jag skickade till ger ut vuxenböcker och där fick jag ett nej. Nästa förlag jag skickade till sa ja.

Vad läste du som tonåring?
Allt möjligt! Veckotidningar, seriealbum, sådana där sliskiga kärleksromaner som ingen vill prata om att de läser, läskiga böcker, roliga böcker, bra böcker, dåliga böcker, romantiska historier, deckare i massor, gamla klassiker … Högt och lågt, vitt och brett.

Har du några tips till ungdomar med författardrömmar? Om man kör fast och inte vet hur man ska ta sig ur skrivkrampen?
Viktigast är att läsa, läsa, läsa och skriva, skriva, skriva. Och när man har skrivit, att gå tillbaka, titta på vad man har skrivit och skriva om, skriva om, skriva om. Kör man fast helt är nog det bästa att släppa skrivandet för en stund, att läsa något som man aldrig läst förut, se en film man inte trodde att man ville se, gå en långpromenad någonstans där man aldrig gått förut … Få lite nya intryck helt enkelt.

Har du någon ny bok på gång?
Jobbar som bäst med nästa manus, men om och i så fall när det kan gå från att vara ett manus till att bli en bok vet jag inte. Många säger att andra boken är svårast att skriva och så här långt har de rätt! Det är supersvårt! Och lite läskigt … Men mest av allt kul!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar