31 december 2010

-Året som gått

I dagarna fyller min bokblogg 1 år! Jag startade den i januari 2010, och tänk att det redan gått ett helt år! Tack till alla läsare, ni inspirerar mig!
Här kommer en liten sammanfattning av mitt bokår, och mål inför 2011!

Januari- december 2010
Antal lästa sidor: 15 623, och då är inte allt studiematerial jag läser i skolan inräknat.
Antal lästa böcker: 61
Författare; man/kvinna: 14 män, 46 kvinnor, 1 man och kvinna tillsammans
Svenskt/utländskt: 37 utländska, 24 svenska
Genomsnittligt betyg: 7,26

Läsupplevelser
Bästa böckerna:
Kolla in etiketten ”Sofies favoriter.
Månadens bästa bok (klicka för att komma till recensionen!)
-Januari: Genom dina ögon
-Augusti: Sputnikälskling
-September: Mycket mer än så
-November: Var är Alaska?

Böcker jag kan tänka mig att läsa om: I princip de böcker jag tyckt bäst om varje månad. Fast jag läser helst nytt :)

Mål 2011
-läsa mer på engelska och "vuxenlitteratur"
-läsa mer från genrer jag nu helst undviker
-fortsätta med bloggen, och utveckla den till något bättre :)

Har du läst mycket i år? Har du några mål för 2011?

30 december 2010

Janis den magnifika

Janis den magnifika av Johanna Nilsson

Janis och hennes bästa vän Emelie har alltid pratat om det ultimata. Så tar Emelie livet av sig, men Janis bestämmer sig för att ändå göra det de så länge planerat. Därför snor hon sin brorsas bil, trots att hon bara är sjutton och inte har något körkort, och ger sig av norrut i landet. Ensam ger hon sig av för att försöka hitta det tjejerna tillsammans skulle hitta.
Detta är en väldigt fin bok med mycket fart, sorg, funderingar, kärlek och sökande efter det ultimata. Jag gillar boken, den är lättläst och ganska kort, men den ger ändå mycket att fundera över. Den har det mesta, men inte är direkt en "typisk ungdomsbok". En bok jag rekommenderar, om du inte orkar lägga vantarna på ännu en tegelsten...





 
Första meningen: "Det här är min rapport från friheten."
Antal sidor: 206
Förlag: Pocketförlaget
Boken i en mening: Om sorg, saknad, ilska, kärlek, vänner, föräldrar, brorsor och allt annat som är väldigt viktigt.
Betyg: 9/10

29 december 2010

-Två nya böcker på väg hem!

När jag kollade bloggen för att lägga upp en ny recension hade jag fått en ny kommetnar. I den berättade Gudon att jag vunnit två böcker! "Graceling" av Kristin Cashore och "Fallen" av Lauren Kate är påväg hem till mig! Jag har inte läst någon av böckerna, så det ska bli spännande :)


Någon som har läst någon av böckerna och har en åsikt?

Doktor Glas

Doktor Glas av Hjalmar Söderberg

Stockholm, någon gång efter sekelskiftet 1800-1900. Till Doktor Tyko Gabriel Glas mottagning kommer en dag prästfrun Helga för att berätta om livet med pastor Gregorius och vad han gör. Det doktor Glas får höra gör hans fördomar om prästen ännu värre.
Som doktor har han svurit att rädda liv, men nu är han beredd att gå nästan hur långt som helst för att befria den vackra Helga från det hon berätta om. Hur lång får man egentligen gå? När får man döda en annan människa?
Denna bok gavs första gången ut 1905, vilket gör att språket är lite annorlunda. Exempelvis finns fortfarande pluralböjningarna på verb kvar (sutto- när två eller fler sitter, osv). Handlingen är ganska konstig, och doktor Glas dagboksanteckningar ganska komplicerat långa. Däremot finns långa, fina beskrivningar emellanåt, vilket gör att man kan se vad doktorn ser.
Är du inte jätteintresserad av det svenska språkets utveckling och av att läsa en bok av en av Sveriges stora författare, så bör du läsa en annan bok. Kul att ha läst, men ingen wow-upplevelse under pågående läsning.
Första meningen: ”Jag har aldrig sett en sådan sommar.”
Antal sidor: 155
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Boken i en mening: Bok som väckte stor uppmärksamhet då den släpptes, men som idag inte är någon hit för ungdomar.
Betyg: 4/10

Temaläsning: Böcker genom tiderna

27 december 2010

Nytt år, nytt utseende

För de som har missat det är det snart nytt år. Det betyder att min bokblogg snart fyller 1 år! För att fira det tänkte jag ändra utseendet på bloggen, så under de kommande dagarna av mitt jullov tänkte jag fixa och trixa med det. Därför kan det komma att se lite... konstigt ut. Mina förhoppningar är att det kommer att bli bättre, och mer inspirerande, med bland annat en ny header :)

Har du tips eller idéer på hur jag kan förbättra min blogg är jag tacksam för alla kommentarer :)

Kolla in omröstningarna till vänster, i menyraden, och lägg din röst :)

26 december 2010

Justin Case


Justin Case av Meg Rosoff
Ödet kommer allt närmre David Case. Han vet att han måste smita undan, och han vet vad han måste göra; byta identitet. Därför blir han, för säkerhets skull, Justin Case. Han byter dessutom stil och träffar han Agnes som hjälper honom med den biten. Detta gör dock inte att han undkommer Ödet, det får han minst sagt erfara då han är mycket nära att dödas då ett flygplan störtar i Lutons flygplats, precis på den punkt där Justin skulle ha stått. Allt med Ödets avsikt att få Justin ur världen.

Jag var ganska skeptisk till boken från början. Nu när jag har läst den är jag däremot bättre inställd till den. Språket är det som fascinerade mig mest. Det, tillsammans med berättandet är rakt och rätt på, inga känslor beskrivs insvepta i silkespapper, utan precis så de är; nakna och ärliga. Språket, tillsammans med berättelsen, gör detta till en bok jag kan rekommendera till fjorton- till sextonåringar som är sugna på en övernaturlig, välskriven, historia.

Första meningen: "Utsikten är fin här uppe."
Antal sidor: 243
Förlag: Pocketförlaget, tack för recex!
Boken i en mening: Språket och berättandet är det som facsinerar mig mest, men dessutom är det en kul berättelse som dock ibland kan bli lite väl invecklad.
Mer av författaren: (på svenska) Så har jag det nu
Betyg: 8/10

23 december 2010

*Julafton!*

(Passar på att lägga in detta inlägg redan idag, då jag hinner blogga)
24 december Dagen jag, som så många andra, har längtat efter är här; JULAFTON!!!
En text som lästs av miljoner människor åren igenom denna dag är något som alla läslusar borde läsa. Jag talar om anledningen till att kristna firar jul; Jesu födelse! Här kommer julevangeliet:
Jesu födelse Lukasevangeliet 2:1-21
Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.
Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.
I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Men ängeln sade till dem: "Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba." Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:

"Ära i höjden åt Gud
och på jorden fred åt dem han har utvalt."

När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen sade herdarna till varandra: "Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta." De skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. När de hade sett det berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade. Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som det hade sagts dem.

När åtta dagar hade gått och man skulle omskära pojken fick han namnet Jesus, det som ängeln hade gett honom innan hans mor blev havande.

GOD JUL, och tack alla som har följt min julkalender! *<:)

*Da´n före doppareda´n*

22 december var det julavslutning med de duktiga musik- och danseleverna som underhåll, sedan handla julmat med far och syster. På kvällen var det 18-årskalas för en kompis, och när den tjugoandra december övergick till The Day Before The Dip (da´n före doppareda´n på engelska) tillbringade jag den med med fina vänner :)Bilden tog jag på min fotorunda härrom dagen :)

23 december dammsugades och skurades de sista golven, och så blev det julgranspyntning! Supermysigt! Mormor har även kommit, och i morgon kommer lite mer släkt för att fira en av årets största hjdupunkter, enligt mig; julen! :D På bilden nedan kan du se hur mysigt vi har det med granen och ljusen i vardagsrummet

Hur ser det ut med julstämmningen hemma hos er? *<:)
Innan du lämnar sidan, glöm inte att nominera Årest bok och Årets författare! (Klicka här)

21 december 2010

*I mitt vackra vita vinterland*

21 december













I mitt vackra vita vinterland gömmer sig solen bakom träden trots att klockan bara är halv tre.
I mitt vackra vita vinterland ligger snön djup på sovande mark och djuren hjäps åt att göra stigar i skogen.
I mitt vackra vita vinterland biter frosten varje gren, varje kind på varje modig människa som vågar sig ut.
I mitt vackra vita vinterland kryper temperaturen ner mot närmare tjugo minusgrader.
I mitt vackra vita vinterland är det så vackert att det nästan gör ont, så att man bara vill spara den vackra vy man ser, för att se när världen blir grå och trist.
I mitt vackra vita vinterland inser jag att jag älskar vintern.





Tjollahopp, snart är det juuul! *<:)

19 december 2010

*Lussebullsbak och julgransjakt*

18 december blev det lussebullsbak, julstädning och julmys. Tänk, snart är julen här! Nu bjuds det på bilder på smaskiga lussebullar, samt några (inte så juliga, för att de är rosa) cupcakes som min syster har gjort :)

19 december pulsade vi ut i den djupa snön för att hitta en julgran att ha i vardagsrummet. Tyvärr har jag inte bilder från det, eftersom jag inte ville ta med mig kameran ut när det snöar så mycket...

----------------------
Glöm inte att nominera Årets bästa ungdomsbok och Årets bästa författare! Mer om det finner du i detta inlägg!

Inte som andra döttrar

Inte som andra döttrar av Deborah Spungen
Detta är berättelsen om Nancy Spungen. Hösten 1978 hittade hon knivhuggen till döds på sitt hotellrum i New York. Hon var bara 20 år, och hennes pojkvän, punkrockstjärnan Sid Vicious från Sex Pistols, åtalades för mordet. Sid Vicious blev frigiven mot borgen, men dör själv av en överdos några månader senare.
Detta är mamma Deborah Spungens historia om dottern som nästan hela livet visste att hon skulle dö tidigt. Läsaren får följa med i Nancys dramatiska liv, allt från den traumatiska födelsen, till tonåren, försök till självmord, heroinmissbruk och framförallt i jakten på någon som kan säga vad det är för fel på paret Spungen dotter, vad det är som gör att de får leva tjugo ångestfyllda år där den okontrollerbara, men intelligenta, Nancy måste stå i centrum. Följ Deborahs hopp om hjälp, följ med när läkarna säger att det är hennes, och maken Franks, fel. Följ med när läkarna döljer att Nancy förmodligen var schizofren, något föräldrarna får reda på först efter hennes död.

Detta är en väldigt gripande bok som är väldetaljerad så att det känns som om man känner familjen Spungen. Översättningen är inte den bästa, men annars är det väldigt spännande att läsa om hur pressen reagerade på vad som hände den ganska berömda Sid Vicious och hans flickvän Nancy. Handlingen stannar kvar, man lider med föräldrarna, tycker synd om Nancy, tycker att Nancy är en idiot, ökar kanske förståelsen till familjer med barn som inte är ”som alla andra”. Boken rekommenderas, den har det mesta.

Antal sidor: 437
Förlag: Prisma
Boken i en mening: Gripande biografi som ökar förståelsen för barn med problem, deras föräldrar och vad hur omgivningen reagerar när någon ung dör.
Betyg: 8/10

Boken finns även som film

17 december 2010

*Veckans citat och lite annat kul*

17 december, 7 dagar kvar till julafton! Vet ni vad, om en vecka är det julafton!! *<:)
Veckans citat kommer från När kalla nätter plågar mig med minnet av hur det var av Jessica Andersson, sida 207:
”Allt som man lär sig kommer till nytta med tiden, fast ibland på ett sätt som man inte ens kan ana sig till.”
Det tycker jag låter bra, och det tycker jag är sant!
Mina bästa julklappstips på böcker till undomar hittar ni här, eller så kollar ni under etiketten "Sofies favoriter".

Vad händer i helgen?

16 december 2010

*Nominera årets bästa bok!*

16 december
Jag tänkte nyss att detta var sista torsdagen i skolan det här året. DET HÄR ÅRET! Det är helt sjukt vad tiden går fort! När jul och nyår närmar sig brukar det vara fullt av galor och tillbakablickar, "årets bästa", "årets sämsta" och så vidare. Därför tänkte jag att vi tillsammans skulle kora Årets bästa ungdomsbok och Årets bästa författare enligt oss bokbloggare :) (Alltså inget nationellt utan bara en kul grej. Författaren och den författaren till den bok som vinner kommer naturligtvis att få reda på det)

Så här går det till:
1. Fram till julafton (24/12) får ni nominera böcker och författare. Gör det i en kommentar i detta inlägg, gärna med en motivering varför just denna bok är den bästa utgivna år 2010.
2. Från och med 26 eller 27 kan man rösta på de nomineringar som blivit nominerade flest gånger.
3. På nyårsafton stänger röstningen, och när det nya året är här koras Årets bästa ungdomsbok och Årets bästa författaren år 2010!
För att nominera en bok krävs:
1. att boken är utgiven år 2010
2. att boken är en ungdomsbok
3. att den som nominerar boken har läst den, och kan sammanfatta varför just denna bok ska vinna

För att nominera en författare krävs att författaren givit ut en ungdomsbok år 2010

Så nu är det upp till er! Det är bara att börja fundera, kolla igenom vad man läst, och sedan lägga en kommentar här. Man får nominera flera böcker, dock max tre!

Hoppas att ni hänger på! *<:)

15 december 2010

*Filmtips och faktorisering av konjugatregeln*

15 december, 9 dagar kvar till julafton!
Här sitter jag och faktoriserar med konjugatregeln och pluggar fullständiga andragradsekvationer. Istället för att göra ett fräckt julkalendersinlägg pluggar jag inför matte B provet i morgon.
Ett filmtips har jag visst också lovat, och det blir i alla fall en filmrecension på min skolas webbtidning fikapau.se som jag skrev förra veckan. Här hittar du inlägget om American Gangster och även en filmrecension på Sex and the City 2 som min klasskompis Julia har skrivit. Hoppas att det är något du gillar :)

Framöver kanske det kommer mer skrivet av mig. Just nu är jag rätt så insnöad på krönikor ;)
Skulle du vilja läsa en till, kort novell av mig?

För övrigt är det gott med pepparkakor! *<:)

14 december 2010

*Julklappstips till de yngre*

14 december
Vi har en bokhylla med böckerna vi läste när vi var små, eller som mamma och pappa läste för oss. Jag tog mig en tripp till den idag, och hittade en massa böcker jag minns från "förr i tiden", därför blir det idag julklappstips på böcker man kan ge till de lite yngre. Framöver kommer förmodligen tips på fler barnböcker!
JULBÖCKER
Först och främst måste jag tipsa om Nicholas Allans "Festen i stallet". Författaren berättar på ett nytt sätt hur det gick till under julnatten i Betlehem för 2000 år sedan. Humoristiskt, både för barn och äldre.







"Lauras stjärna", handlar om Laura som hittar en stjärna. Hon gömmer den på sitt rum, men när hon kommer tillbaka en stund senare är stjärnan försvunnen. Vart kan den ha tagit vägen? Och hur hjälper man en stjärna tillbaka upp till himlen?
En tjej som Madicken levde såklart också på vintern, och detta är boken om henne och lillasyster Elisabeth, och hur det var för dem en vinter. För alla barn, stora som små. Själv tycker jag att Astrid Lindgrens böcker borde finnas i varje hem, det tillhör ju liksom barndomen!

Paddington är nallen som när julen börjar närmar sig får höra om den där tomten. "Paddington får en julklapp" är, inte helt oväntat, Paddingtons jakt på tomten, för att få den julklapp han önskar sig allra mest. Fina bilder, fin text. Mys på Paddington!



Känner du igen någon av böckerna från när du var liten? *<:)

13 december 2010

*Julklappstips*

13 december, glad Lucia!
"Till julafton är det nu blott elva da´r..." Idag har det blivit tre luciatåg för mig, jag har dock inte varit med i något, men de tre jag såg var mycket fina!
I skolan går jag en kurs som heter Multimedia, och där har vi sedan efter höstlovet jobbat med en hemsida. Jag gjorde en hemsida om (inte helt oväntet) ungdomsböcker, och jag är ganska nöjd med resultatet :)
Filmen nedan finns på min hemsida (som tyvärr inte ligger uppe på nätet), och här kan du hitta julklappstips, eller tips på böcker att läsa. Alla finna recenserade här på bloggen, så det är bara att söka i sökrutan längre ner på sidan, till vänster, för att få recensionen.

Ha det bra! *<:)

video

Var filmen till någon hjälp för dig?

12 december 2010

*Författarintervju*

12 december, 12 dagar kvar till julafton!
För någon vecka sedan gjorde jag en intervju med författaren till "Här ligger jag och blöder", som jag skrivit en hel del om på bloggen det senaste. Här får ni intervjun med Jenny Jägerfeld:

- Vad inspirerar dig till att skriva?
På sätt och vis allting, det jag läser, mina vänner, min familj, teater, saker jag bara hör folk säga på stan, en vacker färg på himlen, god mat, verkligen allt!

- Hur fick du idén till ”Här ligger jag och blöder”? Hur tänkte du när du skrev den?
Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag fick idén. Jag fick liksom många idéer på samma gång som jag passade in i varandra. Men jag var klar över hur jag ville att huvudpersonen skulle vara, både stark och svag på samma gång, men inget offer. En annorlunda person som man ändå kunde identifiera sig med, kanske just därför, vi är ju alla annorlunda.

- Vad har du för tips till ungdomar med författardrömmar?
Läs, läs, läs och skriv skriv skriv. Använd alla fem sinnen när du skriver: hur ser det ut, hur luktar det, hur låter det, hur känns det, hur smakar det.

- Funderar du på att skriva fler ungdomsböcker?
Ja, kanske, men just nu tror jag att jag har en vuxenbok i pipeline. Men båda mina föregående böcker har ju legat där lite mittimellan ungdom och vuxen.

- Hur lång tid tog det att skriva "Här ligger jag och blöder"?
Hm, jag skulle säga ett år att skriva och ett år att redigera. men inte på heltid för jag jobbade även med annat samtidigt. Men typ två år då.

- Vad läste du som tonåring?
Allt! Högt och lågt. Bra riktigt redig litteratur, serietidningar, ungdomsböcker, vuxenböcker, veckotidningar, klassiker, och sådant som betraktas som skräp. Jag tror på det, att läsa högt och lågt. Själv har jag aldrig kunnat låta bli att läsa.


*<:D

11 december 2010

*Julkalendrar genom tiderna*

11 december, 13 dagar kvar till julafton
Är det någon som sett årets julkalender ”Hotell Gyllene (Kn)orren”? Jag har i alla fall sett vartenda avsnitt, och även om kalendern kanske inte riktar sig främst till sjuttonåringar, så gillar jag den!

För den som missat julkalendern finns alla avsnitt på svtplay fram till 24/1 2011. Julkalendern är ju liksom en del av julen, och så har det sett ut sedan 1960, då ”Titteliture” sändes. Det betyder att julkalender fyller 50 år i år! Grattis till den! *<:D 1999 röstades tidernas bästa julkalender fram, och vinnaren blev ”Mysteriet på Greveholm” som sändes 1996, och jag håller med! I toppen hamnade också ”Sunes jul” (1991), ”Teskedsgumman” (1967 och 1976) och ”Trolltider”(1979 och 1985). Här nedan finns en lista på julkalendrarna genom åren (från wikipedia)
• 1960 - Titteliture
• 1961 - Julbåten Juliana
• 1962 - Storskogens tomtefamilj
• 1963 - Den tänkande brevbäraren
• 1964 - Lill-Stina på reportage i Storskogen
• 1965 - Farbror Pekkas handelsbod
• 1966 - En småstad vid seklets början
• 1967 - Teskedsgumman
• 1968 - Klart spår till Tomteboda
• 1969 - Herkules Jonssons storverk

• 1970 - I Regnbågslandet
• 1971 - Broster, Broster!
• 1972 - Barnen i Höjden
• 1973 - Jul i Mumindalen
• 1974 - Rulle på Rullseröd
• 1975 - Långtradarchaufförens berättelser
• 1976 - Teskedsgumman, repris från 1967/nyinspelning i färg
• 1977 - Fem myror är fler än fyra elefanter
• 1978 - Julius Julskötare
• 1979 - Trolltider

• 1980 - Det blir jul på Möllegården
• 1981 - Stjärnhuset
• 1982 - Albert och Herberts jul
• 1983 - Lille Luj och Änglaljus i strumpornas hus
• 1984 - Julstrul med Staffan och Bengt
• 1985 - Trolltider, repris från 1979
• 1986 - Julpussar och stjärnsmällar
• 1987 - Marias barn
• 1988 - Liv i luckan
• 1989 - Ture Sventon, privatdetektiv

• 1990 - Kurt Olssons julkalender
• 1991 - Sunes jul
• 1992 - Klasses julkalender
• 1993 - Tomtemaskinen
• 1994 - Håll huvet kallt
• 1995 - Jul i Kapernaum
• 1996 - Mysteriet på Greveholm
• 1997 - Pelle Svanslös
• 1998 - När karusellerna sover
• 1999 - Julens hjältar

• 2000 - Ronny & Julia
• 2001 - Kaspar i Nudådalen
• 2002 - Dieselråttor & sjömansmöss
• 2003 - Håkan Bråkan
• 2004 - Allrams höjdarpaket
• 2005 - En decemberdröm
• 2006 - LasseMajas Detektivbyrå
• 2007 - En riktig jul
• 2008 - Skägget i brevlådan
• 2009 - Superhjältejul

• 2010 - Hotell Gyllene Knorren

Så några frågor till er därute:
Har ni sett julkalendern, vad tycker ni om den?
Vilka kalendrar minns ni? Vilken är tidernas bästa julkalender?

10 december 2010

*Sista delen på novellen!*

10 december Med bara 14 dagar kvar till julafton kommer här sista delen i min novell! Hoppas att ni tyckt om den! Till alla som get mig så positiva kommentarer vill jag säga ett STORT TACK!

De tårar jag aldrig fällde (del 5 av 5)
Jag var som förstenad. Jag stirrade på henne, för hon hade fångat min blick. Jag gick lite närmre, och hon öppnade munnen.
”Alva?”
Det var det enda hon sa, sedan svalde hon och vände blicken mot någon som stod bredvid henne. Det var först då jag såg att hon höll någon i handen. Det var en flicka i fyraårsålder, som såg ut precis som jag gjorde när jag var i hennes ålder. Till skillnad från näsan, som måste komma från mannen som höll hennes andra hand.
Framför mig stod min mamma. Min mamma med en ny man och ett nytt barn, och mamma var tjock.
Inte överviktig, utan gravid.
Hon gav mig en sista blick, sedan vände hon sig till barnet, lyfte upp det i famnen, pussade henne på pannan, och sedan sin man på munnen. Sedan var de försvunna.

Jag ville skrika. Jag ville ställa mig på stationen och skrika rätt ut, så att alla skulle tro att jag var en galning. Skrika rätt ut. Så att alla hörde. Jag ville skrika så att mamma skulle förstå hur svårt jag hade det. Hur ont det gjorde. Att jag inte orkade mer. Att det var psykiskt tungt att bära, att veta att man hade en mamma som inte brydde sig. Att kvinnan som fött mig till världen, burit mig inom sig i nio månader, inte brydde sig ett dugg längre.
Samtidigt rullade en godsvagn in på stationen med sina tunga, mörka, fullklottrade vagnar. Det rusade fram i hastig fart och en tanke sa mig att det skulle vara jättelätt att slänga sig framför tåget, och sedan skulle allt vara förbi. Det tjöt i huvudet på mig. Sedan sköt jag undan fulingtanken. Jag skulle fortsätta leva. Trots att allt var så jobbigt. Trots att mitt sista hopp nu nästa var ute. Vart skulle jag nu ta vägen? Vem skulle jag nu vända mig till?
Då ringde min mobil. Displayen visade pappas namn.
”Hejsan, Alva, hur är det i Paris?”
”Jag är inte i Paris, jag letade upp mamma. Hon står tio meter ifrån mig, men hon bryr sig inte.”
”Åh, älskling”, sa pappa. ”Jag kommer direkt.”
Det lät precis som om han förstod precis allting just då. Att han bara väntat i alla dessa år på att jag skulle smita iväg och göra det jag nu gjort.
Då började jag gråta. För första gången på massor av år grät jag. För första gången vågade jag visa mina känslor, och det var så skönt att gråta. Alla tårar jag samlat på mig genom åren vällde ut, de tårar jag aldrig fällt strömmade nu ut. Det var så skönt, och på något vis kändes det som om något av allt det hopplösa skulle ordna sig redan samma eftermiddag.


Sofie Nordquist, april 2010

Det var sista delen, hoppas att ni gillat novellen! Kommentera gärna vad ni tycker :)

9 december 2010

*Näst sista delen i novellen!*

9 december, 15 dagar kvar till julafton!
Det är lite dåligt med bokrecensioner just nu... Det är ganska mycket annat att göra nu, men det kommer! Tills vidare får ni hålla till godo med näst sista delen i min novell!

De tårar jag aldrig fällde (del 4 av 5)
”Hej, jag söker Patricia Lagervall”, sa jag för tredje gången den dagen och började känna mig sliten inuti. Det var psykiskt jobbigt att söka efter en kvinna jag knappt mindes, som lämnade mig när jag var fem, sex år, och som min pappa vägrade att berätta om. Allt han gett mig var en adress, när jag frågade om hans tidigare fru och stora kärlek några månader tidigare. Han ville inte prata om henne, och jag anade att han fortfarande saknade henne. Att jag bodde så tätt inpå gjorde det säkert inte lättare; kanske påminde jag om henne alldeles för mycket för att han skulle kunna gå vidare. Från det jag kommer ihåg från tiden då mamma fortfarande var med oss sa alltid folk att vi var så lika. Det rödblonda håret, som jag färgat svart den senaste tiden, den korta kroppen, de grönblå ögonen.
”Hon är ledig idag”, sa kvinnan i kassan. ”Hon ska till Värnamo tro jag att det var. Med sin familj, är tillbaka på måndag. Ska jag lämna ett meddelande till henne?”
Hela min värld föll. Det var så det kändes i alla fall. Tjejen i kassan hade sagt med sin familj. Det betydde att jag inte ingick i den längre. Men det hade jag väl å andra sidan inte gjort de senaste tio åren heller. Det var som om mamma visste att jag var på jakt efter henne, och som om hon ville fly ifrån mig. Kanske betydde detta att jag borde sluta söka.
Jag stirrade på en punkt långt framför mig, och kassörskan tittade oroligt på mig. Hon sa något jag inte hörde, jag bara skakade på huvudet och gick ut från det lilla caféet.
Mina fötter hjälpte mig ännu i alla fall, och styrde mina steg mot stationen. Jag satte mig på en bänk med utsikt över en av sjöarna. Vättern antog jag att det var. Det verkade som om min kropp fortfarande ville föra mig framåt, medan hjärnan och mitt inre var i uppror. Ett uppror som stängde det ytliga, min kropp och världen, utanför.
Människor gick fram och tillbaka, förbi den bortkomna tjejen på bänken. De verkade mindre lyckliga än de på shoppinggatan. Fast å andra sidan, hur många är lyckliga när de är på en tågstation, egentligen? Trots att jag var så dyster fanns det ändå glada människor som pratade och skrattade. Kanske de just träffat någon de saknat, inte sett på länge. Solen sken fortfarande, och allt verkade reta mig. Varför?
Det började samlas folk vid rälsen, och jag reste mig för att se vart tåget som snart skulle ankomma och avgå var på väg. Jag hade fortfarande mycket pengar kvar, kanske skulle jag stiga ombord, följa med, till något ställe jag aldrig sett. Kanske starta om, på något sätt. Försöka klara sig själv och börja om på nytt där ingen kände mig eller mitt tidigare liv. Jag hade ingen mamma eller pappa som brydde sig. Det enda pappa brydde sig om att jag skulle ha pengar. Men vad ska man ha dem till när man saknar kärlek?
Jag gick genom folksamlingen, tittade på människorna, men såg dem knappt. Jag gick som i en dvala med ögongen fyllda av tårar som aldrig lämnade mina ögon. Fjärilarna sörjde med mig.
Perrongen var fylld av väskor och människor. En gammal man med käpp, en ung tjej som tog upp en fickspegel ur sin väska, ett medelålders par som steg ombord på tåget.
Då såg jag en kvinna, med likadant rödblont hår som jag. Hon var ganska kort, men ändå rakryggad och fin. Hon vände sig om, såg rätt in i mina ögon, ögon som hade samma färg som mina. Jag förstod att det var Patricia Lagervall, min mamma, som stod framför mig.

Spännande? Missa inte sista delen i morgon! *<:)

8 december 2010

*Del 3 i min novell!*

8 december Tack så jättemycket för alla fina kommentarer! Det är sådant som får en att vilja fortsätta skriva! :) Som tack till er kommer här tredje delen!


De tårar jag aldrig fällde (del 3 av 5)
Jag räknade baklänges. Nej, detta kunde inte vara den Patricia Lagervall jag sökte. Hon måste vara runt trettiofem. Damen i dörren var alldeles för gammal för att vara Patricia.
”Ursäkta mig… bor inte Patricia Lagervall här?”, frågade jag och pekade dumt på skylten på dörren.
”Nej, men ojdå, det där är fel! Hon flyttade för åtta år sedan! Vi har inte bytt ut skylten bara.”
”Vad?” frågade jag och kände mig ännu dummare och glodde tillbaka på ungarna som aldrig verkade ha sett en svartsminkad sextonårig tjej förut.
”Känner ni henne? Jag tror att jag har en adress, dit hon flyttade… Om det skulle komma någon post till henne efter att vi flyttat in. Vänta lite så ska jag se om jag kan hitta den.”
Damen föste in alla barnen i lägenheten som doftade nybakade bullar och stängde dörren efter dem. Jag sjönk ner på golvet vid väggen. Hade jag rest enda till Jönköping från Mora, nästan 40 mil, för att få återbud på första stället? Hade hon flyttat till Australien, som pappa anade? Vad skulle jag göra om damen inte hittade någon adress?
”Här har du”, sa damen och slängde ut en lapp innan hon snabbt stängde dörren igen.
Den lila lappen med rosa blommor på, som verkade vara utriven ur ett block, föll sakta till marken. Den fick ligga där en stund innan jag tog upp den. Som om den brändes, som om den visade en hemlighet som skulle kunna förändra hela mitt liv. Jag tog försiktigt upp lappen, jag vet egentligen inte vad det var jag var rädd för, och såg en ny adress. På baksidan stod det "ursäkta, men jag måste ta hand om mina barnbarn //Greta".
Jaha, hemskt vad trevliga alla är i Jönköping, tänkte jag och drog alla över en kant. Men sedan tyckte jag synd om Greta, som verkade ha alldeles för mycket att göra, eller allt för vilda barnbarn att ta hand om i alla fall.
Den nya adressen var till en vårdcentral på ett ställe som hette Rosenlund. På min karta såg jag att det var en bra bit att gå dit, så jag gick ner till stationen igen för att försöka hitta en buss som gick dit. När jag var på väg mot busshållplatsen som låg vid en park såg jag att bussen till Rosenlund gick var tionde minut. Jag kunde lika gärna lyssna till min mage som sa till mig på skarpen att det var dags att äta och mina ögon började leta efter ett matställe. Jag bestämde mig för att äta något och fundera på vad jag skulle göra innan jag gjorde något jag kanske skulle ångra senare.
Människor gick kors och tvärs, målinriktat, genom staden som alltid verkade bada i solljus. Men hade man tre sjöar på stadskartan kanske inte det var så konstigt att solen sken hela tiden och att man fick lust att ta sig ett dopp i något av de blå vattnen. Dessutom fanns det en pir med flera restauranger, inte konstigt att människorna verkade vara semesterfirare trots att det bara var mitten av maj.
Min kropp, som hade hjälpt mig med det mesta sedan fjärilarna invaderade mig, hittade genast en Mc Donalds-restaurang, som fick duga för att spara pengar. Visserligen visste jag att jag bara skulle kunna ringa pappa och be om mer pengar om jag behövde, och att jag skulle få det. Men om jag skulle behöva resa till Australien skulle det nog kosta en hel del…
På restaurangen var det fullt med folk. De flesta var barnfamiljer, som det verkade finnas gott om. Tanken slog mig att någon av alla mammor på restaurangen kunde vara min mamma. Den tanken slog jag genast bort.
När hamburgaren var uppäten hade jag bestämt mig för att åka till vårdcentralen. Frågor jag ställt mig innan jag träffade Greta på Sjögatan hade lagt sig någonstans längre bak i huvudet, medan nya frågor nu cirkulerade i mitt huvud. Varför skulle jag kunna hitta mamma på en vårdcentral? Var hon sjuk? Hade hon dött där? Bodde hon där?
Med de värsta tankarna snurrande i mitt huvud lämnade jag mitt bord och gick tillbaka till busshållplatsen. Mitt lokalsinne var förvånansvärt bra, jag hittade knappt hemma i Mora, där jag bott hela mitt liv. Fast å andra sidan låg restaurangen, busshållplatsen och alla klädbutiker på samma gata.
Bussen var proppfull, och på hållplatsen efter den jag klivit på stod ännu fler människor som ville tränga sig in.
Jag försökte titta ut genom fönstret, för att upptäcka mer av staden när jag ändå var där och för att se när jag skulle kliva av. Det mesta av min energi gick dock åt till att fundera över Patricia Lagervall och adressen till sjukhuset. Vad hade hon gjort där? Hade hon varit allvarligt sjuk? Djupt försjunken i mina tankar på mamma och på husen utanför fönstret missade jag hållplatsen. Jag hörde en röst från en högtalare säga att vi var vid Rosenlunds vårdcentral, men jag registrerade det för sent och missade att kliva av. Jag slängde mig mot stoppknappen, men det var för sent.
Det tog mig tio extra minuter att komma till adressen på lappen efter att jag fått åka en extra hållplats och sedan gå tillbaka. När jag tillslut kom in i på vårdcentralen var klockan halv två. Entrén var ljus, med stora fönster vid ingången och pastellfärgade väggar. Vid receptionen frågade jag var Patricia var inlagd, men fick bara ett skratt tillbaka.
”Patricia Lagervall har aldrig varit inlagd här. Hon jobbade här till för två månader sedan, nu jobbar hon på Mackmakeriet nere i centrum.”
Jag andades ut av lättnad, för en liten stund. Min mamma var inte sjuk, eller död, hon hade bara jobbat på Rosenlunds vårdcentral. Men att hon inte var sjuk, eller att hon inte jobbade där längre betydde att jag skulle få söka vidare.
”Okej, har du adressen till det där… stället?”
”Du är inte härifrån, va?” Frågade killen i receptionen.
”Nej, jag är från Mora.”
”Det hörs på din dialekt”, sa han, log och vände sig mot datorn. ”Då ska vi se här. Jag skriver ut en karta, så kan du få en vägbeskrivning så att du hittar direkt. Blir det bra tror du?”
”Absolut”, sa jag och tackade när jag fick papperet i min hand.
Hoppas, hoppas, hoppas hon finns på denna adress, tänkte jag medan jag gick ner mot busshållplatsen igen.

7 december 2010

*Del 2 i novellföljetången!*

7 december Varsågod, här är andra delen i novellföljetången!

De tårar jag aldrig fällde (del 2 av 5)
På lappen i min hand fanns en adress till en lägenhet mitt i staden. Jag hade aldrig varit där, och jag visste inte ens om jag skulle hitta dit. Kanske var min resa helt ogenomtänkt och idiotisk, kanske skulle jag följa med tåget tillbaka till Mora igen. Nej, fortsätt nu Alva, sa en röst inom mig, och jag lydde den genom att gå ut från stationen till staden och verkligheten.
De tunga regnmolnen hade stannat kvar i skogarna vi passerat med tåget, och solen sken från en klarblå himmel, och någonstans hörde man fåglar som kvittrade som om hela livet var alldeles underbart och vackert. Jag satte mig på en bänk och vecklade ut kartan. Den var alldeles för stor, så där som kartor brukar var, så att när man väl slagit ut den är det omöjligt att få ihop kartan till den form den hade från början.
”Sjögatan” var det första ordet som stod på min lapp. Den var varm efter att ha legat i min bakficka sedan tidigt samma morgon, och sedan jag klev av tåget hade jag haft den i min hand. Den måste ligga nära sjön, tänkte jag och började leta upp en sjö på kartan. Där fanns tre stycken, Vättern, Munksjön och Rocksjön, så det var bara att börja leta efter rätt sjö, och sedan rätt gata. Efter någon minut hade jag hittat den, och då uppstod nästa problem; vart var jag nu?
En halvtimme senare stod jag framför ett gult trevåningshus på Sjögatan med hundra miljoner små fjärilar i magen. Pappas ord ekade i huvudet, ”Det var dit hon flyttade när hon lämnade Mora, vem vet vart den där livliga tjejen kan bo idag? På tio år borde hon ha hunnit till Milano, eller Australien som hon pratade om så många gånger.” Alltså skulle min resa kunna bli mycket längre än vad jag tänkt. Det var flera månader sedan pappa sagt det där till mig. Tänk om jag skulle behöva åka ända till Australien för att hitta min mamma!
Jag tog mod till mig, även om fjärilarna i min mage fördubblades för varje fråga som dök upp i mitt huvud, och frågorna var många. När fjärilarna hotade att ta över min kropp och min vilja att leta upp mamma bestämde jag mig för att våga. Dessutom tyckte jag inte att jag kunde stå och glo upp på tredje våningen längre.
Jag gick runt det gula huset för att hitta ingången, och när jag hade gjort det tog jag ett djupt andetag, öppnade dörren och gick in. Det var dunkelt i entrén, men jag hittade ingen strömbrytare, så jag gick mot trappan till andra våningen i ljuset från världen utanför.
Familjen Svensson och familjen Hansson bodde på våningen jag kom till. De var säkert lyckliga, vanliga Svenssonfamiljer. Utan splittringar och föräldrar som inte brydde sig. Men vem kunde veta?
På nästa trappavsats skulle det stå Patricia Lagervall på dörren till höger om min adress stämde. Mitt hjärta slog om möjligt ännu snabbare, och fjärilarna eskalerade till miljontals genom hela kroppen. Mina fötter gick sakta fram mot dörren, mina ögon kisade för att snabbare kunna se namnet på lappen på dörren. Säg att det står Patricia Lagervall, snälla!
När jag kom fram till dörren och såg att det verkligen stod vad jag ville, blev jag rädd, och ångrade att jag önskat att det stod Patricia. Som om jag med ren tankekraft hade frammanat bokstäverna. Vad skulle jag göra nu? Ringa på? Tänk om någon annan öppnade? Tänk om det var hon och jag inte kände igen henne!
Min hand fördes mot ringklockan. Det var som om min kropp jobbade, medan min hjärna var angripen av fjärilarna som flög omkring och förvillade mig.
Riiiiiing sa ringklockan, och jag tittade förvånat på mitt finger som åstadkommit ljudet. Tur att i alla fall min kropp fungerade.
Jag hörde en tv som stod på och barnskrik från klampande fötter som sprang mot dörren. Jag svalde och kände hur all värme fjärilarna gett mig genast försvann, medan de små flygarna frusit till en klump i min mage. Tänk om mamma hade nya ungar och ett nytt liv!
”Hejsan”, sa en dam i femtioårsålder och öppnade dörren försiktigt för att inte alla barnen runt hennes ben skulle smita ut.
Missa inte nästa del, redan i morgon!

6 december 2010

*Novellföljetång*

6 december
Idag bjuder jag på första delen i en novell jag skrev för ett halvår sedan. Jag skrev den på en textlektion i skolan, och kanske är det just under press man skriver som bäst. I fem delar kan du läsa min novell, kommentera den gärna, både positivt och negativt! Formateringen är inte den bästa här på bloggen, men hoppas att du står ut med det i alla fall ;)
Trevlig läsning! :)

De tårar jag aldrig fällde (del 1 av 5)
Det hela hade varit ganska lätt, och det var nog just därför som jag gjorde det. Jag tog tag i saken och lurade till mig pengarna, beställde biljetten och stack från staden.
Jag sa till pappa att vi skulle till Paris med franskaklassen, och att jag behövde fyra tusen till resan. Han svarade att han skulle sätta in pengarna på mitt konto samma dag.
Prövningen jag utsatte honom för kanske var lite taskig, men samtidigt som jag sa det där med parisresan insåg jag att han knappt visste något om mig. Jag kunde inte ett ord franska, och hade valt att läsa vidare med engelska när mina klasskompisar valde spanska, franska eller tyska i sexan. Borde inte en pappa, som lever ensam med en enda unge, fokusera i alla fall lite på henne? Jag hade velat skrika åt honom, fråga honom om han visste vilken klass jag gick i, om jag hade några vänner, vad jag gjorde på fritiden. Sorgligt nog trodde jag inte att han visste något av det.
Regnet piskade på rutan på tåget som ilade fram genom skogarna. Det var som om molnen grät de tårar jag aldrig fällde. Jag såg ner i min bok igen, på alla svarta små bokstäver som bildade ord och meningar och en hel berättelse. Det var till böckernas värld jag flydde när verkligheten inte gick som jag ville, vilket hände ganska ofta. Böcker med ett händelseförlopp så långt ifrån mitt eget liv som möjligt var bra. Patetiska kärleksromaner, tjejer med så ironiska problem som att de har för lite pengar för att köpa sin fjärde superdyra märkesväska, ytliga problem som inte jag hade helt enkelt, vilket gjorde att jag kunde drömma mig bort från vardagen.

Tjugo minuter över tolv var jag framme på stationen i Jönköping. Jag frågade mig själv vad jag egentligen gjorde där. Trodde jag verkligen att det som stod på lappen som jag höll i handen skulle förändra mitt liv på något sätt? Skulle pappa helt plötsligt börja bry sig för att jag åkte till Jönköping en helg? Han trodde ju ändå att jag var i Paris.
Jag gick in på stationen och fram till informationsdisken där jag kände mig som en i mängden av alla turister som verkade vara likna vilsna som jag. Jag började fingra på några stadskartor som stod uppställda i en hylla vid en vägg, funderade på att ta med mig en sådan så att jag kunde hitta.
”Har du tappat bort dina föräldrar, kära vän?” frågade en silkeslen röst bakom mig, och jag vände mig om.
Ett ”ooh” var allt jag fick höra när kvinnan såg att den korta tjejen med ryggsäck inte var så liten som hon trott.
”Ja, det har jag faktiskt. Du kanske kan ropa ut i högtalarna att en ensam liten flicka på sexton år söker en pappa som bryr sig och en mamma som kanske bor någonstans i Jönköping, och lämnade sin dotter för tio år sedan? Det är vad jag saknar”, snäste jag, snappade åt mig en stadskarta och gick därifrån.
Missa inte nästa del i morgon!

5 december 2010

-Veckans citat

Även denna veckas citat kommer från Jenny Jägerfelds Här ligger jag och blöder. På sida 97 finner du detta:
-Oj, jag glömde… kajaken…
Fast det hade jag förstås inte gjort. Man glömmer inte att någon står och håller i en skitstor knallgul kajak.
Kanske roligare om man läser citatet i rätt sammanhang... Så nu kan alla som inte läst denna bok gå och lägga vantarna på den, eller önska er den i julklapp! * < :D

*Pepparkaka!*

5 december Jag älskar pepparkakor! Trots att det bara gått fem dagar på julmånaden har jag redan ätit alldeles för många, men så är jag snäll också ;) Här kommer bilder från gårdagens bak :) En mycket trevlig kväll!

4 december 2010

*White december*

4 december, 20 dagar kvar till julafton! Här kommer några bilder som jag tog i närheten av julafton förrra året. Hoppas att du gillar dem :)








Dagens låttips: "One of us" Disney Characters, jag är ganska insnöad på Disneylåtar just nu, särskilt Lejgonkungen ;)












Idag blir det pepparkaksbak, så imorgon bjuder jag på en bildbomb från det :)

3 december 2010

*Pepparkaksbak*

3 december
I morgon blir det pepparkaksbak med goda vänner! En trevlig höjdpunkt såhär innan jul, dessutom älskar jag pepparkakor! Jag tänkte sätta degen ikväll, så att den hinner dra till sig lite, så idag får du mitt recept på pepparkakor, om du känner för julbak imorgon du också! På söndag blir det troligtvis bildvisning från baket och smaket ;)

Pepparkakor, ca 200 st.
300 gram smör eller margarin
1½ dl sirap
4 dl socker
2 tsk kanel
2 tsk ingefära
2 tsk nejlikor
3 ägg
2 tsk bikarbonat
Ca 1,3 liter vetemjöl

Gör såhär:
1. Koka upp socker och sirap
2. Blanda i margarin, kanel, ingefära och nejlikor
3. Tillsätt äggen, men se till att degen inte är för varm, då blir äggen klumpiga!
4. Tillsätt bikarbonat och vetemjöl
Låt gärna degen stå svalt ungefär ett dygn (inte jättenoga med tiden).
Gräddas 8-10 minuter i ugnen på 175-200 grader, håll koll på ugnen!

Lycka till! :)
Dagens låttips: "Mer Jul" med Adophson & Falk

Brukar du baka innan jul? Vad i så fall?

2 december 2010

*Att sprida ljus+ Veckans citat*

2 december
November är en mörk månad. Men så någon gång i slutet lyses allt upp av ljusstakar och stjärnor av alla dess slag. Mysigt!

Dagens låttips är ”Ljus” med Frank Ådahl (finns på Spotify!), som sjunger om ljuset i världen, inte bara som glödlampeljus, utan också att man bör vara ett ljus, ett hopp, en vän för de som behöver det. Särskilt såhär i juletider!

Tidningen ”Finnveden nu” frågade fyra barn vart tomten bor någonstans, och fick dessa svar:
Wilma, 5 år: "I ett pepparkakshus."
Felicia, 5 år: "En tomte bor i Nyborg."
Melker, 4 år: "Tomten bor jättelångt bort, i Schweiz!"
Och så min personliga favorit:
Ebba, 4 år: "Gå till sjön, då kommer man till tomten."

Det sista stämmer ganska bra, när jag var liten kom min pappas kusin, hans söner eller pappas brorssöner och tomtade för oss, och de bor allihop vid sjön ;)
Veckans citat kommer från underbara Här ligger jag och blöder. Detta citat visar en liten del av hur humoristiskt sorglig boken är. Citatet är hämtat från sidan 108:
”I samma stund som jag ramlade omkull tänkte jag dramatiskt: `Nu dör jag´. Men
det gjorde jag förstås inte. Man gör sällan det.”
På tal om tomtar, vart tror du att han bor? ;)
(Bild tagen av Linnea)

1 december 2010

*Julkalenderstart!*

1 december
Äntligen! Nu är första december här, och det innebär att det är julens månad, årets sista månad, start för en massa julkalendrar på radio, tv, på bloggar och andra hemsidor, och för de som har en chokladkalender är det dags att äta första chokladbiten…
Det är ju dessutom start för min alldeles egna julkalender här på bloggen! *trumvirvel* Idag bjuder jag på några låttips, som inte handlar för mycket om julen, utan mer snö och ljus. Framöver kommer troligtvis min Spotifylista med jullåtar, men det sparar vi ett tag, så att man inte hinner tjata ut dem innan jul ;)

Dagens låttips: "Vinterland" med Janne Åström (och nej, det är inte ”Hej mitt vinterland”!)

De kommande dagarna blir det recept, fler låttips, bilder, troligtvis en adventsdikt, och på måndag kommer första delen i min novell ”De tårar jag aldrig fällde”, håll utkik efter den! Vill du läsa något jag skrivit redan nu kan du kika in här, där jag skrivit ett reportage för Per Brahegymnasiets nättidning :)

Har du någon slags adventskalender?
*<:D (<-- Tomtesmilie)
P.s. Alla inlägg som tillhör julkalendern har *i rubriknamnet :)