15 januari 2018

Hon som vandrar

av Samar Yazbek

Rima vill helst bara gå, promenera, vandra iväg. Istället binder hennes mamma och bror fast henne för att ha kontroll över henne, så att hon inte ska vandra rakt in på minerat område. När kriget kommer närmre förs Rima till de otrevligaste delarna av landet, där "sådana som hon" förvaras. Hon finner trösten i böckerna och orden hon skriver, eller målar, men samtidigt försvinner de hon försöker hålla kvar, en efter en.

Genom sina böcker skildrar Samar Yazbek ett Syrien som regimen helst inte vill visa upp. På grund av det, och för sin kamp för pressfrihet och kvinnors och barns rättigheter, har hon flyttat till Frankrike.

I Hon som vandrar får vi höra Rima berätta, och hon känns inte helt stabil. Hon skriver själv om sina ostruktuerade ord, och kanske ger det trovärdighet åt berättelsen. Det är ju liksom ingen idyllisk skrivarstuga i fjällen hon skriver ifrån. Däremot fångade hon aldrig mig. Flera gånger kom jag på mig själv att tänka på annat medan jag läste, och jag hade sällan ro eller lust att gå tillbaka för att försöka hänga med. Ibland rycker det tag i mig, när kriget kommer alltför nära, men största anledning till att jag fortsatte läsa, var för att ha läst den. Tråkigt.

Det finns däremot intressanta aspekter i att läsa Rimas berättelse; om en sida av kriget och om "annorlunda" människor som samhället mest ser som besvär. Det är hemskt, tragiskt och upprörande, men ger även perspektiv på den trygghet vi har i ett land fritt från krig.

Första meningen: Jag vet inte om du har någon känsla för pappers struktur eller brukar göra som jag och låta fingrarna glida över ytan.
Antal sidor: 206
Förlag: Ordfront
Originaltitel: Al Maxha´a, 2016
Översättare: Marie Anell (från arabiska)

13 januari 2018

Skrivartävling och skrivarverkstad

Först vill jag tipsa om en skrivartävling för dig som är mellan 13 och 18 år. Litteralund står för tävlingen, som har temat fantasy. Skriv en text på max 2 A4-sidor och tävla senast 25 februari.

 

Om du är mellan 12 och 19 år och har vägarna förbi Nässjö den 12 februari, tycker jag att du ska anmäla dig till skrivarverkstaden med Lisa Bjärbo! Jag var med på en sådan för några år sedan, och tyckte det var riktigt bra och inspirerande. Mer info här, och här kan du läsa om vad jag skrev efter att jag gått kursen.

10 januari 2018

Astrid Lindgren: ett liv

av Cilla Dalén och Annelie Drewsen

Astrid Lindgren. Hon behöver ingen närmre presentation. Däremot är det intressant att få veta om kvinnan som blev en världssäljande författare, och detta är en av de biografier som vill berätta mer. Det handlar om Astrids uppväxt och liv, men även en översikt kring hennes mest populära böcker. Allt med lättläst text.

Jag gissar att det kommit en hel del biografier om Astrid Lindgren, till exempel den med författarens namn till titel, som jag gillade mycket. Den hade en mer sagolik layout, men även Ett liv rymmer bilder både från Astrids uppväxt och filmatiseringarna. En bra översikt för den som vill läsa mer, bra utvalt, uppdelat och skrivet. Astrid liv är spännande att läsa om, så om du inte gjort det kan jag rekommendera någon av de här.


Första meningen: Astrid Lindgren är en av Sveriges mest kända författare.
Antal sidor: 30
Förlag: Vilja, 2017

8 januari 2018

Tips om jorden runt-läsning

Feministbiblioteket har fixat en facebookgrupp för de som vill tipsa och bli tipsade om böcker från jordens alla länder. Kolla gärna in där! På instagram kan ni följa vad jag läser i det är projektet under  #läsajordenrunt (Ni vet väl att ni kan följa hashtaggar precis som personer nu?).

6 januari 2018

Mitt namn är Lucy Barton

av Elizabeth Strout

När Lucy Barton ligger på sjukhus får hon kontakt med sin mamma efter många år. Genom trevande samtal om det som varit, verkar det som att de skulle kunna hitta tillbaka till varandra. Men det finns många känslor under ytan som riskerar att hindra dem.

I ganska korta kapitel får vi läsa om flera människor från Lucys och hennes mammas förflutna. Vad hände med människorna? Varför hände det? Tillsammans med de undangömda frågorna om Lucys barndom blir det en berättelse om sorg och lycka, klasskillnad, försoning och oförståelse.

När jag la ut en bild på boken på min instagram, skrev Ulrica att hon mest tänkte "jaha" när hon läst ut boken, medan Johanna stämde in i hyllningskören. Jag håller nog mest med Ulrica, för boken lämnade inga större intryck hos mig. Däremot höll jag med Johanna när hon skrev om klasskillnad. Lucy kommer från en väldigt fattig familj, men tack vare sina fina betyg fick hon stipendium och kunde studera vidare. Därmed hamnar hon i något slags mellanläge: de rika människorna i hennes nya omgivning föraktar att hon föddes fattig, medan hennes familj undviker henne på grund av hennes nya rikedomar. Ensamheten, strävan, oförståelsen. Det är intressant och fint att läsa om. Men, nej, även om jag velat gilla den räcker det inte till något högt betyg, utan snarare en lagom trea av fem möjliga.

Första meningen: En gång för många år sen var jag tvungen att vistas på sjukhus i nio veckor.
Antal sidor: 167
Förlag: Forum, 2017
Originaltitel: My Name is Lucy Barton, 2016
Översättare: Kristoffer Leandoer

4 januari 2018

Månadens bästa: december

Den bästa bok jag läste i december var Tre saker jag inte vet om dig av Julie Buxbaum.

Jag har även läst
* Ditt livs affär - Fredrik Backman
* Pi och powerbollarna - Karolina Kjellberg och Pauline Reuss
* Julaftonsnatt - Clement Clark Moore och Jessie Willcox Smith
* Vad varje vegetarian bör veta - Katherine McGuire
* Trolltider - Maria Gripe
* Det vi förlorade i elden - Mariana Enriquez
* Den första julen - Anders och Birgitta Johansson
* Toner i natten - Jojo Moyes
* och vi fortsatte att göra någonting rörande - Elis Burrau
* Astrid Lindgren: ett liv - Cilla Dalén och Annelie Drewsen

2 januari 2018

Tre saker jag inte vet om dig

av Julie Buxbaum

Jessie flyttar med sin pappa från Chicago till Los Angeles, och hon längtar hem direkt. Hos pappas nya fru får Jessie bo i ett gästrum, hennes styvbror bryr sig inte om henne, och hon känner ingen i den nya snobbskolan. Ungefär samtidigt får hon mejl från Någon Ingen, som erbjuder sig att guida Jessie på Wood Valley High. Är det någon som driver med henne? Hon bestämmer sig att nappa på erbjudandet, och kommer allt närmre den anonyma. Men vem är han egentligen?

Ungefär 20 sidor in i boken tyckte jag att den innehållit tillräckligt många high school-stereotyper (ni vet coola killar och blonda modelltjejer osv) för att tilltala mig, och tänkte lägga den ifrån mig. Som tur var gick jag in på goodreads och såg att Sincerely Johanna gett den 4/5 stjärnor. Vi har många gånger väldigt lik boksmak, och dessutom är det väldigt sällan hon ger en bok så bra betyg, så jag fortsatte läsa. TACK för det!

Visst finns det en del high schoolstereotyper, och vid några tillfällen tycker jag det ligger precis på gränsen till för mycket. Men Jessie hanterar stereotyperna på ett reflekterande sätt (utan att vara omänsklig) och är en väldigt genomarbetad och intressant karaktär. Hon brottas med mycket; mammans död, pappas nya familj, flytten, gamla och nya vänner, Någon Ingen, och sin identitet. Risken finns att det hade kunnat landa i självömkan och långa kapitel om sorg, men det gör det inte. Istället kommer jag nära Jessie och hennes känslor, jag får del av saknaden, alla frågor, längtan efter vänskap och lyckan i det lilla. Det kanske låter som i flera andra romaner, men det är det inte. Tre saker jag inte vet om dig har något alldeles extra, som lyfter boken till topplistan över de bästa ungdomsböcker jag läst.

Det finns många intressanta karaktärer. Scarlet, Adrianna, Liam, Ethan, Theo, Gem, Agnes, Rachel, pappan... Och Någon Ingen, såklart. Han vet vem Jessie är, men det dröjer länge innan hon får veta vem han är. Det hindrar dem inte från att har många sådana där drömkonversationer som vi kan hitta i bland annat John Greens böcker, ni vet sådana där samtal där allt faller på plats och båda är smart och roliga (och ibland skriver fel ord, såklart) och vågar säga lite mer än vanligt, eftersom de inte ser varandra. Tre saker jag inte vet om dig är en riktigt fin, rolig, spännande och genomarbetad roman. Det finns mycket jag gillar med den, så jag rekommenderar den gärna.

Första meningen: Sjuhundratrettiotre dagar efter att min mamma dog, fyrtiofem dagar efter att min pappa rymde med en främling som han träffat på internet, trettio dagar efter att vi drog upp rötterna och flydde till Kalifornien och bara sju dagar efter att jag började som junior på en alldeles ny skola där jag känner ungefär noll personer, kommer det ett mejl.
Antal sidor: 358
Förlag: Lavender Lit, 2017
Originaltitel: Tell me three things, 2016
Översättare: Cecilia Falk

1 januari 2018

Läsmål för 2018

Gott nytt år!

Idag funderar jag kring läsmål. Det kan vara ganska klurigt. Risken finns att det blir kravfyllt att läsa, och det är ju inte roligt! Jag tycker däremot att jag lyckas hålla en rätt bra relation till mina läsmål; det sporrar mer än spärrar. Därför har jag satt upp några för 2018, inspirerat av I regnets Treat Yo Self Challenge, som går ut på att göra mål kring böcker jag vill läsa, inte måste.

Jorden runt
Läsa minst två böcker från:
Europa (förutom Sverige och Storbritannien)

Sydamerika
Nordamerika (förutom USA)

Asien
Afrika
Läsa minst en bok från:
Oceanien

Kvinnliga författare
Läsa minst fem böcker från listorna med läsvärda kvinnliga författare.

Hyllvärmare
Jag heter inte Miriam 
Sex nyanser av Gud 
Du är mer än du anar
Som om Gud inte finns
Den farliga leken

Kaosutmaning 2018
Även i år hänger jag på kaosutmaningen!

Har du några läsmål för 2018?

31 december 2017

Toner i natten

av Jojo Moyes

När Isabels man dör, tvingas hon ta tag i allt han och hushållerskan skött innan. Det visar sig snart att hon och de två barnen inte har råd att bo kvar i huset i London, och flyttar till ett hus lång ut på landet, som de precis ärvt. Huset visar sig dock vara i betydligt sämre skick än de trodde, men grannen Matt hjälper gärna till att renovera. Har han dolda avsikter? Och vad vill Byron och fastighetsmäklaren Nicholas? Vad är Isabel beredd att ge för att få livet att fungera igen?

Det här är den andra Moyes-boken jag läser, och jag gissar att jag ser ett mönster som förmodligen följer alla böcker: tragik, romantik, vänskap, djupdykande personporträtt och specialintressen. Jag gillar kombinationen, men tyckte det blev lite väl långdraget ibland. Du vet, i efterhand, med en sammanfattande bild, är du nöjd med alla beskrivningar, men under läsningens gång vill du gärna snabbläsa vissa delar.

Moyes skriver väldigt bra, och jag gillar de genomarbetade personporträtten. Byn dit familjen flyttar är fylld av olika personligheter, och det där klassiska "alla vet allt om alla", liksom konsekvenserna av det, blir tydliga. Jag uppskattade att läsa ur olika personers synvinklar, även om det många gånger dröjde flera stycken innan berättaren avslöjades. Det störde läsningen fler gånger än vad det gjorde storyn spännande.

Jojo Moyes är en skicklig författare som månar om sina karaktärer och det de har att berätta. Jag läser gärna mer av henne, men behöver läsa annat emellan, eftersom jag tror att böckerna är snarlika varandra, trots olika teman och händelser. Men, jag rekommenderar boken till dig som vill läsa feel good med inslag av sorg över hur livet retas och över förlorade nära. 

Första meningen: Vi hörde egentligen aldrig hemma i Spanska huset. 
Antal sidor: 412
Förlag: Printz publishing, pocket 2017
Originaltitel: Night Music, 2008
Översättare: Helen Ljungmark

29 december 2017

Det vi förlorade i elden

av Mariana Enriquez

12 noveller från Argentina. Om droger, mörka bakgator och människor som hamnat utanför systemet. Om att vara ung och testa sig fram, om att plötsligt inse och få dåligt samvete. Om kärlek och brist på kärlek, om psykisk ohälsa, hallucinationer, nöd och elände.

Jag blev nyfiken på den här novellsamlingen eftersom den är skriven och utspelar sig i Argentina. Den utlovade hemsk vardag och många olika livshistorier. Däremot var jag inte beredd på att den skulle vara så... märklig. Det var nog novellerna som gränsar till galenskap och skräckhistorier i vardagen som skrämde mig, vilket är flera steg utanför min bekvämlighetszon.

De första novellerna ger mig en inblick i hur livet i Argentina kan vara, både i städer och på landsbygd. Det handlar mycket om droger och alkohol, och mitt i allt detta barn som redan tappat hoppet om ett bra liv. Det är så skrämmande! Lite senare i boken blir jag skeptisk, då börjar det handla mer om livsavgörande hallucinationer och galenskap. De sista novellerna läste jag mest för att läsa ut boken. Däremot känns novellerna genomarbetade, språket är lockande och Enriquez verkar insatt i sina karaktärer. Jag tror att för de som inte är så lättskrämda som jag, och de som gärna håller sig ifrån feel good, kan det här vara en intressant och läsvärd bok.

Första meningen: Min familj tycker att jag är galen som väljer att bo i släkthuset i Constitución, farmor och farfars gamla hus, en stenkoloss på Calle Virreyes med grönmålade järndörrar, art déco-detaljer och mosaikgolv som är så slitna att jag hade kunnat öppna skridskobarna om jag hade fått för mig att blanka dem.
Antal sidor: 238
Förlag: Norstedts, 2017
Originaltitel: Las cosas que perdimos en el fugo, 2015
Översättare: Hanna Axén

27 december 2017

Kaosutmaning 2017 och 2018

Som ni säkert har koll på har jag under 2017 hållit i Kaosutmaningen. Ni var riktigt många som deltog, hur har det gått för er? Det vore kul om ni sammanfattar på era bloggar och länkar i en kommentar till det här inlägget.

För mig gick det bra, och jag slutförde den i redan i mars. I oktober hade jag prickat av alla punkter. Nu är det dags att skicka vidare stafettpinnen! Någon som känner sig manad? Jag kommer inte bestämma vem som ska ta över, jag tror mest det handlar om att göra en och sprida den så långt som möjligt, innan någon annan hinner före. Kanske har någon redan tagit över? Tipsa mig gärna i så fall!

25 december 2017

Julkalenderbloggstafetten 18-24

GOD JUL alla bloggläsare!

Vi har nått målet för julkalenderbloggstafetten. TACK till att som deltagit, genom inlägg eller genom att följa. Hoppas ni fått många boktips inför det nya året, det har i alla fall jag! Här kommer ett sista sammanfattande inlägg för den sista veckans luckor:

18. Klimakteriehäxan om Mrs. Hemingway
19. My loved books om Ciderhusreglerna
20. Enligt O om Århundradets kärlekssaga
21. Nellons bokblogg om Sälj! Konsten att sälja vad som helst till vem som helst
22. Bokparadiset om Och varje morgon bli vägen hem längre och längre och Ditt livs affär
23. Västmanländskans bokblogg om Händelser vid vatten
24. Snowglitter om Fangirl