19 mars 2019

Bidde det då?

av Pija Lindenbaum

När jag var liten hade vi en bok med en sagosamling. En av sagorna handlade om en man som bad en skräddare sy honom ett plagg, men ju längre tiden gick desto mindre blev tyget och det utlovade plagget likaså. Jag minns inga illustrationer, men nu har Pija Lindenbaum gett nya bilder till den gamla berättelsen.

Pija Lindenbaum har skrivit mängder av bilderböcker och hon är en av mina favoriter bland bilderboksskaparna. Hon är bra på att fånga känslor och uttryck som passar målgruppen väldigt bra. I Bidde det då? använder hon den gamla sagans text och har jobbat bra med illustrationerna. Vi kan känna igen oss i den vardagliga vardagen, men även i det färgglada drömmandet när allt annat känns grått. Den lilla mannens nöjdhet är något att fundera över. Han blir aldrig arg utan litar helt på att skräddaren ska göra ett bra jobb, trots att det går flera månader tills han äntligen får ett plagg... om det nu ens kan räknas som ett plagg...


Jag föredrar nog Lindenbaums egna texter, men det är roligt att hon väckt liv i en gammal folksaga. Boken kan hjälpa sagan att leva vidare och jag tycker det finns ett fint kulturarv att föra vidare. Det ska bli spännande att se om hon fortsätter väcka liv i och illustrera gamla sagor. Det har potential att bli ett roligt projekt att följa.

Första meningen: Det var en gång en liten man som hade ett litet tyg.
Antal sidor: 40
Förlag: Rabén & Sjögren, 2018

18 mars 2019

Drakeld

av Åsa Mendel-Hartvig och Ane Gustavsson

Lilla Milli smyger ut i natten när grenarna skrapar mot rutan. Ingen märker när hon tar sig ned från trädkojan och ned mot sjön. Det är så vackert på natten! Plötsligt vaknar en liten drakbebis och råkar göra något som skadar Milli, kanske för livet.

Med sina fantastiska illustrationer trollband Ane Gustavsson mig direkt. De är magiskt vackra och med nyanser som lockar fram fantasin. Texten är också full av fantasi som skulle kunna vara verklig för ett litet barn. Här finns en frigörelse från äldre som ska bestämma blandat med det ansvar Malvas känner för den yngre Milli.

Jag drogs verkligen med i berättelsen och bilderna, trots att jag läste boken i mobilen. Men så kommer slutet. Det bara kastar ut mig från den drömska tillvaron i boken till verkligheten så abrupt att jag blir besviken och nästan arg. Var det slut på fantasin? Fick boken inte vara mer än 32 sidor? Nej, läs inte sista sida, kom på ett eget slut istället.


Första meningen: Ingen hör när Milli vaknar.
Antal sidor: 32
Förlag: Natur & Kultur, 2016

Bilderboksvecka II


Det har blivit dags för en ny bilderboksvecka! Jag har samlat ihop ett gäng bilderböcker jag läst på sistone och tänkte att vi tar en varje dag den här veckan. Den första recensionen kommer upp redan i eftermiddag.
Håll utkik!

16 mars 2019

Bibliotekskärlek

Igår skrev jag såhär på min instagram, @sofiesbokblogg :
Ibland händer det att jag klickar på bibliotekets reservera-knapp på lite för många böcker samtidigt. Jag har just nu 21 biblioteksböcker hemma och alla är lånade till mig. Oops! Men vad härligt det är med bibliotek! Fri tillgång på böcker, miljösmart och det går att klicka eller låna hem mängder av böcker helt gratis. Visst är det bra?

Någon som känner igen sig i det här? Eller köper du hellre böcker? Har du något rekord i antalet hemländer böcker?
I samband med det gjorde jag en omröstning där mina följare fick välja på om de oftast lånar eller köper böcker. Resultatet blev jämt där 58 % av 33 svarande oftast lånar böcker och 42 % oftast köper. Några har en lik fördelning mellan lånade och köpta medan andra få många böcker från förlagen eller har köpstopp.

Inläggets kommentarsfält fylldes av en hyllningskör till bibliotekets ära. Visst är det fantastiskt att vi kan få låna hur många böcker vi vill? En riktigt bra möjlighet för de som inte har råd/plats/tid/lust att köpa egna böcker. Heja biblioteken!

Vad är vanligast när du skaffar böcker: lånar eller köper du?

Björnstad

av Fredrik Backman

Björnstad, en liten ort mitt ute i skogen, är hockey. De som inte spelar har någon gång spelat eller går på alla matcher. Där finns laget med 17-åringar som helt obegripligt står inför en stor semifinal. Där finns en hel stad som verkar hänga upp sina liv på dem. Där finns 15-åringar som aldrig sviker sin vänskap och föräldrar som tittar på. Då sker ett oförglömligt brott och orten lär sig plötsligt att blunda. Eller har de kanske gjort det länge? Vad är framgång värt? Vad är sant på en liten ort där alla känner alla men ingen känner allt?

Om du höll till bland boknördar eller gick förbi en bokhandel för några år sedan kan du knappast ha missat den här boken. Det gjorde inte jag heller, men när jag såg att den handlar om hockey bestämde jag mig för att inte läsa den. Jag tycker fortfarande inte att det är intressant med hockey, men när min bokklubb valde denna till månadens bok fick jag ändå plocka upp den. Och det är jag tacksam för!

De två första sidorna golvade mig. Backman har ett genomtänkt och filosofiskt språk och kryssar snyggt mellan olika personers perspektiv. Även om det ibland tar några rader att förstå vem det handlar om så tycker jag inte det blir rörigt, trots att vi får se berättelsen ur många Björnstadsbors synvinklar. Snart blev boken dock lite seg. Lite för mycket hockey, lite för mycket irrationella, homofobiska, idiotiska repliker. Sedan kom den avgörande händelsen mitt i boken och jag var helt fast. Egentligen skulle jag vilja diskutera det där, men då skulle jag förstöra läsglädjen för er som inte läst än.

Backman har gjort ett fantastisk arbete med den här boken. Så bra att den fick fem av fem stjärnor av mig och det är sällsynt. Backman beskriver den lilla orten med klasskillnader och hierarki på ett djupgående och trovärdigt sätt. Vi möter hockeyfantaster och stackars 17-åringar som bär hela ortens krav och förväntningar på sina axlar. Vad gör det med dem i en ålder där så mycket handlar om att hitta sig själv och hävda sin plats i en grupp? Björnstad bjuder på många spännande karaktärer. Jag fylls av empati, ilska, sorg, frustration (ni vet sådär slänga-väggen-i-boken-läge) och fascination över att Backman lyckas förmedla det här. Och det där med hockeyn, jag tycker fortfarande inte om det (haha, kanske snarare mindre), men boken handlar egentligen inte för mycket om hockey.

Boken handlar lika mycket om 15-17-åringarna som de vuxna och det tycker jag är intressant. Det gör att både unga och vuxna kan läsa den och kanske framförallt diskutera den. Det vore intressant och jag tror det behövs.


Första meningen: Sent en kväll i slutet av mars tog en tonåring ett dubbelpipigt hagelgevär i handen, gick rakt ut i skogen, satte vapnet mot en människas panna och tryckte av.
Antal sidor: 470
Förlag: Piratförlaget, 2016

14 mars 2019

Familjen Knyckertz och gulddiamanten

av Anders Sparring och Per Gustavsson

Familjen Knyckertz hälsar oss välkomna tillbaka till ett nytt äventyr. Den här gången försöker pappa Bove, mamma Fia och syrran Kriminellen få brorsan Ture att börja ljuga. Det kan väl inte vara så svårt? Men jo, Ture kan verkligen inte ljuga! En kväll planerar Bove och Fia att ta sig en titt på diamantutställningen. Vem ska läsa godnattsaga för Kriminellen? Den snälle grannen Paul Isman kanske? Bara inte Ture råkar säga sanningen om var mamma och pappa är...


Även i seriens andra, fristående bok bjuder på knasigheter och tvärtomhändelser från vad vi vanligtvis lär barn. Du ska inte ljuga eller stjäla men det är precis vad Knyckertz-föräldrarna uppmuntrar sina barn att göra. Läsaren/lyssnare/tittaren kan se det som en jakt på "felaktigheter" eller som ett spännande äventyr bortom det förbjudna. Vi ser både bovarnas och polisens perspektiv och dialogen och berättelsen är finurlig och rolig. Karaktärerna har påhittiga namn som berättar om hur eller vad de är. Vi lär känna nya personer och dras mellan spänningen kring gulddiamanten men även Tures funderingar kring det där med att ljuga. Boken passar bra för högläsning eller de barn som fått ett bra läsflow. Texten kombineras med fantasifulla och knasiga bilder som finns helt eller delvis på de flesta uppslag. Rekommenderas för äventyrslystna barn i 8-10-årsåldern.

Första boken i serien heter Familjen Knyckertz och födelsedagskuppen. Den tredje boken, Familjen Knyckertz och snutjakten kommer i slutet av mars.



Första meningen: Viktigt meddelande!
Antal sidor:  62 
Förlag: Natur & Kultur, 2018

12 mars 2019

En prinsessas dagbok 1 : Tiara och Dr. Martens

av Meg Cabot

Mia är en helt vanlig tjej i en helt vanlig skola på Manhattan. Men en dag kommer hennes pappa på besök (vilket inte händer så ofta) och berättar att Mia är hans enda tronarvinge. Hon är alltså prinsessa över det lilla furstendömet Genovia i Europa! Mia vill verkligen inte bli någon prinsessa och hon vill verkligen inte att någon i hennes skola ska få reda på det. Hennes pappa och farmor verkar dock ha helt andra planer och snart befinner hon sig på prinsesslektioner. Vad ska Lily säga? Hur ska hon kunna hålla det hemligt?

Jag läste den här serien när jag var tonåring och tyckte mycket om den. Mia är en vanlig och lite klumpig tjej som inte märks så mycket. Vi får följa hennes knasiga vardag genom dagboksanteckningar vilket är intressant. När stora förväntningar läggs på henne skapas obalans i familjen och i Mia och hon vågar inte ens berätta för sin bästis. Jag läser sällan böcker två gånger så den här är ett undantag. Som vuxen tycker jag att det är för mycket snack om små bröst, instoppade tröjor och en mycket populär kille i skolan. Det blir tjatigt och jag tycker faktiskt att filmatiseringen av boken har ett bättre slut. Det blir lite ihophafsat och tillrättalagt i boken. Jag minns dock att serien är rätt mysig och snabbläst och jag uppskattade den som tonåring.

Första meningen: Ibland verkar det som om jag bara ljuger hela tiden. 
Antal sidor: 250
Förlag: Tiden (Rabén & Sjögren), 2001
Översättare: Ann Margret Forsström

10 mars 2019

3 noveller om att vara ung vuxen

Ett av mina läsmål för 2019 att läsa noveller. Nu har jag läst tre stycken från en kvartett som handlar om att vara ung, eller kanske mer om att vara ung vuxen och förväntas ta någon slags ansvar. Jag har svårt för att läsa noveller, att anpassa mig till det korta formatet och att för mycket lämnas mellan raderna eller när novellen är avslutad. Som om författarna fått i uppgift att skriva x antal ord och plötsligt var orden förbrukade: ja, då får berättelsen sluta mitt i.


En vinterlek av Elin Bengtsson är troligen den bättre av de tre novellerna. Den rör sig mellan ett 14-årigt och ett nutida jag nästan 10 år senare. Högstadiets förvirrande klimat blandas med trassliga kärlekstankar och översitteri. Vad har egentligen hänt under åren sedan skolavslutningen? Finns det saker som den där 14-åringen inte kan släppa, trots att det var längesedan hon levde?

En intressant berättelse där en vuxens "bättre vetande" ställs mot något slags hämndtankar från en uppvuxen 14-åring.


Levande läppar rekommenderas av Johanna Nilsson fångar in en trevande ung vuxen kille med en krypande oro eller rastlöshet i kroppen. Han slits mellan föräldrarnas läkardrömmar och verkligheten som är lika diffus för honom som för kusinen som upptäcker att han inte alls pluggar till läkare. Noveller visar hur lätt det är att bli påverkad, att bli lockad av någon okänt som kanske kan ge en kick eller i alla fall en ledtråd till riktning till livet.

Novellens huvudperson är alldeles för långt ifrån mig eller min tonårstid. Den retas med mitt kontrollbehov på ett sätt jag inte gillar och jag hade svårt för huvudpersonen och det som händer. Visst kan det vara intressant att läsa om sekter och sökande, men nej, den här föll mig inte i smaken.


Till varje pris av Sara Kadefors handlar om en person som arbetar i en liten butik tillsammans med Jenny. Jenny är ganska knepig och vill egentligen bara bli förflyttad till en annan butik. Hon spionerar och tar arbetet på största allvar. För huvudpersonen är det mest ett tidsfördriv, en inkomstkälla så att hyran kan betalas. Vad är det egentligen som händer i den där lilla butiken?

Novellen är ganska intressant eftersom vi inte riktigt kan lita på huvudpersonen. Ger hon oss den sanna bilden eller bara en förvriden bild av sin verklighet? Jag hade dock lite svårt att hänga med och fastnade inte heller för den här novellen.


Novellernas handling är för långt ifrån mina egna erfarenheter av att vara ung vuxen, det är därför jag har svårt att ta till mig dem. Och formatet. Jag är inte van vid det. Novelläsandet får läggas på is, men målet om att läsa 5 noveller i år står kvar.

8 mars 2019

Internationella kvinnodagen: boktips

Hela denna vecka ägnar Barnboksprat åt att tipsa om böcker med flickor och unga kvinnor som tänker, känner, pratar, agerar eller inget av det. För att de vill. För att de kan. För att de inser att de har rätten till det precis som alla andra. I måndags tipsade jag om fem bra böcker: Moxie, Frallan-serien, Pärlfiskaren, Solstenen och En dag ska jag bygga ett slott av pengar. Under veckan fortsätter mina bloggkollegor med sina tips. Kolla in det här.

Vilket är ditt bästa tips inför internationella kvinnodagen?

7 mars 2019

Svart gryning

av Cilla och Rolf Börjlind

Detta är tredje delen i en serie och innehåller därför spoilers om du inte läst Springfloden och Den tredje rösten.

Till Mettes glädje har Olivia tar tagit en tjänst som polis. Visserligen är det på ett litet poliskontor på västkusten, men Olivia tycker det fungerar bra. En dag hittas en liten flicka med avvriden nacke och Olivia kopplas in i fallet. Några dagar senare hittas en pojke mördad på samma sätt, fast i Stockholm. Mette och Rikskrim kopplas in och snart uppträder rasistiska motiv till morden. Samtidigt tar Tom upp ett gammalt fall han blev bortkopplad från för många år sedan. Med hjälp av DNA-teknik visar det sig snart att det hör ihop med barnamorden.

Börjlinds trejde bok i serien om Olivia, Tom och Mette är en mycket spännande och skickligt skriven bladvändare, precis som de två tidigare böckerna. Läsaren får följa många olika människor och perspektiv i kapitel som är ganska korta. Det kan kännas rörigt till en början men författarparet är mycket skickliga på att väva ihop alla trådar som känns spridda och tilltrasslade från början.

Jag läser sällan kriminalromaner men uppskattar Börjlinds serie. Det är visserligen extra hemskt att läsa om barn som blir mördade, är det en ny grej att skriva? Det känns som att det var mer förbjudet att skriva om eller visa på film för några år sedan? Hur som helst läser jag mest för allt runtomkring och i Svart gryning får vi även intressanta inblickar i en djupt rasistisk organisation.

I serien finns många starka kvinnor vilket jag uppskattar. I den här boken verkar författarna dock vilja visa att de inte klarar sig så bra när det gäller helikoptrar och båtar. Olivia hjälps både i och ur en båt (verkar inte det rätt krångligt för en ung och frisk person att hålla i någons hand istället för staket på båten eller kajen?). När hon och Mette ska ur en helikopter specificeras hur det går till, men inte hur polismännen tar sig ur. När en privatperson ska upp i helikoptern står det specifikt att han fick hjälp av två män. Tråkiga detaljer som sänker förtroendet för författarna.

Förutom denna sista lilla fadäs tycker jag Cilla och Rolf gjort ett mycket bra jobb med den här boken. Den har god research, en klurig dramaturgi, intressanta karaktärer och många trådar som vävs ihop på ett snyggt sätt. Jag ser fram emot att läsa den fjärde boken, Sov du lilla videung om ett tag.

Första meningen: Bartendern läste av de fyra männen redan när de kom in, på det sätt en rutinerad bartender läser av sina gäster. 
Antal sidor: 423
Förlag: Norstedts, 2014

5 mars 2019

Minirecension: Bitterfittan

av Maria Sveland

30-åriga Sara har fått nog och åker till Teneriffa. Ensam. Hon lämnar sonen och mannen i januaridystra Sverige för att få en natts sömn. Är det inte mer än det hon längtar efter? Hur blev det så? Hur fastnade hon i den uråldriga kvinnorollen med någon hon älskar? Med Erica Jongs Rädd att flyga från 1970-talet tillbringar hon en vecka med tankar, skuld, skam och reflektion.

Hur ska vi någonsin kunna få ett jämställt samhälle när vi inte ens klarar av att leva jämställt med den vi älskar? - Det frågar sig bokens undertitel och det är en intressant fråga. Jämställdhet är en svår fråga. Det verkar många gånger lätt men olikheter, egenskaper, intresse och samhället ställer till det.

Jag känner igen mig i en del, har svårt att ta till mig andra delar, blev nedslagen av en del och peppad av en annan del. Bitterfittan är en arg bok och det är skönt att den får vara det. Den är ärlig, bitter och jag tror många kan känna igen sig i den. Trots att den har mer än 10 år på nacken finns det en aktualitet som kan beröra många kvinnor och jag hoppas att även män kan plocka upp och läsa den.

Första meningen: Det är en ful januarimorgon och jag sitter på planet till Teneriffa.
Antal sidor: 222
Förlag: Norstedts, 2007

3 mars 2019

Hyllvärmare från mars

Årets tredje månad har kommit och hittills har jag bara hittat sex böcker (av cirka 100) i läslistan. Jag har en känsla av att de flesta böcker kommer under hösten, så min idé kanske inte är hållbar. Men men, jag kör på så länge det fungerar! Det här är i alla fall de fyra böcker jag to-be-read:at i mars de senaste åren.


Allt ska brinna av Sofia Nordin
Minna och Agnes har varit bästa vänner sen den där dagen i fyran när de gömde sig i plinten för att slippa brännbollen på gympan. Den dagen förstod de att de hörde ihop. Nu är de sjutton år och hör fortfarande ihop. Tillsammans kämpar de för vegetarisk mat i skolan, jobbar extra på ett hem för nyanlända och sätter störiga killar på plats. Ingen ger sig på Minna och Agnes, tillsammans klarar de vad som helst! Eller? För vad gör man när den man älskar mest i hela världen går sönder?
Jag har tidigare läst Nordins framtidsdystopi i fyra delar och läser gärna mer av henne.


Lisbet och Sambakungen av Emma Karinsdotter och Hanna Gustavsson
Lisbet bor med sin farmor Sambakungen och den bistra piratkatten Sixten i ett vanligt hus på en vanlig gata. Farmor älskar geléhallon, att vinna internationella cykeltävlingar, glassagne, hemliga agentuppdrag och att tantsnuska med sin gamla flickvän, agenten Agatha Fox.
En dag kommer ett vykort. Där hälsas Lisbet välkommen till första klass. Farmor beter sig som om någon har dött: "Sommaren har dött, Lisbet. För i höst börjar skolan. Efter det blir det aldrig mer några somrar. Då blir det sommarlov istället, och dom går jättesnabbt."

Tillsammans bestämmer sig Lisbet och farmor att göra så mycket det bara går av den sista sommaren i hela världen. Men egentligen tycker Lisbet att det ska bli ganska spännande att börja skolan. Hon kanske till och med får en kompis som mest är hennes...
Jag har hört en del gott om den här, bland annat om den där glassagnen en ska äta på juliafton. Ska bli intressant att läsa!

Brev till en nybliven förälder: ett feministiskt manifest i femton punkter av Chimamanda Ngozi Adichie
"Kära Ijeawele. Vilken lycka. Och vilka fina namn: Chizalum Adaora. Hon är ljuvlig." Så inleder Chimamanda Ngozi Adichie sitt brev till en väninna som just fått en dotter. Ett varmt och inspirerande brev som består av femton råd till nyblivna föräldrar. Vad är en feministisk förälder? Hur ser ett jämställt föräldraskap ut? Hur lär man sitt barn att bli tryggt i sig själv och inte låta sig begränsas av andras förutfattade meningar?

Adichies råd utgör en nyanserad och kärleksfull påminnelse om hur viktigt det är att vi tar ansvar för de värderingar vi förmedlar till nästa generation.
Eftersom jag inte är någon nybliven förälder kommer jag nog vänta med denna tills jag eventuellt blir en nybliven förälder. ;)


Hatar alla utom dig av Gaby Dunn och Allison Raskin

Ava och Gen har varit bästa vänner sedan de var små. Nu har de gått ut high school och kommit in på var sitt college i olika delar av USA. De lovar varandra att hålla kontakt, skriva mejl och meddelanden så ofta de hinner. Men deras upplevelser blir väldigt olika. Ava isolerar sig och får svårare och svårare att hantera sitt tvångssyndrom, medan livet på college får Gen att blomstra och leva ut - ibland kanske lite väl vilt.
Den här verkar vara skriven genom mejl och meddelande. Tycker det är ett intressant sätt att skriva, samtidigt som en kan tappa en del av känslan när miljö och känslor inte beskrivs som om vi får följa hela berättelsen ur en berättares perspektiv. Men, jag vill ändå läsa den.