17 juni 2018

Frallan är bäst

text: Sara Ohlsson, illustrationer: Lisen Adbåge

Baksidestext "Jag heter Fransesca Fransson men alla kallar mig för Frallan. Min familj består av mig, mamma och mormor. Fast mormor bor i ett eget hus. Idag är det tävlingsdag. Det är mammas och min bästa dag, för vi älskar att tävla. Mitt roligaste är att vinna över mamma. Därför ska jag välja grenar som jag är särskilt bra på. Som balansgång till exempel."

Hörni, lär känna Frallan! Hon är en sprudlande person med förkärlek för tävlingar (som hon helst vinner), hon reflekterar, upptäcker och är medveten om sig själv och sin omgivning, hon funderar och tänker ut bra saker. Frallan är en riktigt härlig karaktär och, tack!, för att vi ska få följa henne genom en hel serie!

Sara Ohlsson och Lisen Adbåge har gjort ett riktigt bra jobb tillsammans och de fångar målgruppen (från 5 år) riktigt bra. Ni vet det där med att upptäcka men ändå mest röra sig i sin egen värld, att fundera över konstiga saker vuxna gör och att göra saker helhjärtat och fullt ut. Jag tror målgruppen kan känna igen sig. Dessutom finns det roligheter i både text och bild även för en hög- eller medläsande vuxen. Snygg kombination!

Med den lekfulla texten känns det verkligen som att det är Frallan som berättar. En vuxen hade till exempel inte sett att det är hunden som är ute och går med sin tant, och hen vet inte hur en kommer snabbast upp i klätterställningen. Men det är klart Frallan vet sådant! Nämnda hund, Alf, är dessutom den enda man/hane i boken. De resterande (4) karaktärerna är kvinnor och jag gillar kvinnotätheten och den fina relationen mellan de tre generationerna.

Om du gillar Linn Gottfridssons böcker om Myran kommer du gilla den här. Och om du inte läst om Myran borde du göra det!

Första meningen: Jag heter Fransesca Fransson men alla kallar mig för Frallan.
Antal sidor: 93
Förlag: Lilla Piratförlaget, 2018

15 juni 2018

Lilla nejboken

Text: Sarah Sjögren, illustrationer: Anna Forsmark     Recensionsexemplar från förlaget.

Måste Billie ha vinterkläder när det snöar, fastän hon hellre vill ha sommarkläder? Måste Billie krama sin kompis när hon kommer till förskolan, fastän hon inte vill? 

Sverige har nu antagit Barnkonventionen som lag, vilket förhoppningsvis ska stärka barns rättigheter. Lilla nejboken bygger på den 19:e artikeln:

Varje barn har rätt att skyddas mot fysiskt eller psykiskt våld, övergrepp, vanvård eller utnyttjande av föräldrar eller annan som har hand om barnet.
Tillsammans med sin gosekatt Kattis funderar Billie över det där med att säga nej. För ett barn kan det bli vaga gränser mellan vad de själva har rätt att bestämma och vad vuxna "bör" bestämma. En viktig sak som boken tar upp är rätten att bestämma över sin egen kropp, men också om viljor. Gränsen fortsätter dock vara diffus kring just viljor, för ibland verkar vuxna behöva bestämma även om barnen har en egen, annan, vilja...

Det är helt klar ett klurigt ämne, men jag tycker bokskaparparet gjort en bra introduktion genom den här boken. Illustrationerna jobbar fint ihop med texten, och visar stopptecknet och många känslor. Det är roligt att den mest didaktiska i boken är gosedjuret Kattis, det känns mer lättillgängligt att hon lär Billie, än att en vuxen skulle säga allt. Boken avslutas med några frågor från Kattis, som hjälper en vuxen att förstå om barnet uppfattat boken, och chans att diskutera vidare.

Den här boken borde finnas på varje förskola, för att försöka fånga upp eventuella brott mot artikeln. Jag vill även rekommendera boken till föräldrar och deras barn, för att stärka barnets självkänsla och kunskaper om rättigheter så tidigt som möjligt.

Första meningen: Billie ska till förskolan.
Antal sidor: 28
Förlag: Libris, 2018

13 juni 2018

Nästan bara kvinnliga författare

I år har jag börjat föra noggrann statistik över de böcker jag läser. Förutom författare och eventuell illustratör skriver jag upp land, världsdel, målgrupp, förlag, sidor och så vidare. Statistiken visas i olika cirkeldiagram. Mmm, nördigt!

Egentligen visste jag det nog, men de allra flesta böcker jag läser är skrivna av en kvinna. Hittills i år har 77 % av böckerna jag läst en kvinnliga författare. När det gäller illustratörer är siffran lägre: 65 %. Vid en snabbtitt på min to be read-lista på goodreads lär inte statistiken ändra sig.

Vad beror det här på? Jag läser mest barn- och ungdomsböcker som handlar om vardag, lite fantasy, men sällan deckare och thrillers. Det samma gäller de vuxenböcker jag läser. Min gissning blir därför att kvinnorna dominerar som författare för barn- och ungdomsböcker och i genrer jag läser, medan män kanske skriver mer för vuxna och sådant jag inte läser. Eller? En annan gissning är att det finns fler kvinnliga än manliga författare och illustratörer i Sverige. Stämmer det?

Det spelar ingen roll för mig vilket kön författaren eller illustratören har. Det har bara blivit såhär. Men hur?

Någon mer än jag som funderat kring det här eller vet någon slags statistik? Hur ser det ut i din bokhylla och bland de böcker du läser?

12 juni 2018

Det blå mellan himmel och hav

av Susan Abulhawa

Sedan ett granatanfall är Khaled så svårt traumatiserad att han bara kan tala med omvärlden genom blinkningar. Hans berättelse börjar dock mycket tidigare än så, nämligen hos hans morfars mor. På något sätt var Khaled med redan då. Han berättar om ett liv i flyktingläger och hur släkten spridits över världen, om levnadsöden och om hur släktbanden aldrig verkar brista.

Susan Abulhawas debuterade med succén Morgon i Jenin. Jag gillade den och ville gärna läsa mer av henne, men jag hade svårt att komma in Det blå mellan himmel och hav. Varje kapitel börjar med att Khaled berättar, för att sedan lämna över där föregående kapitel slutade berätta om den aktuella generationen. Kanske berodde min tveksamhet på det olustiga i att Khaled var med ända från början, många årtionden innan han föddes. Även om det fanns vissa fina detaljer med det, så tyckte jag det mest störde historien och tappade mitt intresse. Jag hade hellre läst om personerna utan Khaleds inblick. Jag tänkte ge upp boken (vilket jag sällan gör), men började lyssna på ljudversionen av den, vilket gjorde mig mer nyfiken. Det gjorde att jag läste ut boken, men boken levde inte upp till mina förväntningar.

Om vi tar bort det där med Khaled i dåtid, finns det flera fina porträtt av människor, det är Abulhawa bra på! Vi kommer nära några olika generationer utan att det blir rörigt (okej, i slutet är det lite väl många namn att hålla kolla på), och deras upplevelser skiftar. Det finns många starka kvinnor bland karaktärerna, vilket jag gillar. De starka familjebanden är inspirerande, med lite mer sådant i Sverige skulle färre känna sig ensamma. Samtidigt skildras konflikten i Palestina och Israel, med riktning för Palestina.

Det blå mellan himmel och hav har flera intressanta karaktärer och livsöden som jag uppskattade att läsa om. Tyvärr blev olusten för det där med Khaled något som störde mig och gav en tråkig nja-känsla för läsupplevelsen.

Första meningen: Av alla saker som försvann var det Kinderäggen jag saknade mest.
Antal sidor: 352
Förlag: Norstedts, 2015
Originaltitel: The Blue Between Water and Sky, 2015
Översättare: Annika H. Löfvendahl och Jan Hultman

10 juni 2018

Sommarläsning

Boklistor och läsmål blir lätt stressigt för många. Jag tycker dock jag lyckas rätt bra med balansen mellan "roligt att sätta upp mål" och någon slags kravlista. Därför har jag plockat ihop ett gäng böcker jag vill läsa i sommar (cirka juni - augusti). Ja, listan är orimligt lång och kommer bli ännu längre, men jag gillar att ha det så.

I sommar vill jag läsa:
Stanna hos mig 
Till alla killar jag har gillat
Children of Blood and Bone: Solstenen
The hate you give 
Sommaren före kriget
Kärlek, hat och andra filter
Den tredje rösten
Moxie 
Sex nyanser av Gud 
En gång för alla
Sommar i det lilla bageriet på strandpromenaden
Litet land
Billie: alla tillsammans
Osynliga Emmie
Sluta aldrig gå 
Öppnas i händelse av min död

Hm, kanske ska ta och läsa en sväng istället för att fortsätta på den här listan... Brukar ni göra läslistor inför sommaren? Om ja, vilken bok står högst upp på den i år?

8 juni 2018

Hemma hela sommaren

text av Elin Johansson, illustrationer av Ellen Ekman

På sommaravslutningen berättar de andra barnen om resor till Thailand, Legoland och vattenland. När huvudpersonen i den här boken svarar att de ska på safari, blir mamman nervös. Sådant har de inte råd med!

I den fristående uppföljaren till Veckan innan barnbidraget möter vi ett barn och hens mamma igen. När det blir sommar hittar många familjer på storslagna saker, medan andra kämpar för att få ihop till något roligt under de långa sommarlovsveckorna. Barnet vill gärna på safari, och efter lite klur och fix ordnar mamman till det. Det blir semester på hemmaplan, och med ett tält, spritkök och god fantasi blir det riktigt bra.

Liksom den första boken av bokskaparparet tycker jag Hemma hela sommaren verkligen behövs. Perfekt inför stundande sommarlov! Den passar för både de som kan känna igen sig och de som inte gör det (de som åker till Thailand). Den visar perspektiv mellan olika människor i samhället, och att inget är rätt eller fel. Det kan bli minst lika mysigt på hemmaplan (och dessutom är det ju mycket miljösnällare än att ta flyget till andra sidan jorden). Jag tycker att Johansson och Ekman gjort ett bra jobb. Illustrationerna är riktigt mysiga, fina och roliga. Det finns identitet hos många karaktärer, även biroller, och jag tycker det är spännande att umgås med barnet och mamman.

Det finns ett visst vemod i texten, det ligger en halvdold besvikelse över vardagen under vissa delar av boken, och så måste det få vara. Å andra sidan vänds det där lätt med fantasi och nyfikenhet över det som finns utanför dörren. Även där finns spännande djur och hur mysigt är det inte att laga mat över öppen eld och äta vid en sjö? Jag gillar den här boken, allt utom flodhästarna (just det inslaget var onödigt och tråkigt på en annars så fin bok...)

Första meningen: - Får jag höra vad ni ska göra för roligt i sommar då, säger fröken och tar en stor tugga av tårtan.
Antal sidor: 32 
Förlag: rabén & sjögren, 2018

6 juni 2018

Bruno 3000: rymden

text: Åsa Anderberg Strollo, illustrationer: Julia Thorell. Recensionsexemplar från förlaget.

Bruno är tillbaka! (Recension på första och andra boken.) Den här gången har han snöat in på rymden och Alfapet. Han behöver även bli ett sådant där barn som kan sova över. Men det är inte så lätt när varken mamma eller pappa är med. Tur då att han har kusinen Rasmus som tycker Bruno är cool. De kan hitta på mycket kul när Bruno absolut inte kan vara på sommarfritids.

Ännu en gång har Anderberg Strollo och Thorell lyckats skapa hög igenkänningsfaktor i en bok som blandar kapitelbok med serie. Kombinationen gör det roligare att läsa, samtidigt som läsaren kan lära sig mer om samspel mellan text och bild. Förhoppningsvis kan det bli en bra övergång från serieläsande till kapitelböcker, vilket jag tror behövs. Det Bruno gör och tänker känns väldigt träffsäkert. Thorells bilder uttrycker många känslor och tankar, medan texten är väl anpassad till en typ 8-årings vokabulär: det är inte alltid korrekt, men det är fullt av fantasi, tankehopp och ett personligt uttryck. Samtidigt får föräldrarna ganska stort utrymme, vilket jag tycker är fint. Särskilt eftersom de verkar ha tid för Brunos idéer och frågor. I alla fall ganska ofta.

Bruno är en härlig karaktär och jag kan rekommendera den här serien till den som är "tretusen dagar någonting" (cirka 8 år) och kanske någon som vill läsa ihop med barnet.

Första meningen: Jag heter Bruno och är åtta år.
Antal sidor: 90 
Förlag: Alfabeta, 2018

4 juni 2018

Hon som inte vet

av Karen Cleveland. Recensionsexemplar från förlaget.

Vivian är CIA-analytiker med inriktning mot Ryssland. När hon hittar en mapp med infiltratörer känner hon att hon närmar sig ett genombrott. Det är bara det att en av dem är hennes man. Plötsligt rämnar allt det viktiga i livet. Vad ska hon göra? Hon har svurit att skydda sitt land, men ska hon offra familjen och framtiden för det? Hur långt är hon beredd att gå? Vem är egentligen hennes man?

När jag fick hem den här boken tänkte jag först "varför fick jag den här boken? Det är ju verkligen inte min genre". Sedan fick Malins bokblogg mig att bli intresserad och när jag börjat läsa fastnade jag snabbt. Boken är spännande från start och vi vet att något oundvikligt är på väg att hända. Genom hela boken läste jag med pendlande förtroende och medkänsla för Vivian och familjen. Jag levde mig in så mycket i boken att jag kände med Vivians djupa ångest. Det är pulshöjande och riktigt intressant. Hur hade jag reagerat? Vivian ställs inför många riktigt svåra beslut som är främmande för många, men känslorna kan vi känna igen.

Det som gjorde att jag gillade boken är att det är så mycket vardagsberättelse inblandat. Vivian återvänder till tidigare händelse i förhållandet med sin man och reflekterar över sådant han sagt och gjort. Hon berättar om hur de träffades, om barnen och hur de har det nu. Det är gripande och en stor del av berättelsens spänning. Flera gånger under boken berättade jag för min man vad som hänt och vad jag kände. Han frågade om den finns på film, vilket den inte gör, men jag hoppas på det framöver.

Cleveland har gjort ett riktigt bra och proffsigt jobb med den här boken. Hon skriver snyggt, för berättelsen framåt i en spännande fart, det känns genomarbetat och som läsare kan jag bara njuta av spännande läsning. Mina vänner har ställt sig på kö för att få låna boken. Med tanke på slutet hoppas jag det blir en fortsättning. Och det snart.

Första meningen: Jag står i dörren till tvillingarnas rum, betraktar dem mellan sängspjälorna som påminner mig om cellgaller medan de sover fridfullt och oskuldsfullt.
Antal sidor: 319
Förlag: Norstedts, 2018 
Originaltitel: Need to know, 2018
Översättare: Jessica Hallén

3 juni 2018

#7dagar7böcker - deltagarna

I morgon är det dags att starta igång #7dagar7böcker med temat sommar. Än är det inte för sent att hänga på, så gör gärna det! Du hittar all info här. Utmaningen utspelar sig på instagram, så om du vill följa den kan du följa #7dagar7böcker eller deltagarna:

@elinbokparadiset
@ulejo
@annzahstories
@jaanamelin
@sofffieplopp (på youtube, sök sofffieplopp)
@mariailola
@dittanochdattan
@agnes_lindholm
@porslinstassen
@litteraturlycka
@booksandpastry
@karinottilia
@ jessica_lovereadingboooks
@kjeilen.reads


Mig hittar ni på @sofiesbokblogg

Hoppas ni hittar bra tips inför sommaren!

1 juni 2018

Månadens bästa: maj

Maj har, trots mycket plugg, varit en bra läsmånad. Karen Clevelands Hon som inte vet koras till månadens bästa bok. Jag gillade även Hallå världen! av Bana Alabed och Frallan är bäst av Sara Ohlsson och Lisen Adbåge lite extra.

Tätt därefter kommer:
* Gode Gud välsigna maten, amen - Lina Mattebo (red.)
* I huset där jag bor - Lena Sjöberg
* Bruno 3000: rymden - Åsa Anderberg Strollo och Julia Thorell
* Samtidigt i min låtsasvärld - Lisa Bjärbo och Emma AdBåge
* Dagen du förstörde allt - Linnea Dahlgren
* Stackars monster - Ivar Da Coll
* Älvsommar - Mårten Sandén och Lina Bodén
* Azras bok - Moa Eriksson Sandberg
* Monster, spöken och kanelbullar - Alexander Jansson
* Bokbarnet - Oliver Jeffers och Sam Winston


Har du läst någon bra i maj?


30 maj 2018

Älvsommar

text av Mårten Sandén, illustrationer av Lina Bodén

Har ni läst Skorstensjul, adventskalenderboken från 2015? Det här är den fristående uppföljaren!

När vi möter Stella och skorstensbarnen är det sommar och en älva har plötsligt försvunnit. Utan sina älvor blir det läskigt och nästan omöjligt för skorstensbarnen att klättra omkring på takåsarna. Stella och hennes vänner måste snabbt ta reda på vad som hänt älvan, innan fler försvinner...

Det här är en härlig högläsningsbok, perfekt för ljusa eller regniga sommarkvällar (för bästa effekt bör ni läsa de sista kapitlen kring midsommar, men det går lika bra tidigare eller senare). Boken har 23 kapitel (plus epilog), vilket gör den till en spännande följetong. På något ställe kan den vara lite läskig för de yngsta, men överlag är boken fylld med äventyr, kärlek, vänskap och omtanke . "Familj" är ett ord jag tycker passar bra in, och då är det långt ifrån en "vanlig" familj.

Illustrationerna är fantastiska! Varje kapitel inleds med en helsidesbild i fina färger och ett lite gammaldags stuk. Jag tycker det är tråkigt att ansiktskonturerna är suddiga, men det bidrar å andra sidan passar det till det där lite gammaldags och sagolika. För sagolikt är precis vad det är, med älvor, skorstensbarn och andra varelser. Dessutom finns en klurig och intressant bihistoria med mysterium att lösa. För de som känner till Stockholms gator tror jag det blir ännu mer spännande, särskilt om en söker efter älvorna och barnen bland takåsarna.

Att boken blandar äventyr, vänskap, kärlek och lite läskigheter, gör att den passar till en bredare målgrupp. Syskon i olika åldrar kan fokusera på olika saker när de lyssnar och tittar på berättelsen. Det är fint!

Första meningen: En vacker försommarkväll som den här var det fortfarande svårt att tro att det var på riktigt.
Antal sidor: 101
Förlag: Rabén & Sjögren, 2017

28 maj 2018

Gode Gud välsigna maten, amen - en bok om bordsbön

redaktör: Lina Mattebo. Recex från förlaget

Som barn bad vi ofta bordsbön innan maten. Av någon anledning blev det alltmer sällan och jag tänkte "vi behöver inte mer mat än vi har", eftersom jag tänkte att "välsigna" betydde "göra mer", liksom när Jesus välsignade maten och fick fem bröd och två fiskar att räcka till 5 000 personer. Gode Gud välsigna maten, amen fick mig dock att tänka om, och jag skulle vilja ta tillbaka det där med bordsbön inför måltiden. Inte för att jag behöver mer mat, utan för att visa tacksamhet för den mat jag får till den fantastiska kropp jag har, men samtidigt be en bön för att fler ska få äta sig mätta och att fler ska förstå att vi behöver ändra på vårt sätt att leva för att bönen ska bli verklighet.

Boken innehåller texter, bordsböner för olika tillfällen och tips på ökad gemenskap kring matbordet. Den bjuder på diskussionsfrågor, bordslekar och festtips. Bland skribenterna finns Esther Kazen, Johanna Gustavsson, Joel Halldorf, Anne Lamott, Norman Wirzab med flera. De skriver bland annat om synen på kroppen, medmänniskor och det enkla med betydelsefulla i en extra tanke för maten eller andra. Josephine Flatebö står för moderna, dekorativa och väldigt fina illustrationer. Layouten som blandar texterna med bönerna i olika skrivstilar gör boken varierande och intressant. Redaktionen har fått till en bra balans.

Texterna och bönerna har gett mig flera aha-upplevelser och gett bordsbönen en ny, återupprättad betydelse i min vardag. Om livet snurrar på allt för snabbt kan en enkel bordsbön vara ett sätt att stanna upp och reflektera, oavsett om det blir tio sekunder eller tio minuter. Boken har gett mig inspiration och en kunskap jag inte trodde jag saknade, men som blivit betydelsefull för mig.

Första meningen: Bordsbönen kan vid en första anblick verka obetydlig, men den är som en hemlig skatt.
Antal sidor: 118
Förlag: Libris förlag, 2018