23 februari 2020

Löwensköldska ringen

av Selma Lagerlöf

I höstas läste vi Löwensköldska ringen i bokcirkeln jag är med i. Boken kan till vissa delar beskrivas som spökhistoria men är andra gånger humoristisk och får läsaren att både dra på smilbanden och tänka till.

Generel Bengt Löwensköld ligger för döden och han önskar få bli begravd med sin ring. Strax efter begravningen grävs graven upp och ringen blir stulen. Det sker dock inte ostraffat - inte för någon som kommer i närheten av ringen under en lång tid framöver.

Jag dras sällan till varken spökhistorier eller klassiker, därför var det intressant att bokcirkeln valde denna bok. I början var det lite svårt att få grepp om den men jag kom snart att uppskatta (den ibland dolda) humorn och att följa ringens färd och vad det gjorde med den tillfälliga ägaren. På något sätt vill nog Lagerlöf lära oss något om girighet och själviskhet men det där "lärandet" stör inte utan stannar vid det roliga och samtidigt spökliga. Jag vande mig aldrig riktigt vid alla kommatecken som vi jobbat bort genom de senaste 100 årens språkgenomgångar. Däremot tror jag att jag kommer fortsätta läsa trilogins återstående böcker: Charlotte Löwensköld och Anna Svärd. Se bara hur snyggt omslaget är!

Första meningen: Nog vet jag, att det förr i världen fanns gott folk, som inte visste vad rädsla vill säga.
Antal sidor: 102
Förlag: Bonnier pocket, 2017 (först utgiven 1925)

20 februari 2020

Välkommen till Himmelsta

av Hanna Landahl

När den lilla orten Himmelsta ska ta emot tre ensamkommande flyktingbarn väcks starka känslor bland invånarna. De flesta är negativa, som Nicke som vill inte bo granne med huset där barnen ska bo. Anja känner däremot att hon äntligen kan få göra något gott. Vi följer även kommunfullmäktige och de tre barnen Ibra, Hamid och Muhammed när de flyttar in i det lilla samhället.

Hanna Landahl fick idén till den här boken strax innan den stora flyktingströmmen hösten 2015. När jag hörde henne berätta om boken sa hon att det med facit i hand är lite lite med bara tre barn, men det var innan någon visste hur många som skulle söka tryggheten i Sverige.

Välkommen till Himmelsta är en ärlig bok där många känslor och åsikter får plats. Det är frustrerande att läsa de fientliga tankarna hos vissa invånare och samtidigt intressant att författaren vågar skriva om det. Likaså förväntningar på att få hjälpa till och göra gott - fast för vem gör en gott? De ensamkommande barnen eller det egna samvetet? Det finns mycket intressant att diskutera och fundera över. Jag uppskattar att få höra olika personers perspektiv på händelserna (även om jag hade lite svårt att hålla reda på karaktärerna, men det berodde förmodligen på att jag gjorde annat samtidigt som jag lyssnade på boken). Landahl har gjort ett bra jobb och jag rekommenderar gärna boken.

Ljudbok
Tid: 8 timmar.
Förlag: Story Side, 2017 
Uppläsare: Charlotta Jonsson

18 februari 2020

Tisdagstrion: över generationsgränserna

Idag vill Ugglan & boken böcker som sträcker sig över generationsgränserna. Jag tänkte först på böcker om vuxna och deras barnbarn - det kan bli alldeles särskilda möten som jag gillar att läsa om.

1. Rymlingarna av Ulf Stark. Lill-Gottfrids farfar ligger på sjukhus och ber sitt barnbarn om ett sista äventyr. Lill-Gottfrid klurar länge och kommer snart på hur de ska lura alla andra och bege sig till den plats som gör farfar lyckligast.


2. Jag tänker även på Pachinko av Jin Min Lee som sträcker sig över fyra generationer. Om Koreas och Japans utveckling genom krig, men framför allt människor i nya tider, vardagar och med nya värderingar.

3. En riktigt härlig serie som tar sig över generationsböckerna är den om Frallan av Sara Ohlsson och Lisen Adbåge. I första boken, Frallan är bäst!, tävlar hon med sin mamma med mormor som domare. Härligt att få ha med tre generationer, även om fokus ligger på Frallan.

16 februari 2020

Kallbrand

av Cilla och Rolf Börjlind. Detta är femte delen i en serie. Se tidigare delar längst ned i inlägget.

En familj sprängs ihjäl i sin bil i ett villaområde i Stockholm. Fallet hamnar hos Mette och Olivia med en stor styrka. Sådant som rör sig kring fallet tar stor plats i Olivias tankar och snart är det mer komplext än vad de trott. Samtidigt befinner sig Tom på en flod i opiumdelarna av Thailand. I fickan har han ett foto på en okänd man. Kan det här fallet hjälpa honom att rannsaka sig själv?

Kallbrand skiljer sig från de tidigare böckerna i serien. Det första fallet verkar lösas ganska snabbt och fokus läggs istället på en berättelse om mänsklighet och den inre människan. Jag läser inte de här böckerna för mordens skull utan för relationerna, utredningarna och personligheterna, så det passade mig perfekt. I början kändes Toms berättelse lite utdragen - jag visste inte var den skulle landa - men snart uppskattade jag det mycket. I ganska korta delar presenterar paret Börjlind en tät, spännande och intressant berättelse som är svår att slita sig från. Deras språk är genomtänkt, välavvägt och binder läsaren till sig. Ett språk som passar för en vars läsflow stannat upp. Börjlinds har kommit att hamna på listan över mina favoritförfattare och jag blev glad när jag såg att del nummer sex, Fruset guld, publiceras i maj.

Första meningen: Little Pluto sprang genom det kompakta djungelmörkret, blodet rann på ryggen, han hade fått långa djupa sår när han krängde sig under taggtråden, som tur var hade han inte tappat plastsäcken.
Antal sidor: 460
Förlag: Norstedts, 2018
Tidigare i serien: Springfloden, Den tredje rösten, Svart gryning och Sov du lilla videung.

13 februari 2020

De tyngdlösa

av Valeria Luiselli

I De tyngdlösa följer vi en tvåbarnsmor i Mexico City som tidigare jobbat på ett litet förlag i New York. Hon funderar kring föräldraskapet men även på vad som hände innan barnen kom. Bland bohemer, älskare och konstnärer var det särskilt en författare som stack ut och fångade hennes intresse: Gilberto Owen, en mexikanarie som var poet under 1920-talet. Gränserna luckras upp mellan dåtid och nutid men även mellan kvinnan och Owen.

Jag plockade åt mig den här boken på bibblan för att den har en mexikansk författare och för att omslaget vittnade om att tidigare läsare uppskattat boken. Berättelsen delas in i korta stycken som är delar ur olika tidsåldrar men även minnen och händelser som rör sig mellan dröm och verklighet. Eller? Jag fick inte riktigt grepp om historien. Samtidigt som berättaren verkar minnas tillbaka skriver hon även en roman som rör sig nära både hennes familj och Gilberto Owen. Till slut verkar hon gå in så mycket i poetens liv att hon nästan bli Owen. Det hade kunnat bli ett ganska intressant berättarttekniskt grepp men jag kanske inte var tillräckligt koncentrerad. När ett nytt stycke inleds vet läsaren inte vems perspektiv hen ska få del av och många gånger skulle det kunna vara flera karaktärers från olika tidsåldrar. Mycket förvirrande. Det gör även att jag inte uppskattade boken så mycket. Jag hade förmodligen lagt den ifrån mig om den inte varit tunn och gjort att jag kunde lägga till ett nytt land bland årets lästa böcker.

Första meningen: Mellanbarnet väckte mig: Vet du var myggorna kommer ifrån, mamma?
Antal sidor: 168
Förlag: Rámus, 2018
Originaltitel:  Los Ingrávidos, 2011
Översättare: Annnakarin Thorburn

11 februari 2020

Tisdagstrion: kärlek med förhinder

Kärlek med förhinder. Det finns många böcker på detta tema där det handlar om själva relationen. De två första böckerna jag tänkte på var handlar dock om kroppsliga hinder.

1. Inte för nära av Colleen Oakley handlar om Jubilee som på grund av en sjukdom inte kan vidröra människor. Efter många år av (till stora delar självvald) isolation tvingas hon ut för att skaffa ett jobb och träffar snart Eric och inser genast nackdelarna med sin sjukdom.


2. På samma tema har vi Ingenting och allting av Nicola Yoon. Maddy är allergisk mot i princip allt och har aldrig lämnat huset. När Olly flyttar in i grannhuset börjar de genast chatta. De trivs bra ihop, trots att de aldrig träffats IRL. Skulle Maddy våga riskera att dö för att få träffa honom?

3. Tatueraren i Auschwitz är en sann berättelse om Lale Sokolov som förflyttas till Auschwitz-Birkenau 1942 och får jobb som tatuerare. När han ska tatuera in en sifferrad på Gita blir han blixtförälskad. Men hur lätt är det att vara kär i ett förintelseläger?

6 februari 2020

Månadens bästa: januari

Årets första månad har passerat och jag korar Kallbrand av Cilla och Rolf Börjlind till månadens bästa bok. Jag tyckte även mycket om Ledsen av Lotta Olsson och Emma AdBåge.

Vuxna
* Svartstilla av Susanne Skogstad
* De tyngdlösa av Valeria Luiselli

Barn
* Det mystiska paketet (Skoldeckarna #5) av Lena Lilleste och Lena Forsman
* Fiskstjärtarna (Intresseklubben fakta #4) av Anna Hansson och Maria Andersson Keusseyan

Bilderböcker 
* Där är du ju! av Laurenz Pauli och Kathrin Schärer
* Vi måste till jobbet av Pija Lindenbaum
* Tiger, Tiger, Tiger av Åsa Lind och Joanna Hellgren

4 februari 2020

Tisdagstrion: vilda djur

Idag är det vargens dag och därför handlar tisdagstrion om vilda djur.

1. Den första bok jag tänkte på när jag läste "varg" var Frost av Maggie Stiefvater. Var tvungen att kolla igenom bildgalleriet för att komma på både titel, författare och handling. Kärlek till en varg/människa och kampen för vargars rättigheter. Har för mig att jag gillade boken men läste inte vidare i serien. Jag var till och med med i en tävling där en skulle göra en fansite...


2. Jag skulle kunna skriva om Twilight-serien som gjorde stora intryck på mig i högstadiet men kom sedan snabbt att tänka på Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt, en särskild läsupplevelse som dock inte tog tag i mig som den verkar ha gjort med många andra läsare.

3. Nå, det handlade ju inte bara om vargar. Hundar kanske inte räknas till vilda djur men i Jessica Schiefauers När hundarna kommer kan vi nog ändå tala om vilda djur, fast ur bildlig synpunkt. En hemsk men viktig bok jag kan rekommendera!

28 januari 2020

Tisdagstrion: bokomslag i min favoritfärg


Den här veckan vill Ugglan och boken veta vad vi har för favoritfärg. Jag tror jag är i något slags mellanläge. Jag var inne på rosa ett tag men vet inte riktigt vilken färg jag dras mest till nu. Därför tänkte jag visa tre härligt färgade bokomslag jag gillar.

1. Topp 1 blir förmodligen Ayòbámi Adébáyòs Stanna hos mig. Blir glad av de starka färgerna!

2. Vända hem av Yaa Gyasi kryllar också av färger. Omslaget gör mig inte riktigt lika glad som ovanstående men det är ändå härligt med färg!

 3. Den tredje boken jag hittade var Vår älskade av Kamila Shamsie. Jag har nog kvar lite kärlek till rosa även om det där pastelliga sällan syns i mina kläder eller min inredning. I närheten av det här omslaget hittar vi även Jonas Karlssons Regnmannen som inkluderar härligt gröna nyanser. Kanske skulle den få ta tredje platsen i listan istället?


Det slog mig ganska snabbt att tre av fyra böcker är skrivna av författare som inte bor i Sverige eller ens västvärlden (Nigeria, Ghana och Pakistan). Kanske borde svenska förlag våga satsa mer på färg även till svenska författare, precis som till Regnmannen? Det skulle jag gilla! I den stora bokfloden spelar omslaget trots allt ganska stor roll, eller vad säger ni?

26 januari 2020

Ledsen

av Lotta Olsson och Emma AdBåge. Recensionsexemplar från förlaget.

Plötsligt händer det en sak.
Nu är glada munnen rak.

Allt kan vara frid och fröjd men så händer något. Det kanske bara är en person som ser vad som händer men för den personen kan det vara en stor katastrof. I Ledsen hamnar vi på en förskoleavdelning där allt känns rätt bra. Barnen är mätta och glada. Tills något händer. Och när det händer tar gråten över och orden trängs undan. Vad skönt det är att få gråta ut, att någon håller om och bryr sig.

Ur en vuxens perspektiv
Ibland behöver jag få gråta ut. Det som utlöser gråten kanske är ett ganska litet problem eller en liten händelse, men det där problemet eller händelsen klumpar ihop sig med andra och blir till en gråtklump som tar alldeles för stor plats. Jag behöver gråta. Det kan bearbeta. Rena systemet. Hjälpa mig att se på problemet från rätt håll. Hjälpa mig att hitta en lösning eller komma på ett sätt att hantera det som hänt.

Jag tror många kan känna igen sig i det. Jag tror många behöver gråta ibland. Jag tror många håller igen de där tårarna alldeles för mycket och för länge. För vad säger samhället om att gråta? Det är något ett barn på förskolan gör när hen ramlar och slår sig, inte något en vuxen människa gör när livet känns tungt.


Ur barnens perspektiv
Författaren Lotta Olsson och illustratören Emma Adbåge har fånget känslan av att vara ledsen på ett otroligt fint sätt. Det är närgånget och fullt av igenkänning. De uttrycksfulla ansiktena, de enkla rimmande raderna fulla av betydelse och känslor. Jag gillar när känslorna kläs i beskrivande ord, till exempel:

Allt blir suddigt.
Dimmigt luddigt. 

Det är ett mycket snyggt samarbete som jag är övertygad om att många barn kan känna igen sig i. Vad jag inte är lika övertygad om är att alla barn kan känna igen sig i att de har "rätt" att uttrycka sina ledsna känslor. Vissa barn uppfostras (mer eller mindre omedvetet) till att bli tuffa, starka och klara sig själva i bemärkelsen: gråt inte. Men hur ska en kunna bli tuff, stark och självständig om en inte får uttrycka en av de mest mänskliga och vanliga känslorna? Hur ska en lär sig hantera och acceptera alla sina känslor? Hur ska vi få bort machokulturer och ingstängda ångestkänslor om vi kategoriserar vanliga känslor och tilldelar dem olika grupperingar av människor?


... eller är det någon skillnad?
Jag tycker Ledsen är en mycket bra bok om stora känslor. Jag hoppas den kan öppna upp för att göra alla stora, vanliga känslor mer acceptabla (sedan finns det såklart känslor vi behöver lära oss att behärska). Att vara ledsen är mänskligt. Jag skulle även vilja se den här boken riktad direkt till vuxna. Den skulle lätt kunna appliceras på ett kontor eller annan arbetsplats - för händer egentligen inte samma sak där? Bara att ingen vågar visa sig ledsen offentligt? En kollega får uppdraget du drömt om, en kollega lägger på dig ännu en jobbig arbetsuppgift, du känner dig stressad, överarbetad, överkörd, trött eller orkeslös. Vad skönt det vore med fler arbetsplatser där det är okej att gråta och våga säga ifrån när något är fel. För är det egentligen så stor skillnad på att vara ledsen om 4-åring, 34-åring eller 64-åring? 


Första meningen: Allt är vanligt.
Antal sidor: 32
Förlag: Rabén & Sjögren, 2020

23 januari 2020

Våffelhjärtat

av Maria Parr.

Sommarlov och fullt med tid för lek och bus! Världens godaste våfflor hos faster-farmor, midsommartraditioner och mer eller mindre galna upptåg med grannen Lena. 9-åriga Trille är den som reflekterar lite mer innan han gör saker medan Lena tar sig an varje äventyr som dyker upp. Skulle Lena säga att Trille är hennes bästa vän? Trille vet i alla fall att Lena är världens bästa granne och hans bästa vän.

Jag lyssnade på Barnradions inläsning av boken som innehåller både musik och ljudeffekter som förgyller lyssningen (lyssna på första avsnittet här). Ulla Skog står för inläsningen, Rebekka Karijord har gjort musiken och som producent står Emilia Traneborn. Jag tycker de gjort ett riktigt bra jobb och det var lätt och roligt att hänga med i vad som hände. Spännande äventyr och upptåg blandas med allvarligare tankar om sådant som rör sig bland en 9-årings tankar, både roliga och sorgliga saker. Kan rekommendera lyssning till god natt- eller vilostunden!

Antal sidor: 151 sidor eller 20 avsnitt á 12 minuter
Förlag: Rabén & Sjögren, 2018
Originaltitel: Vaffelhjarte
Översättare: Karin Nyman

22 januari 2020

Tisdagstrion: öar

Tisdagstrio en onsdag, javisst! Hänger på Ugglan & bokens utmaning och skriver om 3 böcker på temat "öar".

1. Den första bok jag kom att tänka på var Fyren mellan havet av M.L. Stedman. Tom är fyrvaktare på en ö många mil från fastlandet. Han har knappt någon kontakt med fastlandet och får bara leveranser någon gång ibland. Hans fru Isabel har fått tre missfall och sorgen stor. När en båt med en död man och ett spädbarn flyter iland tar Isabel barnet till sig och kräver att Tom inte ska rapportera händelsen. Vad säger samvetet om det? Vilka konsekvenser kan det få?

2. Jag måste såklart nämna Annika Thors fantastiska kvartett som inleds med En ö i havet. Originalen publicerades under andra halvan av 1990-talet och kom i nytryck 2017. Det är en riktigt välskriven serie om syskonen Steffi och Nelli som flyttar till en ö på västkusten bort från andra världskriget och familjens allt svårare förhållanden i Österrike. Steffi brottas med vanliga vardagsproblem och det dåliga samvetet för föräldrarna som sliter och tvingas stanna kvar i ett härjat Wien. Rekommenderas!

3. Till sist har vi alla Gotlandsdeckare. Jag har inte så stor koll, men visst finns det en del sådana? Jag har påbörjat Mari Jungstedt serie om kommissarie Knutas och sett Mara Wern.