19 november 2017

Glöm inte anmäla dig till julkalenderbloggstafetten!


Ni glömmer väl inte att anmäla er till julkalenderbloggstafetten? Ni har till 24/11 på er. All info hittar du här.

Vem vinner Augustpriset 2017?


Under veckan har jag recenserat alla böcker som är nominerade till Augustpriset i kategorin barn och ungdom. Idag tänkte jag spåna lite om vilken bok jag tror vinner. Om ni missat någon recension hittar ni dem här:
Dumma teckning!
Om dagen tar slut
Fågeln i mig flyger vart den vill
Den förskräckliga historien om Lilla Hon
Anrop från inre rymden
För att väcka hon som drömmer

Det som slog mig först inför skrivandet av detta inlägg, och som kommit upp i många debatter, är hur jättesvårt det är att jämföra en bilderbok på 32 sidor bredvid en skönlitterär roman på över 300 sidor. Är det ens möjligt?

Jag har dock mina favoriter. Dumma teckning! tilltalade mig på grund av humorn och igenkänningen, och att huvudpersonen visade många känslor, särskilt de "fula". Även om det kommer mer och mer, känns det inte som att det är självklart än. Särskilt i samhället.

Anrop från inre rymden är en välarbetad novellsamling, och det vore roligt om en tweenisbok får vinna. Annars har nog För att väcka hon som drömmer en bra chans, även om jag får en klump i magen av att läsa och tänka på den. Jag tror att det blir någon av de här böckerna som tar hem det.

Måste jag gissa på en jag tror vinner? Okej då. Jag tror det blir Anrop från inre rymden. Den 27 november får vi reda på resultatet

Har ni läst många av böckerna? Vilken tror ni vinner?

18 november 2017

För att väcka hon som drömmer

av Johanna Nilsson

När Josefins mamma blir svårt sjuk går resten av familjen in i varsin sorgebubbla. Josefins uppgift blir att ta hand om pappa, storebror, lillasyster och mormor, och utarbetar en Plan för att lyckas. Samtidigt börjar Veronika i klassen, en total motsats till Josefin, och hon träffar Marcus i kyrkans radiostudio. Han verkar vara den enda som förstår. Möjligtvis vet Gud en del också, men ibland känns han så långt bort.

Det här är en väldigt hemsk och tung bok som tyvärr har väldigt mycket verklighetsförankring. Josefins Plan är väldigt destruktiv, hon tror att ätstörningar och olika sätt att offra sig själv ska göra hennes mamma frisk. Det var stundvis väldigt jobbigt att läsa boken, för Josefin mår verkligen inte bra. Det jobbigaste är dock att det inte är något påhittad story, utan skulle kunna vara verklighet.

Något som är väldigt ovanligt i svenska ungdomsböcker är religion. Här talar Josefin dock öppet om sin kristna tro, kyrkan och församlingen, för det är så centrala delar i hennes liv i hennes och familjens liv. Hon ömsom tvivlar, ömsom ropar till Gud i nöd och berättar om sina upplevelser för andra. Väldigt intressant, och jag, som själv är uppvuxen i en Jesusföljande familj, kan känna igen mig i mycket. Som tonåring saknade jag många gånger att läsa om en jämnårig som delade samma tro som jag. Det finns dock mycket jag inte alls känner igen från de sammanhang t.ex. Marcus befinner sig i. Jag tror dock det är viktigt att religion, tro och tvivel får ta plats i ungdomsböcker.

Nilsson beskriver känslorna väl, vilket blir jobbigt ibland. Vi får ta del av många av Josefins tankar, men mycket stannar ändå hos henne. Samtidigt blir jag frustrerad och irriterad på att ingen vuxen verkligen pratar med Josefin om vad som händer. Visst är det jobbigt för alla i familjen att mamman är svårt sjuk, men det ger ingen rätt att fly och strunta i resten av familjen.

Det är svårt att sätta ett omdöme på denna bok. Den ger mig en klump i magen. Dels skulle jag vilja skydda alla tonåringar från handlingen, för att det får mig att tänka att jag skyddar dem från liknande händelser, dels vill jag att tonåringar som känner något liknande ska få känna igen sig och känna att hoppet inte är ute. Om jag ska rekommendera boken gäller det även föräldrar och andra vuxna som har med tonåringar att göra. Genom att läsa denna bok kan vi förhoppningsvis se varningssignaler eller förstå vikten av att prata med tonåringar. Innan någon går ned sig så mycket som Josefin.

Första meningen: Josefin stod under rymdmörkret ute på altanen och letade med blicken efter Gud.
Antal sidor: 336
Förlag: Rabén & Sjögren, 2017

Nominerad till Augustpriset 2017.

17 november 2017

Anrop från inre rymden

av Elin Nilsson

Anrop från inre rymden var den enda av de Augustprisnominerade böckerna, kategori barn och ungdom, som jag läst tidigare. Jag har recenserat den här, och hänvisar därför dit.

Jag vill ändå skriva lite kortfattat här: Anrop från inre rymden är en novellsamling som berör olika verklighetstrogna händelser för tweenisar i olika utvecklingsstadier, med olika intressen, boenden, familjeförhållanden, vänner och så vidare.

Den där åldern är så spännande! Övergången mellan barn och tonåring är så olika från barn till barn, och Nilsson respekterar detta väldigt fint genom sina noveller. Hon tar tweenisarna på allvar och fångar det redan i den genialiska titeln: Anrop från inre rymden. Ibland är det så mycket som ropar från vårt inre, både positivt och negativt, och det kan ta väldigt stor plats i vardagen. Nilsson skriver ner några av de tysta rop en skulle vilja skrika ut, och hon gör det riktigt bra. Jag tror den här boken kan gå hem hos många tweenisar, och kanske kan novellformatet få fler att "orka" läsa. Hoppas det.

16 november 2017

Den förskräckliga historien om Lilla Hon

text av Lena Ollmark, illustrationer av Per Gustavsson

Det är ingen som egentligen bryr sig om Lilla Hon. Det är inte ens någon som kommer ihåg vad hon heter. Men när det gäller att retas, då vet de flesta vem Lilla Hon är: hon är ju så lättskrämd! En dag utmanas hon att gå upp på vinden, där det sägs att en gammal lärare spökar. Men det kan väl inte vara sant, eller?

De skräckböcker jag läst kan lätt räknas på ena handens fingrar. Jag gillar inte att skrämmas på det sättet. Jag tänkte nog att en barnbok skulle vara mindre skrämmande, men Den förskräckliga historien om Lilla Hon är faktiskt läskig på riktigt. Räddningen (för mig och andra lättskrämda) ligger i att det otäcka och rysliga blandas med en portion humor och månar om att läsintresset ska hålla i sig genom hela boken.

Det finns illustrationer på i princip alla uppslag. De hjälper till att göra berättelsen ännu mer läskig, otäck och makaber. Däremot finns inget sockergulligt slut som lägger allt tillrätta, och även om jag brukar föredra något åt det hållet (inte perfekt, men en gnutta hoppfullt i alla fall), tycker jag slutet passar bra. Humorn finns trots allt kvar till slutet.

Ollmark har skickligt snickrat ihop en läskig historia med (blod)röda trådar som läggs ut och vävs ihop. Det är tragiskt, men det finns en gnutta hopp. Eftersom jag inte gillar skräck kommer detta inte bli någon ny favorit, men jag tror absolut att skräcksugna barn kan hitta en kuslig, uppskattad läsning i den här boken.

Första meningen: Det var inget särskilt med Lilla Hon.
Antal sidor: 134 
Förlag: Lilla piratförlaget, 2017

Nominerad till Augustpriset 2017.

15 november 2017

Fågeln i mig flyger vart den vill

av Sara Lundberg

Det är början av 1900-talet och vi möter Berta som bor på den Jämtländska landsbygden. Hon älskar att teckna och drömmer om att bli konstnär. Men det säger hon inte till någon. Hennes pappa har andra planer för henne: hon behövs på gården, särskilt nu när hennes mamma är svårt sjuk. Kommer Berta någonsin kunna förverkliga sin dröm?

Fågeln i mig flyger vart den vill bygger på konstnären Berta Hanssons brev, dagboksanteckningar och illustrationer. Det finns mycket sorg och smärta, både när det gäller Bertas mamma och drömmarna som verkar helt ouppnåeliga. Samtidigt finns det hopp och människor som ser Bertas talang. Boken vill inspirera till att våga drömma, även om drömmarna verkar omöjliga, och att våga kämpa för att uppfylla dem.

Textmängden varierar från sida till sida, men fyller aldrig ut utrymmet. Istället får illustrationerna ta vid och berätta. Det finns många fina bilder att titta på, och även om stilen inte tillhör mina favoriter, är de väldigt målande och passar Berta Hanssons uttryck. De kan förhoppningsvis inspirera barn och tweenies med konstnärsdrömmar att våga drömma vidare. Dessutom tror och hoppas jag att boken kan inspirera andra till just det här, oavsett vad drömmarna handlar om. Jag tror den kan uppmuntra till att våga tänka och tycka själv, och att det är viktigt. Barn har väldigt mycket klokt att säga oss vuxna.


Första meningen: Nu ropar pappa igen.
Antal sidor: 128 
Förlag: Mirando bok, 2017

Nominerad till Augustpriset 2017.

14 november 2017

Dumma teckning!

text: Johanna Thydell, illustrationer: Emma AdBåge

Mint och hennes storebror ska rita, men Mint kan inte komma på vad. När hon väl gör det blir det bara fel. Katten stör, det blir hål i pappret och storebror är mycket bättre på att rita. Han är visserligen tre år äldre. Men ändå!

Mint är bestämd, envis och ganska otålig. Hon visar på ett stort känsloregister, och det är en av sakerna som lyfter boken. Jag tror de flesta barnen kan relatera till hennes tankar och känslor, att allt bara går fel ibland och att alla andra verkar kunna bättre. Det sköna är att både Thydell och Adbåge inte väjer undan för de starka känslorna, utan visar dem fullt ut. Det är befriande.

Och så har vi storebrorsan. Han sitter lugnt och ritar som en biroll genom nästan hela boken, men får en skön storasyskonroll i slutet, vilket slätar ut allt jobbigt och gör honom till en riktigt fin karaktär. Jag måste även nämna katten Klas, ett roligt inslag i bilderna.

Som läsare och tittare kan jag känna med Mint, men även se det ur ett vuxet perspektiv så att det nästan blir roligt. Det är så mycket som går fel för henne, och det blir hela hennes värld. Som skrivet tror jag även barn kan känna igen sig i det här, och det lyfter boken högt på topplistan. Väl värd sin augustprisnominering.

Första meningen: Mint vet inte vad hon ska rita.
Antal sidor: 28
Förlag: Alfabeta, 2017

13 november 2017

Om dagen tar slut

av Lisa Hyder och Per Gustavsson

Tänk om dagen tar slut, om en meteorit kommer och förstör allt innan sommaren är över. Vad skulle hända då? Ingen kan berätta, men dinosaurierna kanske vet.

I takt med att vi vuxna slösar allt mer på jordens resurser, ökar klimatångesten och frågorna hos barnen (och vuxna också, förstås). Om dagen tar slut är en bok som tar upp det här ämnet. Det är så bra! Tillsammans med huvudpersonen får vi fundera över hur det kan gå till och vad det kan få för konsekvenser. Att ta barnens frågor och känslor på allvar är viktigt, och Om dagen tar slut (bra titel!) kan öppna upp för bra samtal.

Jag hade höga förväntningar på den här boken. Dels för att ämnet engagerar mig (natur, klimat och barns reaktioner på det), dels för att boken augustprisnominerats. Bilderna känns trovärdiga med sitt något dystopiska intryck. Tyvärr var jag dock inte så nöjd efter avslutad läsning, som jag hoppats. Jag trodde det skulle handla mer om miljö och klimat, om naturkatastrofer och det nyheterna rapporterar om. Istället handlar det mer om meteoriter och dinosaurier. Visserligen är väl meteoriter ingen omöjlighet, och dinosaurier är något som intresserad många barn, men jag hade velat ha lite mer verklighetstrogen story.

När en börjar tänka på världens slut följer många andra tankar och frågor. Tänk om bara jag blir träffad av en meteorit, kommer människor sakna mig då? Tänk om dagen tar slut innan lillebror kan börja skolan, innan jag kan pussa den jag tycker om, innan den fina sommaren är slut? Med detta blir det en väldigt djup bok som jag tror kan väcka bra samtal mellan högläsare och lyssnare/tittare.

Boken rymmer mycket som kan kännas jobbigt, men inte utan hopp och fina just-nu-lösningar. Även om jag blir väldigt glad över att ämnet tas upp, når inte boken ända fram till mig. Jag hoppas dock att den tänka målgruppen (5-7 år, ungefär?) får mycket glädje och tröst av den.

Första meningen: Min kompis Fanny säger att världen kommer gå under.
Antal sidor: 48
Förlag: Opal, 2017

Augustvecka

Den är nu två veckor kvar tills vi får reda på vilka som vinner årets Augustpris. Därför tänker jag ägna den här veckan åt de nominerade i kategorin barn och ungdom. Det blir en recension varje dag, och på söndag reflekterar jag och gör en vinstgissning. Första recensionen kommer i eftermiddag, håll utkik!

10 november 2017

Julkalenderbloggstafett 2017

För femte året i rad är det snart dags för julkalenderbloggstafetten! Den har varit populär och jag tycker det är väldigt roligt, så vi kör på!


För er som inte varit med innan: julkalenderbloggstafetten är en stafett som sträcker sig från 1-24 december. Varje dag öppnas en lucka hos en ny bloggare, vilket innebär att vi klickar oss genom 24 bloggar fram till julafton. Varje inlägg bjuder på (minst) ett boktips på ett angivet tema.
Årets tema är Bäst i bokhyllan. Jag vet, det är i princip omöjligt att välja den BÄSTA boken i bokhyllan. Men som vanligt är temat fritt att spåna vidare på.

Vill du vara med?
1. Anmäl dig till bloggstafetten via mejl till sofie.tiger(snabela)hotmail.com.
     a. skriv "bloggstafett" i ämnesraden.
     b. skriv ditt och din bloggs namn.
     c. skriv vilken bok du vill skriva om (om flera väljer samma bok går jag in och redigerar lite, annars lägger jag mig inte i).
    (d. Om du inte har en egen blogg, men ändå vill medverka får du gärna gästblogga på min blogg! Då mejlar du adressen ovan.)
     e. tryck på "skicka" senast 24/11 kl. 16.00. Stafetten har 23 platser, först till kvarn.

2. Efter den 24/11 får du ett mejl med all info du behöver, inklusive det datum då du ska blogga.



Frågor på det? 

Sprid gärna vidare, använd gärna min bild. Tror att detta kan bli en riktigt bra julkalender, det vore väldigt roligt om ni vill vara med! *<:)

8 november 2017

Tomtenissen som inte ville fira jul

av Helena Mansén

För ett tag sedan skrev jag om Tomtenissen som inte ville fira jul på barnboksprat.se. (Recensionen finns här, om du vill läsa den.) Jag skulle dock vilja skriva lite smått om den här också, om varför jag tycker det är en läsvärd bok.

Lill-Nisse vill inte fira jul. Anledningen till det är att han tänker på andra. Han tänker på de som tvingas fly, de som lever i krig eller med terrorhot eller har det svårt på andra sätt. Mitt i högtiden som tyvärr allt oftare verkar handla om glättig köphysteri, flyttar han fokus från sig själv och ser till dem som inte har det så bra som han själv. Så bra! Mer sådant kring jul!

Visserligen leder Lill-Nisses funderingar till att han inte känner sig deppig. Det är inte eftersträvansvärt, men när han får prata om sina tankar och känslor lär han sig en del och får ett varmare hjärta. Något att bygga vidare på.

Så här avslutade jag min recension:
Jag uppskattar att barn uppmuntras att tänka på att alla inte har det så bra, att det finns många orättvisor i världen, även ganska nära oss. Det är viktigt, och i samband med den fröjdefulla julen blir det extra effektfullt. Kanske kan det minska köphysterin och självcentreringen som drabbar många (i juletid).

6 november 2017

Det lilla bageriet på strandpromenaden

av Jenny Colgan

Med jobb, fin lägenhet, stor bekantskapskrets och pojkvän trodde Polly att hon hade allt hon önskade. Men så går företaget i konkurs och relationen likaså. I jakten på något annat flyttar hon in i ett rangligt hus i en fiskeby, och börjar baka bröd. För att det är roligt. Snart blir det dock något större än så, vilket leder till att alla vill köpa hennes bröd, alla förutom hennes buttra hyresvärd som själv säljer (äckligt) bröd. Polly är dock trött på att människor trampar henne på tårna.

Det här är en riktigt mysig pärla i höstrusket! Jag har lyssnat på boken när jag pendlat, och verkligen trivts i Pollys närvaro. Det är den typen av feel good jag uppskattar: visst är det förutsägbart ibland, men inte sliskigt, utan mysigt, fint och spännande.

Det lilla bageriet på strandpromenaden bjuder på många fina karaktärer. Polly och hennes lunnefågel Neal, fiskarna och Huck, och många andra ortsbor. Jag gillar att vandra omkring med Polly i fiskebyn och ut på landet, att få beskrivningar av hur hon bakar bröd (hon har verkligen inspirerat mig i brödbaket!) och när det ställer till sig lider jag med huvudrollsinnehavaren. Bra känsla, bra skrivet. Jag ser fram emot att läsa nästa del!

Första meningen: Många år senare, när hon var en gammal dam och befann sig miltals därifrån, skulle Polly ha svårt att förklara att det var så de levde på den tiden.
Antal sidor: 412 
Förlag: Massolit förlag, 2016
Originaltitel: Little Beach Street Bakery, 2014
Översättare: Birgitta Karlström