16 augusti 2017

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar

av Johannes Anyuru

Tre individer kliver in i en bokhandel, avlossar ett skott och tar besökarna som gisslan. De har svurit trohet till terrorgruppen Daesh och ska nu utföra sitt uppdrag. Plötsligt känner en av individerna, hon som filmer, att de är på fel ställe. De ska inte vara där. Ett par år senare ger samma kvinna, nu på en rättspsykiatrisk klinik, en sällsam historia till en besökande författare. Hon menar att hon är från framtiden.

Jag har tydligen inte hängt med i hajpen kring den här boken, men när min syster berättade att hon hade köplats 190 på bibblan i Göteborg, tänkte jag att den skulle vara läsvärd. Jag behövde inte köa alls på mitt bibliotek, utan fick snabbt denna sällsamma berättelse i min hand.

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar publicerades ett par månader innan terrorattacken på Drottninggatan i Stockholm, och det kanske var det som gjorde att den fick sitt uppsving. Boken beskriver en terrorattack och delvis händelserna bakom denna, men även om hur det kan bli om svenska, rasistiska värderingar får grepp om de styrande människorna. Det är hemskt att läsa om den framtidsskildring kvinnan ger, med främlingsfientlighet som gått alldeles för långt och samtidigt skräcken i att detta skulle kunna bli verklighet. Jag tror Anyuru gör något väldigt viktigt när han spekulerar i hur det skulle kunna bli om vi inte jobbar för att stoppa hatet mot de som inte är som "vi".

Boken har två berättare: kvinnan och författaren. Ibland är det lite svårt att hänga med, eftersom berättelsen hoppar i tiden och det är svårt att veta vad som hänt och vad som kommer eller inte kommer att hända. När jag läste saktare följde jag dock med bättre i karaktärernas tankegångar och fick en välskriven, intressant men hemsk läsupplevelse.

Anyuru är verkligen skicklig i sitt språk. Något uppiggande är att han skriver "en" istället för "man" (eftersom inte alla är män). Tyvärr är det inte konsekvent i slutet, men överlag var det lättare att läsa när inte allt handlade om män (man).

Jag tror det här blir en topp 10-bok för 2017. Lite komplicerad i vissa passager, men absolut läsvärd. Framför allt för att kunna se tecken på radikaliserande mot "andra" människor, och för att kunna stoppa det.

Första meningen: Nu kommer en vind.
Antal sidor: 300
Förlag: Norstedts, 2017

14 augusti 2017

Tre nya

De här tre böckerna har hittat hem till mig den senaste veckan.
* Hur man förälskar sig  en man som bor i en buske och Drömfakulteten köpte jag på second hand. Den första fick följa med hem för att jag gillade författarens debut, Min pappa är snäll och min mamma är utlänning. Dessutom verkar den vara rätt lättläst.
* Drömfakulteten köpte jag för att jag spanat in den på den feministiska kanon, verkar intressant. 
* Det blå mellan himmel och hav köpte jag med ett presentkort jag fick av mina kollegor när jag fyllde år i våras. Jag gillade Morgon i Jenin, och hoppas att författaren är minst lika bra i denna bok.

Någon som läst? Vilken ska jag börja med?

12 augusti 2017

Springfloden

av Cilla och Rolf Börjlind

Inför sommarlovet får Olivia Rönning en frivillig uppgift från polishögskolan: hon ska läsa igenom ett gammal ouppklarat fall och se om hon kan komma på om det hade kunnat lösas annorlunda med dagens metoder. Hon fastnar snabbt för fallet och kan inte låta bli att ta reda på mer om mordet på Nordkoster för över 20 år sedan. Hon ska bara försöka ta reda på utredaren Tom Stilton, som verkar vara försvunnen.

När min svärmor fick höra att jag och min man skulle till Kosteröarna i sommar, skickade hon med mig Springfloden. Jag hade inte hört så mycket om den tidigare, men har hittat ett nytt favoritförfattarpar!

Börjlinds skriver lockande och intressant och är otroligt skickliga på att lägga ut och väva ihop trådar. Dessutom har de ett brett persongalleri med många intressanta karaktärer och relationer. För en del tror jag kan det bli rörigt när berättelsen växlar mycket mellan olika händelser och personer, och när det kommer ofta nya karaktärer. Jag kände mig ibland lite trött när jag insåg att en ny person gjorde entré, men den känslan la sig snabbt när jag fick ett sammanhang. Händelsebytet gör att berättelsen blir mer spännande och ökar chanserna för sträckläsning, "jag ska bara läsa ett stycke till...". Sånt gillar jag!

Jag gillade att följa en ung polisstudent, hennes naivitet och oerfarenhet, men även hennes nya sätt att tänka, till skillnad från de poliser hon möter. Hon både lär och lär sig, och hennes utveckling blir en intressant del av boken. Jag ser fram emot att se tv-serien och sedan läsa de kommande böckerna (som just nu är tre) i serien.

Första meningen: Nivåskillnaden mellan ebb och flod är normalt fem till tio centimeter vid Hasslevikarna på Nordkoster, utom när det ä springflod.
Antal sidor: 442
Förlag: Norstedts, pocket 2014

10 augusti 2017

Grejen med substantiv och pronomen

av Sara Lövestam

Det där med grammatik. Ibland är det riktigt svårt, särskilt när reglerna verkar bråka med sig själva. I uppföljaren till Grejen med verb guidar Lövestam oss med finess och fyndiga exempel genom substantiv och pronomen på samma humoristiskt lärorika sätt.

Mina minnen av grammatiklektionerna i mellanstadiet var att vi klippte och klistrade mycket, så att våra grammatikhandböcker skulle bli snygga. Sedan skrev vi av det läraren skrivit på tavlan och gick vidare till nästa lektion. Fastnade något mer än fingrarna i limmet? Tveksamt. Efter det minns jag knappt några fler grammatiklektioner. Tänk om jag haft Sara Lövestam till grammatiklärare! Då hade jag förmodligen varit expert.

Det här är, vilket Lövestam skriver, inte riktigt en faktabok. Ställs det för höga krav för att det ska få vara en sådan? Jag vet inte, men den här sortens böcker är definitiv mycket roligare att läsa än dammiga gamla faktaböcker. Visserligen tror jag en del förkunskap vore på sin plats för att till fullo kunna ta till sig och tycka om boken. En svensklärare skulle till exempel älska, tror jag. Men även jag uppskattar den. En del går över huvudet på mig, men jag slukade ändå boken. Låt mig dela några anledningar:

1. Lövestam är sfi-lärare och har därför på riktigt förstått hur svårt det kan vara att lära sig svensk grammatik. Erfarenheterna från sina lektioner tillför något viktigt i den här boken, och blir till roliga dialoger som lär på ett bra sätt. Läs mer på sida 147-153

2. Lövestam för en liten debatt om ordet "hen". Hon låter bland annat två motstridiga sjöhästar diskutera, och kommer slutligen fram till att all ilska över ordet "hen" beror på att:
Människor är arga över att någon brutit sig in i en sluten ordklass, men de vet inte att det är därför de är arga.                               sida 104-105

 3. Sist men inte minst: fotnoterna. Enligt Lövestam får vi "800% av rekommenderat dagligt intag av fotnoter", och det lyfter bokens humornivå ytterligare några snepp.

Underhållande, lärorikt, tankeväckande. Rekommenderas till språknördar och de som vill försöka briljera inför språkpoliser eller på släktmiddagar.

Första meningen: Det var väl det jag visste: Svenska folket älskar grammatik. 
Antal sidor: 163
Förlag: Piratförlaget, 2017

7 augusti 2017

Dokumentärtips: Grupp 8

Under sommaren är jag, som ni säkert har koll på, men i en feministisk läsutmaning. Därför tänkte jag tipsa om en dokumentär från P3 som handlar om Grupp 8. Grupp 8 var ett gäng kvinnor som i slutet av 60-talet tröttnade på att tvingas gå som hemmafruar, trots att de hade utbildning och ville jobba. De kämpade därför för daghem och mot ofrivilliga deltidsjobb. De krävde fri abort och större plats för kvinnor.
I början av 70-talet tjänar 75 procent av Sveriges kvinnor mindre än 150 tusen kronor om året, i dagens penningvärde. Samtidigt kommer det för första gången ut en mängd utbildade kvinnor på arbetsmarknaden bara för att upptäcka att samhället är organiserat för den arbetande mannen med hemmafru. (källa)

Så här säger Eva Hökeberg (tidigare redaktör för tidningen Idun) i dokumentären:
Därför har vi nu 1974 en, livligare än nånsin, könsrollsdebatt, med samma krav, samma argument som eldat oss och ältats sen sådär 100 år. Det kan kännas lite tröttsamt för en kvinna av äldre årgång, man skulle önska att dagens unga kvinnor skulle slippa detta tragglande, men det får de inte. Mycket återstår på vägen till befrielsen. Den lär visserligen enligt Stockholms stadsteater just nu vara nära. "Jösses flickor" om så väl vore.
Här har vi en inspirerande och upplysande dokumentär om en rad händelser som revolutionerade livet för många kvinnor på sin tid, och som påverkar oss än idag. Men, det finns mer att göra, och med denna dokumentär i lurarna tror jag vi tillsammans vågar och kan göra mer. Väl värd en lyssning!




* Jösses flickor - befrielsen är nära! är en teaterpjäs av Suzanne Osten och Margareta Garpe

4 augusti 2017

Barabbas

av Pär Lagerkvist

Barabbas står och ser upp mot korsen. Där hänger han som kallas Guds son, istället för Barabbas. Barabbas blev frigiven, men vem är egentligen den där mannen som hänger där istället för honom? Hela Barabbas liv blir ett evigt sökande och grubblande, och ingen verkar vilja finnas vid hans sida.

Jag har läst texterna om Jesu korsfästelse och händelserna därikring många gånger. Därför var det intressant att läsa ur någon annans "synvinkel", trots att detta är en fiktiv bok (som dock bygger en hel del på Bibelns händelser). Till skillnad från huvudpersonen tror jag att den man som hängdes på korset istället för Barabbas är Messias, men jag kan ändå känna igen mig i tvivlet och alla frågor. Trots att boken publicerades första gången för nästan 70 år sedan, känns den därmed aktuell även idag. Vi är många som söker, letar och grubblar. I Barabbas finns många funderingar att stämma in i.

Språket är något åldrat, vilket störde min läsrytm i början. Det handlar om vissa ord och vissa meningsbyggnader. Utöver det skriver Lagerkvist målande och intressant. Han visar flera personers perspektiv, trots att det bara är Barabbas som nämns vid namn. Jag ifrågasätter en del av det Lagerkvist skriver, men det är ändå intressant att läsa andra synvinklar. Jag är egentligen skeptisk till gamla Nobelpristagare och så kallade klassiker, men överraskande nog gillade jag den här boken.

Första meningen: Alla vet hur de hände där på korsen och vilka som stod samlade omkring honom, Maria hans moder och Maria från Magdala, Veronika och Simon från Cyrkene, som bar korset, och Josef från Arimatea, han som svepte honom.
Antal sidor: 165
Förlag: Brombergs, 2016 (original 1950)

2 augusti 2017

Månadens bästa: juli

Den bästa bok jag läste i juli var Fyren mellan haven av M.L. Stedman.

Utöver den har jag läst
*Mamman och den lilla draken - Sofi Poulsen och Nicolas Križan
* Århundradets kärlekssaga - Märta Tikkanen
* Om godhet - Desmond Tutu och Mpho Tutu
* Barabbas - Pär Lagerkvist
* Stenkistan - Annika Widholm och Lucas Svedberg
* Lila hibiskus - Chimamanda Ngozi Adichie
* Grejen med substantiv och pronomen - Sara Lövestam
* Handbok för superhjältar - Elias och Agnes Våhlund
* Springfloden - Cilla och Rolf Börjlind
* Pojken och himlen - Sofia Hedman och Emelie Gårdeler




Temaläsningen bad oss färdas jorden runt på en månad. Jag har besökt Australien (Fyren mellan haven), Finland (Århundradets kärlekssaga), Nigeria (Lila hibiskus) och tack vare porträtten i En annan historia:
* Storbritannien - Ada Lovelace
* Italien - Artemisia Gentileschi
* Grekland - Aspasia
* Sri Lanka - Sirimavo Bandaranaike
* Iran - Googoosh
* Frankrike - Germaine de Staël

Jag har inte lyckats ta mig runt hela jorden, men till betydligt fler länder än vad det brukar bli. I augusti ska vi läsa inspiration och passion. Lite klurigt tema, men ska nog få till något där också.


Vilken bok blev din favorit i juli?

31 juli 2017

Handbok för superhjältar

av Elias och Agnes Våhlund

Lisa flyttar till sin mormor när Lisas mamma ska jobba utomlands några månader. Lisa vantrivs i den nya skolan. Varje dag när hon ska gå hem blir hon jagad och retad av ett gäng killar. En eftermiddag tar hon skydd på biblioteket och hittar en bok som det verkar lysa om. En handbok för superhjältar.

Den här boken är layoutad på ett sätt som påminner om ett seriealbum, det finns inga pratbubblor, men texten är  inlagd i rutor som placeras på olika ställen på sidan. Det känns fräscht och jag tror det kan locka många, även de som inte har läsning som favoritsysselsättning.

Men det är inte bara layouten som lockar, utan även storyn. Vilken 9-åring (eller 24-åring, som jag), skulle inte vilja hitta en handbok med superhjältekrafter, som dessutom beskriver hur du kan lära dig de där speciella kunskaperna? Flyga, smyga, prata med djur... Här går fantasin igång och drar in mig i storyn så att jag får del av den magi och spänning som Lisa omges av. Paret Våhlund har bäddat för sträckläsning!

Jag gillar att superhjälteboken har många framträdande kvinnliga karaktärer. Dels Lisa, den mobbade tjejen som bestämmer sig för att inte låta sig slås ner, men även mormodern och hennes syster som pushar Lisa, mer eller mindre medvetet. Det var inte förrän jag funderade över boken i efterhand som jag kom fram till att de enda killar som presenteras är antagonisterna.

Sätt den här boken i händerna på någon som älskar eller borde lära sig att älska att läsa. Här finns vardag, äventyr, ett vanligt barn med smittande beslutsamhet och kämpaglöd, och spänning för en härlig läsupplevelse. Om du, liksom jag, fastnar för Lisa, kan du se fram emot ytterligare tre böcker i serien, varav nästa kommer redan i oktober. Perfekt!

Första meningen: Du kan fly från dina fiender.
Antal sidor: 87
Förlag: Rabén & Sjögren, 2017

28 juli 2017

Lila hibiskus

av Chimamanda Ngozi Adichie

Kambilis pappa tror att han ger sina barn en god uppfostran, men har egentligen helt förvridna föreställningar om gott och ont. I undangömda tankar och vrår funderar Kambili över pappans slag och metoder. Det är vad hon är uppvuxen med, men det kanske inte är rätt? Å andra sidan verkar alla utanför hemmet älska honom.

Min mest använda känsla medan jag läste den här boken var troligtvis frustration. Jag blev så arg på pappans uppfostran att jag ville kasta iväg boken. Ibland ville jag inte fortsätta läsa, men jag är glad att jag gjorde det. Alla de där känslorna Adichie rörde upp i mig genom sin hemska, viktiga, verklighetstrogna och välskrivna berättelse, tyder på att hon är en riktigt bra författare.

Jag funderade en del kring Kambili, som inte säger så mycket, trots att hon är bokens berättare. Hon är en tillbakadragen flicka, säger inte så mycket, vilket blir en kontrast när hon möter sina öppna kusiner. Den här introverta personligheten får sällan plats i samhället, så det kändes fint att läsa om den hos Kambili, även om det blir jobbigt för henne.

Boken behandlar förtryck på flera plan: mot människor, deras kroppar, religion, personlighet och så vidare. Många gånger kändes det hopplöst, frustrerande, jobbigt och hemskt, men bland sprickorna kan ljuset lysa igenom. Jag är lyckligt lottad, och kanske kan den här boken hjälpa mig att hjälpa andra. Den här boken är jobbig att läsa, men trots det väldigt läsvärd.

Första meningen: Allt började gå i bitar hemma hos oss när min bror Jaja inte gick till nattvarden och Papa kastade sin tunga mässbok tvärsöver rummet och slog sönder figurinerna i étagèren.
Antal sidor: 277 
Förlag: Albert Bonniers förlag, 2010
Originaltitel: Purple Hibiscus, 2003
Översättare: Ragnar Strömberg

25 juli 2017

Fyren mellan haven

av M.L. Stedman

Efter många år i krig tar Tom tjänsten som fyrvaktare på en liten ö många mil från Australiens fastland. Efter något år får han sällskap av frun Isabel. De är med om tre missfall innan ett under händer: en båt med en död man och ett spädbarn flyter i land på ön. Isabel kräver att Tom inte ska rapportera det, och trots att det är ett lagbrott och skamligt för en fyrvaktare, skriver han inget om det i loggboken. De tar barnet till sitt, men samvetet gnager och när de återvänder till fastlandet på permission får deras beslut stora konsekvenser.

Den här boken har dykt upp i många av mina flöden, och varnat om gråtfloder. Det är sällan jag gråter eller skrattar när jag läser, men den här boken fick mig ändå berörd. Det är hjärtslitande att läsa om en moder som förlorat sitt barn, och om barnet som växer upp långt ifrån sina biologiska föräldrar, men som tror att hon har dem precis framför sig. Vad är rätt och vad är fel? Hur hade jag reagerat i de olika karaktärernas situationer? Vad hade jag gjort? Stedman lyckas förmedla många av de känslor karaktärerna måste känna, och det uppskattar jag.

Boken utspelar sig under många år och rymmer många svåra funderingar och beslut. Den låter läsaren vara med där det händer och lämnar inga jobbiga cliffhangers. Den är däremot inte helt förutsägbar, utan svänger en hel del. Ett riktigt bra berättande, fylld med kärlek till havet, fyren, barnet och föräldrar, men även avsky mot detsamma. Turbulent och tilldragande, en riktigt bra bok. 

Första meningen: Dagen för miraklet satt Isabel på knä vid kanten av klippan vid det lilla, nytillverkade korset av drivved.
Antal sidor: 378
Förlag: Massolit förlag, 2014
Originaltitel: The Light Between Oceans, 2012
Översättare: Katarina Falk

22 juli 2017

Om godhet

av Desmond Tutu och Mpho Tutu

Vid många nyhetsuppdateringar kan det vara svårt att tro att världen rymmer någon godhet över huvud taget. Jag tror att många kan känna igen sig i nedstämdhet och miljoner frågor om "varför". Finns det något hopp för mänskligheten? Ja, det gör det.

Mpho Tutu är präst i USA och har bland annat jobbat med flyktingar och utsatta barn. Hennes pappa Desmond Tutu har fått ta emot Nobels fredspris och ledde Sanningskommissionen efter apartheidregimens fall i Sydafrika. Som svarta rättvisekämpar i ett apartheidstyrt Sydafrika har de varit med om otroligt mycket. De har sett hemska konsekvenser av det rasistiska tänkandet, men även hoppfulla handlingar som hjälpt människor från botten till ett värdigt liv. De (eller är det mest Desmond?) delar frikostigt med sig av sina erfarenheter och kopplar det till en slags undervisning om hur vi kan leva godhet i en värld med så mycket elände. De menar nämligen att godheten är nedlagd i varje människa, att det är vår grundinställning.
I grunden är vi goda. När man tänker efter är det det vi är i vårt innersta väsen. Varför blir vi annars så upprörda över det som är orätt? När vi hör berättas om en gräslig handling blir vi förfärade. Är inte det ett oerhört påstående om oss? Det som är ont och orätt är avvikelser. Om det orätta var normen skulle det inte vara nyhetsstoff. Våra nyhetssändningar skulle inte toppas med de senaste exemplen på mord och misshandel, eftersom sådant skulle vara vanliga. Men mord och misshandeln är inte normen. Normen är godhet.                         s. 15
(Här finns ett annat citat från boken.)

Boken är både uppmuntrande, inspirerande och utmanande, och lämnar mig berörd flera gånger. Jag tror fler skulle behöva läsa denna, eller en liknande, bok, så att vi tillsammans kan kämpa med godhet i vår värld. Varje människas försök kan leda någonstans.

Språket är lättillgängligt, och även om en viss kunskap om apartheidsystemet och några blickar i Bibeln kan underlätta läsningen, tycker jag ändå de håller en bra nivå.

Första meningen: Jag talar inför åhörare över hela världen, och jag får ofta samma frågor: "Hur kan du vara så uppfylld av glädje?" "Hur gör du för att fortsätta att tro på människor när du ser så mycket orättvisa, grymhet och förtryck?" "Hur kan du vara så säker på att världen kommer att bli bättre?"
Antal sidor: 211
Förlag: Libris, pocket 2010
Originaltitel: Made for Goodness, 2010
Översättare: Maria Store

19 juli 2017

Stenkistan

text: Annika Widholm, illustrationer: Lucas Svedberg

En sommarlovsdag hittar Lucas en dödskalle i en stengrop i skogen. Han blir genast nyfiken och försöker ta reda på mer. Vem kan den ha tillhört? Kanske den konstiga jägaren eller flickan som försvann spårlöst i skogen för många år sedan? Under sina efterforskningar funderar Lucas en del på kärlek, är han kär i Felicia, eller kanske kompisen Jenna?

Lov, bad, vänner, kärlek och mystik. Enligt mig är det rätt ingredienser för bra sommarlovsläsning, och Stenkistan har allt det där. Jag läste den här boken på en eftermiddag, eftersom jag, precis som Lucas, fastnade för mysteriet om dödskallen. De olika spåren han följer medför spännande historier om människor många år tillbaka. Jag gillar att flera vuxna karaktärer får ta plats, till exempel Lucas mormor och andra som hjälper, och skrämmer, honom. Det ger boken ett djup och både fina och otäcka känslor.

Författaren hade kunnat lägga mer tid och arbete på de delar då Lucas funderar på kärlek. Det känns tråkigt stereotypt att hans "problem" är att han har två tjejer att välja mellan, och att han verkar leka med den enas känslor när han väljer den andra.

Överlag tycker jag, som jag skrev i början, att det är här en bra, spännande sommarlovsbok. Trots att Lucas är 13 år, tycker jag den passar till lite yngre, kanske 9-12-åringar, ungefär.

Första meningen: Lukas hittade dödskallen av en slump.
Antal sidor: 138 
Förlag: Hegas, 2017